Baby-/mammayoga

När jag blev medveten om min graviditet så laddade jag ner två appar på telefonen, 1177s gravid-app och PregLife.


Nu vill jag gärna berätta om PregLife-appen, för jag tycker den är himla bra på många vis. 
Däremot vill jag påpeka att fakta tycker Jag att man ska hämta hos 1177, för säkerhets skull.
Men som sagt, PregLife har poddar, informationsfilmer, grafer över din vikt som gravid och när barnet är fött kan man fylla i längd, vikt och utförda vaccinationer.
Poddar och filmer visar allt möjligt om t.ex. barnets utveckling, yoga osv. Jättebra tycker jag! Man kan lägga upp en bild på barnet och appen talar om precis hur gammal din lilla palt är, månader och dagar.

Nu har Bernhard och jag testat yogapass nummer Ett. Det slutade med en tokskrattande bäbis som drog mamma i håret, och en mamma som skrattar åt sin heltossiga bäbis! Vi hade kul!

Jag ska verkligen testa på resten av passen, för pass ett fokuserade på bäckenbottenövningar,  samt ryggövningar! Så himla bra!

En promenad i regnet har vi också hunnit med,  och mamman har gluffsat i sig 1/4 vattenmelon, så gott!
En härlig måndag såhär långt.


-19 kilo

Under graviditeten gick jag upp ca 30 kilo. Jag har inte exakt koll på vad jag vägde när jag blev gravid, utan har gjort en uppskattning.

Dessutom äger jag ingen badrumsvåg, utan tycker att känslan av välmåendets vara eller icke vara säger mer än ett par siffror. Jag har Alltid varit tung, mycket tyngre än andra i min ålder och storlek, därför skiter jag i vågen. För mig är det viktigare att Känna att jag har ork och kondition, styrka att lyfta och dra vad helst jag vill osv. 

Men, såhär i gravidsammanhang så önskar jag att jag hade haft en våg. Därför passar jag alltid på att väga mig när jag kommer hem till mina morföräldrar.
Jag vet ju vad jag vägde som mest, dagar före förlossningen, så jag utgår från den vikten. 

Jag kan sakna magen Massor, men inte all smärta den bidrog till. Men, ut kom världens finaste Bernhard, som jag älskar så obeskrivligt mycket ♡

Så, sedan dess har det försvunnit 19 kilo, 11 kvar alltså. Det är ju fullt möjligt att uppnå innan Bernhard fyller ett år.

De första femton kilona försvann ju direkt, all vätska och så som kroppen la på sig under graviditeten. Så det är ju gött att se att promenaderna har önskad effekt. Snart ska jag börja införa lättare övningar för att stärka upp muskulaturen i bål- och bäckenparierna. 
En halvjobbig graviditet med foglossningar har satt sina spår.

Nä, nu ska lille B och jag sova.
God natt! 
(Vi myser hos Bernhards gammel-mor-föräldrar) ♡


Välkommen till oss, älskade Bernhard!

Äntligen är vårt lilla hjärta här!


Han föddes den 12/2 2017.
3980 gram tung och 52 cm lång.

Frisk och kry.
Tio fingrar, tio tår.

Nu väntar vi bara på att mamman ska få läka ihop lite efter strapatserna vid förlossningen, så vi får åka hem sedan. 


Hej hå!


+9 dagar - dundergravid!

Varning! 


Bred last

Tung last

Det tarvar en del akrobatiska konster för att duscha. Känns typ som ett gympa-pass!


Nu börjar Fru Selander bli lite less, ganska mycket less, om jag ska vara ärlig.

Pust stånk och dubbelstön


Ingen bäbis - God natt

Totalt tre timmars sömn senaste dygnet. Trött som fasen.


Ingen bäbis.
Om jag börjar misströsta? 
Ööh, JA!
Nu ska jag försöka sova.

God natt.


+8 dagar

Alla försök som gjorts under natten, att få någon som helst sorts nattsömn har fullständigt trasats sönder!

Har det inte varit toabesök, så är det skällande hundar, ännu fler toabesök, snarkande make, toa, sprängande huvudvärk, upp och ta Alvedon, en timme senare har den inte hjälpt ett dyft!

