Historia...

kan göra mig så djävulskt irriterad, rent ut sagt förbannad.
För det mesta, kanske alltid, är det min egen historia som gör mig förbannad.
Eller, det är inte så mycket själva historian, utan en viss skara människor som bidragit till att skapa den.

Jag har många fantastiska människor i mitt liv, idag.
Men, det var inte så hemskt länge sedan som jag var omringad av skitstövlar och rötägg.
No names, no blames.

Jag har suttit på youtube.com och lyssnat på en hel massa musik ikväll...
den sista jag hörde på nu innan jag loggade in här var;

The Beautiful People av Marilyn Manson.
Och vissa delar av texten kan inte annat än göra mig full av skratt, speciellt när jag tänker på dessa rötägg.

And I don´t want ya
And I don´t need ya
don´t bother to resist or I´ll beat ya
it´s not your fault that your always wrong
the weak ones are there to justify the strong.

The beautiful people, the beautiful people
it´s all relative to the size of your steeple
you can´t see the forest for the trees
and you can´t smell your own shit on your knees.

Hey you, what do you see?
Something beautiful, something free?
Hey you, are you trying to be mean?
You live with apes man it´s hard to be clean.

Och är det inte ibland så med det sk. "fina" folket, att det är dem som är värst?
De är så stora på sig och tror att de är så sjukt bra, så de ser inte skogen för alla träden, och de känner inte sin egen skitlukt, även om de står på knä.

Jag är så sjukt less på att de som gjort mig illa fortfarande följer mig.
Jag stör mig på att jag fortfarande ödslar MIN energi på dem, för inte fasen drabbas de!
Den närmaste tiden ska jag lägga tid på att lösa denna gåta, varför jag inte kan släppa de som gjort mig orätt!?
För ska sanningen fram, så avskyr jag dessa människor som pesten.

Och varför ska man måsta hälsa och vara "trevlig" mot sådana som varit elak mot en!?
ALDRIG säger jag, för de är inte värda min uppmärksamhet!

Ibland önskar jag att jag kunde namnge dem alla.
Men det tänker jag inte göra.
De är helt enkelt inte värda det.

Så, trots min ilska, så kan man säga att detta också är en hyllning till alla underbara människor!
Alla som står för sina uttalanden
Alla som finns där för sina vänner, oavsett vad
Alla som vågar vara ärliga
Alla som blivit nedtryckta i skosulorna av någon översittar-typ
Alla som blivit utsatta för diskriminerande särbehandling men rest sig upp igen!
Alla som kämpar mot mobbing, i skolorna, på arbetsplatser, i samhället

Tack alla elaka människor...
Det är ni som har gjort mig starkare
Det är ni som har gjort mig stoltare
Det är ni som har format mig till den jag är
Det är ni som har gjort att jag upptäckt vilka mina RIKTIGA vänner är
Det är ni som gjort att jag vet skillnaden mellan godhet och ondska!
So fuck you, det hade inte den önskade effekten va!?

Prisad vare jag!
Jag är en fantastisk människa!
Nu ska dessa elakingar out of my mind...forever!

God natt!

Solrosbullar...

har jag bakat nu ikväll.
Nyttiga matbröd som varken innehåller socker eller fett, och det bästa av allt, de är RIKTIGT goda.
OCH enkla att göra!
Receptet har jag norpat av min älskade mormor.

Den här dagen som till en början ville vända sig till en katastrof, lyckades jag på något konstigt sätt att få rätsida på, det utvecklades till en ganska bra dag.

Nu ska jag gå upp och plåstra om mig, igen, men för sista gången idag.

Hundarna har gjort god natt redan, och ligger och sover på övervåningen.

God natt folket.
Nu ska jag lägga mig och läsa vidare på Läckbergs underbara bok "Änglamakerskan"....tyvärr har jag snart läst ut den...:/

Lev å må!

Bakhala skitskidor!

Jag visste det!
Hur kunde jag ens försöka att inbilla mig något så dumt som att Jag skulle gilla att åka skidor!?
Idag var jag ut med Jaana för att leta åt en åtel som ska finnas där ute i skogen på nån myr någonstans.
Mange gav mig för det första världshistoriens sämsta beskrivning av vars det var.
För det andra så var det så mycket älgspår så att Jaana höll på att slita omkull mig hela tiden! Och det är väl förvisso bra, men när SKID-J*VL*RNA är så SJUKT bakhala, så kan jag lova att även en sådan fantastisk sak gör en irriterad!

Näh, nu har jag konstaterat att jag BARA ska åka skidor om det är kallare än -20, för då är de inte bakhala!
ALDRIG mera i temperaturer som man inte fryser i!

I övrigt så är jag väldigt less på att min skinka ser ut som ett lapptäcke.
Svinkopporna ska tvättas, smörjas och plåstras om morgon och kväll, och det är rent PLÅGSAMT att slita av plåstren! Det gör SÅ ont! Å så ska det spritas hit och dit hela tiden.
Men, eftersom jag är positiv idag (NOT), så tvingar jag mig själv att de fördelarna, som är;

Gratis fylla så fort jag spritat händerna, för fasen så starkt det luktar! Huuuga....
Min högra hjärnhalva kommer att bli högst kompetent på omplåstring, smorning osv, eftersom jag kommer åt bäst med vänsterhanden.

