Trattkantareller

Nuså, nu har jag varit hos Manges mamma och hjälpt henne att göra etiketter och snygga till burkarna för de syltade trattkantarellerna som hon har gjort.
Över burkens lock satte vi ett billigt tyg som hon klippte till runda bitar av med en taggsax, därefter knöt vi fast det med svampfärgat ullgarn, och i snöret fäste vi etiketterna. Etiketterna gjorde vi av grovt naturpapper som vi brände i kanterna och skrev sedan med en svart penna med snirklig skrivstil. Fasen så snyggt det blev!
Får lov att gå och ta kort när de ska sälja burkarna på skyltsöndagen på hembygdsområdet. Vi gjorde likadant till burkarna som de ska fylla med hemkokt hjortronsylt.
Och med mig hem fick jag vetelängder som svärmor bakat, en stor burk med inlagd gurka, äppelmos och honung, allt hemgjort, och fantastiskt gott!

Ikväll tror jag att vi ska försöka göra ett ryck i den övre hallen här hemma, måla klart taket i alla fall. Sedan måste golvlisten brytas bort och nytt golv läggas in, istället för den hiskeliga heltäckningsmattan som ligger där just nu.
Tidigare var det heltäckningsmatta i hela trappen, men den har vi tagit bort, betsat stegen svarta och målat vitt mellan trappstegen. Och istället för mörkbruna väggar a´la 70-tal, så är de nu ljusgråa.
Egentligen skulle jag ha bundit kransarna till broräcket och till balkongen innan det blir kallare ute, för just nu är det perfekt väder att vara ute och pyssla med sådant smått och gott.

Studierna i juridiken kunde inte kännas mer avlägsna än vad de gör just nu, även om jag kanske hade behövt sätta mig ner och plugga, det är ju tenta i slutet på januari. Har fått så fruktansvärt dålig studiediciplin sedan jag slutade gymnasiet, allt är roligare än att studera just nu, även om jag är hyffsat taggad och vet att stor del av framtiden hänger på att jag klarar kursen.
Så nej, jag läser inte till jurist, det är bara en grundkurs/översiktskurs i juridik. Och nej, det är faktiskt inte så lätt som man kan tro, det är ganska tungt, och mycket som man skulle kunna tycka skulle vara bättre om det var annorlunda.



Förra sommaren, Mira, Hubbe och jag.
Lille Hubbe springer numera i de sälla fjälltrakterna, fick ta bort honom pga. höftledsproblem, han var litte drygt 5 år gammal. Och trots att han var en liten surgubbe, och en liten hund, så var han en riktig charmör.
Han var med ÖVERALLT, på fjället på vandring, på skotern, och som i detta fall, på båttur. Han älskade att få vara med, och när det blev för jobbigt så fick han äka i mattes ryggsäck eller bli buren.
Ett år när jag var och plockade hjortron så var jag ganska långt bort från en väg, det var långt till myren som jag skulle till, men Hubbe hängde på och var med hela dagen i slätregn, men så när vi skulle hem så var han trött. Innan jag for hemifrån på morgonen så förstod jag att han skulle bli trött, så jag hade packat ner en filt och handduk, så jag bäddade in honom i det i ryggsäcken, och bar hinkarna med hjortron i händerna istället, så han somnade där bak på min rygg, men "flärpen" över huvudet så bara näsan och lite av framtassarna stack fram.

Mira är den äldsta hund vi har just nu. En gordon setter tik på 2,5 år. Kommer ursprungligen från Norge och heter Krutröykens Mira. Hon är ett yrväder med en svans som viftar ner allt från blomkrukor till fönsterlampor (bordslampor i fönstret som hon kommer åt genom att stå på soffan). Och det är alltid full fart. En riktig kelgris som älskar att sitta i knäet, och har husse-/matteperioder. Ibland är det Bara husse som gäller, och ibland bara matte. En flexibel enmanshund med andra ord. Just för tillfället är hon i en husseperiod, vilket gör att hon ogärna lyssnar på mig när jag vill korrigera henne. Medans Hubbe levde så använde hon honom som skurmopp, dvs. när de lekte och kampade om en leksak, så la sig Hubbe på golvet och Mira drog omkring honom.

Hubbe och Mira vilar på liggunderlag i sovsäck uppe på Marsfjället, sommaren 2010.
Trötta efter ca 1 mil vandring upp på fjället, så här låg de och mådde gott medan Mange och jag slog upp tältet.

Näh ni, nu ska jag ut och binda kransar. Måste se om jag har någon bindtråd, kanske får fara ut i skogen en sväng och fixa lite mera enris och lite ljung vore nog fint att binda in också, vi får se vad det blir.

Haré!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0