Skönaste promenaden

Det är verkligen alldeles för länge sedan jag gick en riktig promenad. Nu gick jag ju iof en ganska rejäl promenad förra veckan också, på älven, men innan dess är det skamligt länge sedan!
Varför?
Jo, Bernhard vill nämligen inte somna om efter att vagnen slutat rulla. Han sover alltså så länge som jag går, men sedan vaknar han och vägrar somna om!


Min plan idag var att köra bort allt detta med slungan. Hacka upp med spade, och sedan slunga, hacka upp mera, och slunga - ni fattar.
Det känns inte optimalt att ha såhär mycket snö runt huset nu när det så smått har börjat att töa.

Jag har ju tagit bort en del tidigare, men lämnade kvar ett lager för att det inte skulle bli så golvkallt inne.
Men såklart, jag hann ju bara börja så for en brytpinne på slungan, så jädra typiskt.
Och när jag då slutade bullra och leva om så vaknade lille B, såklart. Då tog jag och bytte om och kopplade Jaana, och så gick vi en "Åsele runt". 
Bernhard har legat och surrat i vagnen, så jag trodde att det skulle bli en pissig eftermiddag, men till min stora förvåning så somnade han typ 500 meter hemifrån! Så nu ligger han och sover utanför bron, och jag är så sjukt nöjd med denna härliga solskenspromenad!
+12 grader i solen, Äntligen känns det som att våren är på G!

Lev å må!

Ännu en dag ute i solen

Det är verkligen fantastiskt väder här nu. Idag har Bernhard och jag tillbringat en hel massa timmar utomhus igen. Vi har promenerat efter älven, och Jaana fick springa lös, vilket hon såklart tyckte var super!

En glad kille på boben. Han älskar att bli dragen runt på denna farkost.

Även den riktiga skotern är intressant! Att åka skoter är betydligt mer populärt än att åka bil, för det är verkligen inte Bernhards grej.
Vågar vi hoppas på att även morgondagen ska bli såhär fin? Jag njuter för fullt så länge det varar!

Lev å må!


Vilken strålande dag!

Men alltså hörrni, vilket väder det blev!

Hundarna är i skugga än så länge, men bara solen kommer lite högre upp, så vet jag exakt vem som kommer ligga och njuta i solen, Jaana!

Det är hyfsat med snö i år, lite annat än förra vintern då det bara var is och halka.

Växthuset har vi skottat av hela fyra gånger i vinter. Tidigare så har vi bara skottat det en gång på hela vintern.

Den här lilla killen har inte en lika fin dag dock. Grät krokodiltårar vid lunch. Hungrig, men ville ändå inte äta. Han var trött också. Stackars liten.
Mamman funderar även på om det inte bör vara fler tänder på g. Han har ju åtta stycken, men det är länge sedan dem var uppe helt.

Jag är på oförskämt bra humör idag, solen skiner och det är ju SÅ fint ute! Alldeles perfekt temperatur är det också. 
Ikväll ska jag simma, tänkte prova att göra det en gång i veckan.
Nu är det min tur att äta lite lunch, sedan tror jag att jag skippar omorganiseringen här hemma, till fördel utomhusvistelse i solskenet. Låter utmärkt i mina öron, även om jag är less på kaoset. Jag har väntat hela vintern på detta väder, då gäller det att passa på när det väl blir fint också!

Lev å må!

Fredagsmys

Jag har precis kommit in från en sparktur i gott sällskap av sömnig son och glad hund. Det blev en runda runt halva Söråsele.

Det var lite snålblåst även idag. Det har varit det i några dagar och därför har tilltänkta sparkturer blivit inställda. Jag har ju ingen ruta på holken, så om det blåser för mycket vill jag inte ta den.
Blåsten var i alla fall betydlig mildare idag och inte lika kylig som vad den varit tidigare, så idag blev det äntligen en tur. Även Baco var helnöjd med det fredagsnöjet. 

När man kommer hem är det skönt att rulla sig i snön några varv, svalka sig lite.

