♥Kärlek till fyrbenta vänner♥

Hundar ger så mycket glädje.
 
Jaana och matte myser i skogen.
 
Mira ligger och myser på matten mage.
 
Efter helgens bus med mormor och morfars hälleforstik Aya så är båda väldigt trötta.
För ungefär en timme sedan fick jag tvinga ut dem på morgonpinkning, snabbt hade de uträttat sina behov och ville in igen för att fortsätta sova.
 
Mira som somnat på soffan.
 
En liten Jaana som också uppskattar soff-snark...
 
Bara för några minuter sedan kom Mira in och ville ha lite gos och kärlek.
Ville bums ställa sig med framtassarna i mitt knä och ge mig en stor, och väldigt blöt setter-puss, därefter var hon nöjd.
 
Mira är en liten linslus...
 
Jaana likaså.
 
Och alldeles nyss kom en glad Jaana inlufsande på kontoret, viftande på svansen, bara för att visa att hon hittat sin favoritleksak, samma favoritleksak som Hubbe hade när han fanns kvar i våra liv. Ett regnbågsrandig pip-figur i form av ett ben. Saken är den att hon biter aldrig på den så att det piper, hon vet nog inte hur man gör...men hon bär alltid omkring på den.
Det första hon gör på morgonen innan hon ska gå ut, är att leta rätt på sin älskade leksak, och sedan bär hon den några varv inne i huset, oftast bara för att komma och visa upp den för mig och Magnus.
 
Jaana spanar ut genom vardagsrumsfönstret.
 
Varje dag, får jag flera goda skratt och jag får le en massa åt dessa hundar.
De har så mycket hyss och konstigheter för sig, men de är bland de finaste jag har.
Mira kan ibland göra mig galen med sitt pipande och eviga pratande. T.ex. så går det inte att få besök av vissa personer, för Mira vet, att dem vet var tuggbenen finns, så då surrar hon en massa och öppnar skafferidörren och buffar med nosen på påsen som tuggbenen ligger i, sedan babblar hon helt enkelt på tills hon har fått sitt ben.
 
Mira öppnar sin julklapp, innehållande tuggpinnar.
 
Jag skulle vilja påstå att dessa hundar är väldigt intelligenta också. Nu vet jag att det inte bara är våra hundar som är smarta, utan de finns flera fantastiska små krabater där ute som har sina egna unika förehevanden.
Mira och Jaana behöver aldrig gå törstiga t.ex. för när vattenskålen är tom, då släpar de runt skålarna på köksgolvet, skramlar med dem och för ett fasligt oväsen! Samma är det med matskålen...om de har ätit upp men inte är mätta, så får matskålen en liten åktur på köksgolvet, och så fort man har fyllt på så är de nöjda.
 
Badbrudar.
 
Vilka underbara vänner man har i dessa hundar!
De är fantastiska!
 
Goda vänner redan då...
 
Och såhär ser man dem ofta, mysande tillsammans.
 
Det är härligt med hund, så är det bara!
 
Jag har svårt att tänka mig en dag utan sällskap av hundarna, den skulle kännas tom och innehållslös.
Har man inte egna barn, så är det nog svårt att förstå kärleken som finns där, samma är det med hund...har man inte hund, så är det nog svårt att föreställa sig hur mycket dem ger, i kärlek, tillit, förtroende, glädje, sorg när de går bort.
Dem gör inte alltid som man vill, men oftast lyssnar de, både på kommandon och känslor. Känslorna behöver de inte höra i ord, dem känner vad man känner.
 
Detta är lilla Sally.
Det är en god vän till Magnus och mig som äger henne, men bilden visar så väl känslorna.
Jag tycker så mycket om denna lilla setter-tik, och hon känner det...av Sally får man alltid bamsekramar! Kärlek till hundar behöver inte betyda att man bara älskar sina egna...
 
Jag älskar mina hundar, och skulle inte för en dag vilja leva utan dem, och jag skulle göra vad som hellst för dem!
Just nu njuter jag för fullt över att båda är unga, friska, starka, glada, busiga, lydiga och trygga. Vi har förhoppningsvis många år kvar att njuta av de små liven och deras upptåg.
 
Det kan kanske upplevas som löjligt, att känna så stark för sina djur.
Men jag gör det, jag känner så oerhört starkt för Mira och Jaana, och jag vet att det är ömsesidigt, och det är det bästa med hundar. Älskar hunden dig, då vet du det. Älskar den dig inte, då är du lika intressant som färg som torkar.
 
Jaana hälsar "Hej då", för nu vill hon ha sin matte för sig själv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0