Rehabövningar och matlagning...

Ibland önskar man ju att man kunde berätta om vilka OTROLIGT spännande äventyr man varit ute på.
Att man har kappseglat med sju sjösjuka sjömän från Kurrikurriduttön, eller att man hittat en skatt bestående av helt perfekt mogna mangos. Eller att man Hittat Väääärldens finaste och mysigaste bäddset på en hemsida man inte visste fanns, och som inte gjorde det heller för att det visade sig att det bara var en dröm.
 
Men, nu är det ju så att jag råkar vara en helt vanlig människa, med helt vanliga bekymmer och problem, med ett helt vanligt arbete, med helt vanliga hobbys och med en helt normal latmask liggande och slumrande på magen.
Dörför är inte livet mer intressant än att jag har lyckats svinga ihop sambons hela behov av luncher och middagar, för hela sin arbetsvecka på bortaplan. Jag har dessutom lyckats få till middagslådor till mig själv.
Sedan har jag stått som ett fån hemma, i hallen eller i vardagsrummet, gnuggat ryggen, upp och ner, upp och ner, för en dörr, i hopp om att stärka lårmusklerna litegrann.
Jag har stått på mina armbågar, pustande och frustande, grymtande som en lerig gris som blivit snuvad på sitt lerbad, och gjort "plankan".
Jag har sprattlat med benen, för att bygga upp styrkan i mitt bäcken igen.
Och jag har legat på en grön och lurvig matta på vardagsrumsgolvet, lekt att det var varit en gräsmatta, att det är sommar och sol och varm och skönt. På mattan har jag "promenerat", fast liggande på rygg, svurig över min totalt urkassa koordination när jag ska pressa ner höger fot samtidigt som vänster arm, och sedan byta till vänster fot och höger arm. Det slutar alltid med att det är höger fot och höger arm, vänster fot och vänster arm. KATASTROF!
Minns att detta var något min kära vän brukade skratta gott åt när vi tränade tillsammans.
Jag måste sakna några synapser, annars borde det ju ha varit fullt genomförbart utan mina bekymmer med brist på koordination.
 
Näh, nu ska jag fortsätta leva mitt helt vanliga liv, med gröna lurviga mattor, rosa elefanter och skattkistor fyllda med helt perfekt mogna mangos.
 
Lev å må!

Ryggont och spektakel...

Nog är det väl typiskt, har jobbat hos världens bästa åkeri i drygt ett år, och vad gör jag inte då, jo jag gör mig illa i ryggen. Ganska ordentligt också, eller ja, det är min definition i alla fall, eftersom jag i princip aldrig haft problem med ryggen. Den har varit som gjord av stål. Men nu, nu är den som spaghetti.
 
Klev ner från timmerkranen natten mot torsdag, efter att jag hade kopplat den för sista gången under kvällen.
Någonting hände och hela ryggen låste sig.
Tänkte att "Jaja, det blir nog bättre efter att jag har fått sova och vila". ICKET!
Vaknade varje gång jag rörde mig under natten, och på morgonen var det ett riktigt projekt att ta sig upp ur sängen. Än värre att ta sig in i badkaret för att kunna duscha.
Ringde en massör här i Åsele som är väldigt duktig, och fick tid direkt. RIngde sjukan och blev sedan uppringd av en sjukgymnast, som var varit till idag. 
Massagen gjorde prima verkan, och jag har mycket mindre ont, men har svårt att vrida mig. 
Så, nu är det vara för mig att skaffa gymkort och bygga upp "limporna" i ryggen, dedär riktigt stadiga ryggmusklerna jag hade under tiden jag var tyngdlyftare. Känner mig riktigt taggad faktiskt.
Jag är så himla glad över att det inte var allvarligare, men ser detta som en varningssignal från kroppen att det är dags att vrida upp tränings-volymen.
Löpningen ger inte tillräckligt, nu är det ren skär muskeluppbyggnad som behövs. Ben, bäcken och bål, det är där det börjat brista, dvs. där jag en gång i tiden har varit som starkast.
 
Meeen, allt löser sig.
Bara att skärpa till sig och ta kroppen på allvar.
 
Lev å må!

Det rör sig i skogarna...

