Älgskogen

Jahapp, idag har vi varit i skogen en sväng, Magnus föräldrar och jag.
Primärt för att leta efter julgranar, men det var väl det sista vi ägnade vår tid åt.
Vi hittade nämligen dagsfärska älgspår på ett av våra områden, och eftersom jag hade tagit med Jaana så blev jag ju tvungen att släppa henne, för att se om det kunde leda till något intressant.
Men, hunden försvann, och gav inte ifrån sig ett ljud. Jag spårade, konstaterade att det rörde sig om två djur, ko med kalv. Eftersom Jaana både var tyst och lös med sin frånvaro så spårade jag på, men efter över en timmes tystnad så började jag såklart att bli riktigt orolig. Annars brukar hon komma tillbaka då och då, kolla att man är med och att man finns kvar. Men hon kom inte, skällde inte, grät inte ens en gnutta.
När jag kom tillbaka till bilen så hade Manges mamma gjort upp en eld, så jag hjälpte henne att samla ihop lite ved, och sedan började jag vissla och ropa efter hunden. (Att ta bilen i sådana fall är BIG NO NO!) Vill ju absolut inte lära henne att det är Jag som ska hitta henne, istället för tvärtom, det är ju Hon som ska hitta Mig! Så jag visslade, och ropade, och efter ca. 15-20 minuters ihärdigt skapande av en massa oljud, så kom ett litet skall. Så då kom hon, och huvvaligen så glad man kunde vara.
Eftersom jag blivit riktigt orolig, så blev jag så glad så jag trodde jag skulle börja gråta, och Jaana skrek rätt ut och viftade på svansen så jag trodde hon skulle trilla omkull.
Å så glad hon var när hon fick lite limpsmörgås med falukorv på, apelsinen var väl ingen höjdare direkt, men den slank då ner i alla fall.
Nu ska jag gå ut i frysboxen och ta upp lite grytbitar, i ett naivt hopp om att det ska hinna tina upp innan det är dags att tillagas, (men det torde nog bli grytbitar imorgon), för inte hade jag trott att vi skulle vara i skogen i nästan två timmar för att leta hund istället för julgran.
Lilla gumman, nu har hon i alla fall somnat uppe i sin säng, utslut. Bårde fysiskt och psykiskt.

Matte fortsätter kampen om att tömma tvättkorgen, sedan ska jag städa på toaletten.

Lev å må!


En liten Jaana, ca 4 månader gammal, anfaller kottarna i skogen på Åslia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0