Första Advent

Igår fick vi en idé, vilket är ganska vanligt att vi får när vi spånar tillsammans, Hans och jag.
Vedförvaring som är lite snyggare än IKEAs stora blå bärkassar.

Nu är ju tanken att den ska målas också, men virket har legat ute i carporten, så det måste ju få torka och bli varmt. Målningen känns som ett kommande sommarprojekt, när jag även har andra möbler som jag planerat ska få ny färg.

För ett par dagar sedan kom vi på att min gamla stereo låg under locket i kökssoffan. Där gör den ju ingen människa glad, så upp med den på kylskåpet, och in med en julskiva, samt ställa in P4 på radion, så gav den genast mera glädje!
Efter att jag blev sjukskriven så har jag liksom kommit efter i vad som händer i världen, bara för att jag föredrar radio framför TV. TVn är i min värld ett helvetets påfund som bara tar tid från viktigare saker, ungefär som facebook.

Julen har äntligen kommit in i vårt lilla hus. Det mesta har jag faktiskt, under mycket stånk och stön, lyckats mixtra upp själv, i ett ytterst långsamt tempo. Hans har varit fantastisk med att ta ner/ hänga upp gardinstänger, burit lådor upp och ner från källaren. Ja, det mesta springandet.

Om knappt en timme är det den årliga julmarknaden på Hembygsområdet. Så vi tänkte åka upp och kika, brukar vara himla mysigt där!

Så, det var min/vår helg.
Vad har ni haft för er?

Lev å må!


Loppisfynd...

Idag blev det en sväng upp på PMU och loppisen. Planen var egentligen att hitta en gammal radio som Lilleman och pappan kunde skruva i småbitar, för att se hur en radio är gjord. Vi hittade ingen radio i ordets rätta bemärkelse, däremot en klockradio! Så mitt i allt blev det en liten historielektion om att sådana hade pappa och Marion som väckarklocka i sin barndom.
Men direkt när vi kom dit, hann bi inte mer än kliva innanför dörren, så står där en prima spark! Perfekt storlek till Lilleman, så jag skyndade mig in och fyndade så ingen skulle hinna före.
Mitt mål med besöket var att kolla efter ett glöggset. Vi har 4 jättefina glögglas, men det är ju bara 4 st. Nu hittade jag en liten karott med slev, samt 9 muggar, helt perfekt!

Nu har mannen parkerat framför ngn sorts skidåkning. TVn är något som roar mig måttligt, så jag tänker fortsätta pynta advent istället.
Lilleman är ute med byssen och walkie-talkie och "jagar" med en kompis.

Lev å må!


Inför advent...

Goddagens!

Idag är det 70 dagar kvar till BF. Det "firas" med en långsam, kort, promenad efter frukost med bästa sällskapet...

Min älskade Jaana!

Därefter hade jag lite svårt att bestämma mig mellan att sticka vidare på filten som aldrig vill bli klar, eller att påbörja adventsstöket som stått och väntat på mig på kökssoffan hela veckan.

Stickningen får det bli, tänkte jag. Men, så upptäckte jag att mörkläggningsgardinen på Lillemans rum fortfarande var fördragen. När jag väl dragit upp den konstaterade jag att, ska det bli jul i detta hus i år, så är det bäst att börja röja i bombnedslaget!
Snacka om att barn kan sprida ut allt! Inget var på sin plats, allt var blandat ihop i varenda korg, låda, skåp och hylla! Det tog ju bara sisådär 3,5 timmar innan var sak hade hittat tillbaka till sin plats!

Skam den som ger sig! Äntligen ordning och reda, rent och fräscht, OCH adventsfixat!
Undra om det kommer uppskattas, eller om jag får skäll?

Toaletten blev adventspyntad igår kväll. Nog för att det bara krävdes ett gardinbyte, men det var ju det mindre i alla fall...