Visst, jag är medveten om att det brukar vara mycket älg den här tiden på året, men ändå blir jag lika glad varje vår när korna tittar fram med sina kalvar (som de för övrigt snart och brutalt kommer att stöta bort).
Inatt såg jag 15 älgar! I blandade storlekar och varierande kön, men majoriteten utgjordes nog av ko med kalv. Däremot såg jag inte kor med dubbelkalvar, utan vara dem med en kalv. Kalvarna är fortfarande sådär himla söta med sina förhållandevis korta ansikten (om man jämför med en vuxen älg då). Så himla fina!
10 av dessa älgar hann jag se mellan Botsmark och korsningen till Elinehem, ca 15 kilometer utanför Lycksele.
Min co-driver var minst lika uppspelt som jag, hade hon fått välja så hade hon nog gärna lagt benen på ryggen efter varenda en!
 
I helgen lyckades vi få en massa saker och "måsten" gjorda.
Garderoben till sovrummet som vi köpte på IKEA, är numera ihopskruvad och står nu i sovrummet med sin egen storhet, men bra blev det.
 
Stringhyllan, i det originalaste original man kan tänka sig, som jag fått av min älskade mormor, fick sin plats i köket. Nu måste jag bara hitta lite prylar med rätta feelingen att ställa in i den.
Letar bland annat efter en modern radio i 50-60-talsstil. Inte det lättaste om man dessutom ska finna den med rimlig prislapp. För några 2000 kronor är jag då INTE beredd att kosta på en vanlig hederlig radio, bara för att den ser cool ut.
 
Nytt vardagsrumsbord kom på plats också, mitt gamla fina och alldeles underbart välhållna vardagsrumsbord från 60-talet började bli knäsvag och ranglig. Men jag har inte hjärtat att slänga bort ett bord med sådan PERFEKT skiva, helt utan spår av kaffekoppar och glas, inga ringar eller repor, MEN, ena paret av ben har börjat ge vika. Funderar på om man jan laga med något tvåkomponents-lim, mestadels för att få det riktigt hållbart. Men nackdelen är, att jag är rädd att ett sådant lim skulle vara för kraftigt och därmed riskera att få missfärgningar och förstöra bordet. Jag får klura på detta och höra mig för med dem som kan lim lite bättre än vad jag gör.
 
Tillbaka till natten...
Alltså, en tanke slog mig, det är maj månad, och inatt var det bara en endaste, EN endaste liten plusgrad när jag skulle lasta timmerbilen. Vilken seeeeg vår! Var är värmen!?
Jag har fortfarande underställ på mig för att slippa frysa om nätterna, och vi är i slutet på MAJ!
Snälla sommar, kom nu! Jag är såååå less kylan!
Tack och lov så behöver jag inte tända helljusen föränn vid 22.30-23- tiden, och det är riktigt skönt! 
I vinter har jag i princip bara varit vaken när det har varit mörkt, för de korta stunderna det har varit ljust har jag sovit eller så har jag klivit upp när det börjat skymma igen. Så ljuset är välkommet!
 
Lev å må!

Måndag, igen...

Ekorrhjul, ekorrhjul...
Den där välkända känslan av att allt snurrar på, och ibland hinner inte benen med, så man snubblar och åker ett varv på rygg, med noll kontroll...
 
Kommer ni ihåg hur det var att vara liten, dagen och speciellt natten innan man skulle fylla år?
Dagen seeeeegade sig fram, tiden gick så olidligt sakta, och det ville aaaaldrig bli kväll, och när det väl var kväll, så kunde men inte somna, Och det man minst av allt, INTE förstod, var när de vuxna pratade om att tiden gick så Oerhört fort!? Vaddå fort? Det ville ju Aldrig bli födelsedag!
 
Nu är jag vuxen, nu går tiden verkligen olidligt fort! Vart tar dagarna vägen!?
Hur hinner alla med allt som de ska hinna?
 
I alla fall, jag har blivit bättre på att njuta av livet.
Att verkligen göra det jag vill göra, och som laddar mina batterier och får mig att må bra.
Det är bra!
 
Okej, jag börjar kanske längta lite till en obestämda semestern ändå...
 
 
 
Lev å må!
 

RSS 2.0