Idag har jag även gått igenom mina behörigheter och kort inför återkomsten på jobbet till sommaren. Det är ju en hel massa saker att hålla reda på så att det är uppdaterat och fortfarande giltigt. 
Körkortet förnyade jag ju efter att vi gifte oss, så det håller i 4 år till. (Vart 5e år ska det bytas ut när man är yrkesförare).
Nu är det dags för ett nytt färdskrivarkort (kortet där tider, raster och hastighet registreras).
Mitt YrkesKompetensBevis (YKB) börjar också vara dags att förnya. Lär väl bli här under hösten skulle jag tro. Har meddelat arbetsgivaren att det börjar vara dags.
Jag skulle även ha behövt uppdatera min behörighet på Farligt gods, vilket jag måste ha kvar om Hans vill skicka mig på tippen med spilloljor osv från skogen. Det får man inte frakta hur som helst! Men det får i så fall vårt eget företag bekosta.
Jag får köra en massa farliga saker, t.o.m. sprängämnen! Visste ni det?

Nu ska jag och min hemska kalufs dricka upp kaffet. Åh vad jag längtar tills den röda färgen har vuxit ur, då ska mitt hår få vara naturligt sedan. Lite slingor på sin höjd. Just nu är det åtminstone ingen mening att göra något åt det. Mamman får lyxa till det med tillsnoffsning när pojken blir lite större. Mitt hår står inte högst på prioriteringslistan så att säga. Eller så åker det av när jag börjat jobba och tröttnar på att ha hydraulolja och grus i det, går snabbare att tvätta ur olja ur kort hår, haha...

Lev å må!


Blåsväder och testosteron

Himmel och pannkaka vad det blåser idag!
Jag har precis kommit in efter en långpromenad och jag kan lova att det friskar i emellanåt! Var klok och valde bort en fodrad jacka för en tjocktröja i kombination med windstopper. 

Nu, över till något som känns betydligt jobbigare än lite blåsväder.
Sedan Bernhard slutade amma så känner jag hur kroppen börjat producera testosteron igen, ingen angenäm upplevelse kan jag meddela. Och helt plötsligt är alla tidigare "problem" tillbaka med humörsvängningar, lättheten att lägga på sig en hel massa kilon osv.
Den enda skillnaden är att nu vet jag ju att det är PCOSen som gör det, även om vetskapen inte gör det  mera uthärdligt. 
Just i detta avseende så önskar jag faktiskt att jag inte var jag, för det är så fruktansvärt jobbigt både fysiskt men framförallt psykiskt!
Jag vill inte ha mustasch.
Jag vill inte ha lika håriga ben som en man.
Jag vill inte gå upp 10 kg bara av att titta på mat.
Jag vill inte ha explosivt temperament!
Det är pinsamt och jag skäms! Och jag får jobba så inni helvete för att gå ner i vikt och hålla kilona borta!
Jag vill inte ha ännu större chans att få diabetes än vad jag redan har!
Nej, PCOS suger.
Jag försöker tänka positivt, men ibland måste man bara få ur sig skit som byggs upp. 
Det finns ju i alla fall ett riktigt gott skäl till att vara ute och röra på sig, för all fysisk aktivitet stävjar alla symptom, samt minskar risken för diabetes.
Så...det är väl bara att motionera på, i snöstorm som spöregn. 

Lev å må.

Mormors renhudstossor från 1964

Min mormor, alltså Bernhards gammelmormor har alltid varit en mästare på att spara gamla saker. Saker som är hela och fullt användbara, bara någon vill använda dem. 
Denna gång gäller det ett par rentossor som min mamma använde när hon var liten. Dem passar nu alldeles perfekt till lille Bernhard!
Rentossorna som min mamma en gång i tiden använde, förmodligen vintern 1964-1965.
Dessa är helt perfekta med ett par yllestrumpor i, då håller sig Bernhards små fötter varma när vi är ute på äventyr.
Idag har vi gått en långpromenad.
Jag har dragit Bernhard i pulkan.
Bernhard har åkt en liten sväng skoter för första gången. Det var även min första sväng på väldigt länge. Så kul, skönt och fantastiskt!
Bernhard var mest fundersam på vad det var för tok som mamma nu hade hittat på.
Vi har med andra ord haft en dag med massor av tid utomhus, precis som vi vill ha det.

