Kononväder!

Vilket väder det blivit!
I love it!
 
Nu hade jag tänkt mig att jag skulle gå ut på en liten promenad med min älskade hälleforsare, blir nog en tur efter älven. Må ju passa på, nu när solen skiner och det bara är några minusgrader.
 
Igår anmälde jag Jaana till älghundsutställningen som ska hållas på vintermarknaden.
Så, nu kommer vi att tillbringa en hel del timmar på träning, träning, träning och lite mera träning.
Som tur är så kan hon gå väldigt fint, både med och utan koppel, men det som jag måste träna mest med henne är att stå på "plattan", för den är hon inte speciellt förtjust i, vill gärna knorra när hon ska upp på den.
Sedan så ska vi såklart öva på att stå fint också, ska försöka så henne att stå framför mig, så att jag inte behöver stå vid sidan om henne och korrigera bakbenen osv.
Tycker att det ska bli riktigt intressant med en tredje utställning, med en tredje domare. Förra året placerade vi oss väldigt bra, Excellent plac. 2. Tiken som kom etta var blend de finaste hälleforsare jag sett, så det var nästan ett nöje att förlora mot en sådan vacker hund, men självklart skulle det vara kul om vi vann en fin rosett någon gång.
 
 
Så, som sagt, ut på en promenad kombinerad med lite utställningsträning. Vi har lite drygt en månad på oss att toppa formen, och i år ska jag inte göra samma misstag som ifjol, dvs. duscha henne 12 dagar innan utställningen, utan nu ska hon få ha sin päls som den är. Just nu är pälskvaliteén suverän, den är tät och glansig, så det enda jag kommer göra med pälsen inför utställningen är att borsta henne.
Åh, jo, sedan så måste vi ju träna på "tandkollen", så att hon inte blir förvånad när domaren vill öppna munnen på henne, ska be några vänner att kolla också, för det är bättre för henne att tränas på att bekanta öppnar munnen än att vi gör det, för att det ska komma naturligt att tänderna ska kontrolleras. Tidigare har det gått bra och hon har inte protesterat, men vi har inte tränat det på ett tag, så jag vill i alla fall se vad hon tycker om det.
 
Det är ju det här med träningen inför som nästan är det roligaste med utställningar.
Att man får jobba än mer med sin hund än vad man kanske gör i vanliga fall, och såklart så blir det lite annorlunda träning. Ångrar mig dock att jag missade att anmäla mig till årets första ringträning, även om vi har gått den en gång, så är det en nyttig del av utställningsträningen.
 
Näh, ut i solen.
Ska inviga de nya täckbyxorna som jag köpte igår...
 
Lev å må!
Hare gött!

Hanteringsstrategier vid...

KBTn för sprut- och stickfobin avslutas imorgon.
Redan för två veckor sedan avslutade vi exponeringarna, eftersom jag insåg att vi inte skulle komma längre. Jag orkade inte med ytterligare två veckors intensiv exponering, med allt vad det innebär av gråt och annat.
 
Den här perioden som jag har gått i KBT har varit omtumlande på så många sätt, men framför allt sedan vi hade EMDR. Sedan den behandlingen så blev inget sig riktigt likt igen. Det var så mycket som rördes upp till ytan, mycket från det förflutna, och EMDRen gav biverkningar som jag inte riktigt hade väntat mig. Biverkningarna yttrade sig genom sömnrubbningar och humörsvängningar likt berg-och-dalbanan Balder på Liseberg. Jag var inte riktigt förberedd på det, och blev nog lite rädd. Nu har jag vilat i all information som kom fram, och den stör mig fortfarande, om än lite mindre än tidigare. Men det är skönt att få ett svar på varför jag är så "konstig".
 
