31

Herregud, på fredag fyller jag 31 år! Vars tog detta år vägen!?
Precis som tidigare har jag noll och ingen åldersnojja, utan älskar det faktum att jag blir äldre (och förhoppningsvis lite klokare och mera erfaren).
Vid den här tiden förra året hade vi precis startat vårt bolag och Hans förberedde sig för att påbörja hämtningen av våra skogsmaskiner. Han åkte ju på min 30årsdag och hämtade skördaren.
Det har hänt så mycket detta år. Det har varit kämpigt i perioder, men oftast Helt underbart! Just nu häpnar jag mest över hur snabbt lille B vuxit och utvecklats i sommar. Han försöker att prata i allt större utsträckning, och är riktigt duktig.
Hej
Hej då
Nam-nam (när ngt är gott)
Mamma
Pappa
Babba (vovve)
Detta är några exempel på saker han säger.
Han älskar hundarna, och har börjar springa med en ryslig fart (hjärtsnörp deluxe).

Jag tog ett språng ut i det okända, sa upp mig från det jobb som jag älskade så inni norden, och satte mig i vår egen maskin, för att upptäcka att jag trivs överraskande bra med att skota virke. Det är dessutom fantastisk kul att få jobba tillsammans med min älskade make. Känslan av att veta att jag är välkommen tillbaka till timmerkörningen, om bolaget skulle skita sig, är skön att ha i ryggen. Trots osäkerheten om min egen prestation så ser jag det som ett betyg på att jag kanske var duktig ändå. Jag var dessutom sjukt stolt över att få köra för min gamla arbetsgivare, de är verkligen fantastiska människor som bemötte mig med respekt och tolerans. Alla borde få ha sådana chefer!

Jisses vad jag svävar iväg.
Men som vanligt är jag nöjd och glad med livet i stort. Jag åldras, som alla andra, och tar det med ro.

Lev å må!