Det går bra nu...

Igår var jag till Lycksele, för ytterligare en session i KBT.
Jag måste säga att jag blir lite förvånad över min egen framgång, trots att det går ganska sakta framåt, men det kanske är det som gör att det ska ge ett gott resultat i slutet?
Jag har alltså gått ifrån att få ångestpåslag vid bara ordet "spruta", till att faktiskt låta psykologen hålla en spruta mot min hud! (Hen har råkat sticka mig lite två gånger, men det har ändå gått bra!?) Och inte bara mot min hud, utan mot insidan min underarm, Och i armvecket.
Vi testade desssutom att simulera en spruttagning, och det mina vänner gjorde faktiskt ont! Hen trädde en tjock gummisnodd upp till mitt armveck, och sedan gjorde hen alla procedurer som sjuksköterskorna gör innan ett stick (AVSKYR beröring i armvecken!) under tiden skulle jag titta bort och göra det jag fått lära mig "omfokusera".
 
 
Sedan sa hen: Är det ok om jag sticker nu?
Jag svarar: Ja,
och SNAP så slår gummibandet mot mitt armveck!
Hen: Nej, nu missade jag visst, vi gör om det...
Jag: Öööh, ooookeeeejjj.....
Hen: Är det ok om jag sticker nu?
Jag: Ja.
SNAPPP! Gummibandet slår mot mitt armveck.
 
Att ett gummiband slår mot ens armveck, när det är rätt ordentligt spänt, gör ganska ont ska ni veta...
Så vad gör man då därefter..?....Jo då säger man såhär:
-Nu har ju jag testat dedär...och det gjorde faktiskt ganska ont...så nu tycker jag att Du ska testa på dig själv...hehehe...
Psykologen testar på sig själv, och konstaterar att det faktiskt gör ganska så ont...
Och det den lilla sadisten inom mig kan inte låta bli att skratta.
 
Va! Kan ni fatta vilka framgångar!
 
Idag klockan 12, så har jag bokat in mig hos finaste Sabina för att få klippa av mig lite hår.
Det börjar vara ganska slitet i topparna, och jag brukar alltid gå till frisören när jag märker att jag börjar få mycket tovor, för det är inte kul när det luggas vid borstning. Håret har vuxit som ogräs sedan jag var där sist, så jag hoppas på att hon ska kunna ta bort allt som är slitet, och det lär nog bli minst 5 cm skulle jag tro. Och förhoppningsvis försvinner då även det sista som sitter kvar sedan jag blekte det, för det är det som gör håret så tjorvigt.
 
 
Tanken slog mig just att jag fortfarande inte lagt upp en bild på klänningen som jag hade när jag fyllde år.
En kär gammal klasskamrat ville se en bild på den, så att, detta var klänningen.
Jag köpte den från Fyndiq, och det är märket Hell Bunny. Hell Bunny gör Riktigt fina klänningar, och har bra storlekar, passar även dem som inte är pinnsmala, dvs. jag.
Den sitter som en smäck!
 
Näh, nu måste jag göra mig iordning inför frissan...
 
Lev å må!

Mitt Tålamodskonto för Jaana: Övertrasserat...

Den här varelsen har snart övertrasserat mitt tålamodskonto...
Den här gången har hon Inte ätit upp en bläckpenna till, nej...hon har för 50-11 gången tuggat hål på påslakanet, OCH innertäcket...och sedan så är det ju tydligen så Jävla kul att slita ut stoppningen!
FÖRBANNAT vad less jag blir på henne! ÅÅÅH!
Vad jag längtar till hon är vuxen...
 
Tonåringar...*suck*
 
Lev å må...

ischias-helvetet...

Nu är den världsberömda nerven i kläm igen...
Tack och lov så verkar det som att den inte ligger på hela tiden i alla fall, utan det är bara i vissa rörelser jag märker av det, men det är jobbigt nog.
Jag trodde att det skulle släppa när vi var på gymmet igår, men inte då.
Jag började med 15 minuters intervall av raskt tempo och jogg, därefter körde jag bänkpress, militärpress, benböj, rygglyft och bakvänd sit-up....alltså lyfta benen istället för bålen. (Tar där de verkliga problemen sitter). Så det gjorde jag i set om 2, eftersom jag inte tränat på oförskämt länge, så jag måste mjustarta, så jag inte skrämmer mig själv. Men jag höll puls och svett igång, så det var bra. Därefter blev det stretch.
 