Helgen som var sågade vi till och la in en bänkskiva ovanpå tvättmaskinen och torktumlaren. Tanken är ju såklart att det ska fungera som skötbord bl.a.
Det gick även bättre att vika tvätten där efter att skivan kom dit, tidigare har jag fått dra fram strykbrädan så fort tvätten skulle vikas.
Jag tror att det där kan bli bra. Ovanför sitter ett skåp där man kan ha blöjor, tvättlappar m.m. och bara man vänder sig om så är handfatet bakom ryggen, så man kan ha en hand kvar på bebis medans man blöter tvättlappen.

Ja, men detta var väl vad jag underhåller mig med idag.
Roligare än så blir det inte...

Lev å må!


Huvudvärk...

De senaste nätterna har verkligen varit sparsamma på sömnfronten. Jag vaknar på natten, och sedan är det hopplöst att somna om, så jag ligger vaken i 3-4 timmar.
Nu, som resultat av dålig sömn, kommer huvudvärken som ett brev på posten.

Det är otroligt mycket tankar i mitt huvud just nu. Tankarna är en salig blandning av både positiva och negativa saker som händer just nu. Det är en del oro och nervositet, strul och tjafs. Samtidigt så finns det massor av glädjande och positiva aspekter.
Det som glädjer mig mest är den väl fungerande relationen till min sambo. Vi samtalar bra och är ett starkt team.

Idag är det föräldraträff igen. Vi ska prata om förlossningar, så det blir intressant.


Lev å må!


En utvärdering av ett foglossningsbälte...

Imorse slet jag av mig detta djävulens påfund i ren ilska och förtvivlan.

Foglossningsbältet från Gulare rehab.

Detta måste vara i särklass det sämsta skit jag prövat på!
Något som retar mig ytterligare är att i grannkommunen Vilhelmina, finns dessa till utlåning, i Åsele får man köpa skiten för egna pengar!

Varför är jag missnöjd?
Jag vet inte hur andras foglossningar ter sig, men mina gör ont. Alla fogar gör ONT!
Om jag INTE har bältet på, så koncentreras smärtan till fogarna bak, samt höfterna.
När jag tar på bältet så sprids smärtan och intensifieras. Det blir ett enormt tryck på framfogen, även om jag sätter bältet löst, dessutom skapar det ett obehagligt tryck på livmodern, just ovanför framfogen. Vidare sprids smärtan in i ljumskarna, ner på utsidan låren nedanför höfterna. Från bakfogarna börjar det stråla ner i stjärten och upp i ländryggen.

Så, om man Bara har ont i fogarna bak, så kanske det fungerar. Jag vet inte...
Men för mig fungerar det inte alls, jag blir bara förbannad!

Så, det var min bestämda åsikt.

Lev å må.


Invändig massage...

Bebisen i magen har kommit på en ny och spännande aktivitet.
Den tar, vad jag misstänker är en fot, pressar den mot insidan av min mage, just under revbenen (tack-o-lov), drar därefter foten ner mot naveln, och så håller den på, igen, och igen, och igen, TILLS jag stryker den över "ryggen".
Inatt hade jag lite bekymmer, för på den sida jag låg, hamnade bebbens rygg ner mot madrassen (jag kunde inte stryka den då), och vände jag på mig så gjorde det så vansinnigt ont i höften. Haha, vilka världsbekymmer va!?
Bebisen blir allt mera aktiv, under längre stunder och allt oftare. Det är otroligt skönt att slippa oron som uppstår när man inte känner barnet.
Just detta med att känna barnet gör att jag önskar jag kunde vara gravid för alltid! Det är verkligen mystiskt, skumt, mysigt! Däremot skulle jag göra vad som helst för att slippa höft- och bäckensmärtorna.

Jag upptäcker även att jag drar mig undan mer än vanligt. Jag tänker väldigt mycket, känner väldigt mycket, drömmer en del, känner enorm tacksamhet, glädje, kärlek. Ja, en hel massa känslor i ett enda virrvarr.

