31

Herregud, på fredag fyller jag 31 år! Vars tog detta år vägen!?
Precis som tidigare har jag noll och ingen åldersnojja, utan älskar det faktum att jag blir äldre (och förhoppningsvis lite klokare och mera erfaren).
Vid den här tiden förra året hade vi precis startat vårt bolag och Hans förberedde sig för att påbörja hämtningen av våra skogsmaskiner. Han åkte ju på min 30årsdag och hämtade skördaren.
Det har hänt så mycket detta år. Det har varit kämpigt i perioder, men oftast Helt underbart! Just nu häpnar jag mest över hur snabbt lille B vuxit och utvecklats i sommar. Han försöker att prata i allt större utsträckning, och är riktigt duktig.
Hej
Hej då
Nam-nam (när ngt är gott)
Mamma
Pappa
Babba (vovve)
Detta är några exempel på saker han säger.
Han älskar hundarna, och har börjar springa med en ryslig fart (hjärtsnörp deluxe).

Jag tog ett språng ut i det okända, sa upp mig från det jobb som jag älskade så inni norden, och satte mig i vår egen maskin, för att upptäcka att jag trivs överraskande bra med att skota virke. Det är dessutom fantastisk kul att få jobba tillsammans med min älskade make. Känslan av att veta att jag är välkommen tillbaka till timmerkörningen, om bolaget skulle skita sig, är skön att ha i ryggen. Trots osäkerheten om min egen prestation så ser jag det som ett betyg på att jag kanske var duktig ändå. Jag var dessutom sjukt stolt över att få köra för min gamla arbetsgivare, de är verkligen fantastiska människor som bemötte mig med respekt och tolerans. Alla borde få ha sådana chefer!

Jisses vad jag svävar iväg.
Men som vanligt är jag nöjd och glad med livet i stort. Jag åldras, som alla andra, och tar det med ro.

Lev å må!

Livet rullar på

Oj, så länge sedan det var jag skrev några rader här. Underförstått: Fullt upp!

Bernhard har skolats in på förskolan och det har gått över förväntan, även om jag grät en hel del första gångerna som jag lämnade mitt lilla hjärta. Fy så jobbigt det var!

Just nu försöker jag lära mig att köra skotare. Som jag nämnde tidigare så tog jag det svåra beslutet att säga upp mig från den bästa arbetsplats jag haft, och börja köra skotare i mitt och makens egna företag. Himla läskigt, men jag hoppas att det är som med kranen på lastbilen, att farten kommer med tiden. Det värsta är min otålighet, jag tycker att det går för sakta för mig. 

Det kommer förmodligen vara glest mellan inläggen här framöver. Tiden att blogga finns helt enkelt inte just nu. 

Men, jag mår bra. Himla bra, faktiskt. Känner glädje och tacksamhet varje dag. Jag trivs allt bättre i traktorn, och älskar ensamtiden jag får där. Jag älskar att få jobba med min bäste vän och make, även om vi går en form av skiftgång för att Bernhard inte ska behöva ha så långa dagar, så ses vi ju på jobbet några timmar om dan. 

Lev å må!

Soliga dagar, Bernhard edition

Hej!
Bernhard här.
Har norpat mammas telefon. Tänkte visa lite vad jag gör på dagarna, såhär innan jag ska börja i någon förskola. Jag vet inte vad det är, men det blir säkert kul.

Eftersom maskinerna är så nära hemmaplan nu, så åker vi ofta ut i skogen och hälsar på pappa på dagarna. Jag är djupt fascinerad av traktorerna, även om skördaren ibland kan vara lite läskig.

Och, det som är läskigt är bra att prova. Man kan ju hitta på att tycka om'et. Skördare är kul, i alla fall när man får sitta i pappas trygga knä.

Mamma mår mest gott i solen. Hon har blivit så himla brun de senaste dagarna! 

När jag inte vill sova så tar hon mig med i vagnen och vi går på upptäcksfärd. Titta ett sånt mysigt litet ställe vi hittade på en av våra promenader!

Efter att ha varit i skogen kan jag råka somna i bilen. Det är ju alldeles för spännande att vara i naturen, så vem tusan har ro att sova då!?

