Slutfasen på hundarnas tillhåll...

 
Detta är hundarnas lilla stuga.
Vi köpte den i våras av kusin Marja och hennes sambo. Det var lite pyssel innan vi hade lyckats frakta hem den, från deras gård/ tomt till vår egen, men trots allt gick det väldigt bra.
Det ligger kvar lite tryckat virke sedan vi byggde själva hundgården, det hade vi tänkt använda till att stabilisera upp taket i carporten, så det klarar lite mera av trycket från vårt norrländska klimat. Då syftar jag främst till vintern och blötsnön såklart.
 
 
Sedan tisdagskvällen har jag roat mig med att sätta vindpapp och skruva upp reglar i stugan, medan guben har varit på arbetet.
 
 
Tycker det var lite pyssligt och bökigt runt fönsterna. Många bitar som ska sågas till med rätt mått och sedan ska det ju passa in och ihop också. Dedär med att såga är ju inte min starka sida, men som tur är så behöver det ju inte vara perfekt, för det ska ju upp isolering och därefter 21×120 ytterpanel, liggande, och då syns ju inte mina snett avsågade reglar.
 
Nu tänker jag spendera resten av dagen i viloläge. Började bli lite krasslig i helgen, och det har ju inte blivit bättre av allt mitt bökande och stökande här hemma.
 
Lev å må.
 
PS. Vi har skördat två, ytterst delikata, hemodlade gurkor. Det är massor av gröna tomater på gång också, men de måste ju få mogna och bli härligt röda först. DS.
 

Sista semesterveckan...

Har gått in på sista veckan på ledigheten nu, känns lite nervöst att börja jobba igen faktiskt. Fast, det brukar det alltid göra, det är som om min hjärna tror att den på fyra veckor ska ha glömt hur man kör lastbil.
 
Här hemma är vi alla snörvliga och förkylda.
Värst drabbad är nog guben i huset, trots det gnetar han på på jobbet.
Lilleman och jag gjorde en tripp till schtaan igår, införskaffande av material för att slutföra projekt hundstuga.
Hösten och vintern kommer svepa in med buller och brak, och helt plötsligt kommer gräsmattan vara vit istället för grön, och då gäller det att voffsingarna fått en boning med lite värme i. Kanske låter det misströstande, men det är ett ofrånkomligt faktum, hösten är på intågande.
 
Helgen tänker jag tillbringa i skogen, letande efter myrbära. Det är två ställen jag tänkte gå till, ett nu i helgen, och ett annat ställe nästa helg. Hoppas bara att de hunnit mogna. 
Det ordnar sig nog, även om Hans oroar sig för att jag ska gå vilse och inte komma hem. Han vill att jag ska bära med mig hundpejlen, dvs lägga hundhalsbandet på bilen och bära runt på handenheten...haha...
Själv är jag inte det minsta orolig, har bättre lokalsinne i skogen än i tätorter. Har jag gått på en plats tidigare så brukar jag veta var jag ska gå, även om det är flera år sedan sist.
 
Ja, livet lunkar på som vanligt.
 
Lev å må.

Lycka...

Iblande får jag sådana stunder då jag verkligen känner mig som världens lyckligaste.
Bara en sådan enkel sak som att få krypa ner i sängen brevid min älskade karl. Det är inget jag är bortskämd med, eftersom vi normalt går skiftgång då vi numera möts i dörren, för att få ihop livspusslet. Men nu, då jag haft semester, och fått somna intill, så känns det så bra. 
Jag är lycklig och harmonisk. Livet är fint just nu.
 
Lev och må.

Stök och fix...

Stökar på och fixar och donar.
Har precis tvättat upp och impregnerat den sista vinterjackan. Bättre sent än aldrig, brukar man väl säga?
 
Hinner med en hel del filosoferande också...
Känns skönt att ha kommit in i semesterlunken, där det inte händer så värst mycket.
Eller, fel av mig, det händer en hel del, men stressen är obefintlig. 
Man tar sig för något som ska göras varje dag, som idag, var jag på återvinningen med plast och gamla tidningar.
Och sedan var det ju den där fördömda källaren, den skulle jag ju ha viljat rensa ur och slänga allt skrot. Eller skrot, det är mest halvfulla kartonger med papper, varav det mesta ska kastas. Förstår inte varför jag gör en så komplicerad grej av det, det skulle gå snabbt att få det undanstökat bara jag drog ur tummen.
Detta är bara ett tecken på att jag har dragit ut på det för länge, egentligen bara att göra slag i saken och gå ner och börja rensa, fylla katonger eftersom, bära ut dem, och sedan vika ihop de som blir tomma och slänga ut dem med.
 
Halva semestern har gått, andra halvan är påbörjad.
 
Nu ska jag hänga upp jackan och ta tag i rummet i källaren.
 
Lev å må!

Torsdag...

Började dagen med en hälsokoll.
Lika bra att kolla upp hur värden och trycket står sig efter snart två år i lastbil, varav ett år med skiftgång.
Lyckligtvis såg allt jättebra ut, men jag ville vara på den säkra sidan när det finns hjärt- kärlsjukdomar i släkten.
 
Sedan var jag ju tokig nog att låta Lilleman bestämma dagen.
Ville han cykla med kompisar, eller, kolla på skrotbilsrace (folkrace).
Folkrace! Hojjtar han (omedveten om vad det egentligen är). Nöjd var jag, till en början.
Jag tröttnade efter ca 2 timmar, det gjorde Inte Lilleman, så ja, det var ju bara att vara kvar då.
 
