Pust stånk och dubbel stön...

Vilken dag. Vaknade vid tio (Jag vet, på tok för sent, men jag var så sjukt trött).
Sedan hade jag ungefär miljoners saker som skulle fixas,
bilder från kameran som behövde ändras bildformat på (vilket var väldigt omständigt och invecklat)
ett paket som skulle returneras
en våg som ska återlämnas (fortfarande ogjort)
fixa allt med papperna på Bianca (måste till Henry nu när han har slut på lunch)
å mitt upp i alltihop, en PYSPUNKA! (Som bestämde sig för att inte pysa när jag väl tagit mig till Vulken, efter mellanlandning på OK för att fylla på luft)!

Hundarna matade och rastade (x)
Så, bilderna och formatet är ordnat (x)
Returnera paket (x)
Återlämna brevvåg(-)
Biancas stamtavla (-)
Tanka bilen (x)
Pyspunka (x)
Kolla cambro-chatten (x)

Och sedan är det det vanliga som gäller, tvätt, tvätt och lite mera tvätt. (Att det aldrig tar slut!?)
Och den där toaletten som aldrig vill städa sig själv? Va äre för skittoalett jag har!?
Någon som har ett bra tips på ett självrengörande badrum?

Näh, om man ska få resten gjort så äre väl bara å köra igång, kan inte sitta framför den här skärmen och dega ihop...

Lev å må!



Midsommar, 5-kamp.
Pilkastning
Luftgevärsskytte
Pingvinbowling
Kubbkast
och spikning
(Har precis bett alla hålla "TYST" så jag kan dra igenom reglerna)
Roligt som bara den vare!

Älgskogen

Jahapp, idag har vi varit i skogen en sväng, Magnus föräldrar och jag.
Primärt för att leta efter julgranar, men det var väl det sista vi ägnade vår tid åt.
Vi hittade nämligen dagsfärska älgspår på ett av våra områden, och eftersom jag hade tagit med Jaana så blev jag ju tvungen att släppa henne, för att se om det kunde leda till något intressant.
Men, hunden försvann, och gav inte ifrån sig ett ljud. Jag spårade, konstaterade att det rörde sig om två djur, ko med kalv. Eftersom Jaana både var tyst och lös med sin frånvaro så spårade jag på, men efter över en timmes tystnad så började jag såklart att bli riktigt orolig. Annars brukar hon komma tillbaka då och då, kolla att man är med och att man finns kvar. Men hon kom inte, skällde inte, grät inte ens en gnutta.
När jag kom tillbaka till bilen så hade Manges mamma gjort upp en eld, så jag hjälpte henne att samla ihop lite ved, och sedan började jag vissla och ropa efter hunden. (Att ta bilen i sådana fall är BIG NO NO!) Vill ju absolut inte lära henne att det är Jag som ska hitta henne, istället för tvärtom, det är ju Hon som ska hitta Mig! Så jag visslade, och ropade, och efter ca. 15-20 minuters ihärdigt skapande av en massa oljud, så kom ett litet skall. Så då kom hon, och huvvaligen så glad man kunde vara.
Eftersom jag blivit riktigt orolig, så blev jag så glad så jag trodde jag skulle börja gråta, och Jaana skrek rätt ut och viftade på svansen så jag trodde hon skulle trilla omkull.
Å så glad hon var när hon fick lite limpsmörgås med falukorv på, apelsinen var väl ingen höjdare direkt, men den slank då ner i alla fall.
Nu ska jag gå ut i frysboxen och ta upp lite grytbitar, i ett naivt hopp om att det ska hinna tina upp innan det är dags att tillagas, (men det torde nog bli grytbitar imorgon), för inte hade jag trott att vi skulle vara i skogen i nästan två timmar för att leta hund istället för julgran.
Lilla gumman, nu har hon i alla fall somnat uppe i sin säng, utslut. Bårde fysiskt och psykiskt.

Matte fortsätter kampen om att tömma tvättkorgen, sedan ska jag städa på toaletten.

Lev å må!


