Att resa sig ur askan...

Jag har tänkt att jag ska prova något nytt.
Det kommer sig helt enkelt av övningen som jag gjorde med min psykolog, den om en Rosa Elefant.
Istället för att gräva ner mig i min egen misär, så ska jag försöka så framåt, se möjligheterna.
Tidigare så har jag lätt deppat ihop och grottat in mig, stängt av mig själv från omvärlden, levt i min egen bubbla, ibland i några dagar, ibland i flera veckor. Jag har bara legat i sängen, tyckt synd om mig själv och grubblat över varför saker och ting blev som de blev.
 
Absolut måste man få tycka synd om sig själv och få fundera över sin situation, men man bör inte göra som jag har gjort tidigare, för då gräver man bara sin grop djupare, och den blir svårare att ta sig ur. Nu säger jag inte bara det här för att jag har läst det någonstans, utan för att jag har genomlevt flera svåra saker i livet, och jag har provat de flesta sätten att deppa ihop på.
Utan jag säger det här för att jag tror på att det kan fungera! Om man försöker se sin egen förmåga, bejaka sina intressen och jobba för att förverkliga sina drömmar, så tror jag att man blir en lyckligare människa.
Sedan finns det såklart saker som kan sätta käppar i hjulen, men den här gången tänker jag inte låta käpparna stanna upp det hela, utan jag ska försöka arbeta aktivt för att få dem uppfyllda. Denna gång tänker jag inte ge upp lika lätt, falla för vägar som är kortare och enklare, men kanske innehåller en vänplan 150 meter in.
Det är som att jaga älg helt enkelt. Jo jobbigare väg tu tar genom skogen, desto risigare och knöligare det är, desto större chans har du att komma på älg.
Nu blev det många jämförelser, man jag hoppas att ni förstår hur jag tänker?
 
Sedan så måste jag även ha i beaktning att jag inte är fullt frisk. Mina hälsoproblem är just, fortfarande ett problem. Men vid det här laget så vet jag vilka begränsningar de ger mig, tills man har hittat vad som kan vara felet.
Jag kan t.ex. inte anstränga mig fysiskt. Alltså så begränsar det mig inte om jag vill sitta i en skolbänk ett tag, annat än att illamåendet kan störa koncentrationen. Men, jag har haft större och värre störningsmoment under studier än så. Jag vet helt enkelt att jag skulle klara av det.
 
Jag är helt enkelt i en ny fas i livet, och det är bara att acceptera situationen, göra det bästa av den, och leva vidare. För jag är en Stark person!
 
Lev å må!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0