När vi kommit hem brukar jag få bada i min fina pool. Jag älskar vatten! Det är ju dessutom himla mysigt att bada ute i friska luften. Man kan passa på att springa runt nakenfis också, fast det får jag göra ensam. Undrar varför? 

Näh, nu ska jag ändra till engelskt tangentbord. Det är så himla kul när mamma upptäcker att jag ändrat inställningarna så att å, ä och ö saknas! Hehe.
Nästa gång tänkte jag prova att ändra språket på telefonen till arabiska, kan bli störtkul att se hur mamma löser det, hehe.

Hare' , nu ska jag leka i min sandhög!








När livet gav citroner valde jag att göra lemonad

Huh? Kanske ni tänker nu?
Ja, det känns som att jag har skiljt mig ifrån någon som jag fortfarande var så himla kär i, nämligen mitt jobb.
Ända sedan jag blev sjukskriven för foglossningar så har jag längtat tillbaka till hytten på lastbilen, vägarna, den mäktiga frihetskänslan. Det är något alldeles speciellt med att dra omkring på 60 ton. Jag har älskat det, utmaningen.
Jag har saknat ljuden, dofterna, cheferna och kollegorna. Att ha ett samband. Vara någon mer än "mamma Marion".

För en vecka sedan kom min make hem från skogen. Den som var tilltänkt som ny chaufför på skotaren hade tackat ja till ett annat jobb. Vi stod utan chaufför på skotaren, och hade nyss fått bekräftat att vi skulle få köra hela sommaren utan stop.
Vi har dessutom haft lite otur med anställda på företaget, och att finna folk har varit svårare än vi någonsin kunnat ana.
Rättelse, att hitta folk är lätt. Att hitta folk som VILL Arbeta, det är däremot svårt.

Det var nära på krigsråd här hemma. Jag hjälpte Hans igång med företaget för att Han skulle ha sysselsättning och få uppfylla sin dröm om att driva eget. Sedan var det upp till honom attatt driva det och ta hand det.
Jag hade mitt på det torra, och var nöjd med det, utan en tanke på att det skulle strula så kopiöst med folket.

Ja, vad gör man, när man investerat sitt sparande i ett företag som kräver två personer för att gå runt? Och, det inte går att finna någon som vill jobba? Ja, det är då man skiljs från det man fortfarande älskar, för att köra den förbaskade traktorn själv!
Fy så jag har gråtit under denna vecka. Jag HATAR när planer inte går i lås!
Där har ni citronerna.

Lemonaden?
Ja, för att försöka vända på det och se det positiva...
Jag får träffa maken mer och oftare, vilket ska bli kul, han är verkligen min bäste vän och jag trivs himla bra med honom.
Det kan bli lättare att få ihop livspusslet, och vi kan anpassa våra tider så att Bernhard får kortare dagar på förskolan.
Jag får lära mig en massa nytt, alltid kul.
Jag slipper halkan på vintervägarna.
Jag får fortfarande vistas mycket ute i naturen och se nya platser, något jag älskar. Hoppas även på att få se massa mer björnar, de är så fina! Kanske hittar jag bär-skattgömmor också?
Även skogen innebär mycket ensamhet, vilket jag älskar. Det är så skönt att slippa "samsas" med andra. Jag blir så himla glad när jag väl träffar på någon annan människa då.

Men, hur positivt jag än försöker se på det så är jag livrädd! Jag ska göra något jag Aldrig gjort förut, och jag är så sjukt glad över att jag åtminstonde kört kran på timmerbilen. Jag måste bara lära känna min nya kran nu.

Håll tummarna för mig, snälla ni.
Lev å må!

På rymmen

Bernhard och mamman har varit på rymmen hemifrån några dagar. Vi smet iväg till gammelmormor och gammelmorfar på lite minisemester innan jag ska återgå till jobbet, och Bernhard ska börja på dagis. Vi har pysslat med lite allt möjligt dessa dagar, och Bernhard har hjälpt till efter bästa förmåga.