Lev å må.

11 månader

Lille lille Bernhard, som inte är så himla liten längre. Han blir 11 månader idag, en månad kvar tills han fyller hela ett år.

Tänk att det snart har gått ett helt år!?
Vid den här tiden för ett år sedan, var det en personlig bedrift att ha "promenerat" 500 meter.
Jag hade ont och började vara less, samtidigt var jag livrädd för att något skulle vara eller gå fel. Jag var oerhört uppmärksam på minsta lilla avvikelse i bebisens rörelser och tider i magen.

Idag har vi promenerat nästan 4 km, det gjorde inte ont, men det var lite kallt om knäna. Ett lite udda ställe att frysa på, men så var det i alla fall. Och Jaana tyckte att det var lite kallt om tassarna till en början. Men gissa hur jäkla skönt det var med en rask promenad!? Jag känner mig som en ny människa.
Min skatt låg nerbäddad i sin åkpåse och sov så gott, iklädd setet som min mamma en gång i tiden stickade till sin son (min bror).

Tänk vad livet förändrats efter Bernhards ankomst.
Han är det största och det bästa som hänt i mitt liv, och jag älskar honom sådär innerligt som jag nu förstår att de flesta mammor älskar sina barn. Så nu förstår jag äntligen vad mammor menat med att den kärlek man känner till sitt barn, går inte att jämföra med någon annan känsla. Och det finns inga ord för att beskriva den kärleken.

Jag är så tacksam för mitt älskade barn. Jag är tacksam för att han får vara frisk och stark. Nyfiken och envis. Sprudlande och kreativ.
Min älskade Bernhard!

Så jädra gött!

Jag är precis hemkommen efter en grymt skön och rolig sparktur. Med Bernhard i holken och en ivrig jämte framför, vad kan gå fel? (Förutom att Baco höll på att dra omkull oss efter bara 150 meter så gick allt som en dans).
så snygg, snäll och go hund! Älskade jämte!

Den obligatoriska snörullningen efter motionen, alltid!

Bernhard somnade i holken efter bara någon kilometer.
Rundan jag har kört nu är cirka sex kilometer lång, ganska lämplig.
Ordentligt nerbäddad bland ullfiltar, fleecefiltar och fårskinn. Mysigt!

Lite frost i hår och ögonfransar. Att få vara utomhus varje dag i frisk luft, så lyxigt!

Fick en present från Hälleforshundklubben! Tack! Min nyckelring behövde verkligen bytas ut, så denna kom väl till pass.
Alltså, gårdagen blev verkligen en konstig dag. Ni minns att jag skulle baka saffransbullar, det spårade ju ur totalt!
Bernhard vägrade somna när jag skulle sova ner honom, så degen jäste i en timma istället för 30 minuter! När jag sedan skulle börja baka ut degen så hinner jag bara mjöla bakbordet och så blir allt svart! Strömavbrott!
Så typiskt!
Hann dock bara ringa till maken och beklaga mig så tändes lyset igen. Men, det tråkiga var att Transport (mitt fackförbund) hade en träff på ABF som jag så gärna ville gå till, men pga bull-kaoset så blev middagen sen, Bernhard grinig (stackarn) osv. Ja, ni förstår!

Men, nu ska jag pyssla på lite här hemma medan lille B sover i ute i holken.

Lev å må!

Sparken

Det blev mildare ute igår, så Bernhard och jag åkte till Lycksele som det var planerat. Jag tyckte att det var ovanligt lite folk ute i farten igår, i alla fall i butikerna. Fast det är ju bara skönt.

Ute efter vägarna råder dock exakt samma problematik som tidigare. Hur kan man Inte veta var man har bilens högra hjulpar!? Eller är man bara så egoist och ignorant att man BUMS ska köra mitt i vägen och tycker att alla andra ska flytta på sig?
Jaja, det lär ju knappast ändras bara för att jag retar mig på det, man får nog vänja sig med att slå snökäppar i högra backspegeln.