Näh, nu ska jag inte plåga omvärlden mera med mitt urkassa måndagshumör.
Svärfar är på besök, så jag har fått svära av mig lite, känns faktiskt lite bättre.

Lev å må!

Lydnad...

Just lydnad är väl knappast något som man kan få för mycket av på en jakthund, anser jag.
Sedan vet jag inte om vi, Magnus och jag, har någon speciell metod, men mycket av det går ut på tillit.
Och nu snackar jag inte bara om att hunden ska kunna lite på oss, utan även att VI ska lita på hunden.
Att man VÅGAR ställa sig inför utmanande situationer, för både sig själv och hunden.

Så idag har Jaana och jag varit på långpromenad.
Vi gick upp mot blåviken och in efter skogsbilvägen som går mot Torvsele.
Hela vägen dit, fick Jaana gå fritt i koppel (för att göra av med lite energi). Och på vägen hem igen så tog jag av koppel och halsband vid Blåviksskolan, därefter fick hon gå "fot" hela vägen hem.
Första biten fram till OKQ8 var det inga bekymmer, hon gick klockrent, och knappt några korrigeringar krävdes.
Sedan blev det såklart lite svårare, med en massa bilar, människor, sparkare, dofter, himmel och pannkaka! Men hon gick så fint...klart att hon tappade fokus ibland, men vi klarade upp de små felen snabbt och smärtfritt.
Mitt i alltihopa gjorde jag det lite extra utmanande med lite vändningar och så.
Väl hemma var det "Stanna, sitt, VARSÅGOD!"



En busig liten Jaana bakom släpvagnen hemma på gården.



Två harmoniska små brudar.

Det första som jag tycker är ABSOLUT viktigast att min hund kan, är "Stanna".
Etfersom jag är ute och åker en hel del, så är det ett ovärderligt kommando som räddar hundliv. För när man ska ta ut hunden ur bilen, så vill man ju göra det under kontrollerade former, dvs. inte när hunden själv vill, som oftast är NU och NU! Jag vill att min hund ska stanna i bilen tills jag har fått på den den utrustning jag nu vill ha på den, om det är pejl, halsband, dragsele eller vad det nu än må vara.
Om hunden rusar ut ur bilen, utan att jag har kontroll, då kan den bli påkörd! OCH, som hundägare är man SKYLDIG att hålla sin hund under uppsikt, eventuella skador som din hund orsakar, blir du som ägare skyldig att ersätta!

Det andra ABSOLUT viktigaste kommandot är "Hit".
Inkallning är A och O, utan den är man fucked! Och absolut lättaste sättet att träna inkallning är att berömma hunden när den självmant kommer, man läggar in ordet "hit" innan hunden har nått fram, och sedan blir man LÖJLIGT glad när hunden kommer.
Nu ska jag erkänna att jag har varit väldigt slapp på att träna inkallning med Jaana. Men vi håller på för fullt nu, för att visa henne att det är NU och PÅ EN GÅNG vi menar. Men hon blir bättre och bättre för varje dag som går.

Det finns alltså TVÅ saker som är MYCKET viktiga!



Magnus och Jaana myser på vedlådan i köket.
Matte lyckades fånga en Mycket sällsynt stund på bild.
Hälleforsaren är en stolt ras som vanligtvis inte vill bli "pjollrad" med så mycket. (Självklart finns det undantag!)
Men ibland har även de sina mys-stunder. Igår kväll t.ex. kom hon alldeles självmant och lade sig intill mig och lät sig strykas och bli kliad, tills det blev för varm och hon var tvungen att lägga sig ensam igen. Bara att njuta medan man får, och Jaana inte tycker att det blir för varmt.

Jo, det här med tillit.


Två badande tjejer. Sommaren 2011.
Efter en kvällspromenad till offerhällan, söråsele.

Vi har våra hundar lös på gården, och ja, det händer att de smiter. Inte långt, men de smiter ibland.
Däremot kommer de ALLTID på inkallning! Oftast lyckas vi dock "haffa" dem mitt i illgärningen, så då är det bara att "fy":a, BÄRA in dem innanför tomtgränsen, släppa, berömma.

Men hur ska en hund kunna veta att det är fel att smita, om den aldrig får prova det!?
Hur ska en hund veta att det är rätt att hålla sig på gården, om den aldrig får se hur upprörd husse/matte blir om den lämnar gården?
HUR ska en hund lära sig att lyssna när den är lös, om den aldrig får vara lös?

Att vi har dem lös på gården förvånar tydligen många, och det är ofta vi får frågor som;
1. "Men, kan man verkligen ha jakthundar lösa?"
2. "Hur har ni gjort för att få dem att stanna på tomten?"