Va ha jag gjort nu på morgonen då?
Frukost har jag inte hunnit äta ännu, men det ska jag äta efter att jag skrivit här...
Jag har burit in ved, eftersom Mange hade tänt en brasa i pannan, och jag blir alltid så sotig av att göra upp eld i den, så då behövdes det ved för att hålla liv i brasan.
Alla julsaker (utom julgranspyntet) passade jag även på att bära in...så jag förhoppningsvis kan göra klart övervåningen idag.
 
Förra året var det väldigt ljust i sovrummet under julen...ska se om jag inte lyckas få till lite bättre mysfaktor i år...
Och herregud vad det ser annorlunda ut nu...garderoben som står till vänster, är bortplockad, och ovanför sängen sitter en STOR tavla och under den en tavellist med massa ljuskoppar...måste ju ta några bilder sedan känner jag...
 
Btw, har ni sett senaste avsnittet av "Gustafsson 3 Tr" på kanal 4?
Om inte, gör det! Jag höll på att DÖ av skratt!
Senaste avsnittet av Solsidan kan också rekommenderas.
 
Ha n bra dag...
 
Lev å må!

Bakar bröd...

Håller på att baka solrosbullar, och har konstaterat att det ryms inte riktigt dubbel sats i bakmaskinen...då vill den svämma över...men men, då har vi testat det. Bra att veta tills nästa gång.
Nu väntar jag på att första jäsningen ska bli klar...

Lev å må!

Bortagjord middag och hemmagjord dessert...

Visst är det smidigt med middagar som lagar sig själv...
Eller ja, nästan i alla fall...
 
Vi gjorde en liten deal med Erik...han gjorde middag hemma hos oss, och jag fixade en dessert.
Så, Erik gjorde hamburgare, som var to-die-for! Jämarns så goda de blev!
 
Som dessert hade jag gjort egna små marängbottnar. På dessa lade jag vispad grädde, hemgjord vaniljsås (gjord på bl.a. vaniljstång) och sedan osötade bär på det. Hallon, blåbär och björnbär.
 
Ja, och nu har jag diskat bort allt, medan de andra är och badar badtunna...
Jag var inte speciellt sugen på å bada...så jag lyssnar på Lil Wayne och bloggar istället...
 
Idag har vi:
Ätit frukost hos Fru Gavelin.
Hängt upp en lampa i Fru Gavelins hall.
Köpt hundmat på Axbergs.
Hjälpt Erik att hänga upp adventsbelysning utomhus.
Fixat lilla Toves hår till kalaset hon skulle på.
Druckit kaffe.
Gjort maräng och vaniljsås.
Fikat glasswiernerbröd med svärföräldrarna.
Ätit god mat.
+ att Mange haft jour.
 
Japp...blir en hel del träning för att få bort allt man stoppat i sig idag då....
 
 
Lev å må!

FinFolk på middag...

Mange och Erik är och tränar (hurtbullar), och jag har fått låna finaste Tove en liten stund.
Har precis lagat mat, så att det ska vara klart tills karlarna kommer tillbaka från gymet, så då ska vi käka tillsammans.
Idag är det fajitas som gäller, och det ska bli himla gott faktiskt, det är så länge sedan vi åt det.
Mange har jour i helgen, precis som de flesta helger...så jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på i helgen.
Jag tror i alla fall att jag ska pyssla på här hemma...ska väl måla klart i trappen, och sedan så vill jag städa och ta in advent i huset, få in all mysbelysning och hänga upp de fina julgardinerna, känna doften av Ajax....wounderbar!
 
Lev å må!
 

Trappan till övervåningen...

Ja alltså...nu är ju den här bilden gammal, och "byggställningen" är borta sedan länge...
Men sedan vi betsade stegen på trappan så har det nötts ner en hel del, och därför behöver de nu bättars på...
Så, jag har dammsugat, slipat av, torkat av och målat på vartannat steg en vända, och det blir en enorm skillnad. Nu ska det bara få torka ordentligt innan jag an måla på de andra stegen.
 
Skulle ha bakat bröd idag också...men prio ligger på att åka till Vulken och betala sakerna som jag beställde dit från Mekonomen i Lycksele. De hade inte hunnit skriva någon räkning när jag hämtade dem igår...så, det ska jag göra...tror även jag åker och köper en bulle till pöjkarna där...:)
 
Lev å må!

Stenen släpper...

Det har varit som ett kaos hemma bra länge, och jag har inte orkat ta itu med det pga. problemen jag hade med magen i flera månader osv. Orken har inte funnits och inte heller motivationen...föränn nu!
Jag har plockat ihop en massa saker som vi har burit ut i förråden, och en massa som jag ska bränna eller kasta.
Sorterat upp en massa gamla papper, m.m. m.m.
Så, det är en lättnad och ett lugn som sakteligen börjar infinna sig i själen.
 
