Hanteringsstrategier vid...

KBTn för sprut- och stickfobin avslutas imorgon.
Redan för två veckor sedan avslutade vi exponeringarna, eftersom jag insåg att vi inte skulle komma längre. Jag orkade inte med ytterligare två veckors intensiv exponering, med allt vad det innebär av gråt och annat.
 
Den här perioden som jag har gått i KBT har varit omtumlande på så många sätt, men framför allt sedan vi hade EMDR. Sedan den behandlingen så blev inget sig riktigt likt igen. Det var så mycket som rördes upp till ytan, mycket från det förflutna, och EMDRen gav biverkningar som jag inte riktigt hade väntat mig. Biverkningarna yttrade sig genom sömnrubbningar och humörsvängningar likt berg-och-dalbanan Balder på Liseberg. Jag var inte riktigt förberedd på det, och blev nog lite rädd. Nu har jag vilat i all information som kom fram, och den stör mig fortfarande, om än lite mindre än tidigare. Men det är skönt att få ett svar på varför jag är så "konstig".
 
Just nu håller vi på med annat, och det är just "Hanteringsstrategier vid..." och sedan än vad jag kan uppleva som en problematik i min vardag. Saker som jag har svårt med t.ex. sprutfobin, tillitssvårigheter, deprissiva och negativa tankar osv. Sådana saker som tidigare har, och just nu, och möjligtvis i framtiden skulle kunna hindra mig från att leva fullt ut.
Det är svårt att sätta ord på sina egna problem, och ännu svårare att komma på vad lösningen skulle kunna vara. Men hela grejjen går ut på att jag ska formulera problematiken, och sedan hitta en lösning som tar mig ett steg närmare den jag Vill vara, och detta med vem jag Vill vara, hänger ihop med sådant som jag tycker om att göra. Så alltså, genom att göra sådant som jag tycker om, istället för att fastna i negativa tankar och låta dem styra mig, så ska jag nå större tillfredsställelse. Jag ska alltså gå tvärtemot känslorna. Ja, ni hör ju...hur lätt tror ni att det är!? Inte så lätt ska jag tala om, men det fungerar! Det gäller bara att komma ihåg allt man lärt sig. Ungefär som att komma ihåg hur man löste den där pain-in-the-ass ekvationen i Matte D på gymnasiet! Men det går...även om det är svårt.
 
Livet har fanimej inte varit lätt, men det finns bara en sak jag kan göra, och det är att försöka förändra det till det bättre. Att göra mitt liv till Mitt. Jag är försiktigt hoppfull.
 
Hare gött!
Lev å må.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0