Just nu håller vi på med annat, och det är just "Hanteringsstrategier vid..." och sedan än vad jag kan uppleva som en problematik i min vardag. Saker som jag har svårt med t.ex. sprutfobin, tillitssvårigheter, deprissiva och negativa tankar osv. Sådana saker som tidigare har, och just nu, och möjligtvis i framtiden skulle kunna hindra mig från att leva fullt ut.
Det är svårt att sätta ord på sina egna problem, och ännu svårare att komma på vad lösningen skulle kunna vara. Men hela grejjen går ut på att jag ska formulera problematiken, och sedan hitta en lösning som tar mig ett steg närmare den jag Vill vara, och detta med vem jag Vill vara, hänger ihop med sådant som jag tycker om att göra. Så alltså, genom att göra sådant som jag tycker om, istället för att fastna i negativa tankar och låta dem styra mig, så ska jag nå större tillfredsställelse. Jag ska alltså gå tvärtemot känslorna. Ja, ni hör ju...hur lätt tror ni att det är!? Inte så lätt ska jag tala om, men det fungerar! Det gäller bara att komma ihåg allt man lärt sig. Ungefär som att komma ihåg hur man löste den där pain-in-the-ass ekvationen i Matte D på gymnasiet! Men det går...även om det är svårt.
 
Livet har fanimej inte varit lätt, men det finns bara en sak jag kan göra, och det är att försöka förändra det till det bättre. Att göra mitt liv till Mitt. Jag är försiktigt hoppfull.
 
Hare gött!
Lev å må.
 
 

Eftertanke...

Nu har jag varit och arbetat på 6års/ fritids sedan i torsdags.
Förut så har jag alltid funderat på varför de som är äldre än sju år ska vara på detta fritids, sådant fanns inte på "min tid". Med lite eftertanke i ryggen så har jag fattat det hela.
 
När jag var 7 år gammal, så gick bussen hem från skolan, och när man kom hem så fanns inga vuxna hemma.
Vi fick klara oss själva, kort och gott.
Väl hemma så skulle det köras in ved, sedan skulle det eldas i pannan så att det skulle finnas varmvatten till kvällsduschen, och allt detta gjorde min bror jag och själv. Vi gjorde även upp elden själva.
Tidigare har jag inte sett något galet i detta, eftersom det i princip har varit det enda jag har känt till, och visst, det är inget fel med att barn får lära sig hjälpa till hemma, men i vilken utsträckning?
Tänk om något hade gått fel?
Som den gången när jag var runt 8-9 år och skulle göra upp en brasa. Jag minns att jag tyckte att det var besvärligt, för oftast så var det svårt att göra upp eld, det ville inte brinna osv. Och jag hade lärt mig att man kunde höra om det tog sig, det blev liksom ett sus i pannan av draget när brasan tog fart. Men inte just denna gången. Efter ett tag så tappade jag tålamodet, "det måste ha slocknat" tänkte jag och öppnade luckan till pannan.
Babooof! sa det, så kom det en stor låga mot mig, och jag hörde hur det fräste till i mitt hår! I ren panik började jag slå mig själv i huvudet med händerna och medans sprang jag mot tvättstugan, vred på kranen och stoppade in hela huvudet under så vattnet fick forsa över mitt huvud! Jag var livrädd att allt mitt hår skulle ha brunnit upp! Men jag hade inte tid att kolla till mitt hår, för jag hade ju lämnat luckan till pannan öppen när jag sprang för att släcka den eventuella branden i mitt hår, så med dyblött hår gick jag tillbaka och stängde luckan, och sedan vågade jag inte försöka mig på att göra upp en ny eld.
 
Förmodligen blev det ett baksug i pannan, ett lock i skorsstenen orsakat av temperaturväxlingar utomhus eller något. Den här gången hade jag haft tur, för jag lyckades släcka mitt hår när jag slog på det, men det fanns en hel del strån som blivit svedda och alldeles krulliga, och det luktade pyton! Men tänk om mitt hår hade fattat eld, och jag inte lyckats släcka det!? Vad skulle hänt då? Vem hade kunnat hjälpa mig då? Jag var ju ensam hemma.
 
Näh, fritids är en bra sak.
En plats där barnen kan vistas i en trygg miljö med vuxna människor i närheten som kan hjälpa till om något skulle inträffa.
 
 
Hare gött!

-30, Igen!

Svinkallt, snorkallt, bajskallt, kärt barn har många namn.
Kort och gott, helvetet hålller på att frysa till is!
Kanske man ska börja fundera på å ta på sig något mer är bara linne och shorts nu...;-P
Elder och eldar och eldar, och så fort elden falnar lite, så börjar det dra kallt efter golven!
Veden i vedboden minskar i en ryslig fart när det är så kallt ute.
 
Idag har jag varit och arbetat, blev väckt imorse av telefonen, av fröken-kris...
Så jag klev upp och begav mig iväg till skolan, och sedan var jag där tills 16-tiden. Det var en bra dag.
 