Snart så har kanske julen kommit på plats även i år?
 
Sådär såg det ut ifjol...myyysigt....å en jävla fin julgran om jag får säga det själv.
Mange är en jäkel på att hitta fina granar.
 
Lev å må...

Torsdag....

Vet ni vad!?
Idag är det torsdag...och vet ni vad det betyder?
Att käraste Rebecca och Jörgen kommer med lilla bäbisen! Tjohooo!
Som jag längtat efter att få se lilla pyret, och få hålla henne.
Få se vilka drag hon ärvt av vem, näsan har jag då klart konstaterat att det är Jörgens...
 
Vilken lycka!
 
Ha en underbar dag!
 
Lev å må.

Inte min dag idag...

Alltså, får man bli fumligare?
Köpte ju LED-lampor igår, och skulle skruva dem i fönsterlamporna i köket...såklart så tappade jag en av dem i golvet!
Herregud! Vilken himla tur att jag hade tur i oturen att den höll, och fungerade!?
Sedan så upptäckte jag att mitt stora akvarellblock har blivit förstört! Oooh Noooo! Det har läckt ut något på blocket så Alla blad har blivit missfärgade och skrynkliga...

Vad som däremot går till min fördel är att;
Räkningarna är betalda.
Det mesta som ska ut i förrådet är ställt fram i hallen.
Youtube är exemplariskt att dunka musik från...Chris Brown är bra att lyssna på som motivationshöjare till städning...för vad är bättre med städning kombinerat med dance moves!? Love it. Sedan att han misshandlade Rihanna är fördjävligt, och ska inte förbises...han är då bra på att göra musik i alla fall...

Var är min vinter?

 
Vintern lyser med sin frånvaro...
Ja visst, lite snö finns det...men det är inte mycket att hurra för.
Varför kan det bara inte vara antingen eller?
Snö, eller INTE snö.
Jag klarar mig så fint utan blixthalka, slask och modd.
 
 
Lev å må...
 
Nu ska jag fortsätta plocka och stöka...
Fan vad mycket skit man drar in som man sedan inte bär ut så fort man är klar med det!
Jag är hopplös...och det värsta är att Mange är likadan...fast jag älskar honom i alla fall ♥
 
 

Tisdags-KBT...

OBS! Inlägget proppat med "reklam".
 
En rolig bild på vår kära settertik Mira. Lägg märke till "fläckarna" på tungan. Ni anar inte hur många gånger jag öppnat hennes mun för att jag trott att hon fått i sig något olämpligt, bara för att konsatera att jag blivit lurad av fläckarna.
 
Idag har jag varit till Lycksele...
Resan dit påbörjades med underkylt regn och lite renar utanför Lillögda.
Väl i Lycksele så började jag med att gå på XL-Bygg, Mange behövde ett par nya snickarbrallor...så det fixade jag först. Jag kan inte för mitt liv begripa att ett byxpar som det inte står "Lundhags" eller "Bergans" på, får kosta runt 1000 spänn! Hutlöst!
Sedan så gick jag över till Elkedjan, köpte en del LED-lampor. Såklart så ville inte kortterminalen fungera, inte för mig i alla fall. För alla andra gick det fint, men med mitt kort sa den bara "MEDGES EJ", och ja, med STORA bokstäver. Omöjligt tänkte jag...pengar finns på kortet, så nog vare väl fasen också.
Jag fick i alla fall ta med mig lamporna, åka in till stan, ta ut pengar och åka ut till Elkejan igen.
Efter detta så begav jag mig till Frasses, för en snabblunch.
Och efter det så åkte jag över till Mekonomen, köpte en liter glykol till bilen och hörde mig för vad kamrem+vattenpump med alla tillbehör skulle kosta till bilen. Jahapp...strax under 3500 kronor...då var det bara att ringa till min käraste morbror Roger och fråga om han kunde tänka sig att skruva lite mer än vad han redan gör, och såklart kunde han det, så då gick jag in och beställde sakerna. Katjiing!
Förövrigt så ville inte kortterminalen på Mekonomen heller ta mitt kort, fast där var det magnetremsan som jävlades. Alltså hallå? Att det ens finns kvar magnetremsa!?
 
Grubbelgubben som jag fick av Fru Gavelin när jag fyllde år.
Tro det eller ej, men den hjälper!
 
