...

Jag känner mig lite nere idag.
Egentligen så är jag inte alls sugen på att blogga, jag är inte sugen på att tvätta eller fixa undan disken, ändå har jag gjort det mesta av det, och nu bloggar jag också...fast det är en skitdag.
 
Varför jag känner mig ledsen tänker jag inte gå in på, jag anser att det är för privat.
 
 
Förkylningen håller i sig, och jag blir så trött av den. Är täppt i näsan och känner mig risig.
Duschade i morse, så jag känner mig i alla fall lite fräschare.
Nu när magen äntligen verkar vilja samarbeta så har jag börjat ta en kvällspromenad med Jaana och Mira på kvällarna. Kondisen är inte i närheten av vad den var innan jag blev sjuk, men det är bara att häva sig ut, den kan ju bara bli bättre.
 
Hoppas ni har en bra dag i alla fall.
 
Lev å må.

Dagavill...

Jag har blivit lite vilsen, har fullt schå med att försöka hålla rätt på vilken dag det är.
Om det inte vore för att Marie är här, och jag vet att hon ska åka hem idag, så hade jag inte vetat att det var tisdag.
Kommer att sakna henne så mycket! Det är så sällan vi ses, och ibland önskar jag att hon bodde här, då fick jag ju se henne varje dag...:)
 
Förkylningen vill inte släppa, och jag sover inte speciellt bra på nätterna. Vaknar då och då av att jag inte får någon luft, bihålorna täpps igen och jag känner mig allmänt "skrynklig".
Har en del pappersgrejjor att pyssla med, svensk byråkrati ni vet. Det ska skrivas och fyllas i och ringas och grejjas.
Tänk om man fick bestämma hastigheten själv, att i-och-med att man hade skickat in alla papper osv. så var allting i ordning, men som man brukar säga, "ju fler kockar desto sämre soppa". 
 
Jag är i alla fall glad över att magen verkar ha gett med sig. Har inte mått illa på 4-5 dagar nu, så ett lite försiktigt hopp om att det ska vara över börjar infinna sig. Men jag är fortfarande rädd att det ska dyka upp igen.
Immunförsvaret verkar ju inte vara på topp direkt.
 
Hade fått remiss till medicinkliniken i Lycksele.
 En ny gastroskopi, alltså En till, jag har ju för bövelen nyss genomgått en!?
Däremot så tror jag att jag vågar ringa och avboka den, eftersom jag inte haft några bekymmer under snart en hel vecka.
 
 
Lev å må.
 

Lillasyster kanin...

I helgen så var jag till Vilhelmina, för att uppvakta kära kusin Majsan som fyllt år under veckan.
Tillsammans med Majsan, Fillan, Inga och Marie så var jag på Lilla Hotellet och avnjöt en riktigt god middag.
När vi käkat färdigt och myst en stund så drog vi oss tillbaka till Majsans lägenhet, och även Marin kom dit, så då skulle det spelas "Triangel". Gick inte så bra för mig, fast det kanske det inte ska göra första gången man provar ett nytt sällskapsspel. Sedan så dansades det till något spel på PS3:an.
En riktigt trevlig kväll blev det!
Tackar för den, alla inblandade!
 
Åh, jo, jag fick ju med mig en Bonus tillbaka till Åsele. Marie ville följa med och hälsa på.
Så igårkväll välkomnade jag henne med att spöa henne i Monopol...:D Just love that game!
Å nu hade jag väl tänkt släpa med henne ut i skogen en sväng...hitta någe ris att binda kransar av hade jag tänkt.
Har eldat hela morgonen, så det är hett som i Sahara i huset...gött å slippa frys...
 
Nopp, nu ska jag vara lite social, nu när min älskade gäst väl sovit klart...:)
 
Lev å må!

Låter som om...

Det låter som om husse kommit hem?
Hundarna gråter och snackar om-vart-annat ute i hundgården...brukar betyda tre olika saker,
antingen så är husse hemma, Eller så är det Karlsson som går förbi med norrbottningen, Eller så är Manges mamma och pappa på går´n.
 
Jag har förberett en pannakakssmet, så att det bara ska vara att börja steka när Mange kliver innanför dörren.
Det är nämligen fortsatt utbildning på akutbilen ikväll, mellan 16 och 21.
Därför måste maten, i alla fall för Manges del, ätas innan klockan 16.
 
Själv har jag precis dragit i mig en stärkande kopp kaffe, pratat med läkaren (inte sjukskriven längre pga. att jag är arbetssökande), och så har jag läst Camilla Läckberg idag...hon är kung.
 
Nu ska jag steka pannkaka, det var husse som kom hem.
 
Lev å må!
 
 

Torsdag...

Idag är det torsdag, och det innebär att det är fredag imorgon, och därefter kommer helgen.
Veckorna flyger förbi , och jag vet inte riktigt var tiden tar vägen.
 
Har eldat i pannan för att få in lite värme i huset.
Det har faktiskt varit ganska skönt att ha det lite halvkyligt inne, det underlättar för andningen nu när jag är förkyld. Men idag var det nästan så att jag började frysa, så då var det dags att göra upp en värmande brasa. Tanken är ju inte att jag ska bli mer förkyld än vad jag redan är.
 
Idag ska läkaren ringa mig, så att jag förhoppningsvis för det här sjukintyget ur världen någon gång.
Faktiskt så har jag varit hyffsat ok i magen de senaste två dagarna, varför vet jag inte?
Jag har inte gjort något annorlunda, men det har varit såhär tidigare, kan ha kännt mig ganska ok i ca 3-4 dagar, och sedan har det kommit igen, med värre illamående än tidigare. Så jag väntar med tillförsikt, och vågar inte hoppas på för mycket. Självklart skulle det vara skönt om det kunde ordna sig med magen av sig själv, men samtidigt, vad kan då har varit fel? Varför har jag då mått så dåligt så länge?
Läkarvetenskapen kan inte ge mig något svar, trots en massa undersökningar, och jag kan inte själv komma på, eftersom jag var övertygad om att gastron skulle ge resultat, eftersom de passerar mellangärdet, där illamåendet haft sin grund. Men som ni vet så gav det inget resultat, alla kliar sig i huvudet och förstår ingenting, allra minst förstående är nog jag själv.
 
 
Just nu så känner jag bara att jag vill ta mig vidare i livet, satsa på sådant jag drömt om så länge.
Jag hoppas verkligen att arbetsförmedlingen, för första gången i mitt vuxna liv, ska kunna hjälpa mig med det.
Jag vill bara komma vidare, utvecklas, skaffa ett yrke, få en riktig anställning och leva som en vanlig människa. Jag vill inte fastna i fler arbeten som jag innerst inne känner, att det inte är "jag". Jag vill göra något som Jag vill, som Jag tycker om, som Jag drömt om.
Jag vill kunna börja leva.
 
 
Lev å må.

Bokmalen...

Nu har jag vari och lånat tre böcker.
Looking good dead, av Peter James.
Stenhuggaren, av Camilla Läckberg
Olycksfågeln, även den av Camilla Läckberg.
 
Så, nu hade jag tänkt ta mig själv och min förkylning in i ett härligt läsarvacuum ett tag.
Försöka att bli kry så jag förhoppningsvis kan åka hem till Vilhelmina någon dag/några dagar framöver och gratulera kära Marja, som fyller 21 idag, som jag berättat om i ett tidigare inlägg idag.
Det känns skönt att inte behöva fundera på någon middag idag, eftersom Mangus underbara mor och far bjuder på middag ikväll. Det blir hemgjorda kåldolmar, så himla gott!
 
Have a nice day folks!
 
Lev å må!
 

Sliten...

Bihålorna har haft det bättre, känner liksom ett tryck runt näsan.
Och det är sådär att när man andas in så är det som om det "luktar" förkylning, har ni varit med om det någon gång?
Sedan så är det lite rossligt i halsen, och jag känner mig nästan lite febrig...
Såå, jag hade nog mer att önska om välmåendet.
 
Samtidigt så tror jag att det är kroppens sätt att säga ifrån lite, en avspegling av hur jag mår lite på insidan.
Att det inte är på topp just nu, med allt strul som är med försäkringskassan, arbetsförmedlingen, KBT-behandlingen, undersökningar av magen osv. Det är helt enkelt mycket just nu, och hade jag själv fått bestämma så hade jag redan haft alla papper, skickat in dem osv. men allt tar sådan fruktansvärt lång tid!
Suck...
 
Jaja...
Det kommer bättre dagar...
Nu ska jag bara ta det lungt, mysa med hundarna och släpa mig upp på biblioteket och låna några böcker, så jag har tillgång till i princip obegränsad skönlitteratur. Gött!
 
 
Lev å må!

Världens snyggaste tjej....

fyller 21 år idag!
Hipp hipp hurra hurra hurra HURRAAAAAAA!
Grattis på din födelsedag, min älskade kusin!
 
En bild på snygg-Majsan på hennes student 2010.
 
 
Du är inte bara min kusin, du är en av mina bästa vänner, och som en syster till mig.
Jag bryr mig så otroligt mycket om dig, och mitt hjärta värker när det går för långt mellan gångerna vi ses, när du är ledsen, och när jag har glömt hur man löser dedär jäkla ekvationerna du ville ha hjälp med, för jag vill så gärna hjälpa dig, och blir arg på mig själv för att jag glömt hur man gör.
 
Jag blir lycklig när vi ses, hittar på dumheter tillsammans, när vi skrattar tillsammans och alla andra höjjer ögonbrynen för att de inte fattar vår sjuka humor, och sist men inte minst, Jag blir lycklig när Du är lycklig.
 
Vad som än händer, var du än är, hur du än mår,
Jag kommer alltid att finnas här för dig, min kära kusin!
 
Stor kram!
Jag älskar dig gumman!
 
/Kusinen

Gårdagens KBT...

Visst minns ni att jag var lite orolig för hur man på ett bra sätt skulle kunna göra ett hopp från att "picka" fingrarna till att ta en riktig spruta?
 
Jag vill bara berätta att det finns inget milt sätt att göra den övergången, den känns brutal och fruktansvärd!
Igår när jag kom till Lycksele så gick det med racerfart att "picka" sex fingrar, sedan var det över, för sköterskan hade inte med sig fler "pickare". Så då dras nålen från Helvetet fram istället, och ba "Ja, nu hade vi tänkt sticka dig i underhudsfettet på baksidan armen!"
 