En liten Jaana, ca 4 månader gammal, anfaller kottarna i skogen på Åslia.

28/11 2011

Goddagens!

Idag är det måndag igen, och jag kan knappt förstå hur fort tiden går.
Äntligen är det jul i vårt hus, nästan hela huset.
Köket uppe är som en kaos-zon, men det får det vara, vi håller ju ändå på att renovera trappen, och då har allt därifrån hamnat där, en byrå, lamporna som ska moteras m.m.

Just nu sitter jag och poppar Timberland och mår gott, svär en gnutta över VAIO:n som har fått nå tupp-juck.
Jag har blivit väldigt ANTI Vista, och det värsta är att modellen jag har på datorn är byggd för Vista, och därför säger de på SONY-supporten att den inte går att uppgradera till Windows 7...ska ändå höra med Kim vad han tror. Kim är brutalt duktig och himla serviceinriktad människa, tro på rackarn att han lyckades hitta en ny laddare åt mig när Jaana hade fått för sig att hon skulle gnaga av kabeln på mattes dataladdare.

Nähäpp, slipp då. (Hade tänkt att ladda in en bild, men se de ville den inte.) Tror jag får ta bort alla bilder från albumet och lägga in dem på nytt, för ny är det något superskumt.

Anyway, har vikt all tvätt som hängt på tork. Så nu tvättar jag vidare på min oändliga tvättkorg.
Så jag är inte "pojken med guldbyxorna", jag är flickan med tvättkorgen djup som Marianergraven....i princip outtömligt djup, och OJ så mycket tvätt det ryms i min korg!

Jo, dessutom var jag ner till vår gode vän Marcus och hämtade en gordonsettertik, Asta. Marcus och Michelle är alltid så snälla, igår blev vi bjudna på frukost OCH middag!? Hur tur har inte vi? Fina vänner!
Så då tänkte jag att jag skulle pälsvårda Asta lite, så jag duschade henne, klippte bort lite hårknutor som hon hade fått bakom öronen, och sedan borstade jag henne ordentligt, så hon har så fin SÅ när jag återlämnade henne. Trodde nästan att hon skulle göra slut med mig där en stund, hon hade nog inte tänkt att hon skulle få följa med mig för att ta en dusch, hon förväntade sig nog hellre en långpromenad. Men hon var i alla fall jätteglad när vi var klara, så jag fick en massa kramar innan jag gick hem igen.



Jo-o, det var ju kalas i lördags!
Och här var innehållet i presenterna som jag visat tidigare.
Ett Hälge-vin i ett vinlås och en IQ-box. I IQ-boxen var ett presentkort till Axbergs, samt svaret på "vuxenansökan" som vi hade påtat ihop och skickat iväg en vecka tidigare. Det blev ett uppskattat skämt, och det roligaste av allt, var att vi var de SISTA som födelsedags"barnet" misstänkte. (I de lugnaste vatten...) Haha, riktigt roligt var det. Träffade Robban som var mycket god vän med min mamma, så vi pratade en massa, och sedan hans fina, rara dotter Malin som är två år yngre än mig. Vilken helgullig människa!
Men jag var nykter, eftersom jag skulle köra hem på natten, så 01.30 var vi hemma i Åsele, och det var faktiskt skönt att få lägga sig i sin egen säng. Det var en hel del renar efter vägen så jag var ganska trött i huvudet efter körningen, speciellt eftersom mina extraljus är som att tända ett värmeljus=K-A-T-A-S-T-R-O-F!

Klockan 16 ska jag till tandläkaren, göttmos.
Trots mina 24 år har jag Aldrig haft Ett enda hål i mina tänder (å det får man väl tacka gendonatorerna=mamma och pappa), så någon tandläkarskräck har jag inte. Men så är det i princip i hela släkten, de som väl haft hål hade de i mjölktänderna när de var små, och har sluppit laga sina "riktiga" tänder.

Nu ska jag må gott en stund, vänta på tvättmaskinen.

Haré gött!

