31

Herregud, på fredag fyller jag 31 år! Vars tog detta år vägen!?
Precis som tidigare har jag noll och ingen åldersnojja, utan älskar det faktum att jag blir äldre (och förhoppningsvis lite klokare och mera erfaren).
Vid den här tiden förra året hade vi precis startat vårt bolag och Hans förberedde sig för att påbörja hämtningen av våra skogsmaskiner. Han åkte ju på min 30årsdag och hämtade skördaren.
Det har hänt så mycket detta år. Det har varit kämpigt i perioder, men oftast Helt underbart! Just nu häpnar jag mest över hur snabbt lille B vuxit och utvecklats i sommar. Han försöker att prata i allt större utsträckning, och är riktigt duktig.
Hej
Hej då
Nam-nam (när ngt är gott)
Mamma
Pappa
Babba (vovve)
Detta är några exempel på saker han säger.
Han älskar hundarna, och har börjar springa med en ryslig fart (hjärtsnörp deluxe).

Jag tog ett språng ut i det okända, sa upp mig från det jobb som jag älskade så inni norden, och satte mig i vår egen maskin, för att upptäcka att jag trivs överraskande bra med att skota virke. Det är dessutom fantastisk kul att få jobba tillsammans med min älskade make. Känslan av att veta att jag är välkommen tillbaka till timmerkörningen, om bolaget skulle skita sig, är skön att ha i ryggen. Trots osäkerheten om min egen prestation så ser jag det som ett betyg på att jag kanske var duktig ändå. Jag var dessutom sjukt stolt över att få köra för min gamla arbetsgivare, de är verkligen fantastiska människor som bemötte mig med respekt och tolerans. Alla borde få ha sådana chefer!

Jisses vad jag svävar iväg.
Men som vanligt är jag nöjd och glad med livet i stort. Jag åldras, som alla andra, och tar det med ro.

Lev å må!

Bernhard i trädgården

Bernhard undersöker grillen lite närmre. Skrapsåren på nosen har snart läkt, men känner jag min busunge rätt så har han väl snart snavat till sig några nya skråmor. Det är lätt att känna sig otillräcklig med ett sådant energiskt barn, som liksom blåser fram och är Överallt! Det går verkligen i blixtens hastighet, och speciellt nu när han testar och utmanar sin egen förmåga Hela tiden.

Jag bävar smått inför den dag då han själv får upp dörren till hundstugan. Vi kommer att måsta sätta ett lås eller något på dörren så att inte hundarna smiter. Jaana är väl ingen större fara, men Baco brukar inte vara lika villig på att komma när man ropar.

Här sitter han i pallkragen och filosoferar med en regnmätare. Pratar lite för sig själv, på sitt eget vis.

Både Bernhard och jag har sovit pissigt inatt, så jag har huvudvärk idag. Ska ta mig en kopp kaffe nu. 

Lev å må.





Dagar i bild

På besök hos gammelmormor och gammelmorfar. En uppfriskande promenad upp "på backen" efter middagen, men backen är brant så då får man sätta sig på huk och taktikvila. På väg ner vill Bernhard gå fortare är benen förmår att snurra, så då är det bra med en gammelmormor som bromsar upp. Hehe.

Fina dagar utomhus i solen. Bernhard tycker att det är roligt att vara inne i växthuset med hink och spade. 
När det vankas matlagning vill Bernhard ofta vara med. Här väntar lille B och pappan på den perfekta grillglöden.

Bernhard har börjat klättra, på ALLT! Här har han tagit sig upp på vardagsrumsbordet för att undersöka lampan lite närmare.

Lille B har trillat och fallit så mycket utomhus de sista dagarna, så stackarn har fått massor med skrapsår på lille näsan och på ena kinden. Jag har märkt att han har börjat utmana sig själv med att försöka springa, och då faller han pladask, rakt på näsan, varje gång. 
Han har börjat studsa i soffan också, så det är hjärtat i halsgropen på mamman flera gånger dagligen. 
Och vagnen måste vi alltid vika ihop (har jag sagt det tidigare? Känns så...) för på en grisblink har han klättrat upp i den. 
Han klättrar på Allt, kort och gott. 

Bilarna har blivit vårstädade och tvättade, samt fått sommarsulor.

Den fula antennen på vårt hustak är nu ett minne blott. Med stor vånda klättrade jag upp och skruvade ner hemskheten igår.
Så, ni får tänka bort antennen, och fantisera bort det mesta av snön, hehe. 