Behöver jag informera om att det tog stopp där?
Det blev en såkallad "Grisnit", och KBT gick in i sin, om möjligt, ännu värre fas.
Precis som med "pickningen" så kom man fram till att min psykolog skulle stampas/stickas först, men det tog väl typ en timme innan vi ens kom så långt att det var möjligt. Och när det väl var dags så trodde jag att jag skulle flyga rätt ut genom väggen, skrek "NEJ" och började storgråta! Herrejisses, det är så pinsamt att inte ha kontroll på sin kropp och sina känslor i sådana situationer, men tydligen så är det väldigt vanligt när man behandlar fobier, att personen som har en fobi saknar kontroll på både kropp och humör under behandlingen. Det blir som en berg-och-dalbana under hela behandlingen, där allt går ut på att möta sin ångest och låta den vara det den är. Och att man inte går vidare till nästa steg föränn ångesten dämpats genom exponering. När man gör detta så delas allt upp i små små små steg.
T.ex. så pratar man om problematiken först, (utlöser ångest som dämpas efter en stund), sedan plockar man fram sprutan (utlöser ytterligare ångest som dämpas efter en stunds tittande, kännande, luktande, designbedömning osv. ), kanylen plockas fram (ångest utlöses, man inväntar dämpning och pratar sedan om material, färger, vad man tänker om saken osv.), spruta och kanyl sätts ihop till sin helhet (ångestpåslag, man inväntar en lugnare sinnesstämning genom att prata om den, hitta alternativa tankar om prylen osv.), man går igenom processen inför själva sticket, nyper ihop skinnet på armen (utlöser ångest IGEN, man väntar och pratar tills ångesten gått ner), själva sticket (utlöser MASSIV ångest (i mitt fall) och sedan tog det stopp, då tyckte både min kropp och hjärna att det var "nog för idag").
Under hela processen så dokumenterar psykologen din "ångestkurva" genom att du får säga ett nummer mellan 1 och 10, där 10 är outhärdligt och du vill lämna rummet/behandlingen.
 
I en sådan behandling så är det viktigt att man är väldigt öppen med vad man känner och tänker, för att inte behandlingen ska gå för fort. Går man för fort så är risken stor för bakslag, eller att patienten (jag) blir rädd, och det värsta som kan hända är att behandlingen avbryts innan den är fullföljd.
Det värsta med en avbruten behandling är att Nästa gång man söker hjälp för sin fobi, så kan den ha växt sig Ännu starkare, och man kan ha blivit Ännu mera irrationell i sitt sätt att tänka kring det man är rädd för.
Alltså så är förtroendet för psykologen jätteviktigt, att man kan säga "Nej" eller "Stopp", och förklara varför det känns fel.
Jag har t.ex. fått kämpa med att Våga lita på vårdpersonalen, utrustningen m.m. Och bara det i sig har varit en jättesvår kamp.
Det handlar också om att hitta metoder som fungerar för mig, som vårdsökande. Hur vill jag bli bemött? Vad får man göra/inte göra med mig? Ska vårdpersonal berätta vad de gör, eller bara få det gjort när jag ger tillstånd?
 
 
Tidigare har man fått råd som "Titta bort" eller "Sjung en sång" eller något annat, men jag har fått lära mig att det är Helt FEL, för mig. Eftersom jag har en fobi, så Måste jag titta, för att exponeras, och jag ska inte sjunga eller skämta eller göra något annat, för det är ett flyktbeteende som endast kan förstärka Min fobi.
 
Jaja, nu vet ni att jag had en skitjobbig dag igår.
 
Lev å må.
 

KBT...

Nyduschad "Lurvpösa" som ska bege sig till Lycksele nu, snart...
Ska bara låta motorvärmaren sitta i en liiiiten stund till...
 
Det är dags för denna veckas KBT, idag ska det "pickas" fingrar för fulla muggar.
Känns läskigt, men ganska ok. Så idag kommer jag nog hem med 8 plåster istället för 4.
Jag vet att det är galet, men jag börjar redan oroa mig för hur vi ska komma vidare från "vanlig pickning" till ett faktiskt blodprov....Men, jag har lovat mig själv att inte absorberas i det, utan överlämna det till proffsen.
 
Btw, finns det en bättre känsla än nyduschat hår?
Det är U N D E R B A R T! Love it!
Sedan att mitt hår är som värsta lejonmanen bestående av hästtagel (tjocka strån) som gör att det alltid känns lite strävt...det är en annan sak....:) Det är ju så mitt hår är, och alltid har varit...har det efter mamma.
 
Have a nice day!
 
Lev å må!

Hemma...

Det värsta med att sitta hemma medan min älskade är ute och jagar med min fina lilla tjej, det är att man blir så himla nyfiken! Jag vill ju veta vad som händer, om hon hittar någon älg, om hon skäller, om de skenar, om passarna ser någon älg. Värst av allt är att jag vill absolut inte ringa till dem heller, för Tänk OM det händer något intressant, och jag skulle ringa och sabba allt!? Det går ju inte...
 
 
Alldels nyss har jag haft familjen Edmundsson/Lönnberg på besök, och det var helt fantastiskt att få se hur mycket de små trollungarna hade växt! Vilka härliga små killar! Och att sedan få prata med kära Emelie, det är verkligen alldeles för långt mellan gångerna. Måste verkligen skärpa till mig, och svänga förbi nästa gång jag åker uppöver! Skämmes på mig!
Så underbart det är att få träffa gamla vänner, när det är helt avslappnat, och man kan prata som vanligt. När det är precis som förr, fast man blivit vuxna. Jag älskar verkligen den känslan!
 
Vet ni vad jag skulle vilja göra...jag skulle vilja slita ner alla tapeter i hallen, tapetsera om, måla listerna, måla byrån som ska stå här nere sedan, den som stod i sovrummet förut...det värsta är att jag vet att jag inte skulle orka, och för det andra känns det helt meningslöst att göra något halvdant, för ska hallen renoveras så skulle hela golvet behöva brytas upp och riktas innan det läggs igen. Och dessutom så är det saker som skulle ha varit gjorda färdigt utomhus, som är mycket viktigare att få klart innan vintern. Eller saker och saker, det skulle ha varit fyllt grus runt grunden innan vinter, så inte huset sätter sig till våren.
 
Jaja...vi får se vad vi tar oss för, Mange må ju komma hem från skogen först.
 
Lev å må...
 

Suck...

Jag har sovit helt värdelöst dåligt inatt.
Igår kväll så kändes det som jag hade hjärtklappning och illamåendet var nog värre än någonsin förr!
Jag hoppas verkligen att det går fort att få svar från medicinkliniken, dit min doktor ska ha skickat en remiss, förhoppningsvis redan i torsdags. Mådde pyton hela dagen igår, och idag känns det inte bättre.
 
Innan vi somnade så sa jag till Magnus, att egentligen så hade det varit skönt om man bara hade fått kollapsa, fått åka in akut och de hunnit sätta alla nålar och skit innan man vaknade igen. Och sedan att man ha fått lega inne och göra en massa undersökningar tills de hittat vad som är fel. Jag börjar bli så trött på det här, och jag kan ibland bli less på att min kropp är så envis och stark...om den liksom bara ville ge upp någon gång!
Ja, så känns det faktiskt...för jag är så himla trött på att må såhär.
 
En bild från förra helgen, från vänster; Magnus pappa, Mira, jag, Jaana och Mats.
 
Sedan får jag höra en massa tjat om att jag måste äta, och jag ska inte bara äta, jag ska göra det regelbundet också, och skulle vi inte ha provat att först plocka bort all mat med laktos i? Och efter två veckor om det är samma sak så skulle vi ju kunna plocka bort allt med gluten i?
Samtidigt så tycker jag att läkarna skulle ha sett om det varit något problem med just det, under gastroskopin.
Och hur kul tror ni det är att äta, när det hela tiden känns som att det ska komma upp igen?
Jag vet att jag Måste äta, men det är så jobbigt.
Och äter jag så blir det en ond spiral....huvva...det känns som att Hur jag än gör så...ja....
Men vaddå? Det kanske är värt att börja exprimentera med maten? För helt seriöst, snart gör jag vad som hellst, bara jag får bli frisk och kunna börja leta studier...
 
Nu ska jag tvinga i mig någon frukost.
Det blir ingen jakt idag.
Känner liksom inte suget efter att sitta ute och frysa samtidigt som jag mår jätteilla.
 
Ha en bra dag.
Lev å må!

IBristPåRubrik...

Jösses, Mira har varit alldeles manisk på min ena fot ikväll!
Slickar och slickat, nosat och killats något vansinnigt!
Och dessutom släppte hon en riktigt äcklig äggare, och när jag höll¨på att dö av stanken så fick jag världens blick! Om blickar kunde döda alltså, då hade jag varit död och begraven 10 meter under jord! Haha...
Så fan ta dej om du kommenterar hennes fisar!
 
 
Ja, Mira är en riktig liten prinsessa.
Klok liten tjej fakiskt!
Det bästa med henne är att hon skramlar i vattenskålarna när de är tomma! Helt underbart, man behövar aldrig oroa sig för att de ska gå törstiga.
Sedan så snackar hon så man får skavsår i öronen ibland, och det är väl inte alltid så kul. När husse kommer hem så är det alltid ett jäkla liv, för då ska det ju berättas om dagen förmodar jag.
 
 

Arbetsförmedlingen...

Precis som försäkringskassan så är detta en av de ställen jag avskyr mest.
 
När jag var arbetslös sist, så skrevs jag in i UGA, jobbgaranti för unga.
Och efter lite efterforskningar så har jag insett att jag är flyförbannad på min förra arbetsförmedlare!
Såhär är det, på arbetsförmedlingens hemsida, under västerbottens län, så finns det olika utbildningar som arbetsförmedlingen erbjuder. Man ska vara inskriven i UGA:n för att få ta del av dessa utbildningar.
Så, när jag var inskriven sist, så påtalade jag att jag ville gå utbildning, att jag ville läsa och ta CE-kort.
Tydligen så var det inte möjligt av flera anledningar; Arbetsförmedlingen erbjöd inte utbildningen längre, sa de. Och dessutom så var det ju så himla lite arbeten för lastbilschaufförer, och dessutom var man tvungen att ha ett jobblöfte.
 
Men nu är det ju såhär, att jag har efterforskat lite.
1. Arbetsförmedlingen erbjuder VISST utbildning för CE-kort.
2. Enligt arbetsförmedlingens prognos för 2012/2013 så kommer lastbilschaufförer att bli en bristvara på arbetsmarknaden.
3. Jobblöfte är inget måste, bara en fördel! Och det är ju en jävla skillnad i sådana sammanhang!
 