När vi åkte åkte dit på onsdagen var det fortfarande så mycket snö att det inte gick gå ner till sjön. Men efter värme, blåsväder och en del regn, så hade det töat bort tillräckligt tills på fredagen, så då gick vi en promenad dit ner.
Bernhard har som sagt hjälpt till efter bästa förmåga. Här har han letat fram ett verktyg och ska meka i en gammal såmaskin.

Nu ska jag pyssla med trädgården.

Lev å må!

Förskoleplats

I fredags fick vi Äntligen besked om förskoleplats, ett erbjudande på en avdelning som jag hade hoppats på.
Eftersom ingen av oss, varken Hans eller jag, kommer från Åsele så har man ju inte så mycket att gå på. Vi vet ju inte något om vilken personal som jobbar på vilken avdelning, eller hur det fungerar. 
Jag brottas ständigt med separationsångesten som smyger sig på och växer sig starkare för varje vecka som passerar. Hur ska jag kunna lämna bort mitt barn!?
Det längsta jag har varit ifrån Bernhard sedan han föddes, var när min mormor passade honom i en timme för drygt en vecka sedan. Då fanns ingen ångest, för jag visste att han skulle ha det tryggt och bra och bli sedd. Men kommer han att få allt det på förskolan? Kommer han bli sedd?

Bernhard i trädgården

Bernhard undersöker grillen lite närmre. Skrapsåren på nosen har snart läkt, men känner jag min busunge rätt så har han väl snart snavat till sig några nya skråmor. Det är lätt att känna sig otillräcklig med ett sådant energiskt barn, som liksom blåser fram och är Överallt! Det går verkligen i blixtens hastighet, och speciellt nu när han testar och utmanar sin egen förmåga Hela tiden.

Jag bävar smått inför den dag då han själv får upp dörren till hundstugan. Vi kommer att måsta sätta ett lås eller något på dörren så att inte hundarna smiter. Jaana är väl ingen större fara, men Baco brukar inte vara lika villig på att komma när man ropar.

Här sitter han i pallkragen och filosoferar med en regnmätare. Pratar lite för sig själv, på sitt eget vis.

Både Bernhard och jag har sovit pissigt inatt, så jag har huvudvärk idag. Ska ta mig en kopp kaffe nu. 

Lev å må.





Sköna Maj, välkommen!

Just idag är Maj inte speciellt skön, det är grått, kallt och blåser småspik, burr!
Men, jag är så tacksam för den otroligt soliga och fina våren som vi haft, och att all snö försvunnit hyffsat snabbt.
Visst blev det bra utan den fula antennen på taket!? Mer städat. Skönt.

Växthus och pallkragar har töat fram, och nu är det inte långt kvar innan det växer gurkor, tomater och paprikor där ute igen. Så gott det ska bli med hemodlat igen!

Undrar hur syrenhäcken klarat vintern? Den har varit långt under snön. Jag är riktigt spänd på att se om alla skott har överlevt vintern.

Minns ni att vi gjorde en vårrabatt med olika lökar i höstas? 
Det har börjat komma upp saker där nu! Så himla spännande!

En liten goding med skrapsår över hela nosen. Stackars liten! Älskade barn❤

Detta är en årstid då jag ser fram emot sommaren så otroligt mycket! Vintern har sin charm, men nog är det härligt och lättsamt med sommar. Jag hoppas även att denna sommar ska bli varmare än ifjol, för förra sommaren var snudd på bedrövlig vill jag påstå. 
Längtar ni till sommaren?

Lev å må!








Dagar i bild

På besök hos gammelmormor och gammelmorfar. En uppfriskande promenad upp "på backen" efter middagen, men backen är brant så då får man sätta sig på huk och taktikvila. På väg ner vill Bernhard gå fortare är benen förmår att snurra, så då är det bra med en gammelmormor som bromsar upp. Hehe.

Fina dagar utomhus i solen. Bernhard tycker att det är roligt att vara inne i växthuset med hink och spade. 
När det vankas matlagning vill Bernhard ofta vara med. Här väntar lille B och pappan på den perfekta grillglöden.

Bernhard har börjat klättra, på ALLT! Här har han tagit sig upp på vardagsrumsbordet för att undersöka lampan lite närmare.

