Det snöar och snöar

Jag håller på att tvätta sängkläderna, och har bäddat rent i Bernhards säng med de fina sängkläderna han fick i julklapp av sin faster.

Utomhus snöar det som bara den! Det har nog kommit över en decimeter sedan igår eftermiddag.
Igår var lille B och jag upp till Grundfors och hälsade på våra vänner som har stuga där. Deras yngsta fyllde ett år i onsdags, så Bernhard och jag åkte upp med en liten present. Att åka upp gick ganska bra, förutom den där idioten i en blå Ford Transit då, som körde mitt i vägen och vägrade köra på sin egen sida av vägen. Det var flera mötande som fick hålla ut i plogkanten. Jag blev så arg så jag ringde polisen. Men gör inte så mot sina medtrafikanter!!!
På väg hem snöade det intensivt hela vägen (19 mil) så jag var trött och hade huvudvärk när vi väl kom hem.

Bernhard går fram och tillbaka mellan kök och toalett med sin gåvagn som han fått av farmor.

Han är så himla nöjd nu när han i allt större utsträckning kan ta sig fram överallt.

Nej, nu ska jag klä på oss och gå ut. Det snöar fortfarande för fullt, men det är lika bra att fli undan innan gubben kommer hem och trampar åt det med bilen, för då blir det mögigt. 
Bernhard somnar väl förhoppningsvis i vagnen ganska snabbt. Han somnar lättare nu för tiden, vilket känns skönt. 
Näh, hej hopp, nu må jag rotera så det händer ngt, haha.

Lev å må!

2017

2017 måste ha varit det absolut händelserikaste året i mitt liv. Här är en tillbakablick i bilder.

5 januari, trettondagsafton. Vi viger oss i Umeå rådhus.
11e februari, om drygt ett dygn kommer vår lille son att födas, men det visste jag ju inte då.
Han är född, det lilla miraklet som inte skulle kunna bli till!? Hur tusan går det till? Lyckan är maximal!
Efter lite om och men får jag äntligen ta mig ut på solskenspromenader med barnvagnen.
Så liten så liten. Här var jag trött och kämpade på med att få till amningen.
Vår, äntligen börjar man töa fram och kan börja vara ute mera. Bernhard är med överallt i selen.
Att få sätta lite färg på tillvaron förgyller livet.
Lille B hade himla jobbigt med magont där ett par månader. Just när vi var inne i det kändes det som en oändlig evighet av skrik och gråt.
Magontet går över och den lille växer ett kilo/månad. Förvandlas från en grin-olle till en ganska glad och nöjd bäbis.
Första tanden kommer redan vid 4,5 månads ålder...en ny period av lite knorr och gråt.
Under en av sommarens få varma dagar får Bernhard smaka på sin första slick glass. Nogger var glassen.
Bäbis upp-och-ner. Bernhard börjar bli mer och mer av en spjuver. Go och glad börjar han också vara igen.
Livet blir helt enkelt lite lättare när han är såhär himla glad.
Vi pysslar i trädgården och spånar på stora framtidsplaner...
Jag anlägger en häck ur mot gatan.
Bernhard i sin coola marknadskeps är med överallt, som vanligt.
Vi går på promenader så vovvarna får svalka sig i älven.
Spanar efter hjortron.
Plockar en massa hjortron.
Busar på "fikarasterna", hehe.
Jag fyller 30 år, som jag väntat och längtat! 30 känns bra!
Bernhard är väldigt skeptisk till någon annan kost än bröstmjölk, till en början. Nu slukar han allt som mamma tillagar med god aptit.
De stora framtidsplanerna går i lås. Hans startar företag och skaffar skogsmaskiner.
Vi plockar hallon.
Och blåbär...
Och lingon...pust....
Här läser vi i en Hälge och skrattar gott.
Besöker biblioteket i höstrusket.
Backar in under mammas säng hemma hos gammelmormor och gammelmorfar.
Blir förtjust i satsumas och äter det till fruktstunderna varje dag.
Trattkantareller tycker vi om att ha i allt möjligt, så det måste plockas.
Bernhard kommer på hur roligt det kan vara att organisera i skåp och lådor.
"Vill du att jag städar i dina lådor gammelmormor?"
Det kommer några kyligare dagar så vi får börja klä på oss ordentligt igen.
Hunden Baco som är bra på att dra, får dra oss på sparken. Jaana som inte alls drar får följa på långpromenader.
Man sover ju så himla gott ute i friska luften!
Ja men ni ser ju. 
Tror inte jag har varit utan göra en endaste sekund.
Nu siktar vi in oss på ett nytt år, 2018, med spänd förväntan. Men, 2017, det var nog mitt år!

Njut nu av några härliga mellandagar, så ses vi nästa år igen hoppas jag.
Kul att ni är ganska många som vill följa med mig och oss på våra äventyr.
Gott Nytt År önskar jag er alla!