Alltså så kan man ju helt enkelt säga att min förra arbetsförmedlare ljög för mig!
Allt som hon sa att det inte fanns osv. finns visst! Och jag hade rätten till det!
 
Sedan de här blanketterna som man ska fylla i...jag tycker att de är så sjukt diffusa!
Och Gud nåde dig om du fyller i den fel! För då har du ju försökt att lura systemet!
Jag blir smått panikslagen när jag ska fylla i de där blanketterna hit och dit, så jag brukar alltid skriva en liten notis om att jag har gjort som jag Tror att det ska vara, men att jag inte är säker, och att de i så fall inte har varit min avsikt om det blev fel.
Och nu när jag dessutom är sjuk, då är det ännu mer svårt att veta hur den ska fyllas i på ett korrekt sätt.
 
Helvete!
Och inte har jag alla papper jag behöver!
Varför ska det vara så jävkla svårt!?
 
PissRåtta!
 
 

Att resa sig ur askan...

Jag har tänkt att jag ska prova något nytt.
Det kommer sig helt enkelt av övningen som jag gjorde med min psykolog, den om en Rosa Elefant.
Istället för att gräva ner mig i min egen misär, så ska jag försöka så framåt, se möjligheterna.
Tidigare så har jag lätt deppat ihop och grottat in mig, stängt av mig själv från omvärlden, levt i min egen bubbla, ibland i några dagar, ibland i flera veckor. Jag har bara legat i sängen, tyckt synd om mig själv och grubblat över varför saker och ting blev som de blev.
 
Absolut måste man få tycka synd om sig själv och få fundera över sin situation, men man bör inte göra som jag har gjort tidigare, för då gräver man bara sin grop djupare, och den blir svårare att ta sig ur. Nu säger jag inte bara det här för att jag har läst det någonstans, utan för att jag har genomlevt flera svåra saker i livet, och jag har provat de flesta sätten att deppa ihop på.
Utan jag säger det här för att jag tror på att det kan fungera! Om man försöker se sin egen förmåga, bejaka sina intressen och jobba för att förverkliga sina drömmar, så tror jag att man blir en lyckligare människa.
Sedan finns det såklart saker som kan sätta käppar i hjulen, men den här gången tänker jag inte låta käpparna stanna upp det hela, utan jag ska försöka arbeta aktivt för att få dem uppfyllda. Denna gång tänker jag inte ge upp lika lätt, falla för vägar som är kortare och enklare, men kanske innehåller en vänplan 150 meter in.
Det är som att jaga älg helt enkelt. Jo jobbigare väg tu tar genom skogen, desto risigare och knöligare det är, desto större chans har du att komma på älg.
Nu blev det många jämförelser, man jag hoppas att ni förstår hur jag tänker?
 
Sedan så måste jag även ha i beaktning att jag inte är fullt frisk. Mina hälsoproblem är just, fortfarande ett problem. Men vid det här laget så vet jag vilka begränsningar de ger mig, tills man har hittat vad som kan vara felet.
Jag kan t.ex. inte anstränga mig fysiskt. Alltså så begränsar det mig inte om jag vill sitta i en skolbänk ett tag, annat än att illamåendet kan störa koncentrationen. Men, jag har haft större och värre störningsmoment under studier än så. Jag vet helt enkelt att jag skulle klara av det.
 
Jag är helt enkelt i en ny fas i livet, och det är bara att acceptera situationen, göra det bästa av den, och leva vidare. För jag är en Stark person!
 
Lev å må!

Vem har sagt att livet ska vara enkelt?...

Det är nog ingen som säger så, hoppas jag. För livet är inte enkelt.
Det är tufft att vara människa, för tyvärr är man inte mer än just, människa.
Idag har det varit en jobbig dag, och jag känner mig låg av flera anledningar. Jag försöker att se ljust på det, samtidigt som jag är fullt medveten om att livet kommer att bli väldigt tufft ett tag framöver, framförallt ekonomiskt.
Och som ni kanske vet, så är det väldigt mycket ekonomin som styr hur man mår...har man det tufft så är det lätt att bli lite låg, just för att man inte har råd att göra de saker som annars skulle kunna pigga upp litegrann.
 
Blev kontaktad av min arbetsgivare idag, som ville säga upp mig.
Jag kan inte säga att jag blev förvånad, och jag är absolut inte arg eller så. Faktsikt så förstår jag dem. Det går ju inte att ha en anställd som är sjuk i flera månader, och som man inte vet när den kommer tillbaka, inte ens den anställde, dvs. Jag själv vet när jag kan börja arbeta igen.
Samtidigt som det känns väldigt tungt att förlora arbetet i detta skede, så känns det också som en liten befrielse. Jag behöver inte längre gå omkring och ha dåligt samvete för att jag är sjuk och komplicerar situationen.
 
Nästa frågeteckan i det hela dök upp ganska omgående. Har jag fått ihop tillräckligt många dagar för att beviljas a-kassa? Och om jag Inte har fått det, vad gör jag då?
 
Imorgon måste jag gå upp på arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetslös, igen.
 
Jaja...
Det hade väl ändå alltid kunnat vara värre.
 
 

Så gick det i Lycksele i måndags...

Kom på att jag inte har berättat hur det gick i Lycksele sist jag var där.
I måndags så blev det ju en heldag på lasarettet med undersökningar och sedan avslutades dagen med KBT mot stickrädslan.
 
Dagen började med att jag åkte hemifrån 06.00, och efter en intensiv helg så kändes det som jag var mer död än levande när jag skulle kliva upp. Som tur var så skulle jag vara fastande, så jag behövde inte bry mig om någon frukost eller så, utan det var bara att hoppa i paltorna, borsta tänderna och åka. Smink behövde jag ju inte heller bry mig om, eftersom att det ändå bara skulle smetas ut under KBT:n på eftermiddagen.
 
Kom dit, änmälde mig i centalhallen klockan 07.30. Gick därefter upp till röntgenavdelningen på plan fem och fick vänta en liten stund. Satt och lästa om bäverjakt under tiden, så det var ganska trevligt faktiskt.
Själva röntgen gick ju fort som bara den.
 
 
Sedan blev det en ganska lång väntan på gastroskopin. Var klar med skiktröntgen runt 08.30, och hade inte gastron föränn 11.30, så jag passade på att åka ut till XL-bygg och hämta lite inspiration i form av kataloger med marksten, diskbänkar och sedan så köpte jag en Amelia på Statoil. Därefter åkte jag till lasarettet igen och satte mig i väntrummet på kirurgavdelningen, tittade på TV och kollade igenom mina tidningar.
 
Gastroskopin var hemsk. Man konstaterade i alla fall att jag hade ett brock på mellangärdet, som orsakar att öppningen mellan matstrupe och magsäck inte stängs ordentligt, så därför var det svårt att blåsa upp magsäcken, all luft bara kom ut igen. Tänk att de kör ner den där hiskeliga slangen EN METER!?, rakt ner i magen! Helt sjukt! Efterår var jag alldeles skakis, och hade jätteont i halsen. Som en riktig praktförkylning med halsont ungefär. Det som gjorde mig lite nedstämd och ledsen var att det inte gick att se något specifikt som orsakar mina problem. Varken vid första anblickan av röntgen eller genom gastroskopin. Jag kände att jag blev väldigt frustrerad, för vad är det då som gör att jag mår så fruktansvärt illa, Hela tiden!? Däremot berättade de att brocket Hade kunnat orsaka mig problem, men att det inte gick att se att det skulle vara några bekymmer, för jag var inte irriterad eller inflammerad i matstrupen.
Så frågan återstår, varför mår jag så illa hela tiden?
Läkaren tyckte i alla fall att jag skulle;
1. Göra ett grav-test, IGEN.
2. Att jag skulle käka en Omeprazol 20 mg om dagen, i tre veckor (Yeah right) Som om det skulle hjälpa!?
Men men, jag gör det i alla fall, för jag börjar bli desperat, och jag vill bli av med det här NU!
 
 
En timma efter gastroskopin så skulle jag vara på KBT:n, och det var riktigt riktigt jobbigt. Precis som förra gången. Varje gång så utmanar jag mig själv och min Extrema fobi för nålar, och det tar på både fysiskt och psykiskt. Jag spänner mig, blir rädd och orolig, får ångest, ibland blir jag väldigt ledsen, ibland väldigt arg, och ibland så får jag skrattanfall, för min psykolog är inte riktigt riktig emellanåt.
Just i måndags så blev jag nog mest arg, för helt plötsligt så tyckte man att det var jättebra att "picka" på psykologen, just av den anledningen att jag har svårt för nålar, svårt för blod och jag Hatar att se på! Så när de hade tänkt att "picka" min psykolog en andra gång så var jag riktigt arg, och tyckte att det var väl helt meningslöst att "picka" honom, när det är jag som ska "pickas". Så i ren ilska så sträckte jag ut handen och sa "Kör bara"!
Sagt och gjort, sjuksyster grabbade tag i fingret och körde på i sådan fart att jag inte ens hann vara med. Och där kom en humörsvängning som hette Duga. Från att ha varit arg, frustrerad, ledsen, you name it, så började jag skratta, och det var en sådan befrielse. Det gick fort, gjorde inte alls ont. Och utan vidare diskussioner så sa jag, "Japp, då för vi nästa finger, annars kommer jag börja oroa mig".
Sagt och gjort, pekfingret "pickades" hål på, och sedan ringfingret, och sist lill-fingret. Därefter var jag så nöjd med mig själv så jag tyckte att det räckte att picka hål på fyra fingrar. Jag tyckte att vi kunde ta alla 8 nästa gång. Och jag var så nöjd med min prestation, ÄR nöjd med min prestation! Herregud, tänk att jag klarade det!
 
Över lag så var måndagen en ganska bra dag, förutom att jag inte fick någon förklaring på varför jag mår som jag gör. Det var dumt av mig att hoppas på att få ett svar, för jag blev väldigt besviken. Nu får jag hoppas att blodprovet kommer att visa resultat, den dag vi väl kommit så långt i min behandling att det är dags för det. När det blir vet jag inte, men det känns fortfarande väldigt långt borta. Men vi får se, kanske går det jättebra även med det när vi kommit in på det området? Man ska aldrig säga aldrig.
 
Lev å må!

Lurad av en liten tjur...

I helgen var vi och jagade på förmiddagarna, för att sedan åka upp och bygga på altanen på eftermiddagarna.
Jaana var riktigt duktig och jobbade på bra hela helgen, med till synes obegränsad energi. Själv har jag fått sitta på pass hela helgen, med ett illamående som heter duga! Jag som vill gå med hunden.....
 
