Lyssna och känna

En av de saker jag älskar som mest, är alla små ljud som Bernhard gör när han sover.

Jag blir lycklig och harmonisk av att ligga här, i ottan, på en onsdag, och bara lyssna på alla små ljud, knorrningar, andetag, snörvlanden.
Även rörelserna. 
Små händer och armar som viftar runt i sömn, ben som sprattlar till då och då. Det lilla huvudet som mjukt vrids och den lilla näsan som mjukt borrar sig in i min sida.
Det är obeskrivlig kärlek ♡


Sju kilo kärlek ♡

Bernhard och jag har varit upp på BVC idag,  mätat och vägt.

På längden har det sackat in lite, men vikten fortsätter spikrakt uppåt! 
Idag var han 59,6 cm lång och vägde 7170 gram!
Det är ju inte så konstigt att bilbarnstolen börjar kännas sjukt tung att kånka runt på när man ska någonstans. 

Livliga diskussioner med Smurfen.

Vi har äntligen varit upp på banken också, lillen och jag. Ett framtidskonto har öppnats, och födelsegåvor samt de pengar vi månadssparar till honom ska hamna där. 

För mig känns det superviktigt att spara pengar till Bernhards framtid, för att han ska ha en start i vuxenlivet. Det kostar ju en del att flytta hemifrån och ta körkort och gu' vet allt!

Just nu väntar vi på att pappan i huset ska komma hem från arbetet, så vi kan åka och handla.
Det ska bli min mumsiga korvstroganoff till middag idag, med kokt potatis. Mannen föredrar potatis framför ris, så varamnan gång blir det potatis till. 

Idag är jag lite extra glad och tacksam för att min älskade son växer och utvecklas! Han blir allt stadigare i nacken och är go' och gla' (oftast). Är så glad för att han får vara frisk och kry.

Nu ska jag mysa allt vad jag hinner, med mina  sju kilo kärlek.

Lev å må!


Scania

Vi har fått muntliga gratulationer från mina arbetsgivare, och idag på den dagliga promenaden blev jag stoppad av chefen. 

Glad i hågen överräckte han ett färgglatt paket till Bernhard (som vid tillfället sov som allra bäst).

En body och en overall i fleece. Bodyn har gamla härliga Scanior (heter det så i plural?), och den härliga fleeceoverallen är så stor så den kommer nog vara perfekt till hösten! 

Jag blir så löjligt glad av paket, kanske för att jag aldrig förväntar mig att få presenter, speciellt inte från arbetsgivare,  men jag har sagt det förr, jag har nog bland de bästa arbetsgivare man kan få! Dessutom tycker jag ju himla mycket om Scania. Okunnig som jag är kan jag inte jämföra med annat, men av alla lastbilar jag kört så är det de bilarna jag trivts bäst i, så då är det extra kul med en sådan fin present till min käre lille son.

Det är grått ute idag, men uppehåll och +6 grader i skuggan! Riktigt härligt!
Jag har börjat så smått med att kratta där det går. I höstas gick det ju inte att kratta pga rotationsrörelsen. Eller ja, det gick, men jag blev sängliggande i två dagar därefter! Vilken frihetskänsla det är att kunna kratta! Lovely!

Idag hoppas jag att korten ska komma. Vi har nämligen beställt efter foton. Bilder som är tagna från juli ifjol t.o.m. mars månad i år, och som jag längtar! 
Bilderna ska in i album, som gammalt i tiden,  och en del ska jag sätta in i Bernhards babybok som jag flitigt fyller i! 

Mnja, det är dagen idag.
Till middag blir det hemgjord pizza. 

Lev å må!


Fiske på Trillviken

Idag begav sig familjen Selander ner på isen i Trillviken. Lilleman och guben åkte upp på OKQ8 och köpte familjekort för ett år framåt,  och så maggot såklart, sedan åkte de ner och började fiska. 

Bernhard och jag gick en liten promenad med vagnen tills Bernhard somnade, och sov lagom så jag fick blöta kroken och dra upp en massa mörtar och små abborrar. Det är roligt att fiska när det nappar mest hela tiden, sedan att det är rävmat man drar upp var väl en annan sak.

Igår rengjorde jag inne hos hundarna,  tog bort det allra mesta. Att skotta skit är förmodligen den tråkiga biten med hundägandet, men klart värt det för all kärlek och glädje hundarna ger. Bara av att befinna sig i hundgården gör att man blir överöst av kärlek från de 4-benta.


Mnja, trevliga dagar trots blåsväder. 

Lev å må.


Jahapp

Jag känner att jag lider av brist på inspiration när det kommer till bloggandet. Mitt liv är inte speciellt varierande just nu.


Lilleman har påsklov och min älskade make har därför varit pappaledig under påsken, helt ljuvligt att få ha honom hemma om dagarna. Annars känns det som om att jag vara har "nedräkning" på timmarna tills han kommer hem från arbetet. 

