Eftertanke...

Nu har jag varit och arbetat på 6års/ fritids sedan i torsdags.
Förut så har jag alltid funderat på varför de som är äldre än sju år ska vara på detta fritids, sådant fanns inte på "min tid". Med lite eftertanke i ryggen så har jag fattat det hela.
 
När jag var 7 år gammal, så gick bussen hem från skolan, och när man kom hem så fanns inga vuxna hemma.
Vi fick klara oss själva, kort och gott.
Väl hemma så skulle det köras in ved, sedan skulle det eldas i pannan så att det skulle finnas varmvatten till kvällsduschen, och allt detta gjorde min bror jag och själv. Vi gjorde även upp elden själva.
Tidigare har jag inte sett något galet i detta, eftersom det i princip har varit det enda jag har känt till, och visst, det är inget fel med att barn får lära sig hjälpa till hemma, men i vilken utsträckning?
Tänk om något hade gått fel?
Som den gången när jag var runt 8-9 år och skulle göra upp en brasa. Jag minns att jag tyckte att det var besvärligt, för oftast så var det svårt att göra upp eld, det ville inte brinna osv. Och jag hade lärt mig att man kunde höra om det tog sig, det blev liksom ett sus i pannan av draget när brasan tog fart. Men inte just denna gången. Efter ett tag så tappade jag tålamodet, "det måste ha slocknat" tänkte jag och öppnade luckan till pannan.
Babooof! sa det, så kom det en stor låga mot mig, och jag hörde hur det fräste till i mitt hår! I ren panik började jag slå mig själv i huvudet med händerna och medans sprang jag mot tvättstugan, vred på kranen och stoppade in hela huvudet under så vattnet fick forsa över mitt huvud! Jag var livrädd att allt mitt hår skulle ha brunnit upp! Men jag hade inte tid att kolla till mitt hår, för jag hade ju lämnat luckan till pannan öppen när jag sprang för att släcka den eventuella branden i mitt hår, så med dyblött hår gick jag tillbaka och stängde luckan, och sedan vågade jag inte försöka mig på att göra upp en ny eld.
 
Förmodligen blev det ett baksug i pannan, ett lock i skorsstenen orsakat av temperaturväxlingar utomhus eller något. Den här gången hade jag haft tur, för jag lyckades släcka mitt hår när jag slog på det, men det fanns en hel del strån som blivit svedda och alldeles krulliga, och det luktade pyton! Men tänk om mitt hår hade fattat eld, och jag inte lyckats släcka det!? Vad skulle hänt då? Vem hade kunnat hjälpa mig då? Jag var ju ensam hemma.
 
Näh, fritids är en bra sak.
En plats där barnen kan vistas i en trygg miljö med vuxna människor i närheten som kan hjälpa till om något skulle inträffa.
 
 
Hare gött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0