Jaja, nu ska jag njuta av ensamheten och bara vila, så mitt bäcken förhoppningsvis blir lite snällare.

Lev å må!


Magisk novemberförmiddag...

Denna förmiddag bjöd verkligen in till utevistelse. Synd att hela mitt bäcken- och höftparti inte alls vill vara med idag. Menmen, sånt är livet just nu.

Hundarna har fått lyse ute på bron, och en liten vinterdekoration. Har även insett att livet skulle bli snäppet lättare om jag fixade en brokvast även till hundstugan, så jag ska slippa bära den vi har mellan, eftersom jag verkar glömma bort att det har snöat så fort jag sopat av vår egen bro.
Novemberljuset kan verkligen vara magiskt. Så himla mysigt uppfriskande!
Baco visade så stolt upp sitt ben, tills mobilen åkte fram, då släppte han benet och kom rusande som en projektil. Linslus värre! Tillslut lyckades jag fånga något annat än en stor svart nos iaf...
Med denna linslus var det värre, så här fick det lov att bli en svart nos... Lilla Jaana...
Jag älskar enris, granris, tallkvistar, ja, allt som är grönt och ger ett ombonat intryck. Den lilla snön som kom igår hjälpte dessutom till att rakethöja min julstämning...myyys!

Igår gjorde jag ju köttbullar till middag. Hade en stor bunke med färs som jag malt upp, så hälften fick bli helt vanliga köttbullar, och den andra halvan fick bli JulKöttbullar! Alltså köttbullar med kryddpeppar i! Lyckades dessutom mortla alldeles lagom många pepperkorn, och det blev himla goda köttbullar att stoppa i frysen inför jul.

Lev å må!


80 dagar...

80 dagar kvar.
Jag har diskat plåtar, malt köttfärs till morgondagens köttbullstrillning, stickat lite på barnvagnsfilten jag håller på att göra till mitt efterlängtade Pyr, gett hundarna en massa kött (uppskattat), stoppat undan helgens tvätt m.m.
 
Lilleman är hemma från skolan med feber, stackarn.
Jag har sprungit runt med febertermometern och passat upp med dryck och vad helst han önskat äta.
Till middag har vi ätit potatisbullar, det var väldigt uppskattat och feberbarnet mumsade i sig massor (Bra det!)
 
Nu ska jag åka iväg på badhuset och simma några längder. Förra gången blev det 30 längder, 15 ggr fram och tillbaka i bassängen. Får se hur mycket bäckenet tolererar denna gång. Det brukar vara väldigt olika.
 
Lev och må!

Helg...

Jahapp, helgen utan "måsten" visade sig bli relativt produktiv ändå.
På fredagen gick vi ut och unnade oss en god lunch på Emmas, schnitzel, stekt potatis, persiljesmör och ett berg av goda sallader landade på tallriken. Mätta och belåtna, utan vidare planer, drog vi en spontan-tripp hem till mina älskade morföräldrar. Blev bjudna på fika, Hans provkörde morfars nya leksak, sedan blev det en nostalgitripp i en hög med fotoalbum, därefter bjöd mormor på middag innan vi åkte hem igen.

Igår möblerade vi om lite här hemma. Kommoderna fick byta plats för att sängen skulle komma närmare fönstret...
Vi gjorde plats för framtiden. Byrån som stått i vardagsrummet, innehållande kläder, sängkläder, och typ det som bebisen kommer behöva, finns i denna byrå. Spjälsängen är än så länge omonterad och står till vänster om byrån.
Linneskåpet som jag tycker så mycket om, och som slukar alla sängkläder, handdukar och dukar, fick helt enkelt lov att flytta till vardagsrummet.
Och så, denna mage som växer så kopiöst så jag tror den imploderar snart! Pyret håller igång mer och mer, men är snällare i rörelserna, sparkar inte så kopiöst hårt, med desto mer och ofta. Tycker även det känns som om den ibland lägger sig längst ner i magen, som en stor klump, och då känner jag mig otroligt otymplig.