Ja, näh, nu ska jag pyssla på med lite annat.

Lev å må!


Stress och frustration över detta med förskoleplats

Ojojoj, min hjärna går på högvarv och pulsen rusar. 
Detta med förskoleplats är en mardröm för mig, oss, vår lilla familj.
Först har jag gått en hel graviditet och nästan en hel föräldraledighet med ovissheten om jag skulle kunna vara kvar på min nuvarande arbetsplats. Jag har världens bästa chefer som fixat en lösning för oss, de har typ skräddarsytt en lösning. Och så ska detta med förskolan krångla! Varför!?
Jag svär ve och förbannelse över mig själv att jag inte mejlade in ansökan, då hade datumet på ansökan varit den 9 februari istället för den 12e. Fast just nu känns tre ynka dagar som en fis i rymden, ganska betydelselöst.
Kan för övrigt upplysa om att det inte finns någon information överhuvudtaget om att det tar fyra månader att ordna en plats, OCH att inskolningstiden  INTE är medräknat där.
I min värld så betyder "att ha en plats" att jag kan börja jobba igen. Att inskolningen sker under ett par veckor Innan platsen tillsätts och finns. (Eftersom att man som förälder är med sitt barn.) Men nej, tydligen får man plats, och Sedan ska man skola in.
Nu ringde förskolan för en stund sedan för att upplysa om att det inte kommer att finnas en enda ordinarie personal från juni till augusti, alla kommer att vara vikarier.
Vill ni verkligen skola in då?

NEJ! 
Nej, jag vill inte skola in då. Om det inte finns en enda ordinarie.
Ingenstans står det något om detta heller!
I min värld så bör det i alla fall finnas en eller två ordinarie personal kvar, men nej, tydligen inte.
Det säger man NU. Hade jag vetat detta för ett år sedan (när förskolan och soc informerade på föräldraträffen på BVC), så hade jag självfallet planerat min föräldraledighet annorlunda.

Så nu står vi här. Med en plats som är tillgänglig två veckor EFTER att jag planerat att börja arbeta, och då är inte inskolningen avklarad.
Inskolningen hade jag planerat att få ta tre veckor. 
Jag hade även planerat att spara några veckors föräldraledighet för att kunna ta ut vid t.ex. födelsedagar, mellandagar, ev påsk...ja men ni förstår.
Allt skiter sig tydligen.
Kommunen vill helst att jag ska trolla fram TRE månader mer föräldraledigt, för att skola in i början på augusti när ordinarie personal kommer tillbaka, så att jag ska börja jobba i slutet av augusti/början september, med denen inskolningstid jag själv önskar ha.

Tack Åsele kommun. 
Ni underlättar verkligen mitt och min familjs liv!
Extra irriterad blir jag av att veta att det finns de som får plats inom två månader, även fast ena föräldern inte jobbar. Och jag som har ett jobb att gå tillbaka till ska planera att det tar fem månader att få en plats för mitt barn! Sjukt!

Flashback till tiden med valp

Det var en gång i tiden, för sisådär sju år sedan, och jag hade relativt nyss hämtat hem Jaana (min hund). Jag saknade några prylar och hade åkt till Lycksele för att inhandla det som behövdes, ett litet halsband bland annat. 

På vägen hem svängde jag in på en mindre väg och stannade en bit in, för att släppa lös valpen så hon skulle få kissa och eventuellt bajsa, och jag gör inte skrället?
Jo, klättrar över plogvallen och springer på skaren (som bar valpen men inte matte), in under en gran för att leka "fånga kotten". Jag lockade och kallade och studsade runt där ute på vägen för att göra mig intressant, vilket jag absolut INTE var. Besegrad av en grankotte i intressetävlingen, var det bara att plumsa sig ut i ne'slagan (snö som inte bär tyngden) och bära tillbaka valpen.

Idag hände det igen, men denna gång var rymlingen ingen hälleforsvalp, utan ingen mindre än...
Bernhard....

Suck...
Men denna gång var det åtminstone hundar som var intressantare än mig. Känns lite bättre än en grankotte i alla fall.

Lev å må!


Feber

Lille B fick feber igår kväll. Jag är tämligen övertygad om att det beror på tandsprickning och att det ser ut att vara fler tänder på G. Det lyser vitt under tandköttet lite här och där.