Svar:
1. Ja, jakthundar går att ha lös lika väl som vilken hund som helst. Träning, umgänge, tillit och massor med kärlek heter receptet. Kanske en gnutta tålamod.

2. Redan från valptiden så gick vi med valpen i koppel innanför tomtgränsen, fyade om valpen gick utanför, berömde massvis när den gick innanför. Vi gjorde så några minuter om dagen, det var faktiskt inte svårare.



En väldigt liten Jaana, som, när denna bilden togs, bara bott i Åsele någon dag eller två.
Första två veckorna så sov jag med henne nere i hallen. Av två enkla orsaker;
1. Att skapa en nära kontakt med valpen.
2. Nära till ytterdörren, för påträngande nattliga valp-behov.



Blande de första trevande stegen i trappan. Koncentrerad lite Jaana, ca 9 veckor gammal.



Nu är Jaana så trött. Fast detta är en bild från när hon var ca...ja...10-12 veckor kanske.

Lev å må!
Vi höres!

Härliga lördag...

Idag är det lördag, och Eriks födelsedag!
Det innebär att detta är en fantastisk dag!

På förmiddagen var vi ut och gratulerade födelsedags"barnet" med en spade...en spade med en liten "twist", såklart.
På spaden hade jag sett till att skriva in "Original Part for LYNX Boondocker"...Hahaha...mycket lustigt, om jag får säga det själv. Behöver jag säga att han blev gladare för snusdosorna som han fick av familjen Eriksson/Haglund!?
Och till paketet så hade vi såklart ett kort, där jag hade "skissat" en älg...

Så nu lite senare ska de andra bubbelbada, men jag får ju bara titta på pga. mina sår.
Å så ska det väl ätas lite pizza å mås mycket gott!

Nu ska jag gå ut och se hur det går med skruvningen...
Är nästan övertygad om att grabbarna behöver lite hjälp från en kvinnlig hand...


Lev å må!

7-2 till ÅIK!

Ikväll har vi varit och sett på en så sjukt bra hockeymatch!
Åsele mot Vilhelmina, och såklart hejjade jag på Åsele!

Det slutade 7-2 till Åsele, och grabbarna spelade fantastiskt bra!
Blev lite orolig där i början på tredje perioden, då det såg ut som att de hade slöat till sig, men sedan kom de igen och gjorde en riktigt bra insats.

Vilhelmina spelade hyffsat, störde mig på att de körde så jädra fult spel!
Mycket fula tacklingar och riktigt dåligt beteende på isen emellanåt! Vart faktiskt riktigt förbannad ibland!

Stämningen under matchen var på topp!
Vart så full i skratt år Norrman som hade egna så ramsor för sig.
"Hä gå int, hä gå int, FATTA att HÄ GÅ INT!"
"N´gris, n´ko, n´vilhelmina-bo"
osv. osv. Så som vanligt fick man sig ett gott skratt emellanåt.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa vidare i min Läckberg-bok.
Jaana har redan gjort god natt, gått upp och lagt sig.
Mira har däckat på soffan.
Mange gick ut för att skruva i skotern en stund, för imorrn ska vi ut å gasa!...:D

Go´natt!

Lev å må!

STORT GRATTIS TILL ÅIK, OCH GRABBARNA SOM KAMMADE HEM SEGERN!


Diagnos

Ni vet att jag nämnde att jag hade något mystiskt sår som inte ville läka...

Var upp på sjukan idag och fick veta att jag fått svinkoppor!?
Tydligen så är det vanligast bland barn, men även vuxna kan få det om immunförsvaret är försämrat av t.ex. stress, sjukdom eller annat.
Så efter allt som jag gått igenom på min förra arbetsplats så är jag föga förvånad över att jag dragit på mig något sådant. Mitt föredetta arbete påverkar mig än idag på olika sätt, så jag hoppas att jag ska kunna få tid till att bearbeta och läka mig själv, nu när jag förhoppningsvis är klar med studierna. Ska bara få straffdagarna avklarade också, om jag ens hinner påbörja dem?
Jag har massor av framtidsplaner, men det är svårt att komma igång och VÅGA ta tag i det. Våga bemöta ett eventuellt "Nej". För som det är nu så kanske jag inte ens klarar ett "kanske". Men jag har släpat mig upp från avgrunder förut...så varför skulle jag inte klara det nu?

Kraft till det goda kvinnofolket!

Nu ske vi opp på affärn´ å hannel litte.

Lev å må!

Goddag...

Nu är planen att jag ska kunna göra två saker samtidigt, skriva här och ladda in lite bilder i min Vaio.
Ska nämligen försöka att lägga in lite sådana, som det har varit en bristvara av i de senaste inläggen.



Jag börjar med en bild från julaftonsmorgon, Mira har fått sin smällkaramell.
Smällkaramellen innehöll 4 små tuggben, Mira och Jaana fick varsinn.



Jaanas smällkaramell var polkagrisrandig.



Dagen innan vi skulle åka upp till Saxnäs för att fira nyår (29/12 2011),
Bjöd vi några kära vänner på middag.