Lille B har trillat och fallit så mycket utomhus de sista dagarna, så stackarn har fått massor med skrapsår på lille näsan och på ena kinden. Jag har märkt att han har börjat utmana sig själv med att försöka springa, och då faller han pladask, rakt på näsan, varje gång. 
Han har börjat studsa i soffan också, så det är hjärtat i halsgropen på mamman flera gånger dagligen. 
Och vagnen måste vi alltid vika ihop (har jag sagt det tidigare? Känns så...) för på en grisblink har han klättrat upp i den. 
Han klättrar på Allt, kort och gott. 

Bilarna har blivit vårstädade och tvättade, samt fått sommarsulor.

Den fula antennen på vårt hustak är nu ett minne blott. Med stor vånda klättrade jag upp och skruvade ner hemskheten igår.
Så, ni får tänka bort antennen, och fantisera bort det mesta av snön, hehe. 

Ja, näh, nu ska jag pyssla på med lite annat.

Lev å må!


Planterat om försådden

Jag har precis planterat om vår försådd. Vi har slarvat lite med det tidigare, så nu ska det bli spännande att se om det ger någon utdelning.

Gurkplantor som får egna krukor, och därmed all näring i krukan för sig själv.

Vi försår gurka och tomat. Paprika köpte vi ute hos Genbäcks ifjol, så det gör vi nog även i år. 
Insåg att det blev rysligt många tomatplantor, så kanske kommer att få ge bort ganska många. De ska ju sättas ganska glest när de planteras ut i växthuset senare, så då kommer det inte att rymmas så många.
Just nu känns det avlägset till utplantering, då det har snöat hela morgonen. Men, den snö som kommer nu är ju endast för att hjälpa den gamla snön att töa bort.

Nu ska jag dricka kaffe och fundera ut en strategi för att bocka av så många rutor som möjligt på sommarens To Do-lista. Så mycket man vill göra, men tid och råd kan sätta krokben, listorna är dock bra, då blir det lättare att kalkylera och prioritera.

Lev å må!

Produktiv i regnet

Hatar när långa inlägg bara försvinner!
Jaja, då börjar jag om då.

Det regnar idag, ganska ordentligt också. Det tar hårt på snön dessa dagar, med plusgrader, regn och lite blåst.
Bernhard vaknade tidigt imorse, så vi har fått en massa saker gjorda.
Tvättmaskinen och tumlaren går för fullt. Det är sällan tvättkorgen blir full här hemma, men jag har legat på latsidan på sistone, så nu var den faltiskt full. Tre maskiner.
När vi ändå skulle handla, fyllde vi bilen med plast, kartong, glas och metall, som vi slängde i avsedd container.
Vi köpte mat, det blir blodpudding idag. Gott. Hoppas att Bernhard också tycker det.
Ett besök på banken har vi också hunnit med. Vi förlängde tiden på Bernhards framtidskonto, jag fattar inte riktigt varför, men det är tydligen mest gynnsamt att bara ha från år till år så länge räntan är så låg. Jag avskyr att ha med banker att göra, det känns som att man blir lurad vad man än gör. 
Jag köpte en kartong med porto för att skicka iväg några prylar som Hans hade lånat. Bara för att konstatera att prylarna var för tunga, och att jag i slutänden ändå blev tvungen att betala för att skicka helvetet som ett paket. 99 kronor i sjön. Jäkla skit!
Med Bernhard sovande i vagnen sprang jag in på biblioteket och lånade några pekböcker.

Ja, så det är vad jag och lille B sysselsätter/ har sysselsatt oss med hittills idag.

I fredags var vi på en mysig date med en liten kille och hans mamma som vi lärt känna i samma föräldragrupp. Det var otroligt mysigt.

Bernhard var som en liten solstråle när han fick hålla i bakelsen som vi köpte med oss till pappan.

Vad det strular med detta inlägg. Blir tokig av att tangentbordet inte vill titta fram efter att jag lagt in bilder.
Ser detut som ett tecken på att fortsätta med mina "måsten".

Lev å må!