Tur att jag har farmor här. Skulle jag nu lyckas somna så får jag sova vidare även när Lilleman ska upp till skolan. Farmor fixar frukost och skjutsar. Jag har fått in en ängel i mitt hus!

Fortfarande inga tecken på att bäbis tänker titta ut...suck...
Snacka om utdraget!


+7 dagar

God morgon världen!

Wow, inatt har jag sovit bättre än på mycket länge! Så himla skönt!
Det verkar vara så att jag kan sova pissdåligt i typ 1-2 veckor, och sedan kommer en natt då jag får sova djupare och bättre.

Idag har vi gått en vecka över tiden för den beräknade förlossningen.

Den som väntar på något gott...(får alltid vänta Aaaalldeles för länge!) Hehe.

Börjar fundera på om mormor och morfar ska få rätt med sin gissning på 12e. Det är morfars födelsedag. Smått oslagbar födelsedagspresent i så fall...:-)
Ptja, vi får väl se, när vårt blyga Pyr vågar titta ut.
Än så länge verkar min mage vara trivsammast, och världen utanför verkar inte locka det minsta. (Suck)

Nu ska jag mysa med mina 4fota vänner en stund, innan det är dags för frukost. Idag ska det bli gott med en havregrynsgröt med hjortronsylt! Är riktigt hungrig redan nu. Mums!


Lilleman briljerar

Idag var vi ett mindre gäng som fick oss ett gott skratt! 

Vi sitter i ett väntrum, Lilleman, farmor, en äldre dam, och jag själv. Plågad av bäckensmärtorna, sitter jag och "vaggar"/"gungar" från sida till sida på stolen.

Lilleman tittar på mig, drar en djup suck och konstaterar högt för sig själv: " Åh, vad jag är glad att jag INTE är en tjej!"

Omringad av oss fruntimer, kommer såklart frågan: "Jaha!? Varför då!?"

Lilleman nickar lite försiktigt åt mitt håll: "Jo, för jag slipper bära på en bäbis! Och jag kommer aldrig behöva föda en bäbis!"

Vi skrattade väldigt gott, vi damer. För på ett sätt så, ja, jag kan förstå att det kan kännas skönt att slippa.
Samtidigt som en graviditet är helt magisk. En magi som bara en kvinna har privilegiet att få uppleva, OM hon har tur! För åter igen, det är inte alla förunnat.

Jag är, trots att jag haft typ varenda graviditetskrämpa som finns, så OTROLIGT glad och tacksam för denna graviditet! 

Det är svårt, men jag har försökt, så gott jag kan och förmår, att få Hans att uppleva så mycket som möjligt av magin jag får uppleva. Varje lördag har jag högläst om vad som händer under den nya och kommande graviditetsveckan. Jag har visat all kärlek och uppskattning jag kan, för shit vad han kämpar och sliter! Inte en enda klagosång heller! Jag är Så glad och tacksam för denna fina man som står vid min sida! Han gör mig bättre, han gör mig hel.

Spridda skurar, i vanlig ordning. Men sammanfattat: skratt, tacksamhet och Glädje! 
Livet är ljuvligt!



+6 dagar - värk

De senaste två veckorna har varit så sköna, för mitt bäcken har trilskats minimalt. Men så igår hade jag lite ont i höfterna och i knäna. Tänkte att det kanske berodde på att jag hade gått två promenader istället för bara en,  dagen innan.

Tog en dusch på kvällen innan Farmen, och sedan körde det igång, värken från helvetet alltså! Lyckades somna av alvedon, vaknade kl 0300, makalöst ont, stoppade i mig två till och somnade 30-45 min därefter. Planen är att försöka klara mig utan under dagen, vila så mycket jag kan, men det gör ju så ont så det är svårt att ligga still, och rör jag mig gör det ännu ondare. 
Precis Hela bäcken-området värker, det strålar ut i höfterna och låren och ljumskarna, upp i korset och ländryggen. Huvva fy!

Pyret är då nöjd och glad i alla fall verkar det som. Det är den vanliga "efter-frukost-gymnastiken" i magen just nu.

Så är läget idag.

Lev å må!


+5 dagar

Uff Pust Stånk och Stön.