Magnus kusin och hennes kille har varit och hälsat på ikväll.
Egentligen så skulle ju Majsan och Fillan kommit ikväll, men så bidda det inte, kändes trist som fan, hade verkligen sett fram mot deras besök.
 
Näh ni, nu ska jag ta och lägga mig och läsa min bok, och sedan ska jag sova som en björn!
 
Lev å må!
 

Update...

Morsning korsning...
 
Har egentligen inte så mycket att skriva.
Har varit och arbetat en del, det finns en hel del vik.-jobb just nu i förkylningstider. Så, i måndags var jag till Lycksele, i tisdags och onsdags så arbetade jag på skolan.
Det verkar finnas få vikarier att få tag på, för det rinner in en hel del jobb, så det är ju bra, för mig.
 
Idag är det lite kallare ute än vad det varit på någon vecka. Temperaturen har hållit sig på underbara minus 3-4 grader, och idag är det ca -13. Så det är inte kallt, bara lite kallare. Solen skiner och det gnistrar så vackert i snön. Önskar att jag hade min summit hemma, får då hade jag slitit igång den och tagit en tur i min ensamhet, bara njutit.
 
Imorse vaknade jag vid 8, av en hostattack. Hade tänkt att sova ut ordentligt, så jag förhoppningsvis ska bli av med förkylningen snart, men när jag vaknade så insåg jag att jag var oväntat pigg, och behövde inte alls mera sömn, så då var det bara att kliva upp och bemöta dagen.
Passade på att gå ut och leka lite dragkamp med hundarna en sväng. Mira behöver verkligen aktiveras nu, vet inte vad det tagit åt henne, men hon har antingen blivit fullständigt döv, eller bara ignorant, så jag jobbar på att råda bot på det. Så vi lekte lite, varvat med lite lydnad, och när vi skulle gå in så smet katten ut!? Åh, jädrans kisse! Som tur är så kommer han så fort man skramlar med kisse-godiset.
 
Nu hade jag tänkt att stryka tvätten som torkat under natten, sedan ska jag hänga det som tvättat under natten, och så ska jag mata i en maskin till.
Ni anar inte hur SJUKT mycket tvätt det blir av att bo med en snickare!? Vi är bara två personer, men det känns som jag tvättar för en hel familj på 4-5 pers.! Så fort jag tömt tvättkorgen så fylls den upp på bara ett par dagar.
 
Så näh, nu ska jag fortsätta med min fantastiska dag.
Imorgon kommer älskade kusin Majsan och hennes kille Fillan, så då ska det mysas. De stannar över tills på lördag. Då ska jag rå om dem, medans de får rå om sin kisse lite...:)
 
Lev å må!
 

Hosta och feber...

Tror jag har hostat sönder min hals, river och gör ont i den var gång jag sväljer.
Dessutom så har jag en lustig feber som kommer och går, så jag vet inte vad den pysslar med.
Ena stunden har jag feber och känner mig riktigt nockad, och nästa stund så har jag ingen feber och det är bara hostan och halsen som stör.
Får se om jag tar mig till Lycksele imorgon, beror på hur jag känner mig. Känns som det kanske inte är en så himla bra ide när jag inte känner mig allt för pigg....samtidigt känns det som jag bör infinna mig där eftersom jag inte har så många gånger kvar på behandlingen nu.
KBT:n står stilla, det händer inte så mycket och jag kommer ingen stans, börjar känna mig besegrad av nålarna, trots att jag har kämpat i en halvår med skiten. Känns en aning tröstlöst. Men vad göra? Jag har ju i alla fall försökt.
 
Katten har hittat en ny plats att vila på.
Han har övertagit fladdermusfotöljen med fårskinnet i, så där ligger han och myser, ofta och gärna.
Han fick ju en tratt på huvudet när jag var till veterinären med honom. (Hade ett rivsår på halsen som inte ville läka eftersom han kom åt att slicka på det hela tiden), så det var tratt som gällde, och jag tvättade honom med klorhexidinshampoo i tre dagar, och smorde med salva, så nu har det läkt, och kissen är lycklig att slippa tratten. Han har varit mer vild än tam idag!
 
Jaja, nu ska jag fortsätta hosta och känna mig miserabel.
 
 
Lev å må!

RSS 2.0