Inatt har han sovit hela natten. Jag trodde att det skulle bli en jobbig natt, pga ovan nämnda anledningar, men icket. Han fick alvedon innan han åt kvällsgröten, och imorse var han het som en kamin, så då gav jag alvedon igen. Men nu har han ätit frukost med lika god aptit som alltid, så jag är inte speciellt orolig. Dessutom är han pigg trots feber, möjligtvis lite gnälligare, men det måste man ju få va.


Vi har fått börja att vika ihop vagnen också. Snabbt som en iller klättrar han upp i den! Och det gör han ju även om vi fäller ihop den, men OM han skulle falla, så blir ju fallet betydligt lägre om vagnen är ihopfälld.
Oftast finner vi honom i vagnen på kvällskvisten, när det börjar dra ihop sig för läggdags, då kryper han ner och ligger och snicki-snackar med sig själv. Han har så många roliga tungvrickande läten för dig, det låter så sött!


Sparkholken, ett annat mysigt "kryp-in" där man ofta finna honom. Här sitter han och filosoferar, grejandes med Duplo, eller så gömmer han saker här. Är snutten eller telefonen borta, då kollar man sparkholken.

Nu ska vi mysa lite, sedan går vi nog ut i solen en stund. Bernhard älskar när jag drar honom på boben, och friskluft är bara bra om man är lite krasslig. Så länge han inte anstränger sig bara. 
Väntar på att nattens kyla ska släppa lite. Men himlen är klar blå och solen skiner, så idag blir det en kanondag.


En av rådjursbockarna kikade förbi och tiggde lite potatisskal igår. De är så himla fina!

Lev å må!




Potträning

Detta med att potträna har jag blandade känslor inför. Jag har fått för mig att det är svårt, därför bävar jag lite, samtidigt som jag såklart vill att Bernhard ska bli blöjfri inom en framtid.
När är det lämpligt att börja?
Hur gör man?
Vi har skaffat en potta i alla fall, ett steg i rätt riktning. Bernhard verkar dock ha missförstått mig lite...

"Gör jag rätt nu mamma!?" 

Tips mottages tacksamt!

Påskdagen 2018

Vilken Underbar dag detta har varit! Strålande sol, och vi har spenderat hela härliga dagen utomhus, så himla härligt!

På förmiddagen åkte vi ut med skotern och kälken en stund. Bernhard tyckte det var supermysigt och somnade en liten stund.


Efter lunchen och ett par/tre timmars vila var vi redo för mera bus och äventyr. 

Efter middagen hann vi både med att åka på boben bakom Baco, och sparka en sväng.
Nu är det dags för kvällsgröt och påbörja nattning. 
Lillkillen är glad och trött efter en intensiv dag. Jag är så himla glad att han tycker om att vara utomhus. 
Vi hoppas på att det blir en lika fin dag imorgon, för OJ så vi njuter!

Lev å må!

Kalops på G

Jag håller på att koka kalops till Bernhard. Han har ätit köttfärssås och potatis i flera dagar, men med enormt god aptit! 
Att det kan rymmas så mycket mat i en sådan liten pojke! Men det värmer i mammahjärtat. Jag var så orolig när han inte ville äta efter magsjukan, upplevde att han blev allt blekare, blåare under ögonen och tanigare. Men nu, nu äter han med besked igen! Så skönt!

Långfredag idag. Jag hade hoppats hinna ut och leka en sväng med Bernhard här på förmiddagen, men det är så himla segt innan solen har hunnit värma upp temperaturen efter kylan på nätterna!
Jaja, vi får ta det efter middagen istället. Bara våren kommer lite längre så kan vi börja vara ute från morgonen. Som jag längtar!
Bernhard tycker det är himla roligt att åka Bob eller madrass i pulkabacken bakom vårt hus (självklart åker jag med honom). Så fort vi går ut på gården så traskar han iväg till Boben med bestämda steg.

Det är en härlig tid som väntar nu, och jag hoppas det blir en riktigt härlig vår med mycket och värmande sol. 

Inskolning och datum för jobbstart närmar sig med stormsteg. Det känns som att det gäller att passa på och njuta innan man ska slungas in i verkligheten igen, för jösses vilken omställning det kommer att bli!