Snälla, söta, rara och älskade bäbis, Kom UT nu!
Jag törs knappt nämna att jag fått hyffsad sömn inatt, för då blir jag väl utan i flera dagar. Däremot har jag haft ont, nästan överallt, mest i magen. Hade rätt så kraftiga sammandragningar och tänkte att "Nu, kanske det äntligen är på gång!"
Men icke!
Somnade och vaknade av, precis, inga sammandragningar. Gaah! 

Efter lite läsning och eftertanke har jag kommit fram till att jag Inte vill bli igångsatt! (Om det nu inte skulle vara absolut nödvändigt!) Det ökar risken för kejsarsnitt, och Jag vill föda vaginalt, gärna med så lite smärtlindring som möjligt. Jag vill kunna känna hur min kropp jobbar.

Annars tänkte jag visa lite pryttlar. Det är ju en hel del saker som är mer eller mindre nödvändiga när en liten kommer till världen. Tänkte visa så smått vad Vi trott att Vi kommer att få användning av.

En plats att sköta barnets hygien på. Vi hade ingen bänkskiva över tvättmaskinen och torktumlaren från början. Det skaffade vi i höstas och la dit, dels för att underlätta hanteringen av tvätt,  samt att ha en skötplats till tillskottet. Denna skiva har redan betalat tillbaka sig själv genom att underlätta min vardag!  Att slippa dra fram strykbrädan precis varje gång!


Skötbädden, badbaljan och handduken är från Ikea. 
Febertermometer (mjuk och böjbar för rumpan), tandborste med bitring och ACO rengöringsmousse är från apoteket, och hårborste + kam från Babyproffsen.
Tandborsten vill jag introducera tidigt, dels för att avdramatisera, och delvis för att jag tycker tandborstning är superviktigt! Hoppas pyret får ärva min tandhälsa, jag som aldrig haft problem annat än med lite tandsten.

Ovanför skötplatsen hänger ett väggskåp så man lätt kommer åt blöjor, tvättlappar, salvor, våtsavetter osv utan att släppa barnet ur sikte.

Tvättlapparna kan man smidigt skölja ur i handfatet precis bakom ryggen. Dit når man med en hand kvar på barnet.

Blöjpaketet är öppnat av den enkla anledningen att skötväskan är packad inför framtida bruk.

Pappsen utttyckte tidigt en vilja att på helger kunna få kliva upp och mata Pyret. 

Så, när amningen förhoppningsvis kommit igång och blivit etablerad, är förhoppningen att Hans ska få mysa med matningen också, därför skaffade vi en bröstpump (manuell) från MAM. Jag beställde den smidigt och enkelt på apoteket här hemma, praktiskt.

Vi har även skaffat nappflaskor, OM det absolut inte skulle fungera med amningen, och vi skulle bli tvingade att ge ersättning. Annars kan de ju bli bra att ha till vällingen ännu längre fram i tiden.

Nappar har jag också skaffat. Dem kommer heller inte att användas föränn amningen är helt fungerande.

För mig känns amning jätteviktigt, och jag hoppas innerligt att den ska komma igång och fungera för oss.

Tänk så lustigt det kan bli. Först hade vi bara en tjock filt att lägga på golvet, men inga andra. Sedan har det liksom trillat in eftersom. Jag har köpt två filtar, den blå med kaninen fick jag av kusin Marie och Inga, den blå-vita är sedan brorsan och jag var små, den brun-rosa har brorsans tjej stickat till oss, och den grå-brun-vit-mönstrade stickade har finaste Hendrikje gjort till oss! Den grå-vita med elefanter är en av dem som jag köpt. Har köpt en grön med ugglor på också, fast den ligger nedpackad i BB-väskan.


Amningskudde hade jag egentligen tänkt att skippa. Men, så pratade jag med en av mina bästaste vänninor som sa att det var en himla bra grej. Dem hade skaffat en till deras andra barn, och amningaställningen blev mycket mera avslappnad, så, då klickade jag hem en från nätet.

En babyvakt, nattlampa (om liten skulle bli mörkrädd när han blir lite äldre), täcke och kudde.