Innan allt hemmapul gick vi en promenad runt kvarteret. Det var så skönt ute i luften, och jag mådde så gott där jag gick hand i hand med min älskade gube.

Efter allt hemmafix lagade vi middag, Entrecote med klyft potatis, hemgjort vitlökssmör samt vitlöksbröd. Köttet lyckades jag få perfekt i grillpannan, och det var en middag från himmelriket! Så otroligt gott!

Kvällen avslutades i soffan framför en film. Hans gav mig fotmassage, något jag aldrig tyckt om, men alltså nu var det faktiskt skönt! Wow! Fötterna känns som nya idag.
Däremot är väl resten av mig ganska öm och stel. Blev väl lite för mycket pyssel, som vanligt...

Det är ju farsdag idag, om någon missat det. Därför har jag passat på och förberett en liten överraskning medan pappan i huset hämtar hem sin son.

Ja, så var snart denna helg slut. Veckorna springer iväg, så vi är nu inne i 29e graviditetsveckan. Det är alltså runt 11 veckor kvar bara, hoppas vi, tills vi får träffa vårt älskade, efterlängtade lilla Pyr. Omtumlande spännande!

Hoppas ni haft en bra helg?

Lev å må!


Första föräldraträffen...

Som vanligt gjorde jag klokt i att skippa min förutfattade mening om föräldragrupper.
Det var trevligt!
Lite stelt såhär första gången, men det ser jag mest som normalt. Konstigt vore det väl annars menar jag? En grupp med människor som sett varandra på "byn", men som nödvändigtvis inte känner varandra.
Så, jag ser fram mot nästa träff.

Kom dessutom på mig själv med att känna inspiration idag, inför ommöblering här hemma osv. Samtidigt vill jag inte flytta sovrummet till källaren innan Pyret kommit ut. Det av flera anledningar, t.ex. just nu är det nära till toaletten på natten (BRA!), att slippa gå i trappan flera ggr/dygn med foglossningar (Inte lockande). Så, sovrummet får än så länge bli kvar på markplan.
Allt har sin tid...

Lev å må!


Torsdag morgon...

 
God morgon världen!
Snart är det helg igen! Var tar veckorna vägen?
 
Det är torsdag idag, Lilleman är droppad på skolan med skridskor, halsskydd, handskar och hela faderutten. Skridskor på idrotten idag. Jag minns hur mycket jag Älskade att åka skridskor. Det gör jag än idag, men mina Bauer har bara agerat dammsamlare sedan gymnasietiden. Varför i hela friden då? Är frågan jag ställer mig med min 7e månaden-bebis-mage... 
Jag har ingen förklaring, ingen bra. Det är bara ynkliga bortförklaringar. 
 
Att bada har jag ju också alltid tyckt om. Inte att simma, nödvändigtvis, men att vara i vatten. Som gravid har jag ju, som ni vet, badat och simmat, eftersom det är den enda träning som fungerar hyffsat. 
Igår var jag förvisso slutkörd, men den korta promenaden med Lilleman ner till en klasskamrat mjukade upp det onda och ömma en aning. Att promenera tar en evighet, men jag älskar den friska luften som fyller lungorna. Så de raska långpromenaderna saknar jag i massor! 
 
Det är väl knappast någon som missat att Donald Trump blev utsedd till ny president, där borta i väst, på andra sidan Atlanten. Jag undrar hur detta ska sluta. Under hela denna karusell som presidentvalet är, så har jag förfasats över den mannens människosyn och kvinnosyn. Nu återstår väl att se hur han tänker styra upp landet, och vilka konsekvenser hans beslut kommer att få i resten av världen.
Jag är rädd att han är värre än George W Bush, som jag anser var både maktkåt och stridslysten.
Nu är det ju tyvärr som det blev, men jag kan ändå inte släppa tanken på att det hade varit intressant, att se, hur en kvinna hade styrt staterna. Hur hade världen sett ut och påverkats av det? För ATT vi påverkas, det gör vi (vi= världen utanför USA).
 
