Lydnad - Det osynliga kopplet...

Jag var nyss ute på en liten promenad med flickorna, av två anledningar...
1. Friskluft!
2. Mental stimulering.
 
 
Nu när det är höst, man har kanske jagat ganska hårt med sin hund, och plötsligt så aktiveras hunden inte i närheten av så mycket som tidigare under hösten, och det märks! I alla fall om man har lite yngre hundar.
Nu kanske det inte är så för alla, men för oss är det så.
 
 Våra flickor blir Helt galna när de inte aktiveras tillräckligt! Och för att slippa tjata och bli arg (Inget av dessa hjälper när man handhar en hund) så är det enklaste att ta en promenad. Och inte vilken promenad som helst. Under promenaden tränas samtidigt hunden i lydnad, olika miljö situationer, hållfasthet m.m. Alltså så handlar en sådan promenad inte om att gå, utan att ge hunden uppgifter, lagom svåra så att den klarar av det. Ger du hunden en för svår uppgift, som den inte klarar, till följd av att du måste korrigera, då är den för svår. Bryt ner den i mindre steg och gör det lättare! Om du inte gör uppgiften lättare, så måste du korrigera hela tiden, tillslut vet hunden inte alls vad du vill och dess självförtroende minskar (det vill man inte). Då slutar det med att man får en "cirkushund" - en hund som gör allt den har lärt sig i ett svep, sitt-ligg-vacker tass- rulla runt, eller vad det nu än må va, bara för att tillfredsställa dina höga krav.
 
 
Nu har vi varit på en rask promenad, havla promenaden i koppel, gående strikt "Fot". På en gräsplätt gav jag "frikommando" för att de skulle få uträtta sina behov. Därefter kommandot "Fot" igen, sedan knöt jag fast den en kort stund och lämnade dem i några minuter. När jag kom tillbaka kopplade jag lös dem båda, gav kommando "Fot" igen, i varje korsning kommandot "Stanna", följt av en stunds väntan, därpå "Då går vi, Fot".
Vi mötte en person som sa "Tjabba" (ganska intressant tyckte hundarna, men inga utsvävningar gjordes) och när jag hälsat tillbaka fick jag kommentaren "Snyggt!".
 
För visst är det så?
Det är jäkligt snyggt när personer går med sina hundar i "osynliga koppel", och det fungerar!
Men för att lyckas är det TRÄNING som gäller!
Jaana har successivt tränats i både koppel och lydnad sedan hon var ca 3 månader, med allt svårare prövningar utefter hennes mognad. Sedan så märker man om man går för fort fram, och då kan man få backa tillbaka ett steg och träna lite mera.
Och vet ni, det är skitkul nu! Nu när man ser att all träning har gett resultat.
Jag vet inte hur det är med er, men jag hatar att släpas fram som en trasdocka bakom en hund! Man får ju ont i hela kroppen!
 
Och vet ni vad, efter en sådan promenad på bara 10-15 minuter, så får man gudomligt harmoniska hundar!
 
Lev å må.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0