Lydnad...

Just lydnad är väl knappast något som man kan få för mycket av på en jakthund, anser jag.
Sedan vet jag inte om vi, Magnus och jag, har någon speciell metod, men mycket av det går ut på tillit.
Och nu snackar jag inte bara om att hunden ska kunna lite på oss, utan även att VI ska lita på hunden.
Att man VÅGAR ställa sig inför utmanande situationer, för både sig själv och hunden.

Så idag har Jaana och jag varit på långpromenad.
Vi gick upp mot blåviken och in efter skogsbilvägen som går mot Torvsele.
Hela vägen dit, fick Jaana gå fritt i koppel (för att göra av med lite energi). Och på vägen hem igen så tog jag av koppel och halsband vid Blåviksskolan, därefter fick hon gå "fot" hela vägen hem.
Första biten fram till OKQ8 var det inga bekymmer, hon gick klockrent, och knappt några korrigeringar krävdes.
Sedan blev det såklart lite svårare, med en massa bilar, människor, sparkare, dofter, himmel och pannkaka! Men hon gick så fint...klart att hon tappade fokus ibland, men vi klarade upp de små felen snabbt och smärtfritt.
Mitt i alltihopa gjorde jag det lite extra utmanande med lite vändningar och så.
Väl hemma var det "Stanna, sitt, VARSÅGOD!"



En busig liten Jaana bakom släpvagnen hemma på gården.



Två harmoniska små brudar.

Det första som jag tycker är ABSOLUT viktigast att min hund kan, är "Stanna".
Etfersom jag är ute och åker en hel del, så är det ett ovärderligt kommando som räddar hundliv. För när man ska ta ut hunden ur bilen, så vill man ju göra det under kontrollerade former, dvs. inte när hunden själv vill, som oftast är NU och NU! Jag vill att min hund ska stanna i bilen tills jag har fått på den den utrustning jag nu vill ha på den, om det är pejl, halsband, dragsele eller vad det nu än må vara.
Om hunden rusar ut ur bilen, utan att jag har kontroll, då kan den bli påkörd! OCH, som hundägare är man SKYLDIG att hålla sin hund under uppsikt, eventuella skador som din hund orsakar, blir du som ägare skyldig att ersätta!

Det andra ABSOLUT viktigaste kommandot är "Hit".
Inkallning är A och O, utan den är man fucked! Och absolut lättaste sättet att träna inkallning är att berömma hunden när den självmant kommer, man läggar in ordet "hit" innan hunden har nått fram, och sedan blir man LÖJLIGT glad när hunden kommer.
Nu ska jag erkänna att jag har varit väldigt slapp på att träna inkallning med Jaana. Men vi håller på för fullt nu, för att visa henne att det är NU och PÅ EN GÅNG vi menar. Men hon blir bättre och bättre för varje dag som går.

Det finns alltså TVÅ saker som är MYCKET viktiga!



Magnus och Jaana myser på vedlådan i köket.
Matte lyckades fånga en Mycket sällsynt stund på bild.
Hälleforsaren är en stolt ras som vanligtvis inte vill bli "pjollrad" med så mycket. (Självklart finns det undantag!)
Men ibland har även de sina mys-stunder. Igår kväll t.ex. kom hon alldeles självmant och lade sig intill mig och lät sig strykas och bli kliad, tills det blev för varm och hon var tvungen att lägga sig ensam igen. Bara att njuta medan man får, och Jaana inte tycker att det blir för varmt.

Jo, det här med tillit.


Två badande tjejer. Sommaren 2011.
Efter en kvällspromenad till offerhällan, söråsele.

Vi har våra hundar lös på gården, och ja, det händer att de smiter. Inte långt, men de smiter ibland.
Däremot kommer de ALLTID på inkallning! Oftast lyckas vi dock "haffa" dem mitt i illgärningen, så då är det bara att "fy":a, BÄRA in dem innanför tomtgränsen, släppa, berömma.

Men hur ska en hund kunna veta att det är fel att smita, om den aldrig får prova det!?
Hur ska en hund veta att det är rätt att hålla sig på gården, om den aldrig får se hur upprörd husse/matte blir om den lämnar gården?
HUR ska en hund lära sig att lyssna när den är lös, om den aldrig får vara lös?

Att vi har dem lös på gården förvånar tydligen många, och det är ofta vi får frågor som;
1. "Men, kan man verkligen ha jakthundar lösa?"
2. "Hur har ni gjort för att få dem att stanna på tomten?"


Svar:
1. Ja, jakthundar går att ha lös lika väl som vilken hund som helst. Träning, umgänge, tillit och massor med kärlek heter receptet. Kanske en gnutta tålamod.

2. Redan från valptiden så gick vi med valpen i koppel innanför tomtgränsen, fyade om valpen gick utanför, berömde massvis när den gick innanför. Vi gjorde så några minuter om dagen, det var faktiskt inte svårare.



En väldigt liten Jaana, som, när denna bilden togs, bara bott i Åsele någon dag eller två.
Första två veckorna så sov jag med henne nere i hallen. Av två enkla orsaker;
1. Att skapa en nära kontakt med valpen.
2. Nära till ytterdörren, för påträngande nattliga valp-behov.



Blande de första trevande stegen i trappan. Koncentrerad lite Jaana, ca 9 veckor gammal.



Nu är Jaana så trött. Fast detta är en bild från när hon var ca...ja...10-12 veckor kanske.

Lev å må!
Vi höres!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0