Sedan då?
Jo, då åkte jag över till lasarettet för att gå på KBT. Och precis som på andra ställen i Lycksele idag så var det lite kaos. Ingen i receptionen, så det var bara att knata in till Psykologen och prata med honom först. Annars så anmäler man sig alltid först, och sedan träffar man psykologen.
I alla fall. Vi gick igenom vårdplanen, planerade in nästkommande två träffar och sedan påbörjade vi "sessionen".
Jag började i alla fall med att berätta att hemläxan inte gått så bra...jag lyckades inte "picka" mina egna fingrar.
Förra gången så sa min psykolog att han skulle kolla med sin handledare om hen hade arbetat när jag var liten, alltså när grunden till mina problem med nålar lades. Det hade hen, och tydligen så hade fröknarna på förskolan kontaktat BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin), eftersom jag var så himla håglös och ledsen (efter mammas olycka), och vid något tillfälle. när vi skulle rita, så hade jag sagt;
 
-" Men hur ska jag kunna måla, min mamma är ju död!"
 
Bröllopsfoto på min kära mamma.
Född: 631103
Död: 920912
 
Näh, fy så jobbigt det blev här...
 
Hur detta följdes upp vet jag inte, för er som undrar, om någon undrar.
I alla fall så var det lite jobbigt att höra min psykolog säga det.
Sedan så skulle jag försöka tänka ut vad "Jag idag" skulle ha sagt till "lilla Jag" då....
Och ja, det var ju inte det lättaste att komma på. Men det fick i alla fall bli något i stil med "Man får vara ledsen, inget fel med det. Man får vara arg, inget fel med det heller. Man får vara besviken, det är också ok." Det är kort och gott OK att Känna, att ha Känslor. Det är OK att gråta, skrika och vara arg, man Får vara det, man Får känna så.
Det var bara så sorgligt att höra det jag hade sagt...hade jag hört ett barn säga så till mig idag, då skulle mitt hjärta brista.
 
En fantastisk bild på Mira.
 
I alla fall.
Dagens exponering gick ut på att "Fokusera".
Och idag så gällde det inte att fokusera på nålen, utan på specifika saker i min omgivning, samtidigt som nålen vidrörde mig. Så det började med att psykologen la nålen, med sin spets, mot mina byxor (Marion spänd som en fiolsträng), och under tiden som nålen var där, så skulle jag berätta vilka saker i rummet som var vita eller hade något vitt på sig. (Gardinerna, elementen, lamporna, klockan, vita tavlan, papperna, de små lapparna på pärmarnas ryggar, osv osv.)
Därefter skulle jag själv (Madre Mia) hålla nålen mot min underarms undersida, och berätta om allt jag såg som hade mönster på sig.
Därefter ville psykologen att jag skulle placera nålen vid mitt armveck (där tog det stopp), så jag la den lite högre upp på underarmen istället (samtidigt som jag fortfarande var skärrad för att jag egentligen skulle haft den mot armvecket), och när jag höll den där skulle jag "rabbla" upp allt i rummet som var grönt.
Därefter flyttades nålen längre och längre upp, så länge jag kände mig hyffsat bekväm med det. (Bekväm blir man aldrig med en fobi, men ju läskigare det är, desto bättre, tydligen. Så länge det är hanterbart.)
Framgång!
 
Äppelträdet som blommade så vackert i somras.
 
Jo, innan KBT strtade så pratade jag med finaste Rebecca.
Hon och Jögge ska komma förbi med lilla knytet på torsdag (Lycka!).
Så innan jag åkte tillbaka till Åsele så var jag in till stan och köpte en liten present, och efter det var jag ut på Dollarstore en sväng också (obligatoriskt vid Lyckselebesök).
På dollars blev det en bal skithuspapper, lite blockljus, knäckformar och en fin glasburk till knäcken.
 
Så, nu är jag hemma.
Kom hem till en god middag, bestående av kokt tork med citronsås och potatismos (Gött!).
Nu tror jag att det blir en liten mini-promenad med hundarna, innan jag sätter ut dem i hundgården en liten stund.
 
Lev å må!

I brist på annat del 2...

Ibland så är det bara sådär supersvårt att komma på en rubrik.
Oftast vill jag inte ens sätta en...men det är ju lite intetsägande utan.
 
Jag har hunnit en hel del idag. Tvättat, strukit tvätt, vikt tvätt, tvättat lite till, lagat mat, flyttat en byrå, plockat ihop en massa saker som ska ut i förråden, illusionerat mig till julkänsla, drömt om att huset är färdigstädat och allt doftar Ajax. Tagit en långpromenad med flickorna har jag minsann unnat mig också.
 
Jag har även planerat inför morgondagen, då jag ska till Lycksele.
Jag har inte gjort hemläxan...helt enkelt för att självtortyr inte ligger så högt på min personliga prioriteringslista.
Det må uppfattas som dumt...och ja, dagen är ju inte slut än...vem vet, innan det är natti-time har jag kanske stuckit hål på mina egna fingrar ett par gånger...kan ni förstå så roligt!? (NOT!)
 