Men så kom den lilla tjuren, den som jäckat oss HELA helgen, den står så pass att hunden kommer, skäller några skall och sedan drar den iväg en liten bit....springer förbi passarna på så pass långt håll att det Inte går att skjuta.
 
Den har även varit på pass där vi vanligvis inte sitter. Men eftersom den varit där så har vi flyttat om och ändrat passdelningar, men vad har den gjort då? Jo, i princip gått på våra vanliga pass, va 30-40 meter ifrån där passaren vanligtvis Brukar sitta....
 
Tillslut bestämde Jaana att nu Är det krig....
 
Ser ni krigsmålningen?
Under ena ögat är hon alldels lila...det är blåbär, och såhär såg hon alltså ut efter ett par timmars bökande och stökande och kämpande med tjuren som inte ville stanna och stå stilla.
 
 
På lördagen hade vi nog lill-tjuren omkring oss också, men han var inte lika jävlig då som i söndags.
Jag måste bara säga; All respekt åt vilten! De är så intelligenta djur, magnifika och vackra! Visst är det magiskt när man får se dem på nära håll? Det är hemskt att de hamnar i en hel del bilolyckor varje år, men vi får inte glömma att det Inte är viltets fel, det är vi människor som har gjort intrång i naturen med våra bilar och vägar.
Senast igår när jag åkte hem från Lycksele, så fick jag se en ko med två kalvar, följd av en till ko, utan kalvar. Och det är så vackra djur, och jag blir alltid fylld av glädje när jag fått se dem på så nära håll. Den sista kon stannade upp bara 10 meter från passagerarsidan på min bil, där hon med nyfikenhet tittade rakt in på mig, och hon var så vacker!
 
 
Och såhär trött blir man av att jaga älg.
I söndags var det riktigt blött och ruggigt i skogen, så vi drog på Jaana hundtäcket för att hon inte skulle kylas ner för snabbt och bli stel. Och när man efter en helg med en massa jagande, blir trött, så finns det väl inget bättre än att få bli riktigt varm, och sedan få somna i baksätet på bilen!
 
Lev å må...

Tillbakablick på sommaren

När man vaknar och ser att det vita guldet fallit på marken, så tänkte jag att det kunde vara läge att titta tillbaka lite på sommaren som varit. Har tömt lill-Canonen på bilder, och tänkte "slänga" in några här...
 
 
En kväll när vi åkte över kyskbron så bjöd moder jord på ett magiskt bildspel. Det var så vackert, med alla färger, så Magnus fick snällt lov att backa tillbaka för att kunna fånga en del av det magiska...
 
 
Äppelträdet blommade så vackert. Men allt gick väldigt segt i år, all blomning i trädgården var minst en månad senare än den vanligtvis är. Vi fick till och med lov att skruva upp gamla fönster runt jordgubbslandet för att jordgubbarna skulle kunna mogna ordentligt.
 
 
Hundarna badade några gånger i år. För oss utan päls var det alldeles för kallt för att kunna bada. Så sommaren 2012 kommer jag att minnas som sommaren där jag bara, i rena förskräckelsen, doppade fötterna i vattnet.
 
 
En kväll var vi ute på en "snabb-fiskning", vi hann inte mer än komma ut till den lilla tjärnen så började det mullra bortom bergen. Snabbt som rackarn rullade åskvädret in, men lika snabbt drog vi upp 4 fina öringar var. Jag fick den största, och det kändes riktigt bra!
 
 
I Aronsjö, hos mormor och morfar, började vi bygga en altan. Här har vi precis börjat genom att gräva 5 hål i marken för att kunna gjuta plintar för altanen att vila på.
 
 
När plinarna var gjutna så åkte jag upp till Skog för att hjälpa min älskade kusin att kasta in veden. Marja hämtades upp i Vilhelmina, och när knappt halva högen var inne så kom även min storebror och hjälpte till.
 
 
Ja, det var sommaren i korta drag, eller i alla fall en del av det jag gjort när jag Inte arbetade...
 
Lev å må...
Snart kommer ett inlägg om helgens jakt också...

En uppfräschning...

Sedan dammsugaren gick sönder förra helgen, så har det inte blivit städat.
Jisses amalia så mycker grus, och hundhår, och löv och annat som kommit in.
Jag har i alla fall kört runt med snabeldragen, med explotionsrisk maximal, och det känns skönt att få det rent igen. Det var nästan lite av ett paniktillstånd där ett tag, över att inte ha en fungerande dammsugare under en av årets två värsta årstider. Såhär under hösten, när man är ute och jagar, så fastnar det gräsfrön och allt möjligt i en hundpäls, och det är i princip omöjligt att plocka ur allt som hamnar i pälsarna, utan det är sådant som faller ur när hundarna skakar sig.
 
Kan inte riktigt få in i skallen hur himla söt min numera ganska stora Jaana var när hon var liten.
Tur vi var flitiga på att fota, för valpåret går så himla snabbt!
 
Nu måste jag vila en stund, mår inte alls bra idag heller.
Hittills har jag ignorerat det så gott jag har kunnat, medan jag har burit ut en massa saker som skulle ut i förrådet, och plockat undan för att kunna dammsuga. Det är ju inte klokt vad slarvig man är på att bära tillbaka saker som man drar fram. Fjällvandringssäcken har stått kvar inne i ett skåp sedan Magnus mamma lånade den för några veckor sedan, en låda med mattrasor som jag fått av klara som stått i några veckor har jag nu burit ut i förrådet, osv. Jaja, men nu är det snart ordning i vårt lilla hus igen...
 
Lev å må!
 
 

Illamåendet från Helvetet...

Fy så hemskt det är att vakna och påbörja dagen med detta intensiva illamående.
Ibland kan jag nästan bli frustrerad över att jag inte kan kräkas, för det är då ingen höjdare och hulka sig en massa, och så kommer det aldrig något.
Snart måndag....snart måndag....
Det innebär att jag Förhoppningsvis får veta vad som är galet i min mage.
För just nu håller jag på att bli galen på det här....
Och jag har konstaterat att min nya medicin mot illamåendet, den gör det bara Ännu värre.
Inte när den väl verkar, men efteråt! Då mår jag typ 10 gånger sämre.
Så, då ger jag hellre fasiken i att äta den överhuvudtaget, istället för att proppa i mig den i absurdum....
 
Jag som hade så mycket planer idag, det är ju bara att ställa in tills det här har dämpat sig.
 
Usch och tvi och blä och fy!
 
Lev å må!

Kom på vad jag glömt...

Imorse så tänkte jag ju att jag skulle skriva ner Jaanas lista av skadegörelse, som en kul grej.
Hon har hunnit tugga sönder mycket under sina korta 20 månader.
 
 
Jaanas lista av skadegörelse:
  1. Hörlurar, Skullcandy         800:-
  2. Laddarkabel, Sony VAIO 1200:-
  3. Väckarklocka                    50:-
  4. Täcke                              200:-
  5. BH                                  370:-
  6. Motorvärmarkabel             500:-
  7. Pimpelspö x 2                  400:-
  8. Isskrapa+borste               100:-
  9. Pennor x ?                         ?
  10. Hagelpatroner x 2              10:-
  11. Tamponger, 2 pkt.             60:-
  12. Pingvinbowling                 100:-
  13. Väckarklocka #2               50:-
  14. Glasögon                      3 500:-
  15. TV-dosa                          200:-
  16. Armbandsur                     200:-
  17. Överkast                          600:-
  18. BH                                  700:-
  19. Tändsticksaskar x ?            ?
  20. Pannlampa                      150:-
  21. Ficklampa                         50:-
  22. Sex and the City, Säsong 1, Disc 1 OVÄRDERLIG!
 
Summa:                                 9 240:-
 
 
 

Magnus lagar dammsugaren...

Innebör det att den kommer att sprängas i 1000 bitar nästa gång jag ska starta den?
Undra om jag alls kommer våga starta den?
Läskigt...
 
God natt!
 

Kladdat i någon timme igen...

 
Ja, vi kan ju konstatera att fröken Nilsson faschineras av kvinnokroppen. Jag tycker att den är kurvig, fantastisk och makalöst vacker! Alla kvinnor är vackra på sitt eget unika sätt.
På banderollen som jag ritat står det "LOVE YOUR ONLY BODY"
Där "YOUR ONLY" är spegelvänt och upp-och-ner, eftersom banderollen är "skruvad", hänger ni med?
Synd att blyerts syns så dåligt...ser ni något alls?
 
God afton.
 
Lev å må!
 

Halva lösenordet fel....

Varenda gång jag ska logga in här, för att skriva ett inlägg, så skriver jag alltid in halva facebook-lösenordet innan jag kommer på att det inte är mitt blogg-lösen. Hur trögfattad får man bli?
Och det händer verkligen varje gång!
Kanske börjar dra ihop sig till en lobotomi?

Uppäten av ett boknedkast...

Hej, hej, hemskt mycket hej!
Jag har precis varit med om något nytt, och för mig unikt.
Ett hungrigt boknedkast vid biblioteket!?
Jag skulle släppa ner "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", men boken ville inte riktigt glida ner i den läskiga lådan, utan fastnade som, så jag skulle hjälpa den på traven lite genom att peta på den. Jo, den gled ner, men mitt finger fastnade nästan i luckan, och med nästan så menar jag att det fastnade, men jag slet ut det. Det gjorde jätteont! Men vaffan, man ä väl en hårding, så jag bet ihop, svor lite för mig själv om att det är livsfarligt att lämna igen lånade böckar, och därför har jag bestämt mig för att hela den skönlitterära delen på boblioteket snart är min...för jag kommer aldrig mer att läna igen en bok till en hungrig boklåda! Sådeså!
 
 
Jo, jättemånga har sagt att den var superkul....fast jag tror nog att jag inte är som jättemånga.
Visst var den bitvis underhållande, men den framkallade inga asflabb, men lite fnitter här och där.
Nästa bok, eller hög med böckar kommer det definitivt att stå "Läckberg" på bokryggen.
 
Kung däh!
 
Lev å må!

The woman in black...

Nu har vi varit upp på OKQ8 och hyrt en film...
Spännande att se hur länge Mange klarar att hålla sig vaken den här gången....
Jag tippar ca. 30 minuter....
 
God kväll!
 
Lev å må!
 

Det här med vedspis...