Idag är en ingen-dags-dag

Igår hade jag fredag, och hur det kunde gå till, de vette katten. För det kan inte vara lördag idag, då hade vi varit i Vilhelmina såhär dags. Så idag har det varit en ingen-dags-dag, jag har inte haft något namn på den här dagen.

Detta innebär såklart att det har varit en kaosdag.
Vaknade imorse, gick upp en sväng, men parkerade sedan i sängen igen för att njuta tillsammans med hundarna.
Jaana som gick på smit´n igårkväll, behövde duschas när jag väl hade lyckats lokalisera var hon höll hus. Det visade sig att hon hade smitit ner till familjen Eriksson på Bagaregatan, och vad hon gjorde där...de vette rackarn.
I alla fall så var det första gången hon inte kom på inkallning, så nu ska lilla gumman drillas i inkallningens ädla konst.

Hur som haver, jag låg där i min egen lilla värld, omringad av hundar, och när jag mådde som bäst så knackar det på dörren, någon kliver in och ropar "Hallå?"....Shit! Svärfar!
Jag kastar på mig morgonrocken och inser lika snabbt hur opassande det är att komma ner i morgonrock när han säger "Visst skulle vi på soptippen idag?"...Så fort upp igen, springer omkring för att leta åt några kläder som inte är alltför ömtåliga. Och sedan fort ut för att hjälpa till att koppla släpvagnen.

Nu på eftermiddagen har jag rensat en massa papper, och massor har åkt i återvinningen. Varför ska man samla på sig så mycket skit!? Och hur kan det bli så mycket skit, när det står "Ingen reklam, tack!" på brevlådan? Snacka om bristande miljötänk!
Jag har även rensat i kryddskåpet, och det var i alarmerande behov av städning.

Nu ska vi dra till Manges föräldrar, äta stekt strömming....MUMMA!



Rackarns BUS-hund!
Jaana för ett par dagar sedan.

Haré!

Lite advent och annat stökande...

Men hej tjollahopp i lingonskogen.
Tänkte att jag skulle skriva några rader, och lägga in några bilder innan jag börjar dagens adventspyntande.
Idag ska jag nog ta itu med köket tror jag, och kanske vardagsrummet, om tiden och orken tillåter.



Fixade i alla fall iordning sovrummet igår, ljust och fräscht känns det. Och det var en fröjd att få lägga sig i en renbäddad säng igår kväll. Gardinerna har vi precis nyligt köpt på Dollarstore i Lycksele (!?), snygga faktiskt. Skulle bara ha sytt en massa kuddfodral som matchar, i tyg med grå och vita ränder var tanken. Och sedan kom Magne med en så bra idé, man kan ju göra toffsar av lovikka-garn! Det skulle vara snyggt tror jag.
För även om gammelmormors virkade överkast är SUPER-snyggt, så skulle det göra sig, om möjligt, ännu bättre med ett par snygga hemsydda kuddar.





Gästrummet som tidigare var alldeles fasansfullt, med orange linoleummatta och hemska grå/gröna tapeter, renoverade vi förra vintern. Byrån som man ser på den övre bilden, var tidigare brun, så jag slipade upp den, målade den vit, lackade knopparna med spayfärg och tapetserade lådfronterna i samma tapet som det är på väggarna. Maskeradmaskerna hittade jag på Colorama i Åsele, när de sålde ut sina skyltningsdekorationer, och jag tyckte att de skulle vara häftiga att ha som inredningsdetalj, så det är en herrmask, som man inte ser på bilden, och den på bilden är en dam-mask. Herrmodellen är i svart och silver, och dam-masken i svart och guld.
Sängen stod inte som den gör nu, nu är den platsbyggd och har tre stora lådor under sig, där det rymms massor av saker. Dit kan man t.ex. stoppa kuddarna som ligger på sängen när man ska bädda upp. Förut fanns det inte plats för gästernas väskor, men det finns det nu. Härligt.