Nä ni...nu ska jag öva mig på att göra en fallrepsknop...till en lite kul grej...
Önska mig lycka till...
 
 
Lev å må...

I brist på annat...

Eller det var väl jävligt knepigt formulerat, egentligen...
Jag har hur mycket som hellst att göra här hemma.
Idag har jag tagit hand om ett tvättberg, strukit det som skulle strykas, vikt ihop allt och lagt in det i skåpen.
Tvättat en massa (ond cirkel)...och möblerat om lite uppe.
 
Önskar att man var någon annan stans...
Att julen bara kunde städas till av sig själv...
Nu äre ju bara resten kvar...
 
Lev å må.

Fett NICE Fredag...

Det började med en ordentlig sovmorgon. Skulle inte hämtas föränn strax före klockan sju imorse.
Så jag fick sova, och det gjorde jag...
 
Sedan så skulle vi till Dorotea, lasta virke...men av olika anledningar så slutade det med att vi var i Vilhelmina, (och på vägen dit såg jag regnbågen) där vi skulle lasta flis istället. (Detta kördes sedan till fabriken i Husum)
 
Åh, jo...idag har vi ju haft med oss co-drivern (Pepsi), Marinas och Håkans UR-Söta "Baby-Puff", som en post-dam kallade honom idag när jag rastade honom en sväng. En liten liten liten valp, men som har varit såå duktig idag.
Under rasten i Husum så bjöd Håkan på fika, morotskaka, kaffe och en dricka! Så de va inget dåligt fika heller, jämarns åh, som en liten fredagsavslutning.
 
Jo, och så fick jag se hur det ser ut när ett släp tappar fästet efter lastbilen...chauffören som råkade ut för det var nog väldigt glad att han inte hade möte i just den kurvan...då hade det kunnat gå illa. Och det var inte det att det var dåligt fäste eller så, utan vägen var så jävla spårig, så han fick ett kast på vagnen, pga. spåren (hugaligen)! Men lika snabbt som vagnen kastades ut var den tillbaka bakom bilen igen. Snyggt gjort av den chauffören. Litte impad blev jag.
 
Passar även på att rikta ett stort TACK till Håkan, som jag fått följa med i veckan. Jag har fått lära mig en massa nytt, se en massa nytt, fått en massa nya erfarenheter. Förutom det så har jag dessutom fått mig ett par goda skratt.
Det som jag tycker har varit bäst, är att jag har fått veta vilka negativa aspekter arbetet har. Jag har inte fått någon "förskönad" bild av yrket, utan har verkligen fått veta vad som kan vara mindre bra, lite bökigt och svårt osv. För det är faktiskt så, och jag tror att jag nämnt det förr, att får man bara ta del av det positiva, så är det himla svårt att bilda sig en uppfattning om det skulle kunna vara något man vill hålla på med. Det är nog nästan omöjligt, men jag har fått information som kan vara nyttig att begrunda.
 
Riktar även ett Tack till företaget, Enerstedts Åkeri, som låtit mig följa med en av era åkare i veckan. Det har varit väldigt värdefullt för mig att få göra det, så Tack!
 
Och som om att inte dagen hade varit bra nog, så kom jag hem till ett brev från försäkringskassan, med meddelande om att jag fått sjuklön! Ni kan aldrig ana vilken GIGANTISK sten som lossnade från bröstet då... Så ja...försäkringskassan tar det nog ett tag till för att jag ska gnälla på igen, just nu är jag bara så tacksam att de valt att lyssna på rätta öronen, och läsa med rätta ögonen. Men det är klart...ibland ger de verkligen fog för att ta emot en massa klagomål.
 
Åh, men jo...en till sak...det blir gómat´n ikväll...
Tänkte försöka hitta på något gott av en älgfilé, göra någon god sås, göra potatis och rotsaker i ugn....
Det är ju faktiskt fredag...
 
Lev å må!

Enerstdts...

Praktiken löper på i stilla mak.
Idag har det varit lite intressant. Det kom underkylt regn imorse, så på hemvägen var det riktigt slirigt och halt väglag. Det kan nästan kännas lite läskigt ibland när man känner att det slirar och lastbilen vill börja dra lite snett, men det går bra. Får åka med en riktigt lugn och proffsig chaufför, så man känner sig trygg i alla fall. Ingen brådska alls har vi om dagarna, och då kommer man ju fram på säkraste sättet också...det får helt enkelt lov att ta den tid det tar. Det får mig också att tänka på att det måste vara kloka arbetsgivare, som inte stressar och pressar på om tider och sådär, utan det är huvudsaken att chauffören och bilen kommer fram dit de ska och är välbehållna. Sedan om det tar 15-20 minuter (för det handlar sällan om mer) längre tid, så spelar det ingen större roll, och det känns väldigt skönt. Man får väl bara hoppas att man kan hitta arbetsgivare med samma tänk Om jag nu får ta lasbilskortet.
 