är ju inte bara guld och gröna skogar.
Visst är det himla skönt att bara kunna gå in i köket och göra upp en brasa i vedspis och kökspanna, men det är faktiskt en del jobb också.
Jag har precis askat ur båda två, och varje gång jag askar ur spisen och pannan (ca 1 ggn/varannan vecka) så blir det en hel Ica-kasse/Coop-kasse med aska. Askan kan sedan vara bra att använda som gödsel.
Däremot så kan vi inte göra det, eftersom att vi har två vilddjur som gärna går och trampar överallt, får aska på tassarna och sedan kommer de in sotar ner.
Sedan så ska ju skorstenen också sotas, minst en gång per år, beroende på hur mycket man eldar, och då ska man ju Inte göra som min käre Magnus gjorde...glömma stänga dragen innan man kör ner sotviskan i skorstenen! Man kan ju "glömma" att göra det om man känner för att vilja skura vaenda skrymsle och vrå i både rummet där spis och panna står, samt angränsande rum i huset. För om man glömmer att stänga dragen, ja...då har man aska, ÖVERALLT!
Fördelen med just det, är att man får ett kliniskt rent kök efter två dagars torkande och skrubbande.
 
 
Sedan så har jag kollat upp vattenskadan under diskbänken, ser efter om det vill torka något?
Jo, litegranna har det torkat, men jag är ändå orolig över att det kommer att bli allvarligt. Spånet är fuktigt, det är inte dyngsurt, men likväl, fuktigt. Inte bra. Det är redan små angrepp av mögel. Åååh! Helvete så less man blir! Det är bara att försöka elda som bara den, ha det varmt i huset hela tiden, ha skåpluckorna öppna och hoppas på det bästa. Men just nu så är jag inte speciellt optimistisk över det där...inte bra...inte bra alls!
Fast om det nu inte vill torka upp, så innebär det ju bara en sak....vi får vårt nya kök lite snabbare än vi hade tänkt, och faktiskt, så finns inget som skulle vara bättre just nu. För jag tycker inte om att ha 4 meter mellan spis och diskbänk, det kan bli en aning söligt, och det är ett halvt projekt bara att torka spisen ren. Man får springa som Joakim von Anka, runt runt runt...jag har nog snart gjort mig en egen liten stig där i köket...:)
 
 
Lev å må!

Sovit som en klubbad...

 
Goood morgon!
Herregud vad jag har sovit inatt, som en klubbad säl alltså. Totalt medvetslös. Shit, det var Riktigt skönt.
Till min stora förvåning så sov jag inte så länge, bara till 9, fast jag somnade nog vid ett inatt.
Jaja, men hur intressant var den där utläggningen då? Int så värst kanske...
 
Mira är ju en jäkla trevlig hund hon...Jaana och jag hinner inte mer än kliva upp och komma ner, så går Mira, som sovit på soffan inatt, upp och lägger sig. Hon har tydligen inte sovit klart då...
Mira har blivit en riktig sömntuta, hon ligger gärna inne till klockan 14-15 om dagarna och bara myser och sover, medan Jaana gärna vill gå ut hyffsat tidigt. Och nu är det ju inte många timmar kvar tills jag får ta med henne ut i älgskogen igen...
 
Nu ska jag hitta på något att hitta på...
 
Lev å må...

Trött, men inte tillräckligt för att kunna sova...

Alltså, de där Postafentabletterna jag åt ganska flitigt ett tag måste ju fullständigt ha rubbad mitt normala sömnbehov och mina vanliga sovtider! Alltså, nu ska jag ju faktiskt gå och lägga sig, eller egentligen skulle man gjort det för länge sedan...men jag tänker inte ligga och vrida och vända på mig i sängen flera timmar den här natten också.
 
Just jäklar, imorrn måste jag gå och droppa boken i bibblans boknedkast. Läste ju ut "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" för ett par dagar sedan. Synd att de har stängt imorrn, annars skulle jag ha bett dem fiska rätt på andra delen i Peter James triologi, som tydligen består av fyra böcker nu!? Vad heter det då? Kvadrupplologi? (Schysst gissning va?)
Och jag SKA ha den på engelska, jag menar, jag kan ju inte läsa 1:an och 3:an på engelska, och sedan läsa 2:an och 4:an på svenska!? Bli ju inge bra...
Och sedan funderar jag på att plundra biblioteket på Camilla Läckbergs böcker...hon skriver ju så jäkla bra! Och det kommer att låta SWOOOOSCH så har jag plöjt igenom allihop utan att komma ihåg vilken som handlade om vad. Skulle vara just typiskt mig.
 
Vad ska jag hitta på nu då?
 
Känner mig lite full-i-fan...
Fast det kanske är en dålig idé att gå ut och ladda ur ett magasin såhär 8 minuter i 12 på en måndagsnatt...
(Och JA, jag vet att det är ett luftgevär på bilden och inte min 308:a, men det är ändå 308:an jag vill ut och föra oväsen med)
 
 
Kanske skulle ha lagt en sån där cool "make" igen?
 
 
Å int ä naglarna så pass långa att jag kan göra en fransk manikyr heller...
 
 
Näh, man skull ha fått vara ute me hunna en sväng.
Nu har jag ju förvisso en stor och glad Jaana, istället för en liten småsur Hubbe.
Mira är då lika galen som vanligt, fastän jag tycker att hon börjat prata för himla mycket på sista tiden!
 
 
Kanske lika bra å i alla fall försök å vik in åren....kan ju lyckas somna...
 
God natt...
 
Åh, måst ju ta ett kort på pärlan (Byssen) och lägga upp, så ni få se vilken liten "Betta" jag har i vapenskåpet.
Men...hä få bli imaran, eller nan aáan dag....
 
Lev å må, sä länge...sä höres vi...
 
 

Rosa elefanter och grottfolk...

Jag vet inte mycket om min psykolog, vilket i sig kanske är väldigt sunt.
Men, en sak vet jag, och det är att han har sjukt skön humor! Helvete vad jag får skratta när jag är där, även om det kanske blir mitt uppe i gråten av ångesten som framkallas av den nu, ganska så intensiva nålexponeringen jag utsätts för när jag är där.
 
 
Jag är så himla trött just nu.
För det första så blev det inte många timmars sömn inatt, kanske blev det tre, om jag har tur.
Jag kunde inte slå av hjärnan! Den gick på högvarv, hela tiden. Runt klockan tre inatt så vaknade Magnus och var måttligt irriterad på mig för att jag låg och spelade på telefon. Så det var ju bara att lägga ner den igen då, och fortsätta ligga och snurra som en jävla jojo i sängen, men tillslut så somnade jag i alla fall.
 
När klockan ringde, exakt 0700 så var man väl inte sitt piggaste jag direkt....och inte blev man muntrare av att se en tvättbjörn i spegeln. Helt seriöst, jag var KOLSVART runt ögonen, Thank God for Max Factor Consealer säger jag bara, annars hade jag ju skrämt ihjäl varenda levande själ!
Har nog aldrig sett hemskare ut på morgonen någon gång, annars så brukar jag ju vakna upp och vara som en annan Movie Star, håret ligger perfekt och allt.
Förutom att jag såg ut som jag hade varit Hög i 30 år, så var jag ganska pigg ändå.
 
 
Idag i alla fall, så har jag fått bli lite närmare bekant med mitt nya alter Ego, Grott-Marion.
(Om man googlar; "grottmänniska tecknad" så får man bl.a upp en bild på en skitsnygg rosa BH)
(Och googlar man "grottkvinna tecknad" så får man bl.a. upp en bild på Anna Anka)
Tror att jag lägger ner migg försök med att hitta en komisk illustration, ska lägga min energi på att skapa en egen senare ikväll.
Jo, det är nämligen såhär att Grott Marion har väldigt låg salivutsöndring när hon ser en bild på en nål, detta av den enkla anledningen att jag kommer att behöva all saliv jag överhuvudtaget kan producera, när jag ska springa ifrån den här nålen när den har hotat mig till livet nog många gånger.
Och sedan så finns det typ 100 andra exempel på hur mitt "andra jag" skulle beté sig i stickiga situationer.
 
 
Och en annan sak, jag sa det aldrig till psykologen. Men alltså "Pick", visst är det samma sak som Penis!?
När man var liten så sa man ju "picken" om det där manliga bihanget, tredje benet, snabeln, ja, ni fattar, kärt barn har många namn...
Men ni ska jag tala om för er vad en Pick är, eller snarare sagt, en annan betydelse, det är en liten sådan där djävul som de tar hål på fingret med för att kolla blodsocker eller HB-värde bl.a. Det är en "Pick". Japp, så nu vet ni det.
Google är min favoritsökmotor, om man googlar Pick så kommer det upp bilder på plektrum, hur många som helst, i regnbågens alla färger. Så att, så var det med det.
 
Nu ska hundarna få mat, och jag ska rita en teckning, med rosa elefanter, grott-Marion, Pickar och annat kul.
 
Lev å må!
 
 
 

Ny vecka...

hur firar man det bättre än att vara nyduschad?
Så jädra nice!
Ibland så är det ju sådär kopiöst skönt att duscha, man skulle bara vilja stå där under de varma vattenstrålarna i evigheternas evighet, och aldrig behöva gå ut i kalla höstrusket.
Nu är det ju oturligt nog så, att trots att man kanske skulle vilja stå där i evigheternas evighet, så gör man inte det, för varmvattenberedaren är från stenåldern ungefär. Ja, den kan ungefär liknas med att man släppt ner en jävligt varm sten i en liten hink med vatten. Till en början är det varmt och skönt, men det räcker inte så länge, eftersom hinken kan ju inte vara överdimensionerad stenen...ni veeet, sådär som man gör på fjället om man vill ha te, men inte lyckas tända spritköket?
 
 
Så det slutar alltid med att man står där och sköljer ur den sista gnuttan shampoo när man känner att vattnet börjar bli pissljummet, och då vet man att balsamsköljningen kommer att bli ett helveteskval av sällan skådat slag. Jag kan informera om att vattnet i den där vattenberedaren från stenåldern, det blir fanimej kallare än kallkällsvattnet (hyffsat nyhämtat) som min pappa tvingades skölja över mig när jag var mindre och pumpen i huset hade gått sönder. Den gången hade jag också bara balsamet kvar. Det var jävligt kallt.
Kan tilläggas att jag var sjuk och hade feber också, bara för att ni ska förstå hur riktigt hemsk upplevelse det var.
Tack och lov så var man inte så gammal, dvs. hade inte utvecklats kroppsligen, så det var fortfarande helt naturligt att ens pappa kunde "stövla" in på toaletten utan att det bekom en.
 