Jag köpte i alla fall en spark till mig själv i julklapp. Sparklådan har jag fått låna hemifrån Aronsjö tills jag är klar med den. Så, idag ska Bernhard få åka sin första sparktur!

Jag köpte ett fårskinn som han ska kunna ligga på (under det ligger en ullfilt), och så tänkte jag bädda ner honom i en ullfilt. Då borde han ju hålla sig varm?
Vi ska iväg och träffas med föräldragruppen på biblioteket idag, så mysigt!

Jaja, nu ska jag duscha.

Lev å må!


10 november

Jag orkar inte skriva något "riktigt" inlägg, ni får några bilder från de senaste dagarna istället.

Bernhard och jag åkte ut och hälsade på pappan i skogen. Med Bernhard i BabyBjörnen blev det en liten promenad för att kika på några fångstgropar.
På promenad med Jaana som sällskap. Hon hittade en tennisboll, och minuterna därefter var det svårt att tro att hon fyller sju i januari.
Bernhard har inventering av skåp och lådor här hemma. Dagarna består nu till stor del av att plocka ihop soppslevar och yllestrumpor som ligger utspridda här hemma.
Håller koll på smurfarna. Mamma har sänkt botten i sängen, och än har jag inte kommit på att jag skulle kunna nå mobilen om jag ställde mig upp...
Idag är det riktigt härligt väder ute! Igår ösregnade det hela dagen, så då blev det inte så långa promenader, men idag har vi gjort en "Åsele runt" med Jaana som sällskap.

Ja, det är som vanligt med andra ord.


Eller, näh, jag är lite förkyld faktiskt, och det vill jag ändå påstå är hyfsat ovanligt. Har haft halsont och torrhosta i ett par-tre dagar, men det börjar redan vara mycket bättre, så...Ja...det räknas knappt.

Lev å må!


Hösthobby

Klyva ved för hand är en trevlig sysselsättning. Det är med all säkerhet inte så dumt för kroppen heller.

Vagnen står parkerad utanför hundstugan. Vi var ju på långpromenad innan jag började klyva veden, och där borta står den ju på säkert avstånd från flygande vedklabbar.

Bernhard sover ovanligt gott idag, skönt. Han har under de två-tre senaste nätterna sovit himla oroligt, vaknar ofta och gråter. Jag har även märkt att om han sover gott på dagen så brukar han även sova gott på natten, Så vi får väl hoppas att inatt blir en bättre natt. 


Den lilla snö som kom natten mellan fredag och lördag ligger fortfarande kvar, eller, ja, det mesta har ju töat bort igen men, det känns att vintern är på väg.

Lev å må!


Långpromenad i höststormen

Nu börjar det bli höst på riktigt, och just idag blåser det som om det inte fanns en morgondag!

Bernhard och jag har nyss kommit in, vi har varit ute sedan klockan var strax efter tio. Vi har bland annat städat ur växthuset och börjat förbereda det inför vintern med att stötta upp taket (försiktighetsåtgärd). Plockat ihop ute i carporten, sopsorterat m.m.
Strax efter elva ville lille B sova, så då tog vi med Jaana och gick en långpromenad.

När vi kommer hem så har sophuset blåst omkull.

Usch, jag hatar när det blåser, det är verkligen det sämsta väder jag vet! Bläää!
Jaja, solen lyser ju också, så jag får väl trösta mig med det.

Nu blir vi nog inne resten av dagen. Jag tänkte rensa ur ALLT ur garderoben som jag inte kan ha, och förmodligen aldrig kommer att ha på mig igen. Alla gamla kläder tar bara plats och energi, om jag rensar ur dem kanske jag äntligen drar ut tummen och inser att jag måste shoppa. Alltså, shoppa kläder, det kan ju omöjligt finnas något tråkigare!?


Lev å må!


Skogens skafferi

Denna dag har gått så oerhört fort, och jag har hunnit med både kloklippning, långpromenad och trattis-plock.