Idag såg vi en död älg som låg vid sidan om vägen.
Den låg efter norra länken, precis innan första rondellen på Ersboda, och jag kunde inte annat än hoppas på att det hade gått bra för den/de stackare som kört på älgen.
 
Nu har jag gjort upp en eld i pannan och i vedspisen, så det ska väl bli varmt och mysigt här hemma snart. Men innan det är dags att börja laga någon mat så ska jag vila mig lite. Det är inte utan att man blir en gnutta sliten och slö av att kliva upp så tidigt.
 
Lev å må...

Praktikanten....

Jahapp, så var min första dag som praktikant, för första gången på 10 år, avklarad.
Måste säga att min perversa förtjusning för lastbilar INTE blivit mindre! Snarare sagt tvärtom!
 
 
Han jag åker med tycker jag är super bra, för han pratar inte bara om fördelarna med åkar-yrket, utan även nackdelarna. Detta tycker jag är himla bra, för det blir så svårt att skaffa sig en verklig bild om man bara får veta de positiva sakerna med ett yrke, för det är ju faktiskt så att Alla yrken har sina nackdelar.
Idag har det varit som uppvärmning, och imorgon hoppas jag på att kunna få hjälpa till lite. För idag har jag mest fashinerats av hur allt fungerar, och hur även till viss del förfasats över hur smala en del vägar är! Fattar ni att en del vägar är så smala att två lasbilar så precis kan mötas!? Spännande varje gång man får möte!
Och sedan ska vi ju inte ens gå in på hur extremt dåligt plogade en del vägar är! Snöslask och snömodd, ojojoj.
 
Men näh, jag har haft en toppendag!
Det här var riktigt kul!
Åååh vad jag önskar att man hade fått provköra den där bilen! Men det vågar jag inte, inte på vägarna i alla fall. Men det hade varit kul att bara få testa på, på någon stor och öppen plan, där chansen är minimal att man skulle kunna vräka sönder något....hehe...
 
Lev å må...

Helgens bravader...

I helgen har jag varit ute med Jaana och jagat. Och både i lördags och i söndags så njöt jag av att få gå med hunden. Det är så himla mysigt att få vistas i naturen med sin 4-benta vän. Inga älgar blev det, vi har sett spår och Jaana undersökte ett av den noggrant på lördagen, men den var nog för långt borta, så hon släppte det och kom tillbaka till matte.
Det har regnat, och snön på marken har varit väldigt tung att pulsa fram i. I lördags när jag hade stövlar så trodde jag att jag skulle dräpa mig själv när jag skulle uppöver i stormyrberget, jag halkade, och det packade snö På stövlarna så de blev än tyngre än vad de redan är, så det var ett steg framåt och tre steg bakåt på en och samma gång tror jag.
Så, idag valde jag att riskera att bli blöt, till förmån för att orka gå längre och inte halka runt som Bambi i skogen, så jag drog på mig mina kängor och gick i dem. Insåg att det var ett mycket klokt val, och faktiskt så blev jag inte så blöt som jag trodde att jag skulle bli.
Både igår och idag har jag prisat min egen klokhet att välja både en kort och lätt bössa. Min fina lilla Tikka är Gudomlig att bära på, jag märker knappt av den faktiskt.
 
Precis en sådan liten rackare har jag.
 
 
Jaanas kondition är på topp, både fysiskt och mentalt. Hon orkar jaga ganska länge för att vara så pass ung som hon är, det som oftast strejkar först är hjärnan, det blir för mycket dofter och saker. Detta händer bara första jaktdagen efter ett uppehåll, sedan är hon fit for fight följande dag.
Idag körde hon på stenhårt, hade fina sökrundor och var borta ca 15-20 minuter per sök, och kom sedan tillbaka en snabbis för att kolla vad matte pysslade med.
En lavskrika lyckades reta upp henne odag också, till min stora förvåning avbröt hon ståndskallet på lavskrikan när jag fyade och sedan visslade till inkallning, och kom till mig som skjuten ur en kanon, så då var det bara att skicka iväg henne på nytt sök. Tjädrarna som flugit runt huvudena på oss idag har inte heller distraherat henne som de brukar, hon skällde något skall på första, men sedan var det som att det inte var lika intressant längre.
 
Älskade Hälleforshund!
 
 
Lev å må.

n´ fredá...