Bilden ovan är förrätten; Västerbottensostpaj toppad med creme fraiche, rom, finhackad rödlök, finhackad gräslök och sedan pyntade jag den med långa strån av gräslök.



Jo, vi håller ju på att brädfodra om huset också...så från en gammal sliten rödfärg, blir det nu...
TADAAA; Mörkgrått!




Vi var ute och åkte lite tegsnäsare igår. Jaana hittade något instressant...



Älgspår!



En liten och snöig hälleforsare, som för första gången är med och åker skidor.
Det var även mattes premiär på tegsnäsare.

Jag har i vissa perioder verkligen försökt att ta det här med skidåkning till mig, men helt ärligt så har det bara blivit tvärtom! Jag har åkt på bakhala och jävliga skidor så länge jag kan minnas...och inte är det väl så konstigt att man inte brinner för det då!?
Men igår så introducerade Mange mig för något nytt...Tegsnäsare. Faktiskt så har jag trott att det skulle kunna vara något som jag tycker om, eftersom jag inte gillar att åka efter elljusspår, utan föredrar att vara i orörd skogsmark, så kändes det som att det skulle kunna bli en hit, och det blev det!

Vi var ute för att leta reda på lite ripor till Mira.
Det fanns massvis med spår efter dem, men ingen ripa.
Och Jaana fick följa med för träningens skull...vill vänja henne vid skidor.
Fast jag tror att det fungerade så pass bra med skidor, eftersom jag åkte inlines med henne i sommar.
Då var hon så liten att hon inte fick dra, och hon tyckte att cykeln var obehaglig, men inlines fungerade, så vi hade det som träningsform, riktigt roligt! Nästan så jag langtar till bar asfalt igen, så jag kan ut och åka med henne.


En mindra rolig sak, är att jag har fått ett sår.
Detta sår vill fasen inte läka, utan blir bara större och större.
Ont gör det också, fast jag tvättar och byter förband morgon och kväll (med luftning därtill).
Dessutom börjar jag få småsår i området omkring, och de beter sig på samma sätt, så nu måste jag nog ringa sjukan. För på en vecka har det gått från att vara som en finne i stolek, till att vara 5x3 cm! Läskigt!

Och så ska jag bege mig ut och leta efter lite jobb....hoppas att någon har behov av lite hjälp.
Och så ska jag gå på banken en sväng....en massa ärenden.


Haré gött!
Lev å må!

Jag vill....

Jag har så mycket ideér, NU! Klockan är för fasen snart 12 på natten, och NU har jag ideér!?

Jag vill rita,
Jag vill göra en massa coola/snygga sminkningar
Jag vill lägga ansiktsmask
Jag vill skriva
Jag vill gå ut på långpromenad
Jag vill skratta
Jag vill pyssla
Jag vill leka med hundarna....

Frågan är bara;
Varför kunde jag inte ha kommit på allt detta fantastiska imorse, känt inspirationen då?
Varför är det alltid så sent på dygnet som jag ska få mina kickar...
Jag har en sådan fantastisk bild i huvudet som jag skulle vilja kladda ner på papper, MEN det är så sent!
Om jag skulle börja med det nu, så vet jag att det slutar i ren frustration för att handen är trött, och hjärnan är trött, och att de därför inte vill samarbeta för att skapa bilden jag har där inne....SKIT också!

För övrigt så ska jag lägga mig och läsa ur "Änglamakerskan" som jag fick av Mange i julklapp! Den är fantastisk! Precis som de övriga böckarna som jag läst av Camilla Läckberg. Jag har insett att jag måste skaffa de som jag inte har....för hon är....RYSLIGT bra!

Undrar om Mange somnade i sitt fotbad?
Kanske bäst att jag undersöker läget...så han inte vaknar av att han fryser om fötterna.
Alla vet ju att det viktigaste är att vara varm och torr om fötterna, för i alla fall så är det nog där bacilluskerna kryper in när jag blir förkyld, för oftast så blir jag det om jag frusit om fossingarna.
Det som är bäst av allt, är att jag har en sådan fantastisk svärmor som stickar sockor åt mig. Fick ett par super-söta igår, med små bollar på foten, och de är sååå varma ock sköna att ha på fötterna. Mys... för visst vet ni att på vintern så bor jag i mina underställ från CRAFT, och mina ylle-sockor....det är standard-klädsel på Marion under vinterhalvåret...:D

God natt....



Fullt upp...

Just nu händer det väldigt mycket på hemmafronten.
Vi håller som mest på med att brädfodra om huset, och så mycket annat hinner vi inte med.
Men nu har vi kommit upp på så pass hög höjd att det är bara Mange som kan vara på ställningen, eftersom jag är så KOPIÖST höjdrädd! Så jag får nöja mig med att bära fram och såga till brädorna...men det går ganska bra det med. Känner mig duktig som bara den, oväntat kul är det också.