Känner att kallkällsvattnet kan behöva en kortare förklaring.
Det var nämligen såhär att vattnet i huset som jag är uppväxt i, stora delar av livet i alla fall, var inte det bästa. Det smakade urgamel, så därför brukade vi, vintertid, med skoter, hämta vatten ur en kallkällsbäck som låg vid "Västermyr-köjja". Alltså, en liten stuga i skogen (för jägare) vid den västra myren, mitt ute i ingenmansland.
 
Men, jag har fått mina underbara 15 minuter, i varmt vatten, och är redo att möta en ny vecka, med ca 3-4 timmars sömn i bagaget. Yes!
 
En bild från min första höst som jägare. Har med hjälp av fläskbitar matat in en lavskrika.
 
Ha en bra dag!
 
Lev å må!

Lek med pennan...

Kvällens kladdande...
 
 
Något jag gnuggade fram för ca. 1 månad sedan...
 
Man kan alltid förbättra kontakten mellan hjärnan och pennan, och enda sättet att göra det på, är just att rita, rita och åter igen RITA!
En gång i tiden så kunde jag rita bilder som jag hade i mitt huvud, men numera så är den förmågan begränsad...men som synes...jag jobbar på saken....
Jag vet att det är långt från perfekt, så ni behöver inte påpeka felaktiga proportioner osv. Samtidigt kan jag tyckan att det ligger en provocerande charm i att en teckning inte är perfekt. Håller ni med?
 
God natt folket!
 
Lev å må!

ByTheWay...

Statistiken börjar se fett bra ut...:D
Tack för den, alla ni som läser...

Kram på er, och ha en trevlig kväll!

Att en "latdag" kan bli en "bradag"...

Innan klockan 14 idag, så hade jag inte fått mycket gjort...
Och varifrån kom energin efter det kan man ju fråga sig?
För sedan klockan 16 har det skett mirakel;
Jag har tvättat, strukit och vikt tvätt i förbannelse. Om något, så är tvätt en ond cirkel!
Jag har hämtat in köttfärs från frysen, som ska bli till en smarrig middag imorgon.
Hjälpt Mange att städa kylskåpet.
Lagat mat.
Gjort "hemläxan" som jag fått av min psykolog, att titta på en film där de tar ett blodprov.
Sure, kan låta simpelt, för den som inte är sjukt rädd nålar, men för mig är det en utmaning varje gång!
Och det gick så himla bra, så jag är sjukt stolt över mig själv och mina framgångar...:)
 
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med mina två håriga kamrater...:)
 
 
Det blev helt enkelt en fantastisk söndag...
 
Lev å må!

Otvättad tvätt...

Alltså, nu har jag lyckats med något som jag aldrig gjort förut.
Jag tömde maskinen på tvätt som jag skulle hänga, och slängde i en ny maskin.
När jag står och hänger tvätten så inser jag att det luktar inte sådär fräscht och ljuvligt som vad nytvättad tvätt ska göra. Och hur jag än masserar mina geniknölar så kommer jag inte fram till något annat än att jag måste ha glömt (!?) att ha i tvättmedel.
Detta innebär alltså att jag om 90 minuter måste slänga i en tvätt, som jag fram till alldeles nyligt trodde var tvättad.
Förstår ni hur snopet det är!?
Och vilket slöseri på vatten! Herregud...kanske håller jag på att bli gammal i alla fall?
 
 
 
Och sedan då...när jag tänker att jag ska googla efter lämlig bild så skriver jag "Oren tvätt" i sökfönstret...
Hur norrländsk får man bli!?
Behöver jag tillägga att jag inte fann vad jag sökte...
 
Lev å må!

En helt vanlig söndag...

Idag har det inte blivit många knop, men jag känner mig ändå väldigt nöjd över att berget med tvätt äntligen är vikt, och att det som skulle strykas har strukits. Nu återstår att hänga den tvätt som är i maskinen, och att handla lite.
 
Vi har varit över på Norrstrand och hälsat på finaste familjen Norrman, där vi blev bjudna på köttsoppa, och därefter en massa koppar kaffe. Tusen tack kära ni!
 
Idag/ikväll blir det latmaskmiddag. Tacos, är planen.
Enkelt och gott.
 
Ja, he finns int mycke mer å säge...
 
Imorrn ska jag till Lycksele en sväng igen.
Trodde jag skulle få köra en sväng förbi en gammal vän, men se så blev det inte.
Alltid nice om man kan bjuda in sig själv på en kopp kaffe tänkte jag...:)
Jaja, det får helt enkelt bli en annan gång, när han kan behaga vara hemma.
Tråkigt i alla fall, efter som det var en herrans massa år sedan vi sågs sist!
Shit, måste vara upp mot 10 år sedan, tror jag.
 
Lev å må!

25 = komposterbar?

Magnus hävdar att jag börjar bli gammal...själv är jag inte riktigt beredd att hålla med där... Mina tecken på åldrande: 1. Ljuger om åldern 2. Lögnen var omedveten tills den kom över mina läppar 3. Var det ljug eller tidigt tecken på demens? 4. Föredrar ett gott vin till maten ist. för helkväll på krogen. 5. Krämpor. Motbevis på att 25 INTE är gammalt: 1. Jag är snyggare nu än jag någonsin varit! 2. Har inte ens fått kråkfötter runt ögonen! 3. Barnsliga sidan är ännu intakt. 4. Detdär med att jag ljög om åldern var bara ett misstag som jag genast korrigerade! 5. Man kan fortfarande gå på krogen och vara amazing. 6. Krämper, kan väl vem som helst få när som helst! Vad jag vill säga är att 25 är INTE gammalt! Man är nog nästan i sina bästa år, skulle jag tro. Vaffan, är det ingen som behöver en chaufför!? Jag vill ut, utan att dricka... Och jag är fan grym på att köra... Det är inte ofta det händer, men jag har ett behöver ut och vara social, spela hög musik, skratta, va lite galen.... Någon? Jag är inte redo att komposteras än! Lev å må!

En öde ö...

Nu vill jag emigrera till en öde ö. Det har ingen betydelse om den är stor eller liten, bara den är just ÖDE! Jag tror jag håller på att bli komplett galen! Vem skulle i all vänlighet vilja skänka mig en resa till en exotisk ö? Någon? Det ska vara så långt ifrån civilisationen man kan komma! Jag är ingen jävla arbetsförmedlare, informatör eller medlare! ÅåÅÅÅÅHhh så jävla less jag blir! Helvetes satans jävla skit! Ja, för nu är jag irriterad, och arg, och ännu mer irriterad! PISS!

Fredag

Huvva, imorse vaknade jag, återigen av det här illamåendet. Det känns nästan som att vakna med magsjuka. Man vet inte om man kommer måsta kräkas eller inte, oftast så känns som som jag skulle behöva det, men det går inte. Det ligger ett obehagligt tryck över mellangärdet, och masserar jag där, eller trycker lite grann, så går magen bananas. Den börjar mullra och bullra, och illamåendet ökar. Därför undviker jag det. Skulle egentliten varit upp på apoteket och hämtat ut min nya medicin, men jag har mått så illa nu i flera dagar att jag inte orkat gå ut och träffa på folk. Det är inte kul att måsta gå ut när man mår helt kasst. Idag ska jag i alla fall upp dit, och jag håller tummar och tår för att den receptbelagda medicinen ska hjälpa, för nu börjar det bli outhärdligt. Den 15:e ska jag som sagt få komma in på röntgen och gastroskopi, hoppas hoppas hoppas att de hittar något fel! Annars måste jag nog vänta ännu längre, tills vi lyckas ta ett blodprov, och det vet jag ju inte hur lång tid det kommer att ta. Men på måndag ska vi intensifiera exponeringen, och jag ska, tillsammans med min psykolog träffa en sjuksköterska. Samma sak den 15:e, då ska vi träffas igen för ytterligare exponering, den gången ska vi hålla på i tre timmar! Shit, vad mycket bök bara för att jag är så förbannat nål-/stickrädd! Så, den 15:e kommer att bli en sjukt intensiv dag, där jag kommer att vara på lasarettet Hela dagen lång. Från typ 7 på morgonen till i alla fall 16.30 på eftermiddagen. Madre Mia. Jaja, hoppas att ni fått sova gott i alla fall. Lev å må.

Skohornet

Man ska inte trycka på "enter" efter man har skrivit rubriken. Japp, då har vi testat och konstaterat att det inte blir någe bra. Så förutom det där skohornet som jag skulle berätta om att jag snart har god lust att kasta ut ur huset, så skulle min hjärna också lika gärna kunna bli utkastad, för heöt uppenbart så står det "Ur Funktion" i pannan på mig idag. Skohornet ja. Vi har ett sjukt bra skohorn, på ETT sätt. Det är bra att ha som hjälp om man inte orkar knyta upp sin skor. Dvs. jag behöver aldrig använda det, eftersom jag Alltid knyter upp mina skor. Däremot så får jag alltid svära tungan sotsvart över det där jävla skohornet som Alltid ska trilla i golvet med ett redigt SLAMMER! så fort jag ska hänga upp min jacka, min handväska, ta ner mina halsdukar eller vantar eller mössan eller hårbandet eller något annat som gör att det där skohornet från helvetet alltid hänger ivägen! Jag har faktiskt kastat ut det en gång...men på något mystiskt sätt så har det hittat in igen. Och även om det hade kunnat vara Jaana som burit in det igen (eftersom hon bär omkring på en massa saker hela tiden), så misstänker jag ändå Magnus! Därför kan vi nu konsatera att skohornet är FULLSTÄNDIGT värdelöst för MIG, på ALLA sätt! Jag hatar skohornet! Jag lovar, det kommer att mystiskt försvinna någon dag, eftersom det aldrig kan hitta sin plats på kroken, där det inte är ivägen, trots att jag vid upprepade tillfällen hängt det där, för att jag INTE ska riva ner det med ett SLAMMER! Så, tydligen så är det kanelbullens dag idag. Jag har inte fått någon kanelbulle. Någon som känner sig manad att bjuda på fika? Lev å må!

Nybyggarna

är mitt nya favoritprogram.
Jag har alltid gillar "Arga snickaren", och jag gillar Anders Öfvergårds ärlighet.
Han är sådär lättsamt brutalt ärlig, och man behöver aldrig klura på vad han egentligen tänker, för det han tänker sägs rakt ut!
Och sedan att han gör en så stor grej för missbrukarna tycker jag är himla fint, och det kan verklige inte vara enkelt.
Tänkte idag; Herregud, undrar om han kommer orka göra fler säsonger av Nybuggarna, eller om det här kommer att suga musten ur honom? För som sagt, det kan inte vara helt problemfritt.
 