Bernhard växer och utvecklas med en rasande fart. Tiden går så skrämmande fort och han blir hela Tio veckor på söndag! Utvecklingsfaserna bara avlöser varandra och de korta perioderna med en hyfsat nöjd bäbis känns just, korta. Man hinner bara pusta ut och så, påt igen! De senaste veckorna har han sovit oroligare på nätterna, viljat ha bröstet oftare, mest som tröst faktiskt. På dagarna har det varit näst intill hopplöst för honom att sova ute i vagnen som han brukar.
Bäbisen som tyckte om att åka bil verkar vara spårlöst borta, för just nu är det skrik-fest om vi ska åka någonstans,  därför undviker vi det. Hemma är absolut lugnast och bäst just nu alltså.
Annars är han lika fantastisk som annars, surrar och snackar, babblar värre än sin mor. Vi kan ha långa samtal. Mest surrsjuk är han vid 03.00 vid matning och blöjbyte. Mamman är däremot inte lika surrsjuk utan längtar mest tillbaka till sängen vid den tiden.

De senaste dagarna, sedan det blev mildare ute igen, har jag kommit på mig själv med att sukta efter vårsysslorna. Kratta gräsmattan. Få gödsla och tillföra ny och näringsrik jord i växthus och pallkragar. Fortsätta fightas med mossan i gräsmattan. Ta syren-skott och plantera en häck. Skrapa fönster för kittning och målning. Måla hundstuga. Fixa iordning matkällaren. Jag har massor med roliga projekt som jag hoppas att lille Bernhard låter mig pyssla med i vår och i sommar. Självklart får han hänga på mammsen i bärselen, om han nu kan lära sig att tycka om den någon gång. Kanske går det bättre när vi väl kan börja va ute och hans nacke blivit helt stadig så han ser bättre i selen. Just nu är ju synen väldigt begränsad när han är vänd mot mig och "inklämd". Blir nog populärare när han får vända på sig och kan se något annat än mammas bröstkorg.

Ja, ni får helt enkelt hålla till godo med lite tristare och glesare inlägg i den gråa snösmältningen, och förhoppningsvis kunna se fram mot en händelserik vår och sommar.

Lev å må.


Gossen växer

Bernhard växer så det knakar. Idag har vi varit upp på BVC, det var 14 dagar sedan sist.

Längdmässigt har han knappt ökat något, men vikten fortsätter uppåt i en ryslig fart. Längden och huvudomfånget har funnit sin kurva, men vikten verkar inte ha några planer på att plana ut.

En älskad make och ett nyfött super-älskat barn

Idag vägde lillkillen så mycket som 6520 gram! Åtta veckor och två dagar gammal, 6,5 kilo. 

Både lår och armar börjar vara riktigt härligt knubbiga! Precis sådär som det ska vara. 

Igår var vi på föräldraträff.
Så himla mysigt att träffa alla igen! Lite tomt utan alla stora fina magar, men så himla härligt med alla bäbisar! Jag tyckte det var så himla roligt! Tänk att jag var så skeptisk från början!? Va!?? 
Gu' vad jag njuter av mammalivet, det är verkligen helmysigt! 
Visst finns det stunder som är och har varit otroligt jobbiga och upplevts tunga i stunden, men överlag är det fantastiskt! Och nu när vi har hittat någon sorts rutin också, allt blir lite lättare då. Jag är ju som en rutinernas människa, jag fungerar inte utan rutiner, allt blir bara kaos och inget blir gjort om jag inte har rutiner, så hejja oss!

Idag är det halvklart till mulet, +7 grader och lite vind. Perfekt väder på den dagliga promenaden.
Påskriset är fixat och vinterkrukorna tömda och undanstoppade. 
Jisses vad jag längtar till sommaren och alla trädgårdsplaner! Hoppas Bernhard tycker bättre om bärselen då, annars kommer det bli trixigt!

Lev å må!


Åtta veckor

Jag kan knappt fatta att det gått åtta veckor sedan min älskade son kom till världen!

Jag kan heller inte förstå hur otroligt mycket glädje han gett mig på dessa åtta veckor. Han har gett mig en massa huvudbry och jag oroar mig allt för ofta i onödan. 
Jag har fått skratta massor dessa åtta första veckor, och jag har nog baske mig gråtit nästan lika mycket. Den lilla magen med allt det onda har orsakat många oroligheter och tårar. Lilla magen verkar dock bli lite bättre för var dag som går, och Liten har inte ont lika ofta.

Just nu ligger Bernhard och sover, ute i vagnen, det är hela 9 grader varmt, men grått och lite blåsigt. Så vädret är sisådär. April-väder helt enkelt.

Vi har varit på en promenad till sporthallen för att titta på Lilleman som spelar cup idag, och hälsa på pappan som hade det pressat i kiosken.