Detta är vårt pågående renoveringsobjekt, trappan. Den har vi tagit lite "pö om pö", började förra sommaren, och är inte klara ännu. Kanske eftersom båda av oss tidigare arbetat heltid, och att få bort den bruna heltäckningsmattan som tidigare täckte hela trappen, var fomligen en pain-in-the-ass! Så nu är stegen betsade svarta, skiftar i brunt, socklarna är i vitt, och väggarna i ljusgrått. Det vi har kvar att göra nu är att måla lister runt dörrarna, lägga in ett klickgolv i samma utförande som trappstegen, måla golvlisterna och fönsternischen, samt måla taket ett sista varv, Mange fogade klart alla springor igår.
Men, trots att vi inte är klara så har vi små foto-kollage på väggarna, Mange gav mig förstoringar av olika bilder i julklapp förra året, så då drog jag till Dollarstore och köpte ramar.
I hörnet där det just nu står en planka/provisorisk byggställning, ska det hänga tre lyktor från taket.
Så, det blir nog bra tillslut.



Ooh, höll på att glömma...det är ju en som fyllt år, så det är gallaj-å-partajj på lördag i Vilhelmina...
Lägger upp bilder på presenternas innehåll efter helgen. Fiffigt serni!
Ser fram emot att få se reaktionen på födelsedags-"barnet"

Nu, ska jag fortsätta mitt adventspyntande.

Haré!

Måndag

Tjohoo!
Sov på tok för länge idag, men det var skönt. Mitt sömnbehov vet inga gränser, ena veckan sover jag de tillräckliga åtta timmarna, och andra veckan sover jag 11-12 timmar/natt! Helt galet! Men men, man känner sig ju pigg och utvilad i alla fall.

Klev upp, kände mig som en sabla lurk, så de var till å hoppa in i dushen.
Fast, först gav jag hundarna mat, och sedan sprang jag ut i Foppa-tofflorna och morgonrocken för att sätta de två sättrarna i hundgården, Jaana fick vara kvar inne.
Efter duschen gjorde jag mig i ordning för att gå en långpromenad med lilla Jaana, mätte mig gjorde jag också.
Det är mycket tacksammare att gå efter mått istället för kilo när man försöker gå ner i vikt. Fast jag tar det mest lungt, ska inte hetsbanta som jag gjort så många gånger förr, kroppen reagerar inte bra på det. Så nu tar jag det lungt, försöker tänka på vad jag äter, ta mindre portioner och röra på mig mer, och baske mig, lite märks det i alla fall på måttbandet. Inte mycket, men jag är då nöjd, och det är ju det viktigaste. Har ju fortfarande drömmen om att kunna klämma mig in i mina Replay-jeans som jag vägrat att slänga för att de är så jädrans snygga!

Just nu sitter jag och arbetar med seminariet i fordringsrätt, känns väl sisådär. Hade hellre börjat adventspynta, men det får jag ta sedan. Studierna är viktigare.
(Tack och lov att TV:n är trasig, så att jag inte kan fastna framför den), eller själva TV:n är hel, men Jaana har ju smaskat sönder TV-dosan, så det går inte att byta kanal på boxen. Så nu är den kopplad via videon, och då går det bara att se på ettan...skitkanal...men det är faktiskt skönt. Tycker egentligen att vi ska kasta ut TV:n och installera något mysigt istället, vad vet jag inte riktigt.

Näh, nu måste jag plugga vidare, ska hjälpa Magnus att flytta en massa fönster ikväll, så jag vill hinna göra en del skolarbete innan dess....

Lev å må!

Uppe på Marsfjällen, sommaren 2010.
Som man brukar säga, ingen rök utan eld, och kaffe fick vi.

Lördag

Underbara lördag...varför vill sådana dagar ta slut så fort.
Veckorna passerar i snigelfart, och helgerna i racerfart.
Och inte har det blivit något gjort i övre hallen, taket borde i alla fall ha fått sig en andra strykning innan helgen är över, och helst av allt skulle listerna ha blivit bortplockade också.

