Vedspis och vedpanna...

Det fick lov att bli svärmors kroppkakor, uppstekta i smör på gjutjärnsspis. Sanslöst gott!
Litte lingonsylt och en falurut på det, som pricken över i.
Tänk så underbart, att slippa slå igång den fördömdade elspisen. Bara få stå där till knastret från veden och steka kroppkakor.
På morgonen när jag vaknat och gett hundarna mat brukar jag göra upp en eld i vedspisen och koka havregrynsgröt på den, och äta svärmors hemgjorda äppelmos, eller min hemkokta hjortronsylt till. Och bara att koka gröten på vedspisen gör att den smakar bättre.

Sedan har vi ju en luftvärmepump i huset, men ändå så är det något rustikt och gammel-dags-mysigt med att ha en vedpanna att elda i, och gamla gjutjärnselement som värmer upp hela huset. (Sedan att det är ett rent helsike att göra upp veden, det är en annan femma.)

För ett par dagar sedan så mejlade jag uppfödaren till Jaana (Hälleforsaren), för att berätta hur det gick med henne. Få berätta om att hon trots sin ringa ålder redan har skällt på ett par älgar, men att det ännu inte resulterat i att vi har lyckats fälla någon för henne. Mycket på grund av att hon skäller så korta stunder. Jag blev så glad när han svarade och skrev att Jaana och Marion tydligen blev en bra kombination.


Jaana 4 månader.

Jaana är min första egna hälleforsare, men jag har under hela uppväxten haft med rasen att göra. Så det var verkligen en lycklig dag när jag fick veta att jag skulle få ta en tik-valp från Stalon. Jag var orolig att min nytagna jägarexamen skulle ställa till det för mig, eftersom det var uppfödaren som skulle utse vilka de ansåg lämpliga att få ta en valp. Så det var inte utan att man kände sig lite hedrad när telefonsamtalet med glada nyheter kom. Då var Jaana 5 veckor gammal.
Hon hann inte mer än komma till vår familj och vara hos oss ett par dagar föränn hon började visa intresse för att spåra älg. Snön var fortfarande djup, och det såg väldigt roligt ut när hon dök ner i älgspåren så bara svansen stack upp, och sedan lyckades hon trockla till sig så att hon kanade på mage över till nästa spår.


Jaana, 9 veckor.

Just nu leder Jaana på listan över skadegörelse orsakad av hundarna. Tusenlappar har formligen flugit förbi ögonen. Men så är det att ha valp, och oftast med spetsar, allt som går att tugga på, ska det tuggas på.
Sedan om det är TV-dosor, MP3-spelare, sökare för brandmän, filtar, kuddar eller hörlurar av märket skullcandy, det spelar ingen roll, de kliar skönt i munnen.

Nu ska jag hitta på något skojsigt med hundarna medans husse är på övning.

Haré!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0