Föräldragrupp idag, om någon timme, närmare bestämt.
En helt ny värld som jag aldrig trodde jag skulle inkluderas i. När jag väl är det, så protesterar ensamvargen i mig en aning. Jag tänker gå ändå, det kan ju vara hur trevligt som helst! 
 
Lev å må!
 

Från sparkar som kan flytta berg, till trummande och stepp...

Har lyckats installera bloggappen, och ska nu se om jag kommer på hur den fungerar.
Barnets rörelser har förändrats, från riktigt hårda sparkar då och då, till ett mera regelbundet och mjukare sparkande. Kanske börjar det bli lite trängre där inne, och därför svårare att svinga iväg en megaspark. För mig känns det faktiskt helt ok, för jag upplevde det som obehagligt när hela magen rördes.
Idag har jag varit jättetrött, har sovit massor. Det är jobbigt att gå omkring med ständig värk, det suger musten ur mig. Vissa dagar har jag hur mycket energi som helst ändå, och pysslar på så smått, men andra dagar, som denna, då är kroppen bara trött och vill vila.
Vädret är väl ungefär detsamma som igår, ca -6 grader, snålblåst och småsnöar mellan varven. Trots att det snöar så blir det inget djup, det är kanske 3-4 cm bara. Puder, så det yr omkring i blåsten.
Imorgon är första träffen med föräldragruppen. Jag har lite blandade känslor, vilket jag haft hela tiden. Typiskt mig att vara skeptisk till nya saker. Samtidigt skadar det mig inte med lite socialt, men ja, jag får se hur det är. Jag är ju inte sådär ybersocial bland nytt folk, kanske därför jag trivs så bra med t.ex. arbetet. Jag älskar sällskapet av nära och kära, individer jag verkligen Känner, men nya människor gör mig nervös. Haha...
Men, jag ska i alla fall försöka ha ett öppet sinne, det kan ju bli hur trevligt som helst också!

Lev å må!


Höft i strejk...

Min högra höft strejkar, och jag vet inte varför den helt plötsligt flippat ur.
Jag Tror att jag kan ha blivit kall när Hans och jag pysslade ihop ett fågelbord till trädgården i söndags, för sedan dess dog min höft, och har varit typ likstel och gjort förbaskat ont sedan dess. Så det suger ju. Hoppas det släpper
någon gång bara.
 
Idag har jag besvarat ett mysigt mail. Kan ju låta som en simpel sak, men ett mail kan verkligen förgylla livet.
 
Glittrade till dagen lite extra med en långfika efter vattengymnastiken, i sällskap med älskade mormor.
 
Känner dessutom sådan kärlek och tacksamhet till den underbara man jag lever med, som verkligen gör allt för att jag och vi som familj ska ha det så bra som möjligt. Han kämpar på i ur och skur. Jag är så otroligt lyckligt lottad.
 
Brevid mig ligger just nu en av mina bästa vänner. Hon är blond, har tjock och fyllig päls, och skänker mig massor med glädje. Det gör förövrigt den grå/svart/vita hårbollen också. Han är också här brevid. Snälla och trogna, kärleksfulla, för det mesta glada, och riktigt intressanta individer. Älskade hundar.
 
Så, precis som för det mesta, finns massor av lycka och glädjeämnen. Något litet envist gupp, men generellt sett är livet finfint.
 
Lev och må!

Utelåst, Lördagsmiddag

Dagen har spenderats genom att i sakta mak förbereda kvällens middag, och efterrätten därpå.
Inget märkvärdigt så, men vi har inte haft någon panik.
 