Just i detta nu sitter en ekorre och smaskar på solrosfrön under torkvindan. Vilket otroligt fint djur!

Ja, livet är fint.
Som alltid finns det massor av saker att vara glad och tacksam för, och idag är jag extra glad för det tandlösa leendet som möter mig varje morgon, och flera gånger dagligen. Leendet är min sons.
Jag älskar det leendet, och den lilla personen! 


Sömntuta

Övriga familjen klev upp strax före kl 07.

08.30 sover bäbisen ännu...ser ut att må förträffligt gott. Vaknar inte ens av att mamman drar upp mörkläggningsgardinen. Plusgrader och fågelkvitter, jag är lycklig ända in i själeroten!

Vi somnade vid 21.30, kl 01.30 ville han ha mat, och därefter sov han till 06.00. Mamman känner sig pigg och relativt utvilad.


Nu börjar lillen vakna.

Lev å må!


Vyssa vagga Vyssa vagga

Om jag fick välja, så skulle jag Lätt sova ute i en barnvagn. Förstår ni så gött? Ligga där nerbäddad å må!


Förstår inte alls vad det är med Bernhard dessa dagar. Igår sov han bara 30 minuter på Hela dagen!!? (Trots ihärdiga försök att få honom att somna)
Så efter en natt med lite sömn, och en dag med trött och knorrig bäbis, så sov jag som en klubbad inatt. Tack och lov gjorde Bernhard det också, det var bara vid 02.30 han vaknade och ville amma.

Idag tänkte jag;

Jaja, då går vi en lite längre sväng så du somnar djupare då...

Bernhard somnade efter 200 meter, såg ut att må SÅ gott när jag kommer hem och parkerar honom på gården. 
Jag skyndade mig att ta yxan och hacka upp en ränna i isen, så att allt vatten på infarten ska kunna rinna iväg. Hinner jag hacka 2 dm?
Gråt och tandagnissel i vagnen!
Mamman, envis som en åsna, släpper yxan å börjar rulla vagnen, fram och tillbaka. Fram och tillbaka. 
Bernhard somnar.
Mamman hinner hacka ca 1 meter denna gång.
Gråt och tandagnissel!
Rulla på....fram och tillbaka. ..
Bernhard somnar efter 5-10 minuter.
Mamman hackar vidare.
(Vagnen står en bit bort från där jag hackar, för grannen eldar i sin rök, och vinden lägger röken från röken precis där jag behöver få upp isrännan)
Bernhard vaknar igen, men nu har jag hunnit hacka upp så pass att vattnet rinner iväg.
Bara att ge upp,  han vill tydligen inte sova idag heller...suck...
Jag drar upp vagnen på bron och in i huset. Bernhard blundar, sover igen.
Parkerar vagnen mitt på hallgolvet och tänker att 10.30 får duga som lunchtid idag. 

Bernhard sover ännu, så nu tänker Jag vila. (Tjohoo! Händer typ aldrig annars, att jag ger mig själv tid att vila. Det är så lätt att böka med "måsten" istället). Men idag ska jag unna mig.

Lev å må!


Ljuva morgon

Igår natt blev det inte mycket sömn. Inatt blev det desto mer. Lille B är en aning oregelbunden vill jag påstå. 

Men, en göttig sak är att han vaknat runt kl 6 varje morgon i säkert tre veckors tid. Väldigt praktiskt, för då ammar jag honom tills han somnar om,  och därefter hinner jag i lugn och ro klä på mig och ställa fram frukost till Lilleman och ta ut hundarna i hundgården. Ja, alla morgonbestyr helt enkelt. Så strax efter kl 07 kan jag väcka lille B.

Att väcka Bernhard är mysigt. Jag brukar stryka honom över armen och prata mjukt, pussa honom i pannan och på kinden. Bernhard brukar lååååångsamt öppna sina blå, knorra och sträcka på sig. Armar uppåt sträck och med rejäl ankrumpa vaknar han sakta ur drömmarna.

Något som jag är glad för är allt vackert fågelkvitter utanför vårt sovrumsfönster på morgonen. Livet känns lättare på något vis. 

Nu skriker liten.

Hej!


När Liten får ont i magen

Bernhard får väldigt lätt ont i magen. Jag har börjat lära mig nu, att när det är omöjligt att få honom att rapa, då är det snart dags för magknip igen.

Hans är en mästare på magmassage, och jag börjar äntligen lära mig! Det är inte bara att massera runt runt, utan det ska vara rätt tryck och fart.

Efter en knorrig eftermiddag är nu magen masserad och liten somnade när magknipet släppte.
Mitt älskade barn! ♡
Det gör så ont i själen när ens barn har ont, så fy!
Nu ska jag lägga mig och mysa med min älskade lille Bernhard.

Lev å må!


RSS 2.0