En glad, och som vanligt extremt surrsjuk Jaana.
Hehe, tittut!
På väg ut till skogs.
Svampplock på lagom avstånd från vägen när man har en liten B som sällskap.
Var ju tvungen att svänga förbi på Axbergs och skaffa mig en svampkniv.

Svampen blev ett spontan-il ut till skogen. Blev så sugen på att ha svamp i köttfärssåsen. Hann inte plocka så mycket dock, iom att jag skulle hinna hem till middagstid. Jaja, jag får åka ut en gång till helt enkelt.


En bra dag, trots regn och kraftig blåst.

Lev å må.


Lika som bär

Det är SJUKT jobbigt att promenera med jämten, men även han måste ju få komma ut ibland.

Baco tänker: Fy tusan vad den där gråstenen till matte är tung att dra runt byn!

Matte och jämten är skrämmande lika varandra efter en promenad tillsammans. Eller vad säger ni?


Lev å må!


Hälge

Jag har försökt att läsa för lille B i omgångar under de sju månader han funnits med i mitt liv. Själv älskar jag ju att läsa och försvinna in i litteraturens underbara värld, och jag hoppas och önskar att även han ska uppskatta text, och allra helst tidigare än vad hans mamma började inse att det faktiskt finns Bra böcker också.

Så, efter maten prövade jag igen, att läsa för lille B, och upptäckte till min glädje att, han nu börjar uppskatta min tillgjorda röst vid läsandet. Vi läste ur några Helge-böcker som pappa Hans har, dem är ju fulla med färg och så, och även himla roliga för mamman att läsa. Så när jag skrattade åt böckerna, så skrattade Bernhard med (åt mig, tror jag) haha.


Han är ju så duktig på att sitta nu också, så då är det himla mysigt att mysa ner sig i soffhörnet tillsammans med en bok.
Stunden med läsning blir inte så lång för visso, men jag vill verkligen inte att han ska bli uttråkad och uppleva lyssnandet som ett "måste", utan jag hoppas han ska tycka att det är roligt, mysigt, spännande, positivt helt enkelt.

Vi, lille B, Jaana och jag har hunnit med en långpromenad idag också. Solen har ju lyckats bryta igenom det kompakta grå molntäcket som varit senaste veckan, så skönt! Som vi njöt!

Lev å må!
Nu tror jag lille B ska få bada lite, han ser taggad ut för att bada lite balja 


Dagar

Jag tycker dagarna bara rusar fram. I veckan har jag varit flitig med promenader, allt tack vare fru Persson! Promenaderna blir trevliga sociala stunder och hon lämnar alltid av mig hemma med en enorm feel good känsla i kroppen och knoppen.

Tänk så mysigt att få ligga där, nerbäddad under en filt. Det börjar bli kyligare ute nu, speciellt på förmiddagarna innan solen värmt upp höstluften.
Baco fick hänga med ut idag, överlycklig i band framför fru Persson. Baco är en högst älskvärd hund, men drar så förbaskat!

Lite lingon har jag hunnit plocka också, i sällskap med älskade "lill-kusin" Marie ❤

Hon är förstås inte så liten längre, med 20 år fyllda, raska steg mot 21. Var tar åren vägen!? 

Bernhard äter blåbär medans mamma rensar lingonen. Fyra kilo blev det inledningsvis, men mer ska det bli!
Klurigt att äta själv. Det mesta hamnar på golvet, men övning ger färdighet.

Vi har det med andra ord himla bra. Hösten brukar annars ge mig ångest, men nu känns det mest bara mysigt.

Dagarna med lille B fyller mig med fascination! Tänk så snabbt han utvecklas. Nu kanar  han baklänges på mage efter golvet tills fötterna stöter mot hinder, då kan han bli arg. Annars tycker jag att han är glad jämt nu för tiden. Alltid möts man av ett glatt leende, och kiknande små skratt! Ljuvligt.

Nu ska jag återvända till min mys-bubbla.

Lev å må!


Underhållande apparat

Bernhard har funnit intresse för en ny apparat.