Det värsta är att huset är som ett kaos, allt är som ett kaos, och det spelar ingen roll hur mycket man rensar, så har det en förmåga att se likadant ut igen bara inom någre veckor. Hur är det möjligt!? Hustomtarna gör då definitivt inte rätt för sig!
Snart är det jul, och jag längtar till att få pyssla här inne så det blir mysigt. Samtidigt har jag studierna, och denna omgång i Förvaltningsrätt, Fordringsrätt och två ämnen till ska vi vara klara med till den 7 december. Ojojoj, mitt i julstöket. Jaja...

Idag är en tvättardag, nästan.
Är bara inne på andra maskinen ännu, men ändå.
Ska tvätta sommaröverkastet till sängen, och jag funderar på att ta in gammelmormors virkade överkast och använda det över jul, det som är så fint. Fick det av mormor för inte så länge sedan, hon vet att jag uppskattar saker som gamla släktingar har gjort. Och jag formligen älskar det där överkastet. Så det får det nog bli... undra bara var jag har gömt det?
Sedan ska jag tvätta madrasskyddet också, och bara dessa två saker tar upp en maskin var. Men men, skönt att få det gjort.

Jo, och sedan så har jag ju slagit in paket också. Nästa helg är det ju kalas på Kolgårdens Camping i Vilhelmina.
Är skitnöjd över presenterna som vi har kommit på, vill inte lägga upp bilder på dem ännu, men kan göra det sedan. (Om jag kommer ihåg)

Klockan 17 är vi bjudna på middag hos familjen Norrman på Norrstrand. Det ser jag fram mot, var ganska länge sedan vi umgicks, och det är inte utan att man saknar de där toka!...:P

Lav å må!

Vinterkransar





Ja, såhär blev alltså kransarna som jag gjorde igår kväll.
Även fast jag åkte ut i skogen och skaffade mera enris så räckte det inte till den tredje som ska hänga på balkongen. Men men, jag får väl ta med mig hälleforsaren och hämte lite till.
Adventsbelysningen satte jag upp också, med lite hjälp av Magnus.
Kom på att det kanske var bättre att hänga upp den nu, istället för att det skulle behöva bli som förra året, då var det -30 grader när jag band kransarna, och ljusslingorna gick inte alls att få upp, var rädd att bryta sönder dem, för de vart stenhårda i kylan som var. Men igår gick det fint.
Så, nu är det bara att invänta advent...

Hade god lust att tjuvstarta med adventspyntet här hemma, men sa till mig själv att det är för tidigt.
(Mormors ord om att pynta i rätt ordning och vid rätt tid sitter kvar)

Istället har jag ägnat mig åt att reda ut oredan bland alla mina foton på datorn, och det behövdes verkligen.
Ska försöka ladda över dem på CD också, så jag inte riskerar att de försvinner och VAIO:n bestämmer sig för att kajka ihop någon gång.

Jo, jag hittade bilderna när Mira släpar Hubbe...
 
    

Ganska festligt va? Haha...

Nu ska jag göra mig i ordning tills älsklingen kommer hem, vi måste till Lycksele en snabbis på eftermiddagen.


Haré!

Trattkantareller

Nuså, nu har jag varit hos Manges mamma och hjälpt henne att göra etiketter och snygga till burkarna för de syltade trattkantarellerna som hon har gjort.
Över burkens lock satte vi ett billigt tyg som hon klippte till runda bitar av med en taggsax, därefter knöt vi fast det med svampfärgat ullgarn, och i snöret fäste vi etiketterna. Etiketterna gjorde vi av grovt naturpapper som vi brände i kanterna och skrev sedan med en svart penna med snirklig skrivstil. Fasen så snyggt det blev!
Får lov att gå och ta kort när de ska sälja burkarna på skyltsöndagen på hembygdsområdet. Vi gjorde likadant till burkarna som de ska fylla med hemkokt hjortronsylt.
Och med mig hem fick jag vetelängder som svärmor bakat, en stor burk med inlagd gurka, äppelmos och honung, allt hemgjort, och fantastiskt gott!