 
 
Vad tycker ni om Nybyggarna?
 
 
Lev å må!

God morgon världen...

vilken underbar dag!
Eller är det det?
Jag har inte känt efter än...kanske ska låta bli det också?
Kanske slutar med att jag kommer fram till att allt är skit?
Näh, det vill vi inte.
 
Vilken Underbar Dag!
Visst är det!?
Det ragnar och blåser så envisa löv släpper sina grenar.
Ganska härligt med höst-burr-väder, man får sitta inne i värmen,
kanske dricka en varm kopp choklad och ha det bra.
 
Jaana har inte tuggat sönder någon penna heller, för jag har tejpat upp alla i taket,
så att hon inte ska nå dem. Samma sak har jag gjort med,
tändstickaskarna, klockorna, sockorna, överkastet, innertäcket och Mira.
Fick använda elefanttejp (sån där grå tejp) till Mira, annars ville hon inte riktigt sitta fast.
 
 
NEJ!
Klart att jag inte har tejpat fast allt i taket! Tror ni jag är helt jävla korkad!?
Det skulle ju bli fläckar av alla blöt-nos-avtryck hon skulle göra när hon försöker hoppa upp och få tag i något.
Och dessutom skulle det ju bli fläckar efter tassarna om hon väl skulle få tag i något, sådär 2,80 meter ovanför marken. Ja, jävulskt troligt. Skulle kunna hända.
 
Jag har en dryg dag idag.
Känner mig....dryg och....oseriös...
 
Jo, men det är en bra dag, fast jag mår piss-illa.
Måste upp på apoteket och hämta ut min nya medicin.
Den var receptbelagd...undra om den kommer fungera, och om jag blir lika trött av den?
Återstår att seee....
 
Tjopp-a-long!
 
 
Lev å må!

Laga mat

Trodde att jag hade rödlök, det hade jag också.
Tyvärr var rödlöken inte så glad som jag hade önskat, så jag dumpar den i soporna och handlar mig några nya lökar.
På tal om lökar, en av mina BH:ar är spårlöst försvunnen. Min nya vita (fan också).
Jag menar, på hur många ställen kan man ha lagt en BH lixom?
 
Näh, iväg på affärn så de blir någon middag idag...
 
Lev å må!

Kommisarie Bläck...

Ett brott har begåtts...
Det finns tydliga spår av att något inte är som det ska...
Dags att börja samla ledtrådar...
 
Ledtråd 1: En vit filt, med blå (!?) fläckar!
 
Ledtråd 2: Något väldigt knövligt, välperforerat och mycket trasigt. Vi kan anta att det en gång i tiden var en jävligt bra gelépenna från PILOT. Närmare bestämt en PILOT G-2 07.
 
 
Till detta illdåd finns två huvudmisstänkta:
 
Misstänkt nr. 1
Mira Gustafsson:
En gordon setter tik i sina bästa dagar.
Gör inte en fluga förnär.
Mycket spring i benen.
 
Misstänkt nr. 2
Jaana Nilsson:
Allmänt mycket busig Hälleforsare.
Tidigare strafföreläggning finnes dokumenterat.
En känd gnagare.
 
Så vem kan då vara skyldig till just detta dåd?
 
Mira och filten! AHAA!
Men vänta nu...
Filten är ren och fin, inte minsta lilla fläck där inte...
 
 
Vad tror vi om Jaana då?
Ser ovanligt söt och snäll ut....nästan som om hon hade gjort dågot......d-u-m-t?
AHA!
Kolla tassarna!
Bevisen talar sitt tydliga språk.
Penn-marodören!
 
 
Lev å må!
 
 

Mycket mer om mig!

Hittade ett frågeformulär som jag hade tänkt att fylla i.
Jag lånade det från Ullisgullis.webblogg.se, eftersom jag tyckte att det var den vettigaste jag hittat hittills.
 
Ready, Set, GO!
 
1. Fullständigt namn:
Marion Linnéa Kristina Nilsson
2. Smeknamn:
Marre (fast det används bara av Emma)
3. Stjärntecken:
Lejon
4. Längd:
166 cm över marken
5. Vikt:
Det är inte en fråga man kan förväntas få ett svar på om den ställs till en kvinna.
6. Idealvikt:
Där jag mår som bäst fysiskt, sedan vad det bli i kg spelar ingen roll.
7. Ögonfärg:
Gråblå
8. Naturlig hårfärg:
Mellanblond
9. Skostorlek:
38
10. Födelsedatum:
1987-08-10
11. Födelseort:
Tallträsk utanför Lycksele, föddes i Taxi på väg till BB.
12. Syskon:
Storebror
13. Pojkvän:
Magnus (fästman)
14. Husdjur:
Mira (Gordon Setter) och Jaana (Hälleforsare)
15. Bostadsort:
Åsele
16. Bostad:
Villa
17. Orter jag bott i under mitt liv:
Vilhelmina och Åsele
18. Bästa stället jag bott på:
Där jag bor nu
19. Antal flyttar under mitt liv:
5 st.
20. Skolor jag gått i:
Strömnäs, Hembergsskolan, Malgomajskolan
21. Skolan jag trivts bäst i:
Malgomajskolan (gymnasiet)
22. Drömyrke:
Kriminaltekniker, Jurist eller Lastbilschaufför
23. Yrken jag funderat på:
Sammas som ovan, men även arkitekt
24. Nuvarande utbildning:
3 år Naturvetenskaplig gymnasieutbildning
15 hp. religionspedagogik
15 hp. juridisk översiktskurs
25. Intressen:
Jakt, friluftsliv, rita, måla, sy, inredning
26. Svåra saker jag genomgått i mitt liv:
Mamma dog när jag var 5 år, i en jaktolycka.
Jag flyttade hemifrån när jag var 14 pga. familjekonflikter.
Blev mobbad på min förra arbetsplats.
27. Hur jag tagit mig igenom mina trauman:
Genom samtal , många och långa sådana, med båda familj och vänner, samt psykologer, mentorer m.fl.
28. Positiva saker med vad jag gått igenom:
Jag vet vem jag är, innerst inne. Jag vet vad jag vill, och vad jag Inte vill.
Jag vägrar låta personer "sätta" sig på mig, och jag kan vara brutalt ärlig.
Jag är väldigt stark som person.
29. Mina bästa råd till dem som genomgått/genomgår svåra saker:
Bejaka dina rättigheter. Stå på dig. Du kommer mycket längre på att prata om vad du varit med om, än att stänga allt inne. Det är svårt att bemötas med förståelse för den man är, om man inte kan ge en förklaring på varför man är just som man är.
30. Min första kärlek:
Var nog min kanin Pelle, han var albino och hade röda ögon.
31. Mitt längsta förhållande:
Varade i ca 4,5 år
32. Förlorade oskulden:
Någon måtta på öppenheten får det allt vara...
33. Tatueringar:
Nej, jag är nålrädd.
34. Piercingar:
Jag hade en i tungan , men kom på att jag blivit för gammal för den. Den var inte "jag" längre.
35. Droger:
Absolut inte.
36. Alkohol:
Ett gott glas vin i glada vänners lag, till en god älgstek eller så. Att supa bara för supandets skull är inget för mig.
37. Rökning:
Nej.
38. Djur jag haft i mitt liv:
En hel uppsjö med kaniner, en hamster och två hundar.
39. Djur jag skulle vilja ha i framtiden:
Hönor!
40. Det dyrbaraste jag äger:
Jaana och bössan.
41. Jag lämnar oftast inte hemmet utan:
Plånboken.
42. Jag får oftast komplimanger för:
Mitt tjocka hår.
43. Bästa egenskaper:
Snäll, crazy och envis.
44. Mindre bra egenskaper:
Envis och lat.
45. Samlar på:
Inget.
Skulle jag måsta svara på den så skulle det bli tomhylsor till 308:an för omladdning.
46. Tror på:
Mig själv.
47. Mobiloperatör:
Telia, det enda som fungerar här uppe. Fast dem suger ju också!
48. Musik:
Allt utom dansband! Jag HATAR dansband!
49. Något jag gör när jag har tråkigt:
Det är kul att sminka sig på olika sätt, testa olika frisyrer och så är också kul...
50. Kuddar i sängen:
Två eller fler...
51. Avskyr:
Onda männsikor, falskhet och surströmming
52. Älskar:
Nära och kära, djur och natur, köra bil.
53. Dans:
Endast på krogen, hellre än bra.
54. Sång:
Sjunger gärna, sedan hur det låter är en annan sak...
55. Körkort:
Japp, vet inte hur jag skulle klara mig utan?
56. Drickar kaffe:
Ooh ja, älskar kaffe!
57. Åkt ambulans:
har jag faktiskt aldrig prövat på.
58. Rädsla:
Nålar och spindlar. Spindlar kan man dock döda...
59. 3 saker jag vill göra innan jag dör:
Hoppa bungeyjump, skaffa familj och åka till Kanada.
60. Länder jag besökt:
Norge, Finland, Danmark, Polen, Ungern, Belgien och Tunisien
61. Resemål jag skulle vilja besöka:
Kanada, Egypten, St. Petersburg, Thailand, Kina, Australien, Usa, Kenya, Sarek nationalpark
62. Dofter jag gillar:
Nybakat bröd, blommande syrén och fjäll
3. Dofter jag inte gillar:
Surströmmingsspad, fyy fan vad äckligt!
64. Tänder på:
Tändstickor.
Skämt ock sido, humor och självsäkerhet i lagom dos.
65. Faller för:
Blicken
66. Vad jag först tittar på hos en kille:
Helt klart rumpan, därefter ryggen (breda skuldror är Mmmh )
67. Viktigast i ett förhållande:
Kommunikation, kärlek, humor och sexet
68. Något som måste finnas i ett hem:
Kärlek
69. 3 saker jag skulle ta med till en öde ö:
Hängmatta, tändstål och kniv.
70. Värsta hushållssysslan:
Dammtorka
71. Färg på väggarna i mitt rum:
Vita
72. Fulaste färgen:
Alla färger är fina på sitt vis
73. Ärr:
Ett på knäet som jag fick när jag lekte hund tillsammans med kusin Marja som liten.
Ett precis i ögonvrån som jag fick för två år sedan på fjället, när Mira hade bestämt sig för att hon skulle sova i mattes sovsäck.
Ett på handleden från en kanin från Harads.
Ett i vänster armveck efter ett hundkoppel.
74. Jag somnar lättast:
Om jag får ligga med näsan i en spännande bok tills jag somnar i boken.
75. Något ovanligt jag gillar:
Jag vet inte, kommer inte på något som är ovanligt...
76. Skönhetsprodukter:
Är jag usel på att använda. Det är så sällan jag sminkar mig, så jag behöver inte en massa krämer och shiet. Tycker helt vanlig LUX-tvål och vatten fungerar ypperligt. 
77. Något andra brukar bli avundsjuka på:
Mitt hår i så fall, stråna är både tjocka och många, så jag har redigt "burr" på huvudet.
78. Sjukdomar jag har:
Ingen vad jag vet än så länge, återstår att se vad som orsakar mina magproblem.
79. Något unikt med mig:
Att jag föddes i taxi och dessutom såg ut som en smurf är nog inte så vanligt. Och för att göra det ännu mer unikt så trodde man att jag skulle vara död-född, eftersom man inte kunde höra några hjärtljud. (Slut på batteri visade det sig sedan).
80. Första bästa vän:
Emma. Döpte tillochmed min favoritdocka till Emma, eftersom den riktiga Emma reste så mycket med sin familj.
81. Mysfaktor för mig:
Vedspis-sprak, en skön filt, tända ljus, kanske en kopp te.
82. Bra sätt att slappna av på:
Ta skotern upp på fjället i vinternatten, stäng av den , luta dig tillbaka mot styret och titta på stjärnorna.
Det kallas norrländsk livskvalitet!
83. Varit otrogen någon gång:
Sorgligt men sant, ja. Men jag lärde mig massor av viktiga saker av det, så det kommer aldrig upprepas.
84. Något som gör mig riktigt arg:
Respekltlöshet.
85. Något jag ångrar i mitt liv:
Nej. Jag ångrar ingenting. Har jag gjort misstag, så har jag lärt mig av dem, och därför så ångrar jag inget.
86. Nycklar på min nyckalknippa:
Husnyckeln och en nyckel till ett hänglås som jag inte vet var det finns. Dags att ta bort den nyckeln kanske?87. Om jag vann på lotto:
Skulle jag tveklöst köpa en tomt i fjällen, smacka upp en liten timrad stuga med golvvärme.
88. Framtidsdröm:
Ja, en fjälsstuga i Grundfors. Det är min våtaste framtidsdröm.
89. Kärlek vid första ögonkastet:
Kanske, jag vet faktiskt inte...
90. Svartsjuk:
Ibland, det beror på. Men får jag bara en förklaring så släpper jag det.
91. Bästa presenten:
Måste vara den jag fick nu när jag fyllde 25, när alla nära och kära på olika sätt var med och bidrog till min första älgstudsare. Jag blev riktigt glad över allas generositet, fast gladast blev jag över att de ville vara med och fira min dag.
92. Politik:
Jag följer med lite, men jag lägger ingen vikt på det.
93. Livet efter detta:
Hoppas jag ska bli lite lindrigare och smärtfriare än det jag hittills levt.
94. Drömdate:
Har aldrig gått på "date", så jag vet inte...inte middag och bio i alla fall. Hellre något äventyrligt i så fall, om det skulle bli aktuellt ngn gång i framtiden, who knows?
95. Sporter jag provat på:
Tyngdlyftning, och det var verkligen min grej. Utövar det inte längre, men skulle mycket väl tänka mig att börja igen. Det är skitkul, och dessutom så är det mest bara grabbar som håller på, och grabbar är sjukt roliga att träna tillsammans med. I Vilhelmina TK blev vi som en famillj, och alla var så beskyddande och peppande, helmysigt!
96. Gjort något olagligt:
Herregud ja, kan jag sitta i en bil utan att köra för fort? Däremot har jag aldrig åkt på böter, har ett 6:e "Snut-sinne". Kissat på allmän plats har man väl gjort några gånger i "dimman" också, dock i skydd av buskar.
97. Haft en sanndröm (drömt något som sedan hänt i verkligheten):
Händer lite då och då faktiskt...fast jag vet ju aldrig om det föränn jag upplever det IRL senare.
98. Nattkläder:
Bara en massa skit som korvar sig på kroppen. Näh, helst naket, sover jag borta så kan jag ha t-shirt och trosor.
99. Något jag kan bli bättre på:
Fysisk närhet, det är jag dålig på.
100. Det viktigaste i livet:
Att leva det!
 