Stress och frustration över detta med förskoleplats

Ojojoj, min hjärna går på högvarv och pulsen rusar. 
Detta med förskoleplats är en mardröm för mig, oss, vår lilla familj.
Först har jag gått en hel graviditet och nästan en hel föräldraledighet med ovissheten om jag skulle kunna vara kvar på min nuvarande arbetsplats. Jag har världens bästa chefer som fixat en lösning för oss, de har typ skräddarsytt en lösning. Och så ska detta med förskolan krångla! Varför!?
Jag svär ve och förbannelse över mig själv att jag inte mejlade in ansökan, då hade datumet på ansökan varit den 9 februari istället för den 12e. Fast just nu känns tre ynka dagar som en fis i rymden, ganska betydelselöst.
Kan för övrigt upplysa om att det inte finns någon information överhuvudtaget om att det tar fyra månader att ordna en plats, OCH att inskolningstiden  INTE är medräknat där.
I min värld så betyder "att ha en plats" att jag kan börja jobba igen. Att inskolningen sker under ett par veckor Innan platsen tillsätts och finns. (Eftersom att man som förälder är med sitt barn.) Men nej, tydligen får man plats, och Sedan ska man skola in.
Nu ringde förskolan för en stund sedan för att upplysa om att det inte kommer att finnas en enda ordinarie personal från juni till augusti, alla kommer att vara vikarier.
Vill ni verkligen skola in då?

NEJ! 
Nej, jag vill inte skola in då. Om det inte finns en enda ordinarie.
Ingenstans står det något om detta heller!
I min värld så bör det i alla fall finnas en eller två ordinarie personal kvar, men nej, tydligen inte.
Det säger man NU. Hade jag vetat detta för ett år sedan (när förskolan och soc informerade på föräldraträffen på BVC), så hade jag självfallet planerat min föräldraledighet annorlunda.

Så nu står vi här. Med en plats som är tillgänglig två veckor EFTER att jag planerat att börja arbeta, och då är inte inskolningen avklarad.
Inskolningen hade jag planerat att få ta tre veckor. 
Jag hade även planerat att spara några veckors föräldraledighet för att kunna ta ut vid t.ex. födelsedagar, mellandagar, ev påsk...ja men ni förstår.
Allt skiter sig tydligen.
Kommunen vill helst att jag ska trolla fram TRE månader mer föräldraledigt, för att skola in i början på augusti när ordinarie personal kommer tillbaka, så att jag ska börja jobba i slutet av augusti/början september, med denen inskolningstid jag själv önskar ha.

Tack Åsele kommun. 
Ni underlättar verkligen mitt och min familjs liv!
Extra irriterad blir jag av att veta att det finns de som får plats inom två månader, även fast ena föräldern inte jobbar. Och jag som har ett jobb att gå tillbaka till ska planera att det tar fem månader att få en plats för mitt barn! Sjukt!

Flashback till tiden med valp

Det var en gång i tiden, för sisådär sju år sedan, och jag hade relativt nyss hämtat hem Jaana (min hund). Jag saknade några prylar och hade åkt till Lycksele för att inhandla det som behövdes, ett litet halsband bland annat. 

På vägen hem svängde jag in på en mindre väg och stannade en bit in, för att släppa lös valpen så hon skulle få kissa och eventuellt bajsa, och jag gör inte skrället?
Jo, klättrar över plogvallen och springer på skaren (som bar valpen men inte matte), in under en gran för att leka "fånga kotten". Jag lockade och kallade och studsade runt där ute på vägen för att göra mig intressant, vilket jag absolut INTE var. Besegrad av en grankotte i intressetävlingen, var det bara att plumsa sig ut i ne'slagan (snö som inte bär tyngden) och bära tillbaka valpen.

Idag hände det igen, men denna gång var rymlingen ingen hälleforsvalp, utan ingen mindre än...
Bernhard....

Suck...
Men denna gång var det åtminstone hundar som var intressantare än mig. Känns lite bättre än en grankotte i alla fall.

Lev å må!