Ja ha n hunn som ha knövle ne sä breddave mä härri soffa, varnt å gött om föttren.
Å hä ä n gnutta bitigt ute ida. Just nu vis kvicksilvre -12, eller ja ske int lög, ja ha int nan kvicksilvertermometer, men hä stå -12,3 på n dán ja ha, n tökkendära digital sak.
 
Nu jett ja kik va hunn hall på ve, sist hon vesa för sä själv på batt´n sä had hon tuggä sönt täkke å slete ut lurvä borddi ä, så hä vart tell å sy ihop ä igen.
Å sä ha a hitte n penne å sätt tännren te igen, förbannat sä svårt hä ske vara å få na tell å slut ve tökke dumhetrern. Ske ta å giller n råttfälle nan dag, släpp litte på fjära bärre, se hon int gör ill sä, uttan bäre bli litte skrämt, för int gå hä ju å ha hunn till å vräka sönt varende penne som finns härri husä.
 
Gölvkallt äre å. Ja slira runt på stickisocken sä ja int ske bli kall om föttrern.
Men si ja ha elda sä hä ä varnt å gött inni stugern, hä ä tur man ha vespis´n.
 
Ja se nu drömm a å, a Mira. Hä gruffes å sprattles nevve föttrern mine.
Sä man ha ä väl ganska gött ändå.
 
Hörrji, ja had int mysche å skriv.
Men ji si ju att ja lev iallefall.
 
Jo, he bli kroppkakern te midda ida. Gött.
Gett bäre fara å köp na fläsk först...
 
Lev å må.
 
Näh, om man skull ha tege å kokä sä na rivit ä kaffe.

Lydnad - Det osynliga kopplet...

Jag var nyss ute på en liten promenad med flickorna, av två anledningar...
1. Friskluft!
2. Mental stimulering.
 
 
Nu när det är höst, man har kanske jagat ganska hårt med sin hund, och plötsligt så aktiveras hunden inte i närheten av så mycket som tidigare under hösten, och det märks! I alla fall om man har lite yngre hundar.
Nu kanske det inte är så för alla, men för oss är det så.
 
 Våra flickor blir Helt galna när de inte aktiveras tillräckligt! Och för att slippa tjata och bli arg (Inget av dessa hjälper när man handhar en hund) så är det enklaste att ta en promenad. Och inte vilken promenad som helst. Under promenaden tränas samtidigt hunden i lydnad, olika miljö situationer, hållfasthet m.m. Alltså så handlar en sådan promenad inte om att gå, utan att ge hunden uppgifter, lagom svåra så att den klarar av det. Ger du hunden en för svår uppgift, som den inte klarar, till följd av att du måste korrigera, då är den för svår. Bryt ner den i mindre steg och gör det lättare! Om du inte gör uppgiften lättare, så måste du korrigera hela tiden, tillslut vet hunden inte alls vad du vill och dess självförtroende minskar (det vill man inte). Då slutar det med att man får en "cirkushund" - en hund som gör allt den har lärt sig i ett svep, sitt-ligg-vacker tass- rulla runt, eller vad det nu än må va, bara för att tillfredsställa dina höga krav.
 
 
Nu har vi varit på en rask promenad, havla promenaden i koppel, gående strikt "Fot". På en gräsplätt gav jag "frikommando" för att de skulle få uträtta sina behov. Därefter kommandot "Fot" igen, sedan knöt jag fast den en kort stund och lämnade dem i några minuter. När jag kom tillbaka kopplade jag lös dem båda, gav kommando "Fot" igen, i varje korsning kommandot "Stanna", följt av en stunds väntan, därpå "Då går vi, Fot".
Vi mötte en person som sa "Tjabba" (ganska intressant tyckte hundarna, men inga utsvävningar gjordes) och när jag hälsat tillbaka fick jag kommentaren "Snyggt!".
 
För visst är det så?
Det är jäkligt snyggt när personer går med sina hundar i "osynliga koppel", och det fungerar!
Men för att lyckas är det TRÄNING som gäller!
Jaana har successivt tränats i både koppel och lydnad sedan hon var ca 3 månader, med allt svårare prövningar utefter hennes mognad. Sedan så märker man om man går för fort fram, och då kan man få backa tillbaka ett steg och träna lite mera.
Och vet ni, det är skitkul nu! Nu när man ser att all träning har gett resultat.
Jag vet inte hur det är med er, men jag hatar att släpas fram som en trasdocka bakom en hund! Man får ju ont i hela kroppen!
 
Och vet ni vad, efter en sådan promenad på bara 10-15 minuter, så får man gudomligt harmoniska hundar!
 
Lev å må.
 

En SöndagsLördag...