Babyvakten fick vi av bäbis farmor och hennes make i julklapp (Guld!). Den kommer vi använda flitigt när bäbis ska börja sova själv i eget rum.

Täcke och kudde tills bäbis blivit så stor att det inte längre är farligt. Fram tills dess blir det bara påslakan och någon filt som komplement till pyjamas.

Sedan så var det ju såklart alla stora prylar också, såsom barnvagn, spjälsäng, babyskydd och så, men det har jag ju visat tidigare, tänker jag. Det är ju inte så märkvärdigt, även om jag är himla nöjd med vagnen. Den kommer bli perfekt för oss känns det som!


Nu ska jag koka kaffe till farmora!

Lev å må!


"När jag var liten"

Jag tror att många av oss har fått med oss en sådan bok/pärm hemifrån. Där en av våra föräldrar, mest troligt mamma, varit olika utförlig i sina beskrivningar av vår första tid i livet.

Även jag har en sådan. Tyvärr fattas mycket från tiden då jag hade blivit lite större än ett år. Men första året tycker jag ändå att min mor var ganska flitig att fylla i. Sedan dog ju mamma när jag var nyss fyllda fem år, så därefter är det ju gapande tomt, såklart!

Tänk att denna pärm har jag ändå läst några gånger, och tyckt att informationen varit torftig, fram till nu! 
Jag insåg då att informationen måste ha varit irrelevant för mig tidigare, och därför kunde jag inte ta till mig den.

En väldigt liten jag...

Den senaste tiden har jag upplevt en "hunger" efter information om både min egen, men även Hans ursprung. Därför är det ju himla fantastiskt att ha blivande farmor här hos mig också! Ni kan inte ana hur mycket bi hinner avhandla på dagarna, som vi surrar! Jag älskart!

Som ni ser var inte jag heller märkvärdigt punktlig när det kom till att säga "Hej!" till världen. 12 dagar efter BF landade jag dock med buller och brak!

Finner det fascinerande att min mammas viktuppgång och krämpor är väldigt lika mina egna. Sammandragningar har jag ju dock inte haft föränn nu på slutet, för min del är det ju foglossningar som tvingat mig till vila.

Inte var det konstigt att jag kom till världen i en taxi, när man kollar tidsangivelserna.

Värkarna brakar igång med bara 5 minuters mellanrum kl 01.30.
Kl 04.05 föddes jag, ca 3 mil utanför Lycksele, i taxin.
Det tog 2 timmar och 35 minuter! Jag tror någonstans att min mor tjurade på hemma alldeles för länge!

Jag har även upptäckt att jag var mycket större och tyngre än vad jag mindes.
3 920 gram! Jag var en stadig palt!

Ja, förlossningen kommer allt närmare för var dag som går. Även om jag är tung och lite less så tycker jag ändå att det går bra. Men jag vill ju träffa Pyret snart! 

Drömmar omkring förlossningen har jag i princip varje dygn. Hur allt går väl och glädjetårarna sprutar när mitt älskade barn läggs upp på mitt bröst! 
Som jag längtar!


+4 dagar - besök hos BM

Imorse, efter en natt med uselt lite sömn, var det dags för kontroll hos barnmorskan.

Pyret mår bra, men mammans (min) kropp visar många små tecken på att det börjar vara för tungt. Inget som är allvarligt,  men ändock.
Och tungt är det, för jag bär hela barnet "utanför" kroppen. Ingen del av barnet ligger bakåt mot ryggen, utan det är som om någon hängt fast en påse med en bebis utanpå min "vanliga" mage. Svårt att förklara, men jag är framtung helt enkelt.

Pyret har i alla fall äntligen tagit sig ner i bäckenet en bit. Huvudet är fortfarande inte fixerat, men längre ner åtminstone. 


Jag hade minskat lite i vikt också.

BM hade lämnat önskemål till Lycksele om att låta mig göra överburenhetskontrollen tidigare, och skulle trycka på lite extra efter idag. Så nu blir det en spännande väntan, blir jag kallad och igångkörd? 
Kommer man vänta och se om jag kommer igång naturligt fram till vecka 41+6?
Spännande!
Hur det än är, och vad de än gör, så kan jag i mitt stilla sinne konstatera att Nu ÄR det nära! Det kännns skönt. Jag är redo, sedan länge.
Pust.