Ikväll tror jag att vi ska försöka göra ett ryck i den övre hallen här hemma, måla klart taket i alla fall. Sedan måste golvlisten brytas bort och nytt golv läggas in, istället för den hiskeliga heltäckningsmattan som ligger där just nu.
Tidigare var det heltäckningsmatta i hela trappen, men den har vi tagit bort, betsat stegen svarta och målat vitt mellan trappstegen. Och istället för mörkbruna väggar a´la 70-tal, så är de nu ljusgråa.
Egentligen skulle jag ha bundit kransarna till broräcket och till balkongen innan det blir kallare ute, för just nu är det perfekt väder att vara ute och pyssla med sådant smått och gott.

Studierna i juridiken kunde inte kännas mer avlägsna än vad de gör just nu, även om jag kanske hade behövt sätta mig ner och plugga, det är ju tenta i slutet på januari. Har fått så fruktansvärt dålig studiediciplin sedan jag slutade gymnasiet, allt är roligare än att studera just nu, även om jag är hyffsat taggad och vet att stor del av framtiden hänger på att jag klarar kursen.
Så nej, jag läser inte till jurist, det är bara en grundkurs/översiktskurs i juridik. Och nej, det är faktiskt inte så lätt som man kan tro, det är ganska tungt, och mycket som man skulle kunna tycka skulle vara bättre om det var annorlunda.



Förra sommaren, Mira, Hubbe och jag.
Lille Hubbe springer numera i de sälla fjälltrakterna, fick ta bort honom pga. höftledsproblem, han var litte drygt 5 år gammal. Och trots att han var en liten surgubbe, och en liten hund, så var han en riktig charmör.
Han var med ÖVERALLT, på fjället på vandring, på skotern, och som i detta fall, på båttur. Han älskade att få vara med, och när det blev för jobbigt så fick han äka i mattes ryggsäck eller bli buren.
Ett år när jag var och plockade hjortron så var jag ganska långt bort från en väg, det var långt till myren som jag skulle till, men Hubbe hängde på och var med hela dagen i slätregn, men så när vi skulle hem så var han trött. Innan jag for hemifrån på morgonen så förstod jag att han skulle bli trött, så jag hade packat ner en filt och handduk, så jag bäddade in honom i det i ryggsäcken, och bar hinkarna med hjortron i händerna istället, så han somnade där bak på min rygg, men "flärpen" över huvudet så bara näsan och lite av framtassarna stack fram.

Mira är den äldsta hund vi har just nu. En gordon setter tik på 2,5 år. Kommer ursprungligen från Norge och heter Krutröykens Mira. Hon är ett yrväder med en svans som viftar ner allt från blomkrukor till fönsterlampor (bordslampor i fönstret som hon kommer åt genom att stå på soffan). Och det är alltid full fart. En riktig kelgris som älskar att sitta i knäet, och har husse-/matteperioder. Ibland är det Bara husse som gäller, och ibland bara matte. En flexibel enmanshund med andra ord. Just för tillfället är hon i en husseperiod, vilket gör att hon ogärna lyssnar på mig när jag vill korrigera henne. Medans Hubbe levde så använde hon honom som skurmopp, dvs. när de lekte och kampade om en leksak, så la sig Hubbe på golvet och Mira drog omkring honom.

Hubbe och Mira vilar på liggunderlag i sovsäck uppe på Marsfjället, sommaren 2010.
Trötta efter ca 1 mil vandring upp på fjället, så här låg de och mådde gott medan Mange och jag slog upp tältet.

Näh ni, nu ska jag ut och binda kransar. Måste se om jag har någon bindtråd, kanske får fara ut i skogen en sväng och fixa lite mera enris och lite ljung vore nog fint att binda in också, vi får se vad det blir.

Haré!

Vedspis och vedpanna...

Det fick lov att bli svärmors kroppkakor, uppstekta i smör på gjutjärnsspis. Sanslöst gott!
Litte lingonsylt och en falurut på det, som pricken över i.
Tänk så underbart, att slippa slå igång den fördömdade elspisen. Bara få stå där till knastret från veden och steka kroppkakor.
På morgonen när jag vaknat och gett hundarna mat brukar jag göra upp en eld i vedspisen och koka havregrynsgröt på den, och äta svärmors hemgjorda äppelmos, eller min hemkokta hjortronsylt till. Och bara att koka gröten på vedspisen gör att den smakar bättre.