I onsdags förra veckan var jag i Umeå och skrev tenta i Jök:en, och hoppas just nu på att det ska ha gått bra så att jag slipper göra om det. För det har jag verkligen ingen lust med...jag är less.
Less på att plugga,
Less på Umeå, och less på pluggstress.

Hundarna har varit väldans gosiga de senaste dagarna.
Jaana vill pussas hela tiden, och hon pratar en hel massa.
Skulle verkligen ha spänt på mig Tegsnäsarna och åkt en vända med henne i skogen, så hon får göra av med lite energi.
Mira är bara sådär dunder mysig, hon var så tacksam efter att jag hade klippt bort allt hår hon hade under tassarna och mellan trampdynorna. Var som att hon hade tofflor på sig, så det var så besvärligt att få bort all snö och alla klumpar som bildas när hon är ute och springer.

Min dator är inte speciellt samarbetsvillig, så tyvärr dröjer det nog ett tag innan jag kan lägga upp några bilder...fast jag hoppas att det inte ska ta allt för lång tid.

Jo, vår lilla Jaana har ju hunnit fylla ETT år!
Samma dag som jag skrev tenta i Umeå. Så innan jag åkte hem så gick jag in på LOBOO, på Ersboda, och köpte tuggben och en leksak (apport-fresbee) och den blev väldigt populär. Dum som jag var så la jag den på broräcket här hemma, så nu ligger den någonstans under all snö...:/....Jaana gillar den.

Nu ska jag avsluta.
Vi är nämligen bjudna på gófika hos fantastiska "Fru Gavelin", vår goa å gláa granne mitt-emot.

Lev å må!

Tillbaka i verkligheten...

Både min och Manges datorer valde att lägga av.
Nu fungerar de i alla fall.

Däremot så har jag inte lust att skriva nå mer....
Jävla skit kväll rent ut sagt.

Lev å må...

Mönstrad...

Tjohoo...nu har jag fått hem mönstren till klänningarna som jag hoppas kunna sy inom en framtid.
Måste säga att det är ganska intressant, eftersom beskrivningarna är på engelska....fast, det är nog inget att oroa sig för.
Så nu är jag alltså VÄLDIGT sugen på att sätta mig och bara tokbeställa hem en massa tig, fast det kan jag ju inte göra. För det första måste jag ju komma underfund med mönstren, titta igenom dem ordentligt, och så måste jag beräkna tygåtgång m.m. Om det var något jag lärde mig i syslöjden så var det att om det ska stressas fram, då blir det bara pannkaka av alltihopa.
Och sedan så var det ju bara en viktig lite detalj till...en av mina symaskiner behöver ses över...tror att det är något lager som skurit i den. Så jag tror att den får följa med till Vilhelmina nästa gång jag åker dit, för mormor kände visst någon som var bra på att fixa symaskiner.
Som tur är så har jag ju fått mig en gammal husqvarna också, en sådan där odödlig apparat i gjutjärn! Väger ton! Men de går som bara den! Magnus mamma har en som jag fick låna när min havererade, och den gick som ett tåg! Bara tuffade fram.

Idag har det inte blivit många knop gjorda...
Jag har hjälpt Mange att inventera på bryggeriet, och sedan så har vi pysslat lite uppe.
Känns som att man skulle ha tagit tag i julen imorgon, så slipper man tänka på det spektaklet senare.
(Fast jag vill inte plocka ner allt redan, när man vet vilket styr man haft med att sätta fram julen!)
Jag menar...ska jag redan skrynkla till alla gardiner som jag strök för bara några veckor sedan!? Dessutom så har jag inga vårgardiner, och det känns LITE överambitiöst att hänga upp sommargardinerna nu.

Jaja...vi får se vad som händer och fötter...

Lev å må!

För sent...

Den stackars lilla fågeln orkade inte, den var redan för utmärglad.

Och för er som nu undrar, kan man ta hand om en sådan fågel hur som hellst?
NEJ! De är fridlysta! Men eftersom Magnus pappa är med i Kungsörnsgruppen, Naturskyddsföreningen samt att han är fågelskådare, så har tydligen de lite större rättigheter, så han har varit hos oss och hjälpt oss ta hand om fågeln. Berättat vad vi ska göra osv. Hade den klarat sig över natten så hade vi nog skickat den till Lycksele djurpark för vidare vård och omsorg.

Min älskade karl har kommit in i något ryck...han ränner runt och gör allt möjligt fantastiskt här hemma.
Drar lite el, skruvar tillbaka stegen till kallvinden, moterar fast älghornet på skölden och sedan ska den monteras på väggen.

Känner nästan att det håller på att dra ihop sig till en bildbomb.
Problemet är bara att jag inte vet var Magnus har lagt bilderna på sin dator.
Min VAIO har tydligen bestämt sig för att inleda 2012 med att strula, den är glapp i kontakten så den laddar inte som den ska...skit också! Jaja...det går med "klumpen" också (Manges stationära).

Vilka extrema temperaturväxlingar det är ute...svinkallt imorse, men bara -15 grader nu, plus att det snöar en snuttidutt.