Annars är allt bra, morgondagen ska jag tagga för en marknad med och för Lilleman.
Blir väl att dra snabeldraken på en ragg, Jaana lossar fortfarande päls.
Hjärtat jobbar, men kommer väl hem vid mitt-i-dan.
Gräsmattan klippte jag idag, så den är klar.
 
Livet lullar på med andra ord.
Lev å må.

Blandade känslor...

Hans och lilleman åkte bort igår, för att vara borta över helgen.
Skönt, tänkte jag. Egentid och plats för mig själv, några timmar där jag kan vara ego.
Jag har alltid tyckt om att vara mitt eget sällskap, ensamhet är något som jag njutit av.
Vad händer? 
Jo, de åker, första två timmarna kändes just sådär sköna som jag föreställt mig.
Sedan kommer en känsla som jag inte upplevt förut, eller någon gång kanske, men inte så påtagligt.
Ensamheten. Den dåliga sorten.
Vaffan gör jag nu?
När Hans ringer blir det bara mer påtagligt, och jobbigt. Han är ju på grabbhelg och ska ha det kul och hur mysigt som helst! Det står jag fast vid, man behöver sådant ibland, tid med en bästa vän.
 
 
 
Därför har jag bestämt mig att jag ska hålla mig sysselsatt. 
Gräset ska klippas och trimmas, det är marknad nästa helg, och då ska allt vara fint när det har en förmåga att dyka upp gäster. Och trimmar jag nu så är det perfekt till nästa helg.
Städa ska jag också göra, bädda rent inne på lillemans rum.
Sedan så har kontoret i källaren blivit det bortglömda rummet, det är inte klart ännu, så det ska jag försöka färdigställa. Tömma de sista kartongerna och ta bort allt skräp, åka med det som går, till återvinningscontainrarna.
Det finns alltså en hel del att göra.
Får se hur mycket av allt som blir gjort, men göra finns det gott om.
 
Men, imorgon är det söndag och då återställs äntligen ordningen i mitt lilla vita hus. Skönt!
Även jag verkar förändras med tiden...från att ha varit ensamvarg till extremt familjekär.
 
Lev och må.
 

En underbar onsdag...

En sådan dag det blev!
Det började med att vi fick besök av Hans morbror med fru, och därefter, när Hans åkte på jobbet så åkte lilleman och jag upp till Skansholm för att besöka fina, underbara familjen Edmundsson Lönnberg!
Fast vi stannade till en timme i Vilhelmina för att säga "Hej" och krama om tant Klara först.
 
Hos Emelie och grabbarna bjöds vi på middag och lilleman fick andra godsaker med, glass och kakor, och en hel del bus och stoj med hennes fina killar.
En helt underbar dag blev det, och jag tror minsann lilleman somnade omgående efter kvällsfikat och nattningen.
Wow!
Jag längtar redan till nästa vecka, inte för att det är marknad, utan för att då kommer dem och hälsar på hos oss!
 
Träffade även en kvinna som fanns mycket under mina tonår, jag har enorm respekt för henne och det hon gör, inte minst för vad hon har gjort för mig. I en tid i livet, förmodligen när jag behövde det som mest, så såg hon mig, och egentligen utan att säga det rent ut så kände jag mig för första gången i mitt liv, accepterad för den jag verkligen var. Jag var den jag var, och det var helt ok.
Det förändrade mitt liv fullständigt, och förmodligen var det även det som gjorde att jag ville fortsätta leva.
När jag åkte hem, kom jag att skämmas, för jag har nog aldrig berättat det för henne och sagt Tack. Det ska jag göra!
 
En dag med glädje, och en viktig insikt.
 
Lev och må!

Semester...

Ja, såhär blev hundgården.
För att vara två glada amatörer när det kommer till att snickra och bygga,  är vi väldigt nöjda.
Hundarna har fått varsin "brokvist" att ta skydd på under sommarens regnskurar. Vi ska ta upp två hål i väggen senare, så att de får varsin hundlucka också, men hundstugan ska isoleras och inredas först.
 
I köksträdgården växer det över förväntan.
Aldrig hade vi väl trott att det skulle gå så pass bra som det faktiskt har gjort. Det är ju första gången som vi ägnar oss åt sådan hobby-odling.
 
Smultron, sockerärtor, morötter, jordgubbar och en massa godsaker.
Vi var lite sena med att täcka jordgubbarna, så de nedrans skatorna hann picka lös nästan varendaste kart, Morr!
 
Även i växthuset händer det grejer må ni tro. Tomat- och gurkaplantorna blommar för fullt.
Det ska bli så intressant att få smaka när det blir dags för skörd.
 
Av plocksalladen äter vi hel tiden, och den växer som ogräs.
Tur att Hans mor med make brukar svänga förbi och plocka med sig lite när de passerar på sina turer. Annars hade väl salladen tagit över fullständigt.
 
Jag tycker att jag var i så ovanligt god tid ute hos Genbäck för att handla blommor i år, men jag är alltid sen. Trots detta lyckades jag plocka ihop blommor till krukorna så att jag blev riktigt nöjd. 
Det är väl bara den här förargliga bron som skulle ha varit utbytt, den ser så sliten ut och drar ner hela intrycket av entren. Men, man kan ju inte hinna göra allt på en gång...
 
I blomlådorna blev det vita pelargoner, millionbells och bacopa, helt ok.
 
Nu har jag inte tid mera.
 
Lev å må.
 

RSS 2.0