Sedan har vi ju en luftvärmepump i huset, men ändå så är det något rustikt och gammel-dags-mysigt med att ha en vedpanna att elda i, och gamla gjutjärnselement som värmer upp hela huset. (Sedan att det är ett rent helsike att göra upp veden, det är en annan femma.)

För ett par dagar sedan så mejlade jag uppfödaren till Jaana (Hälleforsaren), för att berätta hur det gick med henne. Få berätta om att hon trots sin ringa ålder redan har skällt på ett par älgar, men att det ännu inte resulterat i att vi har lyckats fälla någon för henne. Mycket på grund av att hon skäller så korta stunder. Jag blev så glad när han svarade och skrev att Jaana och Marion tydligen blev en bra kombination.


Jaana 4 månader.

Jaana är min första egna hälleforsare, men jag har under hela uppväxten haft med rasen att göra. Så det var verkligen en lycklig dag när jag fick veta att jag skulle få ta en tik-valp från Stalon. Jag var orolig att min nytagna jägarexamen skulle ställa till det för mig, eftersom det var uppfödaren som skulle utse vilka de ansåg lämpliga att få ta en valp. Så det var inte utan att man kände sig lite hedrad när telefonsamtalet med glada nyheter kom. Då var Jaana 5 veckor gammal.
Hon hann inte mer än komma till vår familj och vara hos oss ett par dagar föränn hon började visa intresse för att spåra älg. Snön var fortfarande djup, och det såg väldigt roligt ut när hon dök ner i älgspåren så bara svansen stack upp, och sedan lyckades hon trockla till sig så att hon kanade på mage över till nästa spår.


Jaana, 9 veckor.

Just nu leder Jaana på listan över skadegörelse orsakad av hundarna. Tusenlappar har formligen flugit förbi ögonen. Men så är det att ha valp, och oftast med spetsar, allt som går att tugga på, ska det tuggas på.
Sedan om det är TV-dosor, MP3-spelare, sökare för brandmän, filtar, kuddar eller hörlurar av märket skullcandy, det spelar ingen roll, de kliar skönt i munnen.

Nu ska jag hitta på något skojsigt med hundarna medans husse är på övning.

Haré!


Okidoki...

Okej, lugn och fin som en filbunke...

Det har gått hyffsat hittils, bortsett från lite strul med att lägga till en profilbild.

Nu tror jag i alla fall att jag har kommit på hur det fungerar, littegrann i alla fall.

Så, nu måste jag sätta mig ner med juridiken, så att jag med gott samvete kan säga att jag i alla fall har pluggat lite i alla fall, när min älskade karl kommer hem från skogen. Nån mat må jag ju komma på och laga till också, eftersom Mange har brandövning ikväll.
Hade lite strul med att dra ut en proposition, men det löste sig efter lite omständigt arbete. (Man ska inte behöva kopiera och klistra in i ett worddokument för att få ut det på papper!)



Lev å må!

På Stalonbergets utsiktsplats förra sommaren, på väg mot Marsfjället för toppbestigning.  Med på bilden är hunden Mira.


I en helt ny värld...

För det är väl vad detta är, för mig i alla fall.
Bloggande är nytt och främmande, kanske även lite skrämmande. Visst, man har kamrater och så som har sina bloggar, och man kanske följer en del av dem regelbundet, men att ha en egen!? Ja, vi få se vad det blir.

Hur det går till rent praktiskt, det har jag inte kläm på än, men torde väl komma på det tillslut, hoppas jag.

På något sätt kommer det att bli som en "levande" dagbok, ett sätt att skriva av sig på. Såklart i ganska begränsad utsräckning, eftersom det är till allmän beskådan.

Kanske en chans för vänner och familj att följa med mig lite bättre i min vardag.

Spännande...

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0