Idag har Mange och jag varit till Aronsjö och snickrat lite på mormor och morfars pensionärskuvös.
Vi blev lite sena dit, eftersom Herr Norrman ville få lite kortare hår, så då fick jag klippa honom.
Till min egna stora förvåning så blev det faktiskt ganska bra!?
 
På hemvägen stannade vi till på Volgsjö kyrkogård, gick och tände ljus på mammas grav, och på gammel-mormors/morfars grav. Det var ljus överallt och jättemysigt. Ägnade en tanke åt alla som mist någon när och kär.
 
Vi har kommit hem bara för en liten stund sedan, hunnit äta och sådär. Så medan jag diskade undan så fick jag, vad i alla fall jag såg som en kärleksförklaring från Manges sida, när han börjar spela en massa gamla godingar som han Vet att jag Älskar! Lovely!
 
Nu är det lördagsmys....:)
 
Lev å må!

Veckans KBT...

gick väl inte alls kan man säga.
För det första så hade jag väl oroat mig sedan sist jag var där, eftersom jag vet hur himla svårt jag har för just stick i armarna.
 
Vi har kommit till ett stopp i behandlingen.
Tanken är att sköterskan som numera är med vid varje session, för att vara den som genomför exponeringen, ska sticka mig i överarmen, i underhudsfettet. Planen har alltså varit att tjobba in den där fruktansvärda prylen 1 cm rätt in i min arm. "SMACK" liksom. Kan tillägga att det kändes som jag skulle avlida när sköterskan stack min psykolog. Och som om inte det var hemst nog så skulle ju, såklart, jag också stickas.
Detta är alltså något som tar typ...ja EN sekund att genomföra för denna sköterska, och jag klarar inte av det. Det går helt enkelt inte.
Fördelen med att gå en sådan behandling, är att man får en objektiv syn på sitt eget beteende, och efter att i några timmar försökt att tjobba in denna anskrämliga nål i min arm, så har man konstaterat följande:
 
1. Jag sluter mig, dvs. blir ej kontaktbar och behandlingen gör ingen nytta i detta skede.
2. Jag är två olika personligheter, när jag anländer till behandlingen så är jag mitt vanliga "kompetenta" jag, men när jag blir för rädd, så blir jag som "en liten flicka".
 
Nu kommer alltså exponeringsövningarna att vara bortkopplade ett tag, så vitt jag vet, i alla fall nästa gång vi träffas. Detta för att kunna gå in ännu djupare i Varför det blir som det blir, och varför jag reagerar som jag gör. För det är en så stark upplevelse, någonstans långt bak i tiden som sätter stopp för exponeringsövningarna, och vi kommer tydligen inte att komma längre om vi inte "gräver" djupare i min historia. Och det ska inte bara grävas, det ska stötas och blötas och bankas och, ja, det ska helt enkelt bli en rensning av tidigare erfarenheter.
 
Eftersom jag själv inte har så många minnen från min barndom och olika händelser under den, så har jag fått lov att ta hjälp av min käre bror, så honom ska jag ringa nu i helgen och fråga vad han minns av allt spektakel. Egentligen så hoppas jag att han är ledig och hemma i Vilhelmina, så att jag kan träffa honom, vore nästan lättare än att ta det via telefon, eftersom det handlar om så mycket detaljer.
 
Egentligen så är jag helt slutkörd, och har funderat på att gå och lägga mig redan nu.
Dels så har jag ju min förkylning, och jag tror nog att jag börjar snora lite mindre nu.
Men sedan så var det ju ett väglag som var fruktansvärt idag. Imorse var det glashalt, men det var ändå bättre är snömodden från helvetet som var när jag skulle hem. Jag vet inte hur många gånger jag kände att bilen tappade greppet, vissa gånger när jag körde så sakta som 60-65 km/h. Riktigt läskigt. Så det var till att vara på helspänn hela tiden. Läskigast var nog när jag fick möte av en lastbil, och då gick det ca 60, men jag tvingades ta ut i värsta slasket, och då släppte bilen såklart, så jag fick en liten sladd precis inför mötet, då kan jag säga att jag kallsvettades en aning. Livet är spännande ibland. Är glad att jag kört så pass mycket bil att jag känner till både min och bilens förmåga, hur jag ska hantera den och hur jag ska parera när det släpper, så egentligen var det väl ingen större fara.
 
Näh, nu ska jag elda så det står härliga till, så det blir varmt och gossigt inne i vårt lilla hus. Mange är på möte på brandstationen, så han kan ju bli kvar där ett bra tag. Vet inte riktigt vad som skulle avhandlas.
 
Lev å må!
 
 

RSS 2.0