Nu ska jag smaka på kalopsen, den har kokat i två timmar nu, så det är läge att kolla hur lång tid det är kvar tills köttet smälter i munnen. Det bör börja närma sig. Mums!

Lev å må!

Skorna har landat

Wow, imorse var det -26,5 grader när lille B och jag klev upp, och nu är det +3,6 i solen, hur härligt är inte det!?

Bernhard och jag har varit uppe på byn och uträttat ärenden. Vi började på apoteket där jag köpte nya tandborstar till B. 
På väg till OKQ8 för att hämta ut paket sprang vi på fina och mysiga Amanda som kör för DHL, har nämnt henne förr, hon är alltid så himla glad och proffsig tycker jag! Ett bra ansikte utåt för arbetsgivaren. Jag gillade henne från första stund, och det var första gången hon var hit med ett skåp som jag hade beställt från Ikea. I alla fall, henne sprang jag på, så vi växlade en hel massa ord i solskenet.
Efter att ha hämtat ut paketet gick jag in på affären och sökte efter en välling som INTE är på fullkorn, eftersom B får magknip av det nu efter magsjukan. Jag hittade en sort, hoppas den är skonsammare. Majsvällingen dissar han efter att han blev bättre i magen.

Nu är jag hemma igen och tänkte visa er Bernhards första skor! Egentligen hade han kanske behövt dem redan för tre veckor sedan, men mina planer går ju aldrig i lås, men NU, äntligen ska han få springa omkring ute också, på egna ben.
Titta bara, hur fina är de inte!?
Vinterkängor från Kavat. Nu ska här åkas skoter och rultas runt på diverse äventyr!

Och så ett par "vanliga" skor, också från Kavat.
Jag hoppas verkligen att skorna kommer att passa så att de inte är alldeles för stora. Jag följde storleksguiden och la på tillväxtmån, 10-15 mm på de "vanliga" skorna, och 15-20 mm på kängorna, eller det gjorde som sig självt efter att jag mätat foten, la på tillväxtmånen och kikade i tabellen. Strl 22 blev det i alla fall.
(Ni kan ju fantisera ihop hur det såg ut och gick till när mamman försökte mäta foten på sin otroligt rörlige son. Det är inte det lättaste kan jag meddela.)

Kavat känns som ett bra märke, helt rätt i tiden med sitt miljötänk. Jag har hört så mycket gott om Kavat, och vill gärna att Bernhard ska få riktigt fina och bra skor att upptäcka världen utanför huset i.

Nu längtar jag tills Bernhard vaknar och jag får visa honom skorna, och se om han kan gå i dem.

Lev å må!



Barnbidraget ökar 200 SEK

Från och med denna månad ökar barnbidraget med 200 kronor per barn. Det är 200 kronor extra i månaden som jag önskar och hoppas att många väljer att lägga på sina barns framtid, dvs. sparande.

När Bernhard föddes så öppnade vi ett framtidskonto till honom. Där sparar vi en slant varje månad, och sätter in en större summa vid jul och födelsedag. Jag tror att det är Otroligt viktigt att spara till sina barns framtid. Att i den mån man kan, försöka ge dem en lättare start i vuxenlivet. Ett bidrag till första boendet, körkortet, bil, m.m. Att bli vuxen kostar pengar, och kan jag som förälder underlätta den delen för mitt barn, så vill jag göra det.

Så, framöver landar det 200 kronor extra på Bernhards framtidskonto, varje månad! Dessa 200 kronor extra kommer att göra Stor skillnad om 17-18 år, när Bernhard förhoppningsvis är så pass klok att han kan förvalta sina pengar själv.

Jag vill härmed uppmana andra föräldrar att göra detsamma, att spara mera. Även 50 kronor extra i månaden gör ju skillnad i långa loppet! Det kan göra stor skillnad för ditt barn när hen ska ut i världen på egna ben.

Spara mera!

Lev å må!


-30

Alltså...va äre med denna kyla! Jag fryyyyser! Ge mig -5 grader, en värmande sol och härliga vårvinterdagar Nu!
Både igårmorse och nu imorse var det -30 grader! Det är ju inte ens kul!

Slut på gnäll.

Alltså, mitt lilla barn, han som alldeles nyss var en nyfödd liten bebis har hunnit fyllt ett år och stapplar omkring på ostadiga ben här hemma, tömmer alla skåp och lådor som han tar sig in i. Allt är sig likt med andra ord. Det är så himla läskigt mysigt att se hur snabbt han utvecklas. Saker och ting byter plats med en ofattbar hastighet här hemma. Det är vispar i tvättmaskinen, tåg i torktumlaren, toarullar på kontoret...you name it - och det är inte på sin plats. Haha.