Råkade dessutom låsa ute min familj medan jag själv åkte och handlade lite. Oooops!
Är så otroligt tankspridd och förvirrad vissa dagar, så då händer det sådana otroligt pinsamma saker.
Lilleman var ju förvisso ordentligt påklädd, men min stackars älskade karl som bara var ute som hastigast i vanlig tröja frös såklart i de tio minusgraderna.
 
Så efter lite fadäser så blev det i alla fall en lyckad middag, med otroligt trevligt sällskap.
 
Nu ska jag sova, är så otroligt trött.
God natt.

90 dagar...

Nedräkningen har börjat så smått. Det är bara tre månader kvar.
Jag känner fortfarande varken oro eller nervositet inför förlossningen, mer förväntan. Jag litar på den kapacitet min kropp har, och skulle det skita sig så är det ju ändå inget jag kan påverka. Jag hoppas bara på att jag ska tuppa av innan de måste sätta kanylen i så fall.
 
Eftersom jag har min extrema fobi för nålar och sprutor, så blir det lite speciellt. Som tur är så upplever jag just nu sjukvården som mera lyhörd än någonsin tidigare. 
Blodprov har visat sig omöjligt att ta, jag drabbas av fullständig panik, börjar hyperventilera och blodtrycket skjuter i höjden av stressen som uppstår. Så det är en No Go.
Däremot så har det ordnats som så att extra O-blod tas "hem", jag ska få samtala med Aurora-sköterskor angående nålskräcken, för förlossningsrädsla har jag ju inte. Så jag får väl se vad det blir av allt. I den bästa av världar så skulle jag bara ignorera och låta nålar sättas, men det går verkligen inte. Kroppen reagerar och hjärnan stänger av, jag förlorar kontrollen. Otroligt frustrerande.
Självklart känns det jävligt att utsätta mig själv för de risker det faktiskt kan innebära, men vad ska jag göra? Vi har verkligen diskuterat och försökt hitta lösningar och provat en massa olika saker, men inget går.
Mitt hopp är såklart att allt ska gå bra, och att vi ska slippa komplikationer.
I detta fall tänker jag enbart positivt, för jag vågar inte annat.
 
Jag har börjat träna på att andas. Det kan ju vara bra att komma ihåg.
Väldigt användbart är det för övrigt, även med en sådan simpel sak som foglossningar. När jag ska kliva upp och det gör ont, då är det bara att komma ihåg att andas, så gör det genast mindre ont. Perfekta träningstillfällen med andra ord.
 
 
Imorse när jag klev upp och drog upp rullgardinen såg jag att det kommit lite mera snö inatt.
Det har legat ett tunt och bräckligt snötäcke sedan ett par dagar tillbaka, och inatt kom det en liten skvätt till.
 
Ni kanske minns att jag hade tänkt lägga upp en ultraljudsbild.
Jag vet inte varför, men det känns fortfarande fel på något sätt. Så jag ger upp den ideen. Närmaste släkt och vänner har sett bilderna, både från första UL i vecka 15, samt från RUL i vecka 20, och det räcker fint. Ni får helt enkelt nöja er med bilder på en växande mage då och då...
 
Nu tänker jag göra upp en värmande brasa i kaminen, och därefter ta en varm dusch.
 
Lev å må.

Städdag...

Idag blev det en städdag, helt oplanerat. 
 
Bilen blev nästan tvättad, men tvätthallen på OKQ8 var upptagen. Så jag får ju skämmas, som vanligt, när jag lämnar den på service imorgon. Är det inte invändigt den ser för taskig ut så är det utvändigt...suck...
Men, samtidigt är jag tacksam att tvätthallen var upptagen, för mitt bäcken är slut ändå.
Gör ju så sanslöst ont när jag inte har begrepp att ta det lugnt, utan bara biter ihop, straffet kommer lagom till lunch. Då är det som hela nederdelen av kroppen kärvar ihop.
Jaja, fick mycket gjort idag ändå.
Därför tänker jag endast göra klart det sista med tvätten imorgon, sedan får det va bra.
Högsta prio imorgon, VILA, så jag kan gå som folk igen.
 