 
Baboom!
Det var mer om mig.
 
Lev å må!

Tisdag, eller?

Alltså jag blir så dagavill av detta bendragande så det är inte sant!
Men visst är det tisdag idag? Joo....
Jo, det är det...(kalendern på datorn hjälper mig)
 
I alla fall, igår så var jag tvungen att ta mina tabletter innan jag gick och la mig.
Annars brukar jag bara försöka ignorera skiten...men igår gick det inte.
Tidigare mornar så har jag vaknat senast klockan 9, alldeles av mig själv. Oftast så har klockan bara varit runt 7, men imorse var klockan 11.05!? OMG! Borde vara illegalt att sova så länge!
Men jag skyller på de här tabletterna, man blir typ medvetslös av dem, och det gillar jag inte.
Förvisso sover jag jävligt bra när jag har tagit dem, men jag blir ju så trött och slö, och det är mindre bra.
 
Visst är det härligt väder idag!
Solen skiner och det är så ljuvligt!
Försökte mig på en kvällspromenad med Jaana igår (därför blev det tabletter).
Så det var dumt på det viset, men det var så skönt ute. Inte alls speciellt kallt, plus att luften var fuktig och väldigt lätt att andas. Jag älskar när det är så. Det värsta är att jag blir så himla springsugen. Vill bara knyta på mig löparskorna och bege mig ut i spåret, släpa på min kära hälleforsare som bara vill stanna och lukta på allt.
 
Idag har jag gjort en massa pappersarbete, som jag skulle gjort för flera dagar sedan, men nu är det gjort och ska bara läggas på låddan så är det klart.
Middag då? Ja, idetorska som vanligt. Men jag tror att jag ska vara väldigt "svennig" och göra korv och makaroner.
Det känns helt enkelt som en sådan dag.
Hade egentligen tänkt göra kyckling i ugn, men näh, den är djupfryst...så det får bli den imorgon.
Gissa hur lätt det är att tänka på mat när man mår illa hela tiden?
Kan informera om att det är lite av en utmaning, varje dag. Som om jag inte hade tillräckligt med bristande matfantasi redan. Haha.
 
Undrar hur Bonjour-gryta blir på älgfilé istället för fläskfile?
Kanske skulle ha provat ngn dag...?
 
Lev å må!

Höga tankar...

Ja, höga tankar, det är vad jag har om mig själv.
Jag ville ut och springa, så jag tänkte att jag kunde gå ut och gå en promenad med Jaana i alla fall.
Men såklart så blev jag väl liite för glad i farten, och sedan var illamåendet från helvetet igång på riktigt. Efter bara typ 5-600 meter.
Behöver jag nämna att det gick jävligt sakta hem.
Men hörrni, nu är det bara 14 dagar kvar till röntgen och gastro, och så får vi hoppas att man kanske får relevant behandling och därefter få bli frisk, pigg och alert igen. För mina ben vill fortfarande springa!
Min hjärna vill också springa. Jag vill känna mig sådär härligt fri som man faktiskt är när man är ute och springer.
Å herregud vad jag kommer att ha mycket att ta igen när jag väl är frisk igen!
All kondis kommer väl att vara som bortblåst...illa...
 
 
Jaja..
 
Gnatt folket!
Sleep tight!
 
Lev å må...

Två älgar...

På väg till Lycksele så fick jag syn på två älgar, precis innan korsningen till Vänjaurbäck och Hornmyr (Tror jag de hette). Så otroligt ståtliga djur det är!
Trots deras grace så kunde jag inte låta bli att tänka tanken att de säkert skulle smaka gott, och ännu godare om de hade stått för Jaana vid ett ståndskall, och fått falla för en Tikka med kaliber 308.
Jag är en nörd, jag vet...kanske tycker en del att jag är lite brutal, jag vet....men älg är gott, speciellt om man själv varit med och sett till att den tillslut ligger på bordet i form av en härlig gryta, eller kanske en härlig grillad filé? Eller kanske tillochmed ett rökt hjärta på frukostmackan (GÖTT!)
 
Jag ska sluta nörda mig.
Det gick bra i Lycksele, det gick bra dit, och bra hem.
 
Så, that was my day....
 
Lev å må

Trötta hundar...

Mira är utslut. Hon har tillbringat helgen i fjällen, närmare bestämt Kittelfjäll.
Igår var hon stel som ett spett.
Lite snopet att det inte fanns en endaste ripa på fjället.
 
Själv har jag och Jaana varit i Vilhelmina, mest hos finaste Majsan och Fillan.
På lördagen var jag upp till Skog och Mark en sväng, brorsan fyllde ju år.
Så jag passade även på att svänga förbi hos käraste tant Klara, som vanligt ville hon trycka i mig en massa godsaker, och jag fick bestämt tacka nej, pga. illamåendet. Hos brorsan tryckte jag i alla fall i mig smörgåstårta. Det är ju gott, men det är ändå inte samma sak när maggen inte är 100%.
Martin hade bekymmer med bilen, så jag assisterade honom lite i skruvningen. Kanske var jag mest ivägen, men lite kunde jag i alla fall underlätta, hjälpa till att hålla i, trycka ihop saker, dra i saker för att Martin skulle komma åt olika skruvar och bultar.
 
Igår var vi ut på skjutbanan i Dalasjö.
Majsan skulle få testa Tikkan min, och jag skulle få testa Fillans Blazer.
För att göra det lite enkelt och snabbt så körde vi ut älgen mitt på banan och sköt på stillastående.
Med min gick det kanoners, fick in 2 st 5:1or (Yeey), och med Fillans blev det en 5a (andra skottet) och en träff, men långt utanför träffområdet (stackars älg om den varit verklig). Så det märktes tydligt vilken bössa jag var van vid. Så jag tror jag håller mig till min Tikka, verkar säkrast.
Jaana var såklart med, ju mer skotträning, desto bättre. Första skottet kröp hon ihop (lite rädd), men genast tog nyfikenheten över, så både huvud och öron åkte upp och sedan började hon kolla efter vad det var som lät. Därefter fick hon sitta i bilen en bit bort, och det gick nog bra, hon var helt lugn när vi var klara.
 
Jag ska snart bege mig mot Lycksele igen.
Har precis duschat och känner mig som en ny människa.
Hade det inte varit för vår värdelösa varmvattenberedare så hade jag kunnat stå där hur länge som helst. Så himla skönt.
 
Ha en bra dag folket!
 
Lev å må!

RSS 2.0