Och mitt i röran sitter en liten Spjuver och ser totalt oskyldig ut. Det enda som vittnar om en dold buse, är blåmärken efter kraschlandning in i en säng, frivolt ur soffan efter brottningsmatch med cylinderkudden, och 100-tals fall ner till knästående när balansen sviker. 
Mamman får ha andan i halsen för jämnan...pust... 

Just i denna stund är han på rymmen med en termos. Surrar och "pratar" för fullt gör han också, så man hör åtminstone var han är, hehe.


Ja men ni ser ju, det är fullständigt bombnedslag. Jag är dock förvånad över att jag 99 gånger av 100 ser det som ett kärt besvär, men det måste ju vara för att det är Bernhard. 

Nu är det snart dags för smoothie, idag är den gjord på banan, päron och mango. Därefter ska lille B sova ute i vagnen ett par timmar.

Vi lever, som ni ser.
Jag ville väl mest avge ett livstecken. 

Lev å må.


Tankar i kylan

Fan också, det var -25 när jag klev upp imorse. Kallt. Usch. 
Snöar det inte så är det svinkallt eller blåser storm. Hörs det att fru Selander börjar tröttna på vintern nu? 
Eller, vintern är helt okej, bara vädret vill vara humant. 
Jaja, solen skiner ju i alla fall, man får vara glad för det.

Vi har varit ute på en promenad. Lilla gumman (Jaana) fick haka på och springa lös. Tjohoo, det bästa som finns!
Bernhard vaccinerade ju igår, och det gick så himla bra. Han pep till lite när vaccinet sprutades in, men var lika snabbt glad igen. Jag skrattade gott inombords när han skulle läkarundersökas. Han är en sån liten spillevink! Varför leka med mjukisdjur när det finns stetoskop och blodtrycksmätare och annat skoj? 
Han har sovit gott inatt, men precis som förra gången verkar dagen efter, alltså idag, vara "knorr-dagen". I alla fall såhär vid middagsluren. 

Rimfrost i håret. 

Jag har många tankar i huvudet idag. Ibland blir saker inte riktigt som man har tänkt sig. Och det är väl en sak när man har klantat sig, då har man ju bara sig själv att skylla. Men när man i vissa avseenden är beroende av andra människor, som säger en sak men menar något helt annat, då blir tankarna ett virrvarr. Varför inte bara vara ärlig?
Tänk om alla bara sa vad dem tänkte och tyckte, så man slapp fundera. 
Det värsta jag vet är när folk säger en hel massa saker och tillslut talar dem mot sig själv och vrider upp-och-ner på allt. Vad är sant? Vad är inte sant? 
Gaah, jag kan bli tokig på sådant.
Jaja, folk är som dem är, och det är ju jag med. Alla har vi nog en grad av idioti i oss, haha.


Det är väl en himla tur att jag har min lille solstråle, och en himla bra make. Jag är så tacksam för dem båda. Dem gör mig till en bättre människa.

Nu protesterar han igen. Bara att gå ut och få honom att somna om, igen....

Lev å må.




Ett år med Bernhard (bilder ur vårt album)

Bernhards födelsedag. 
Åh, jag minns kvällen före, Hans och jag tog varandra i hand och gick en långsam, vaggande promenad runt kvarteret här nedanför oss. 
Jag minns att jag gick och tänkte att "Tänk om vattnet skulle gå nu, vad kallt!" Hahaha.
Duscha gjorde jag också den 11e. Var det någon sorts undermedveten medvetenhet?
Alltså OMG vilken mage jag hade! 
När jag vaknade på natten med värkar, så blev jag så himla nervös! Minns att jag skakade som ett asplöv när jag ringde samtalet till BB.

Vi kom in på BB strax efter kl. 06, jag var 2 cm öppen, och värkarna tilltog. Vid 11 kom barnmorskan in igen, och då tyckte jag att det var hemskt, och var ändå bara 5 cm öppen, värsta delen (7-10 cm) var inte ens nära!