En alldeles för God Jul

Herregud, som man äter! Julmaten pyser snart ut genom öronen, men lyckan är ju total eftersom jag ätit mängder med gravad lax och varmrökt pepparlax i år. Förra året skippade jag ju allt det pga graviditeten.
Pepparlaxen kommer som vanligt från Bergmans i Vilhelmina. Den är oslagbar med den tillhörande fiskdressingen!
Gravlaxen har jag dock gravat själv, efter mormors recept, och det är ju så vansinnigt gott!
Vårt julbord har bestått av ovanligt många rökta godsaker i år. Vår granne har en varmrök, och var så snäll att han rökte även åt oss.
Vi har haft rökt vildsvinsskinka och nötfile', men också en älgstek som jag fick av mina fina chefer. 
Dessutom har det såklart även funnits griljerad skinka, prinskorv, och så mina köttbullar med kryddpeppar, som trots all kryddpeppar jag hävde i, inte smakade ett dugg. Fy så besviken jag blev.
Sill har vi också ätit.
Ja, det var bara grisfötterna som fattades. Jag måste skaffa mig en tryckkokare så jag kan göra grisfötter, mums!

Nä ni, nu har jag en massa snö att ta itu med där ute.
Hoppas ni andra också har fått njuta av God julmat och trevliga stunder.

Lev å må

Pepparkakshuset

Såhär blev pepparkakshuset.
Laxen har gravats, skinkan griljerats, köttbullarna ligger i frysen.
Nu kan julen komma.

God Jul!
Lev å må!

PuzzelPyssel

Förut pysslade och ritade jag ofta, väldigt ofta. Typ dagligen. Tyvärr händer det inte så ofta längre, men jag drömmer om att Bernhard ska få växa upp med en pepparkakshustradition, och inte vilket pepparkakshus som helst, utan en minimodell av huset som vi bor i. 
Om allt går väl så hoppas jag på att kunna bygga gården, med carport, hundstuga och hundgård och hela faderuttan. Hur kul vore inte det?
En mall av vårt hus. Ett sådant pyssel att rita upp och klippa ut...

Årets lilla gran, på säker höjd från nyfikna händer. Bernhard sliter ner och ut Allt han får tag på...puuh, ett ständigt plockade. Fast jag kan ändå medge att det är ett kärt nöje.
Ja, nu ska jag snart sova ner Bernhard. 
Det återstår att se om pepparkakshusdrömmen blir en flipp eller flopp, haha.

Lev å må.

Så jädra gött!

Jag är precis hemkommen efter en grymt skön och rolig sparktur. Med Bernhard i holken och en ivrig jämte framför, vad kan gå fel? (Förutom att Baco höll på att dra omkull oss efter bara 150 meter så gick allt som en dans).
så snygg, snäll och go hund! Älskade jämte!

Den obligatoriska snörullningen efter motionen, alltid!

Bernhard somnade i holken efter bara någon kilometer.
Rundan jag har kört nu är cirka sex kilometer lång, ganska lämplig.
Ordentligt nerbäddad bland ullfiltar, fleecefiltar och fårskinn. Mysigt!

Lite frost i hår och ögonfransar. Att få vara utomhus varje dag i frisk luft, så lyxigt!

Fick en present från Hälleforshundklubben! Tack! Min nyckelring behövde verkligen bytas ut, så denna kom väl till pass.
Alltså, gårdagen blev verkligen en konstig dag. Ni minns att jag skulle baka saffransbullar, det spårade ju ur totalt!
Bernhard vägrade somna när jag skulle sova ner honom, så degen jäste i en timma istället för 30 minuter! När jag sedan skulle börja baka ut degen så hinner jag bara mjöla bakbordet och så blir allt svart! Strömavbrott!
Så typiskt!
Hann dock bara ringa till maken och beklaga mig så tändes lyset igen. Men, det tråkiga var att Transport (mitt fackförbund) hade en träff på ABF som jag så gärna ville gå till, men pga bull-kaoset så blev middagen sen, Bernhard grinig (stackarn) osv. Ja, ni förstår!

Men, nu ska jag pyssla på lite här hemma medan lille B sover i ute i holken.

Lev å må!

Saffransbullar

Jag hade egentligen tänkt att baka saffransbullar helgen innan Lucia, men så blev det ikke. 
Men det är ju gott med saffransbullar på jul, så jag gör en sats ändå. Annars brukar jag göra tre laddningar så det ska räcka länge. 
Bernhard är med och ser på.
Problemet jag har nu är att precis när degen jäst klart och ska bakas ut, då är egentligen Bernhards sovtid...hmm...
Känner på mig att det kan bli en lite knasig eftermiddag/kväll...
Köttbullar med kryddpeppar har jag gjort idag också. Jag tyckte att jag hade i Massor av kryddpeppar, men de smakar nästan inget ändå, suck.
En laxfilé ligger på upptining också, den tänker jag börja grava imorgon, mums! I år ska jag äta fisk till julbordet så det står ut genom öronen! Var ju gravid förra året och åt ingen fisk då.
Näh, nu ska vi gunga vidare till klassiska julsånger och baka våra bullar.
Lev å må!