Haha, jag pratade med min käre bror igår.
STORA planer på gång, och som jag längtar, det finns få saker som är så kul som att få åka upp till storebror, bli lite retad, köra skoter och sådär...syskonmysigt helt enkelt!
Och jag menar, hur wouderbart kommer det inte att vara nu då!? Det är ju typ allt gånger 1000, och jag ska förklara varför.

Sist jag var hos brorsan, så hade han inte brädfodrat om huset och tilläggsisolerat...var GANSKA så kallt inne där, och när vi hade bestämt oss för att se film så gjorde vi det i ytterkläderna, under varsin ullfilt. Men rackarn så vi mös!
Nu HAR han brädfodrat om och tilläggsisolerat! GREAT!
En annan sak, min käre kusin Martin har flyttat till min barndomsby! Det innebär att om det ska köras skoter, så kommer även (mest troligt) även han att följa med! Hysteriskt!
Och som grädde på moset; SMÅSTADSLIV, i MÄNGDER!! ME LOVE!
Det ska bli småstadsliv-marathon! Yeeepiii!
Som ja längt...då kommer min älskade Magnus att få se vilka galna "pojkar" jag växt upp med!

Nu kom älsklingen in med hornet...kanske ska hjälpa till....:D

Lev å må!

Duvhöken...

Uppdatering;

Nu är det konstaterat att det är en ung duvhök som vi har i vår smedja.
Den är utmärglad och det är hemskt att känna bröstbenen sticka ut under fjäderdräkten.

Just nu ger vi den honungsvatten (ÄKTA honung, hemgjord) för att få i den vätska och lite energi, för den är mycket slö. En gång i halvtimmen trycker vi i den lite grann med hjälp av spruta.
Nu vid tredje gången av vätska så hade den piggnat på sig betydligt och börjar spreta med sina fasliga klor, tendens att vilja flaxa med vingarna börjar krypa på.
Ögonen ser lite piggare ut också.
Så det verkar finnas hopp om livet.
Håll tummar och tår!
Vi vill ju släppa den så snabbt som möjligt, men den måste få i sig mat först så att den får lite hull, annars dör den.


Vi höres...

Ooops!

Allvarligt!

Hur dålig fantasi har man inte om man döper två blogginlägg på raken till "Hmm..."

Puckad, javisst!

Hmm....

Hä ä sä man känn hur gó värmern stig opp igenom golvbräern! NOT!
-26 grader ute....+12 grader inne...cold....ICE cold!
I den bästa av världar, det vill säga, i den värld där jag hade fått bestämma....
Så hade golvet blivit gjort om och isolerat nu i somras, för jag höll på att frysa fötterna av mig förra vintern också. Kanske skulle ha gjort som björnen, isolerat in mig i en massa snö och skite i allt tills våren kommer.

Men eftersom det nu inte är jag som bestämmer i den här världen, så får jag frysa om fötterna.
Kanske är jag onödigt gnällig, men jag har inte sovit inatt, så det är legitimt.
Det är ju bara att se till att elda ordentligt, (även om inte det hjälper mot golvdrag).

Markus är här...han säg att han ha kommit med ett nytt husdjur till mig, och att han avlämnat den i smedjan.
Är det en spindel så fick han mer än gärna kasta ut den.
Då slänger han upp sin snoffsiga Samsung och bläddrar fram en bild på en mycket vacker, stolt och ännu oidentifierad fågel. Han hade hittat den i sina hundars hundgård!
Jag hör att det spekuleras om duvhök i köket. Personligen tycker jag att de ska ta hit svärfar, som faktiskt är fågelskådare.

Äntligen har min anpassning till hår-lossande hälleforsare inletts.
Jag har äntligen fattat att Jaanas hår kanske syns mindre på vita kläder, därför åkte den vita CRAFT-tröjan på idag.
Jag har tre tröjor av samma modell, men i olika färger, och det finns inget som slår CRAFT i kvalitet och bekvämlighet, det är verkligen grymma kläder! Varenda underställ jag äger är CRAFT, inget annat fungerar på kroppen. Jaja....skitsamma. Tänkte bara om det var fler som hade upplevt denna behagliga känsla av kläder som sitter som de ska. (Lundhags gör också underbara kläder!)

Näh, nu ska jag dricka en kopp kaffe och vara social.

Lev å må!

Hmm...

Jaha...vad händer idag?

Magnus eldar, här inne (i spisen), i smedjan och på Lilly-Anns skidor (tjärning).
Och jag är bara förvirrad, känner mig sådär...tom och innehållslös på något vis. Trött är ett annat ord.
Det verkar som om sömn är en allvarlig bristvara just nu, sover och sover...tror att det beror på det gråa vädret.
Druckit två koppar kaffe har jag precis gjort, men inte hjälper det.

Igår var det hur som helst en fantastisk dag!
För det första så fick jag ju spela monopol med Magnus (JAG VANN!)