Mannen jag valt att dela livet med

Där är han, mannen som jag valt att dela livet med. Ibland så tänker jag lite extra på hur himla bra vi har det egentligen.
Det är inte alltid man känner så i vardagskarusellen, mitt i allt stök, när klockan rusar iväg, maten blir försenad, barnet blir argt och vill ha mat NU! Man kliver på en legokloss och svär ve och förbannelse över allt "rat" (skräp) som ligger överallt.
Jag kan aldrig dölja känslor för Hans, han ser igenom mig, om något trycker. Och just i stunden kan jag tycka att han är tjatig, men innerst inne är det så skönt att han inte ger sig innan jag har ventilerat mina känslor. Jag är expert på att hålla saker inombords, och då mår jag inte bra. Sånt märker han.
Ibland blir han förbannad och jag med, och så gapar vi på varandra en stund, innan vi börjar påpeka för varandra att vi skriker, så sänker vi tonen och löser problemen, försonas, och sedan är allt bra igen.
Hans har en fantastisk egenskap, och det är ärlighet. Många gånger kan den uppfattas som brutal, eftersom dedär med att linda in saker i bomull inte är Hans grej. Han säger vad han tycker och tänker, punkt. Det uppskattas av få, tyvärr.
Jag älskar den egenskapen. Jag behöver aldrig någonsin fundera på om han Verkligen tänker eller tycker som han sa, jag VET.
Hans är en familjeman, han älskar att vara tillsammans med Bernhard och mig. Och även om företaget tar mycket tid, så vet jag att han alltid längtar hem till oss.
Han klagar aldrig. Det kan vara smulor kvar på golvet efter frukosten, prylar framme utefter golven, men aldrig en klagan. Tycker han att det är rörigt, ja, då städar han. Men det är fantastiskt att slippa gnäll och klagomål.
Livet är lätt att leva, när man får dela det med någon som uppskattar en, ser en och bryr sig om en. Jag önskar att alla fick ha en sådan person att dela livet med.

Nu ska jag gå ut en sväng.
Liten har fått virusprickar nu också...
Tur atthan solen skiner och att det det är +16 grader i solen (+11 i skuggan), underbart!
Idag blir det kyckling i lergryta, kokt potatis och coleslaw, gott!

Lev å må!


Fortsatt feber


Lille B har fortfarande feber, den är dessutom ganska hög och ligger runt 39,5 grader. Tack och lov så dricker han bra och är förhållandevis pigg. Jag märker av febern genom att han är mycket klumpigare än vanligt, snubblar och stöter in i saker med gråt och tandagnissel som följd. Han är ganska klumpig annars också, men då reser han sig bara och rultar vidare. Nu gråter han för allt och inget.
Jag hoppas att febern ger med sig snart, annars måste vi ju kontakta sjukan och kolla om det är ngt allvarligare. Det började ju natten mot tisdag, och är han inte bättre på fredag må vi ju höra vad vi ska göra. 

Jahapp, jag skrev aldrig klart igår, så jag fortsätter väl idag.
Bernhards feber har gått ner lite, och låg på 38,7 när jag kollade vid kl 8. Han är mycket piggare idag, vilket är tur, för vi måste verkligen handla idag, det ekar tomt i kyl och skafferi.
Solen skiner och himlen är blå, så idag kan det bli en fin dag.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, och därefter är det tandborstning som gäller. Lika bra att sparka igång dagen och göra bort handlingen medans det förhoppningsvis är lite lugnare i affärerna.

Lev å må!


Skönaste promenaden

Det är verkligen alldeles för länge sedan jag gick en riktig promenad. Nu gick jag ju iof en ganska rejäl promenad förra veckan också, på älven, men innan dess är det skamligt länge sedan!
Varför?
Jo, Bernhard vill nämligen inte somna om efter att vagnen slutat rulla. Han sover alltså så länge som jag går, men sedan vaknar han och vägrar somna om!


Min plan idag var att köra bort allt detta med slungan. Hacka upp med spade, och sedan slunga, hacka upp mera, och slunga - ni fattar.
Det känns inte optimalt att ha såhär mycket snö runt huset nu när det så smått har börjat att töa.