Snö och snöskottning

Ja, så har det varit de senaste dagarna. Det har varit betydligt mildare ute, därmed även behagligare att vistas utomhus. I lördags ville varken Hans eller jag gå in utan bara vara ute, för det var så otroligt härligt ute.

Det har även snöat lite varje dag, så sysslolös har man inte heller varit.

Tänk att denna lilla skrutt, som jag alldeles nyss födde (känns det som) blir hela 10 månader imorgon!? Fy så fort det går!

Han är verkligen en egen liten person nu, med vilja och humör.
Imorgon ska vi på BVC för 10-månaders koll, samt mäta och väga.
Han har fortfarande storlek 86 på kläder (skönt) och kan nog ha det en månad eller två till. Det är inte så att vi behöver vika upp ärmar och ben längre utan nu är kläderna mer "lagom".
Surrar en hel del gör han också, är duktig på att roa sig med allt vad han kan tänkas finna i sina dagliga äventyr i skåp och lådor. Just nu rullar han på en skramla och kryper efter den.
Han sover bättre på nätterna nu efter att han börjat få välling istället för att amma när han vaknar. Amningen tillgodoser just nu bara mys-behovet och sker bara någon gång under morgontimmarna. Lite blandade känslor kring tankarna runt att amningen snart verkar få ett avslut. Det känns lite sorgligt på ett sätt, men samtidigt skönt. Amningsresan har verkligen varit ett äventyr, speciellt i början, och sedan när tänderna kom redan vid 4,5 månad! Jag är glad att jag valde att amma i alla fall, det har passat oss utmärkt.
Min gosse växer och utvecklas och mår bra, det är huvudsaken.

Snart är det jul hörrni! 13 dagar kvar!
3 veckor kvar till ett nytt år...jösses!

Lev å må!


Åsele runt på ett fartvidunder

Ja, sparken känns som ett fartvidunder när det springer en överlycklig jämte framför. Jisses så man flyger fram!

Igår var det 4-5 minusgrader och snöstorm , och idag är det 1,5 plusgrader. Detta innebär att de skottar snö för fullt och har inte hunnit ut att sända ännu, optimalt sparkföre!
(I Åsele sandas det inte för gångtrafikanter, utan för bilisterna. Lite bakvänt, jag vet.) 

Jag var ju förtvivlat ilsken på sparklådan här för någon vecka sedan, den rev hål på åkpåsen! Men, idag behövdes ju ingen åkpåse, så då fungerade lådan bra. Bernhard ligger just nu och sover i den. Mysigt.

Bernhard är en sån kille som måste vänja sig vid en pryl tydligen. Sittdelen i vagnen avskydde han ju som pesten första gångerna också, precis som lådan, den var heller inte så populär de första två/tre gångerna.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe innan jag, lite sent, gör jul även på kontoret.


Lev å må!


Vinter

Det råder riktiga kallgrader ute igen.

Jag är mest glad för att vi har fått lite snö så att vi har fått slå på den norrländska golvvärmen (skotta upp snö mot grunden).

Bernhard håller sig varm och go med mössan från Didrikson som vi köpte på Ica Tallen i Vilhelmina i måndags, handskar från Hestra (alltså, världsbästaste!!!) Och så, ett gammalt hederligt hemstickat set som min bror och jag haft som barn. Tjoff ner i åkpåsen från Voksi så mår han prima!


Idag har vi besiktigat bilen och släpvagnen som båda fick grönt ljus, skönt!

Snart är det helg igen, vars tar tiden vägen?

Lev å må


Måndag efter första advent

Idag är det måndag, december månads första. Tänk att året snart är slut!?

Det började med en vigsel och en förlossning, och pang boom så var året slut!

Nu handlar dagarna som mest om att plocka tillbaka saker in i skåpen igen...
Och att barnsäkra hundmaten. Lagom kul att hitta lille B med hamsterkinder fulla av hundmat. Jag borde ha sett det komma...

Idag tänkte vi åka till Vilhelmina, igen. Herregud vad vi ränner till hemtrakterna hela tiden, haha.

Idag är det tant Klara som ska få besök igen, det är dessutom hennes födelsedag idag, så då måste vi såklart hälsa på och uppvakta! Det är den 93:e gången hon fyller år, helt klart värt att fira!

Annars blir det nog en lugn vecka. Inget speciellt inplanerat. 

Nu ska vi fortsätta göra oss i ordning här hemma, B och jag. Tandborstning står närmast på schemat.

Lev å må!