Efter många långa timmar föddes han i alla fall. 
Klockan 23.22, 3980 gram, 52 cm lång. Jag var helt slut, men hade ändå så svårt att sova. Jag kunde inte sluta stirra på den lilla varelsen som hade legat i min mage. Han var (är) så perfekt!

Vi passade på att bada för första gången inne på BB. Här är Bernhard två dygn gammal. Det var bra att passa på kände jag, så att jag kunde ställa frågor och få tips och råd av barnmorskorna.

Så åkte vi hem. Det kändes så skönt att få lämna BB. Jag kände inte alls igen mig i den känsla som hade beskrivits, att det skulle kunna kännas som om att man "tjuvat med sig" barnet. 

Han växte så infernaliskt snabbt!  Och ont i magen hade han, stackars liten. Så det blev inte nämnvärt mycket sömn de första månaderna. Tiden gick så oerhört sakta, fast ändå väldigt snabbt! Så märkligt, men så var det, och är nästan fortfarande.

April, påsk. Bernhard och jag hjälps åt att pynta påskriset.

Efter en del träning lyfter han huvudet från golvet, jag minns känslan av att det var ett Stort framsteg i hans utveckling. Hurra!

Det blir vår och vi kan äntligen börja räfsa i trädgården. Jisses så gott han brukade sova där framme i selen!

Det blir sommar och vi går upp till Offerhällan och grillar korv till lunch.

Vi lyckas pricka in sommarens finaste helg när vi åkte upp till Saxnäs med husvagnen. Bernhard var inte alls glad över att måsta åka bil så långt, och är fortfarande ingen bilåkare, tyvärr. Men, det kommer väl...

En relativt vanlig syn sommaren 2017.

Pappa startar företag och skaffar traktor, då måste man ju bara pröva. Här har Bernhard hunnit bli sex månader!

På hösten börjar vi åka till Vilhelmina lite då och då för att bada. Ibland träffar vi lekkompisar och äter trevliga luncher före badet!

Vi gräver ner vårlökar i trädgården. Bernhard tycker såklart att det är kalas att få vara med. Sensommaren och hösten vistades vi ute mest hela dagarna. Vi roade oss med bär- och svampplock.

Bernhard börjar äta vanlig mat i allt större utsträckning. Här har han själv suttit och mumsat på pappas kalops.

(Här tar bilderna ur albumet slut, vi har inte framkallat sedan november.)

Vintern 2017, den kommer jag att minnas som snöskottningens vinter. Så på det viset har det varit lägligt att vara ledig.

Några Riktigt källa dagar har det varit även denna vinter, då är det bra med ull av olika sorter och slag för att hålla värmen i kroppen.

Nu fyller han ett år, ett år som bara har rusat förbi och fram! 

Bernhard är full av bus och kreativitet och upptäckarglädje. 

Ett år med Bernhard. Det mest fantastiska året i mitt liv. Massor med kärlek och glädje.
Jag älskar dig min son!










Måndag

Jag var nästan klar med inlägget, så stängdes appen ner och såklart sparades inte innehållet. Jag blir så trött....

Börja om från början....börja om på nytt...
Bernhard luskade ut hur man tänder och släcker pappas sänglampa imorse. Denna fantastiska upptäckt var tvungen att göras 1000 gånger till efter det, med samma nöjda min som på bilden. Älskade trollunge!

Mina dagar brukar börja med att jag vaknar av "Mamma!" Och sedan en 11,5 kg tung Bernhard över ansiktet/huvudet. Ljuvligt.
Därefter är det fullt ös fram till lunch-vilan.

Kunde han prata (annat än "Mamma", "Pappa" och "Bah" (hunden Baco), så kan jag lova att han hade sagt, "Titta Mamma! Jag har gjort ett kaos till dig att plocka upp!" (För trehundrasjuttioelfte gången idag)

Lunch
Sovdags

Trött Bernhard. Energisk, pigg och skällig hälleforsare.

Springer så benen knappt hinner med, haha. Hon älskar att vara lös.
Jag älskar att jag kan ha henne lös. 

Himla bra plogvallar nere på Trillen. Det är säkert bra utsikt därifrån.
Vi har mycket rådjur som spankulerar omkring i vårt område. Jag är så glad att hon ändå lyssnar och kommer när jag ropar, (annars hade jag inte haft henne lös såklart!) jakthund som hon ändå är.  
Men visst, ibland får hon något frispel och lyssnar sämre, då åker kopplet på. Jag ska inte behöva tjata på henne, utan hon ska lyssna direkt, annars kopplar jag henne. Men generellt sett går det bra och hon sköter sig.