Hoppas ni haft en bra dag!
 
Lev å må

Trädgårdscharmören...

 
Jag är pinsamt medveten om den usla kvaliteen på denna mobilbild, men, visst är det lite charmigt på något vis?
Jag vet också att många avskyr ekorrar och ser dem som skadedjur, att de skadar fasaden och äter upp all fågelmat.
Vi har plåtfasad, och matarna har vi hängt så att ekorren bara kommer åt två av dem. Den ena med nötter, som främst är avsett för "vår" ekorre, och den andra med solrosfrön, alltså den som ses på bilden.
Nu är jag ingen specialist på gnagare, men jag tror att det kan vara en hona. För när vi flyttade hit så började denna ekorre vara här, vi matade den hela förra vintern, och i sommar har vi fått njuta av helvilda ekorrungar som hittat på bus i trädstammarna runt tomten.
I morse var jag ut och skulle fylla på nötbehållaren, och då höll ekorren som bäst på i solrosautomaten, så den klättrade ner på marken och skuttade iväg en bit, men var ändå väldigt nära mig medan jag fyllde behållaren, max en halvmeter ifrån mig, ungefär som om den förstått att vi vill den väl.
Jag surrade lite med den, och avslutade som vanligt med "Nu har du mat igen, varsågod!".
 
En så mysig krabat.

Beethoven och Vivaldi...

Jag hade ett himla mysigt uppvaknande igår morse.
Kände mig sugen på lite klassisk musik, så jag letade fram lite Beethoven och Vivaldi. Det är inte så ofta jag spelar klassisk musik, men jag tycker det är harmoniskt ibland.
Jag lyssnar nog på all sorts musik, förutom dansband. Dansband är det äckligt smörigaste skit jag vet, huvva! 
 
Jag har ju Äntligen lyckats ladda in bilder här på bloggen också...
Så jag tänkte att vi tar väl en liten resa bakåt i tiden med fokus på magen.
 
 
Det andra testet jag gjorde, för jag trodde inte på det första.
Antingen måste testet vara missvisande, eller så måste beskrivningen vara felaktig.
Jag gjorde även ett tredje test, men resultaten var entydiga, och hjärnan vägrade inse.
 
 
Jag har ingen koll på veckor hit och dit, men väldigt tidigt i graviditeten kom magen, i början var jag mest vätskefylld, och såg blobbig ut, men sen dök det upp en putmage.
 
 
Magen växer med en ryslig fart, och någonstans Här i graviditeten så inser jag, OJ, jag kommer se ut som morsan gjorde när hon väntade mig och brorsan. Min mamma såg ut som hon var gravid med tvillingar, hon var riktigt stor.
 
 
Och mycket riktigt, magen bara växer och växer. Vad är jag på bilden här? Typ vecka 25, 26 någonting kanske?
Gissa om jag var förvånad när jag fick på mig understället!? Haha, jag trodde aldrig att jag skulle få på mig det!
 
Däremot blir jag inte klok på folk...
De frågar när det är dags, varpå jag svarar "Februari", och då tycker de synd om mig!?
Varför då?
Trots foglossningar och mega-mage så är jag överlycklig! Jag är ju gravid! Äntligen!
Om de bara visste vilken helvetisk väg det har varit till att magen helt plötsligt "bara var där". För då kan jag tycka synd om, de som kämpar och kämpar, men aldrig får uppleva lyckan. Jag tyckte synd om mig själv i alla fall...
 
Jaja, lite drygt 90 dagar kvar, vi mår prima. Bortsett från foglossningarna då, men dem kan jag ändå inte göra något åt. 
 
Lev å må.
För det gör vi...

RSS 2.0