Jag har ju tagit bort en del tidigare, men lämnade kvar ett lager för att det inte skulle bli så golvkallt inne.
Men såklart, jag hann ju bara börja så for en brytpinne på slungan, så jädra typiskt.
Och när jag då slutade bullra och leva om så vaknade lille B, såklart. Då tog jag och bytte om och kopplade Jaana, och så gick vi en "Åsele runt". 
Bernhard har legat och surrat i vagnen, så jag trodde att det skulle bli en pissig eftermiddag, men till min stora förvåning så somnade han typ 500 meter hemifrån! Så nu ligger han och sover utanför bron, och jag är så sjukt nöjd med denna härliga solskenspromenad!
+12 grader i solen, Äntligen känns det som att våren är på G!

Lev å må!

Feber

Lille B fick feber igår kväll. Jag är tämligen övertygad om att det beror på tandsprickning och att det ser ut att vara fler tänder på G. Det lyser vitt under tandköttet lite här och där.

Inatt har han sovit hela natten. Jag trodde att det skulle bli en jobbig natt, pga ovan nämnda anledningar, men icket. Han fick alvedon innan han åt kvällsgröten, och imorse var han het som en kamin, så då gav jag alvedon igen. Men nu har han ätit frukost med lika god aptit som alltid, så jag är inte speciellt orolig. Dessutom är han pigg trots feber, möjligtvis lite gnälligare, men det måste man ju få va.


Vi har fått börja att vika ihop vagnen också. Snabbt som en iller klättrar han upp i den! Och det gör han ju även om vi fäller ihop den, men OM han skulle falla, så blir ju fallet betydligt lägre om vagnen är ihopfälld.
Oftast finner vi honom i vagnen på kvällskvisten, när det börjar dra ihop sig för läggdags, då kryper han ner och ligger och snicki-snackar med sig själv. Han har så många roliga tungvrickande läten för dig, det låter så sött!


Sparkholken, ett annat mysigt "kryp-in" där man ofta finna honom. Här sitter han och filosoferar, grejandes med Duplo, eller så gömmer han saker här. Är snutten eller telefonen borta, då kollar man sparkholken.

Nu ska vi mysa lite, sedan går vi nog ut i solen en stund. Bernhard älskar när jag drar honom på boben, och friskluft är bara bra om man är lite krasslig. Så länge han inte anstränger sig bara. 
Väntar på att nattens kyla ska släppa lite. Men himlen är klar blå och solen skiner, så idag blir det en kanondag.


En av rådjursbockarna kikade förbi och tiggde lite potatisskal igår. De är så himla fina!

Lev å må!




Här Nös And

Idag har vi varit ute på en blygsam liten roadtrip om 50 mil, och jag kan fortfarande inte riktigt fatta hur otroligt bra det gick. Bernhard har ju inte varit någon bilåkare direkt, men som sagt, jag är positivt överraskad!


Efter uträttat ärende var vi bjudna på go'fika hos Bernhards faster innan vi styrde kosan hemåt igen.
En himla mysig dag blev det.
Kustlandet bjöd på fint väder och härliga plusgrader. Så härligt!

Nu är jag en aningen slö och ska njuta av kvällen med make och son.

Lev å må!

Potträning

Detta med att potträna har jag blandade känslor inför. Jag har fått för mig att det är svårt, därför bävar jag lite, samtidigt som jag såklart vill att Bernhard ska bli blöjfri inom en framtid.
När är det lämpligt att börja?
Hur gör man?
Vi har skaffat en potta i alla fall, ett steg i rätt riktning. Bernhard verkar dock ha missförstått mig lite...

"Gör jag rätt nu mamma!?" 

Tips mottages tacksamt!

Ännu en dag ute i solen

Det är verkligen fantastiskt väder här nu. Idag har Bernhard och jag tillbringat en hel massa timmar utomhus igen. Vi har promenerat efter älven, och Jaana fick springa lös, vilket hon såklart tyckte var super!

En glad kille på boben. Han älskar att bli dragen runt på denna farkost.

Även den riktiga skotern är intressant! Att åka skoter är betydligt mer populärt än att åka bil, för det är verkligen inte Bernhards grej.
Vågar vi hoppas på att även morgondagen ska bli såhär fin? Jag njuter för fullt så länge det varar!

Lev å må!