Igår ville han inte sova efter promenaden. Trött och grinig blev han, föga förvånande. Så igår när min käre make kom hem från jobbet, räckte jag över lillen, klädde på mig, satte selen på jämthunden och tog en sparktur runt Söråsele med honom. Jag kom hem som en nyladdad och glad mamma igen. (Hunden var också nöjd och glad) haha.
Ibland behöver man bara få en liten paus.

Nu ska jag njuta av lugnet.
Så fort Bernhard vaknat så är vi bjudna till underbara fru Persson på Mellis.

Det lugnet blev kortvarigt...typiskt...haha...

Lev å må

" Nu kommer jag och tar dig!"


Efter en stadig gröttallrik och en halv smörgås med pastej på, var det som laddat med en stund full av bus efter frukosten.
Jag brukar ful-springa och gömma mig bakom ett hörn, och när Bernhard kommer krypande brukar jag visa mig och säga "Nu kommer jag och Tar dig!" varpå han tvärvänder, och snabbt kryper iväg medan han skrattar högt. Haha.
Hans skratt är det sötaste som finns. Jag älskar att höra honom skratta. Min älskade lille Bernhard.

11 månader

Lille lille Bernhard, som inte är så himla liten längre. Han blir 11 månader idag, en månad kvar tills han fyller hela ett år.

Tänk att det snart har gått ett helt år!?
Vid den här tiden för ett år sedan, var det en personlig bedrift att ha "promenerat" 500 meter.
Jag hade ont och började vara less, samtidigt var jag livrädd för att något skulle vara eller gå fel. Jag var oerhört uppmärksam på minsta lilla avvikelse i bebisens rörelser och tider i magen.

Idag har vi promenerat nästan 4 km, det gjorde inte ont, men det var lite kallt om knäna. Ett lite udda ställe att frysa på, men så var det i alla fall. Och Jaana tyckte att det var lite kallt om tassarna till en början. Men gissa hur jäkla skönt det var med en rask promenad!? Jag känner mig som en ny människa.
Min skatt låg nerbäddad i sin åkpåse och sov så gott, iklädd setet som min mamma en gång i tiden stickade till sin son (min bror).

Tänk vad livet förändrats efter Bernhards ankomst.
Han är det största och det bästa som hänt i mitt liv, och jag älskar honom sådär innerligt som jag nu förstår att de flesta mammor älskar sina barn. Så nu förstår jag äntligen vad mammor menat med att den kärlek man känner till sitt barn, går inte att jämföra med någon annan känsla. Och det finns inga ord för att beskriva den kärleken.

Jag är så tacksam för mitt älskade barn. Jag är tacksam för att han får vara frisk och stark. Nyfiken och envis. Sprudlande och kreativ.
Min älskade Bernhard!

Det är mycket snö denna vinter

Vilka snöhögar det är i år! Wow!
Tycker jag skottar snö från gården näst intill varje dag.
Det börjar vara rejäla drivor.

Bernhard blir bara mer och mer rörlig, och energin känns ibland som om den är oändlig. Odygdig som aldrig förr har han blivit också, och envis, envis så fruktansvärt! Fast det kunde man ju räknat ut med arslet, min envishet+ Hans envishet= Fruktansvärd envishet!
Titta bara, som han bär sig åt!

Klättra upp på diskmaskinslocket! 
Rackarns busunge!
Gakka gakka! (Bernhard surrar)
Det är ett behagligt kaos här hemma. Vispar och kastrullock överallt. Hundborsten kan man hitta i skåpet med brödrosten och vattenkokaren. Småsockar i grytskåpet. Vispar och slevar i hall, vardagsrum och kontor. Jag vill inte för något i världen byta ut kaoset mot tomheten som rådde innan lille B kom till oss.

Nu ska jag fortsätta plocka bort julen.
Lev å må!



Vad äter Bernhard?

Detta med mat, och mat till små barn är ju ett ganska intressant ämne. Och få saker kan väcka så enorm prestationsångest som barnmat, eller är det bara jag som tänker så?