Jag är så himla glad att ha mitt barns farmor här hos mig! Lugnet och tryggheten som det innebär. All avlastning och allt stöd hon ger, hjärtat svämmar över av glädje och tacksamhet!
Nu ska jag vila efter den lilla promenaden vi gått.


+3 dagar

En grå och trist februaridag. Det har dessutom regnat så smått, mest hela dagen. Bara någon eller ett par minusgrader har uppenbarat sig på termometern,  så vägarna lär ju vara fantastiskt fina att färdas på. Hrrm!

Så, lite glad är jag ändå över att Pyret myser kvar i magen.

Hans och jag har varit och veckohandlat i vanlig ordning. 

Farmor och lilleman lär nog dyka upp när som helst också, så då är familjen samlad igen.

Hans busade till det för hundarna och satte dem i samma hundgård idag. Löpen är över sedan någon vecka eller två (skönt).

Jaana hade tittat på honom som om hon undrat om han var dum i hela huvudet, som inte begrep att han satte henne i fel hundgård!?
Påhittet var populärt i alla fall, för de har busat för fulla muggar! Jaana har varit mest alert, dragit Baco i bakbenen och verkligen levt rövare! Ibland är det svårt att tro att hon faktiskt är 6 år.

Ptja, livet rullar på...

Lev å må!


+2 dagar

Extra sömn och en dusch gör verkligen underverk med hur jag känner mig. Nu är jag sugen på en härlig promenad också. 


Bara en så simpel sak som att duscha blir ett helt projekt. Ett gymnastikpass fyllt med övningar som till en början känns omöjliga att genomföra. Man ska ju liksom få plats med magen någonstans när man viker sig dubbel. 

Klippa tånaglar och ta på strumpbyxor är exempel på riktigt utmanande övningar som höggravid.
Strumpbyxor har jag bara haft en gång (thank God), och det var vid vår vigsel. 

Sedan så det en man i detta hus, som kan få mig att känna mig så älskad och uppskattad, trots mina odrägligt många tillkortakommanden just nu.

Titta, så fina tulpaner!

Ja, och här var jag då. Vattenballong 2000! 

Tung och svullen, med ömmande leder, men vid gott mod.

Och vet ni vad, även om det inte var riktigt säsong för mango ännu, så var det himla gott!

Nu ska maken och jag ut på en promenad. Idag bjuder Åsele på mulet väder,  -2 grader och lite snöblandat tjaffs i perioder. En märklig vinter.
Lite snö, mycket regn och väldigt svajiga temperaturer. Tur att det inte är skoterföre, då hade det garanterat känts jobbigare!


Tar igen en del sömn

Det finns "förstå-sig-påare" som hävdar att sömn inte går att ta igen. Alltså, att sova extra ena dagen, om man har sovit lite en/några andra dagar. Bla bla bla...


Hehe, de får säga vad de vill. För inte vet jag hur det är med andra människor,  men i långa loppet så pallar inte jag med 3-4 osammanhängande timmars sömn/natt. Minst 6 timmar/natt på veckorna, och minst 8 timmar/natt på helgerna är mitt "normala" sömnmönster. 

Nu är det helg.
Hans och jag är ensamma hemma, vilket betyder ett Guldläge att, som nu, ha fått sovit 12 osammanhängande timmar. Det är ju toapauser i sömnen och så. Äta, såklart. 
Jag tänker att, det är lika bra att passa på när jag nu helt plötsligt kunde sova. Förlossningen lär ju ta en hel massa energi, och sammandragningarna skvallrar om att saker är på gång. Hur det än är så kommer ju Pyret om mindre än 14 dagar! För jag lär ju sättas igång om det inte startas av sig själv. 

Åh, nu kom Hans hem efter en liten sväng på "byn". Han har köpt MANGO! Gött!
Så, nu ska jag äta mango! Mums!

Hur som...det är gott att sova! En lite sällsynt lyx känns det nästan som.

Lev å må!


Sjukt lite sömn.

Inatt har det varit jobbigt för att vara helt ärlig.