Nu ska vi ta med den 4-benta gula fröken på en promenad i det vackra och klara höstvädret.


Skitjakt på er alla premiär-älgjägare!


En promenad

Ibland, och för det mesta så är det riktigt härligt med en långpromenad. 

Nu när hösten kommer med sin klara och friska luft så känns det extra härligt tycker jag.

Promenaden ger utrymme för friska och klara tankar, reflektion. Vad vill jag lägga vikt på i mitt liv?


Jag behöver promenaderna nu. Relationen till min egen kropp är otroligt svår sedan jag fick barn. 
Jag skäms över hur dömande jag varit när jag inte visste bättre. Det är så lätt att stå på sidan om och säga "Men, du har ju fått det finaste som finns, livets gåva!"
PCOSen gör det inte lättare, Utan känns som ett stort stenblock som bromsar upp. Det är lätt att känna sig dyster ibland.
Kommer jag någonsin lära mig att älska de nya skavankerna på kroppen? 
Att gå upp 30 kg så snabbt sätter spår, det behöver man ju inte vara raketforskare för att begripa.
Jag önskar att jag kunde älska kroppen, för den här trots allt högpresterat. Och ja, det finns dem som har det värre, men vad hjälper det mig och mina känslor?
Jag antar att det bara är att gneta på, gilla läget och ge det tid.

Något annat som jag förändrats med sedan jag fick barn, är synen på relationer. Jag orkar liksom inte tjaffsa  med folk, utan jag skiter hellre i dem, rent ut sagt. Kan du inte vara som folk och hälsa när vi ses, nä, men vet du vad, då skiter jag i att hälsa på dig med! Varför ska jag ödsla en massa tid och energi på att fundera på vad jag har gjort varje gång du Inte hälsar? Och så helt plötsligt så hälsar du? 

Nej, sådana barnsligheter har jag slutat med. Antingen hälsar man, eller så hälsar man inte. 
Jag har viktigare saker att ägna tankarna åt än högfärdigt och märkvärdigt folk. 

Den här lilla typen är ett klart exempel på vad som är högprioriterat i mitt liv nu, med all rätt.


Nu är det fruktstund!
Puré på nektarin blir det idag!

Lev å må!


Römertopf

Alltså, jag skäms ju lite när jag nu medger att jag är 30 år gammal och detta är första gången jag lagar mat i lergryta. 

Jag vet ju att det mesta blir väldigt gott i denna uppfinning, och dessutom är det ju så enkelt! Varför har jag inte provat detta tidigare?


Haha, ja, det återstår väl att se om det kommer att smaka lika gott som det ser ut. Jag hoppas det, för att då ska detta bli min nya kompis i köket.
Kycklingen är inne nu, och jag har varit på promenad med hundarna och vagnen. Hann hem och ta in posten precis lagom till att det börja regna.

Ja, nä, Nu ska jag snart kolla hur det går för kycklingen, om det ser ut att lyckas eller om det blir en Epic fail.

Lev å må!


Bryta tristessen

Idag kände jag att humöret höll på att barka iväg. Jag blir verkligen på uselt humör av att bara vara hemma och inomhus, har stort behov av att få vistas utomhus flera timmar dagligen för att må bra.

Så med Bernhard i vagnen och den gula fröken i band tog jag en promenad mellan skurarna.

En liten promenad på 50 minuter kan verkligen rädda en hel dag! Kändes helt fantastiskt efteråt! 

Jag hade ju fått in en så bra rutin med promenader där i vårvintras, men så kom vi lite längre in och närmare sommaren med alla trädgårdsbestyr, och då tappade jag bort promenaderna. Bernhard ändrade ju dessutom sina sovrutiner, så allt blev kaos där ett tag.
Just nu verkar en stabilare period ha infunnit sig igen.

Idag blev det korvstroganoff med potatis till middag. Det är en sån himla bra maträtt, enkel och hur god som helst.
Inga grimaser från Bernhard heller när han fick smaka mosad potatis med sås utspätt med lite bröstmjölk. Han verkar acceptera det mesta än så länge 😊