Jag har valt att laga Bernhards mat själv. Efter diverse matskandaler genom åren så vem vet vad burkmat Egentligen innehåller? Är det verkligen det som står på etiketten? Vilket land kommer råvaran ifrån? Hur besprutad blev den under sin mognad? Ni fattar...
Jag inbillar mig att Bernhard får "bättre" mat om jag tillagar den själv. Eller, då vet jag i alla fall lite mera om råvarorna och deras ursprung.

Däremot är det Massor med gånger som jag har stått vid barnmatshyllan på Ica och tänkt köpa en burk "bara för att", det kan ju va bra att ha. Men så läser jag på etiketten eller får skymten av det bajsliknande innehållet och ställer tillbaka burken. Jag har sträckt mig så långt att han får gröt på påse ibland, om det skulle krisa totalt. Annars lagar jag mat hemma som jag portionerar upp i lagom stora formar, som jag sedan kan ta med. Enkelt, smidigt.

Men vad äter han då?
Jo, han är inte speciellt kräsen, men, banan går bara inte. Då kräks han.
Annars finns lite olika alternativ, såsom;

1. Lax med kokt potatis och broccoli, ibland med lite citronsås till, eller bara en klick creme fraiche.

2. Korv med kokt potatis och kokta morötter.

3. Blomkålsbuketter med ostsås.

4. Kalvsylta med kokt potatis och Findus grönsaker (ärtor, majs och paprika).

5. Kyckling i lergryta med potatis.

6. Köttfärssås med makaroner (eller potatis)

Potatis är så enkelt att ha till. Det är näringsrikt och lätt att mosa, och bäst av allt, Bernhard älskar potatis! Ris och pasta är han inte märkvärdigt förtjust i, men det kommer nog gå bättre när han lärt sig tugga ordentligt.
Fördelen med att laga maten själv är ju att man lättare kan styra konsistensen på maten. Burkmat är ju som antingen puré eller bitar som jag fattat det, men hemlagat kan man ju styra själv hur grovt eller fint det ska vara.

Vi brukar försöka anpassa maten så att han kan äta samma saker som oss, så pannkaka och korvstroganoff och så slinker också ner.

Nu till lunch ska han få potatismos på vanlig rund potatis och sötpotatis, och så blir det väl några grönsaker till också.
Jag önskar att jag var bättre på att göra vegetariska alternativ någon gång ibland. Men jag har för dåliga kunskaper om vegetarisk mat. Men jag har en bra receptbok som jag lagar ur ibland. Blomkålsbuketter med ostsås har jag fått från den, t.ex.

Barnmat är kul tycker jag. Och det tar inte märkvärdigt lång tid heller, så jag tycker att det är värt att laga maten själv. Men självklart har jag förståelse för de som av olika anledningar väljer att göra på andra sätt, men för vår familj fungerar det bra med hemlagat.

Lev å må!

Så jädra gött!

Jag är precis hemkommen efter en grymt skön och rolig sparktur. Med Bernhard i holken och en ivrig jämte framför, vad kan gå fel? (Förutom att Baco höll på att dra omkull oss efter bara 150 meter så gick allt som en dans).
så snygg, snäll och go hund! Älskade jämte!

Den obligatoriska snörullningen efter motionen, alltid!

Bernhard somnade i holken efter bara någon kilometer.
Rundan jag har kört nu är cirka sex kilometer lång, ganska lämplig.
Ordentligt nerbäddad bland ullfiltar, fleecefiltar och fårskinn. Mysigt!

Lite frost i hår och ögonfransar. Att få vara utomhus varje dag i frisk luft, så lyxigt!

Fick en present från Hälleforshundklubben! Tack! Min nyckelring behövde verkligen bytas ut, så denna kom väl till pass.
Alltså, gårdagen blev verkligen en konstig dag. Ni minns att jag skulle baka saffransbullar, det spårade ju ur totalt!
Bernhard vägrade somna när jag skulle sova ner honom, så degen jäste i en timma istället för 30 minuter! När jag sedan skulle börja baka ut degen så hinner jag bara mjöla bakbordet och så blir allt svart! Strömavbrott!
Så typiskt!
Hann dock bara ringa till maken och beklaga mig så tändes lyset igen. Men, det tråkiga var att Transport (mitt fackförbund) hade en träff på ABF som jag så gärna ville gå till, men pga bull-kaoset så blev middagen sen, Bernhard grinig (stackarn) osv. Ja, ni förstår!

Men, nu ska jag pyssla på lite här hemma medan lille B sover i ute i holken.

Lev å må!