Alla tankar och förväntningar gör det jättesvårt att slappna av och somna. Just insomningsmomentet har jag ju haft stora bekymmer med sedan jag arbetade för den förbannade kyrkan. (Ursäkta svordomen, men de gjorde fan inte mycket åt problemen)!
Har jag mycket i skallen så finner jag helt enkelt inte ro.

Det är svårt att koppla bort skallen med en mys-unge i magen, plirande med händer och fötter. Fruktlösa försök till att skapa mera plats för sig själv.
Det är svårt att somna när man inte får luft. Denna förbaskade nästäppa! Den är jag faktiskt Riktigt less på! 

När jag väl somnat, så vaknar jag av värk. Vända på sig!
Vaknar igen, mår illa som en räv! Måste jag kräkas? Njae, illamåendet försvinner när jag suttit en stund på sängkanten.

Hejja och hurra.
Ni kan ju gissa hur pigg man är efter Tre ynka timmars sömn!? (Som dessutom inte varit ihållande).
Ändå går det inte att somna om!
Suck!
Påt igen bara...


Noll - Leveransdatum

Jaahapp, idag är det Pyrets beräknade födelsedag. Än så länge, allt lugnt. Pyret gör lite morgongympa, känner små fötter som jumsar runt inne i livmodern. Måste ju vara en himla trevlig bostad dendäringa Livmodern 1.


Redan tidigt i graviditeten så ställde jag in mig på att måsta gå över och förbi BF-datumet. Allt för att inte bli så hiskeligt otålig. 

Ja, nu återstår bara att se Hur länge vi får vänta på Pyret.

Än är inte dagen slut, även om det känns väldigt lugnt just nu. Så, vi får nog ge oss till tåls och öva en stund till på tålamodet.


Hittade ju åt en fantastisk musikgrupp som jag hörde och såg här på kulturhuset för några år sedan, New Tide Orquesta, heter de. Fantastiskt behaglig musik som gör mig glad och lugn. Bra avslappningsmusik med stråkar, dragspel och annat mumsigt i kombination. De finns på "Tube:en", bara att lyssna!


1 dag - Det är nära nu

Jag har sovit relativt gott inatt också, men trodde ett tag att det skulle köra igång. (Har ju ingen aning om hur det ska kännas).

Mensvärken,  ganska ordentlig sådan, "stenmage" också, men än så länge ingen bäbbe. Och, ont i höfterna har jag haft inatt, inte bäckenet,  utan höfterna!?
Men, det Är nära nu...

Återstår väl bara att se hur länge Pyret tänker vara kvar och kura i livmodern. 

Nu ska jag mysa lite med hundarna innan det är dags för mig att koka frukostens havregrynsgröt. 
Havregrynsgröt med hjortronsylt, mums! Bra frukost!


2 dagar - Farmor är här ♡

Blivande farmor är hos oss, behöver jag ens nämna att känslan av trygghet ökade i kvadrat samtidigt som hon klev innanför dörren igår eftermiddag!? 

Jag sov gott,  förutom att jag var så himla hungrig att jag kl 03.00 var tvungen att gå upp för att skala en morot och en banan och stoppa i nyllet.
Bäbben myser kvar i magen, har roat sig med benpress på mammas revben medan hon tittat på Gold Rush med pappa. Inte alls skönt!
Nu är jag så himla trött, efter en helt fantastisk dag, med både skratt och ett par tårar. 
Tänk, vad jag är lyckligt lottad, som får ha så fina människor omkring mig! Människor med så goda hjärtan, fulla av kärlek! Jag är så oerhört tacksam och glad. Jag är alldeles varm i hjärtat av lycka. 
Avslutar dagen med glädje ända in i hjärteroten.


Kittlande hicka!

När Pyret har hicka så tycker jag att det kittlas. Dedär söta små ryckningarna inuti magen får mig att fnissa. Det är så mysigt, även om det samtidigt kittlas.

Tänk att någon man aldrig träffat kan ge så mycket glädje?

Även pappan brukar fnissa gott när han ligger med en hand på min mage. Små fötter som plirar på under den väl uttöjda magen, trampar och sparkar inifrån. 

Så många tankar, känslor och glädjeämnen i väntan på ett nytt litet liv...


Tidigare inlägg
RSS 2.0