Och mitt i monopolspelandet så bestämde vi oss för en promenad, så vi tog en paus och vände näsorna mot Norrstrand, och promenerade ut till fantastiska Erik och Agnetha!
Där blev vi bjudna på en massa gott som vanligt (Te, choklad och apelsin).
De hade varit hurtiga tidigare på dagen och kommit förbi med ett fint kort, och lite nostalgi kan man säga, riktigt fint, och roligt.

Vad gör jag då?
Jo, jag sitter och drömmer mig bort på en massa bröllopssidor....försökte just få tag på min tärna för lite support...men hon är nog upptagen med något annat just nu.(Kanske pluggar hon=bakar kladdkaka)?...:P
Börjar bli lite stressad, trots att allt egentligen är under kontroll. Ligger Lååångt före i planeringen. Men jag är ju som jag är, hellst skulle allt ha varit klart igår!
Men jag är ändå glad över att vi har så många fantastiska vänner, och sådana underbara familjer! Vad vore vi utan dem!? Så hur det än är, så kommer allt att bli så bra, och jag är så lycklig!

Näh, nu ska jag jobba vidare...det är ju inte Bara med allt detta....:D Men Oooh så roligt!

Lev å må!

En fredag, fast söndag...

Tjollahopp i lingonskogen.

Idag har vi haft besök av käraste mormor och morfar, vi idkade byteshandel, vi fick tunnbröd, skinka och leverpastej, och de fick med sig lite älgben till hunden Aya.

Resten av dagen har vi målat, målat och målat lite till.
Och jo, vi har såklart eldat en massa också, för det har då varit kallt som bara den ute!
-21, 6 hade vi som kallast, så det blev en del vedkånkning också.

Vad har vi målat då?
Jo, litte vitt, litte grått och litte svart.

Vitt på lister och älghorn.
Svart på skölden till hornet, och på listen innan golvet i övre hallen.
Och grått där skyddsräcket har suttit, men vi ska ju flytta det lite åt sidan, så då måste vi måla över det gröna som tittar fram.

Det är faktiskt lite svårt att komma ihåg hur det såg ut, men nu när Magnus pappa frågade så var man ju tvungen att komma ihåg, och inte var det några vackra minnen som dök upp...
Mörkbruna väggar, med grå lister, och brun heltäckningsmatta i HELA trappen! HUVVA!
Nu känns det väldigt ljust och fräscht, och vi börjar skymta ljuset i trapp-renoverings-tunneln.

Näh, nu ska jag hitta på något annat...kanske försöka få Mange att spela lite monopol med mig....:D

Lev å må!

 

Plankorna är nu borta, så även skyddsräcket som ska lackas på med lite fräschare svart, trappstegen ska även betsas en vända till, men det blir imorgon.

 


Torsdag...

Goddagens!

I morse när jag vaknade var jag väldigt förvirrad, ja, mer än vanligt faktiskt.
För det första kunde jag inte förstå var Mira var. Och för det andra så kändes det ganska kallt inne, därför kollade jag termometern när jag kom ner, och trodde jag skulle svimma när jag såg vad den visade. 
14,5 grader!? Fyyy!
Såklart så gick jag genast till luftvärmepumpen, och svor när jag såg att den stog på 24 grader!? Men...hmm...lampan på luftvärmepumpen lyser ju inte?
Då måste det ju vara något jubel-pucko som har stängt av den på knappen i hallen igen! (Händer ganska ofta, eftersom elen i det här huset är korkat dragen och behöver göras om!) Men nä, knappen var på!?

Ja, då visar det sig att Magnus GLÖMDE sätta tillbaka sladden i eluttaget efter att han hade sågat klickgolvet igår!
Ojojoj, så rysligt nära det var att jag skulle bli riktigt arg när jag upptäckte det, stackars jag som höll på att frysa ihjäl! Och varför hade inte han tänkt på att det var så jädrans kallt när han steg upp!?

Näh, nu ska jag göra upp en brasa i spisen, för luftvärmepumpen ger då ingen värme att hejja för.
Burr!



Åååh....förrgår hade jag mina älskade systrar (kusiner) på besök. Marie och Majsan, samt Majsans fina kille Filip.
Det var verkligen höjden av lycka!
Vi spelade Monopol (Tack Majsan för att du ställde upp....du vann ju i alla fall...;P...) Majsan ville inte vara med, som tur var så lyckades Marie och jag att övertala henne att vara med, för gamla goda tiders skull, och sablar så roligt vi hade. Vi åt godis, och Marja spelade pengarna av oss så det swischade om det.
Jag kom trea, Marie kämpade på men slutade som två, och Majsan kammade hem äran!
Så förhoppningsvis blir det fler omgångar Monopol...:D...Annars ska jag påminna henne om jordskredssegern hon vann, och då måste hon ju bara ställa upp!

Lev å må!


Nyårsaftonen, slutet innan en början

Oj, ett sådant UNDERBART nyårsfirande jag har upplevt!
Det känns som att det kan komma att bli fler nyårsfiranden i Saxnäs på hotellet.
Det var helt magiskt och fantastiskt, och jag var så lycklig!

Vaknade på nyårsaftonens morgon, tog det lungt och gjorde oss i ordning för att gå ner och äta frukost.
Vi bodde längst upp (5:e våningen!) och hade den mest fantastiska utsikten över den makalösa fjällvärlden. Väl uppe så klädde vi på oss, och gjorde oss redo för att åka snövessla upp på Satsfjället.

Jag har aldrig åkt vessla eller bandvagn eller något liknande tidigare, så bara det var ju en upplevelse.
Vi åkte i den främre vagnen, så vi tryckte in hörselproppar i öronen, för motorn levde om en hel del.
Vi åkte upp mot toppen och sedan fick vi åka skrana ner! Det gick så fort, och det sprutade snö överallt, innanför kläderna, och rätt vad det var så hamnade man på sniskan och sedan tippade hela fadderutten, och då kom det verkligen in snö överallt!
Det som kanske var lyxigast av allt, var att det var vi, familjen Norrman och bandet som skulle spela senare på kvällen, som åkte upp med vesslan. Och efter denna otroliga åktur på skrana utför fjället så var vi nog ganska hungriga alltihopa, så en del åt sin medhavda smörgås, och vi åt vårt beställda rödingpaket (som var så sanslöst perfekt kryddat och gott!), och sedan fick vi en liten privatföreställning av bandet där uppe i kåtan på fjället.
Trots att det blev väldigt rökigt i kåtan så var alla vid gott mod och vi skrattade och mådde gott, drev lite med varandra, och sedan drack vi och familjen Norrman ett glas champagne till fisken, och gissa om det var gott!? Efter en sådan strapats.

Tillbaka på hotellet så passade jag på att duscha på en gång, för nog luktade vi allt värre än en överrökt mört efter vår fjälltur!
Och tur var väl det att jag hade vett att duscha så tidigt, för när Magnus skulle duscha senare, så hade det tydligen tagit slut på varmvatten.

Nyårsmiddagen, den så fantastiskt goda!
Saxnäsgården erbjöd en fenomenal trerätters supé!
Och det går helt enkelt inte att beskriva hur gott det var! Det var väl sammansatt och genomtänkt, och alla smakerna gifte sig så väl med varandra, och till denna underbara måltid drack vi såklart vin, vitt till förrätten och rött till varmrätten.

Till förrätten var det något som jag inte kommer ihåg vad det hette, men det var i alla fall kräftor i, och detta var lagt på en bädd av ruccola, och sedan en sås av aioli blandat med något annat som gav det lite sting.
Varmrätten bestod av en bakad potatis, perfekt tillagad oxfilé och rödvinssås, samt en bit grillad tomat och paprika.
Desserten bestod av en liten kladdkakemuffin med vaniljglass och något segt och smuligt, liknande dajm. Och även om jag nu inte kan beskriva det med de fina ord denna fantastiska mat förtjänar, så lovar jag att det var mat för kungliga, för det var verkligen HELT fantastiskt gott!

Och sedan körde bandet igång att spela, TryckFörBandet. Detta fantastiska band.
Jag vet att det låter helt sjukt, men ALLT var verkligen så perfekt!
Maten, drycken, Musiken framför allt!
Vilka sångare och preformers! Helt otroligt.
Och vilken repertoar! Den tog aldrig slut, både nya och gamla godingar!
De var verkligen fantastiska, och deras familjer var otroliga.
1000-tack till detta underbara band, för de stog för en stor del av helgens fenomenalitet!

12-slaget....magiskt!
Vi gick ut, och hotellet hade dukat upp ett middagsbord av fyrverkerier!
Så vi drack champagne en andra gång, tittade på skådespelet, kysstes som man bör, och önskade familjen Norrman ett Gott Nytt År, kramades och jag tror att vi alla var helt saliga!
En sådan dag det varit, var och blev!
Den var magisk...fantastik...och helt enkelt underbar!

Till Saxnäs åker vi GARANTERAT fler gånger på sådana stolligheter!
Men då får nog skotern följa med, för vi saknade våra skotrar.

Det kändes helt underbart att få påbörja ett nytt år på detta sätt, 
tillsammans med min älskade Magnus, och
med så underbara människor,
och sådana nöjen,
till så bra musik och röster,
och med så underbart god mat.

Jag hoppas att det är flera som haft ett fantastiskt nyår!
Och nu önskar jag er en god fortsättning!

Humor bonus:

Två unga grabbar som var med i snövesslan och trodde att fjällbjörken var fridlyst....Agnetha och jag lyckades lura i dem att man får 20 år i fängelse om man skadar en fjällbjörk med sk. tefat....:D

Tjejen i foajen innan vi skulle åka hem...som skrattade så gott åt att man mest troligt köper kläder via nätet i Saxnäs. Hon var så härlig med sin stadsnaivitet....:D Jag diggade henne....hon visste nog inte mycket om livet i vårt underbart vackra inland! Så jag skrattade åt henne.....:P  

RSS 2.0