Mjölk-mage...

När man är nålrädd så utsätter man sig inte för onödigt mycket lidande...man är bara lite mer observant på kroppen och hur den ter sig...
Igår åt vi köttsoppa till middag, och jag var så sugen på ett glas mjölk (annars dricker jag oftast vatten till maten)...och när jag hällde upp det så funderade jag på om det kanske var dumt ändå, men kunde inte motstå...så ja, idag lever magen sitt eget liv...eller ja, den började redan igår med att bubbla en massa, och idag är den, i olag, lindrigt uttryckt. Har klämt i mig en klementin och ett stort glas vatten, så den börjar väl ändå lugna ner sig lite. Men nu vet jag alltså, utan nålar och skit, att mjölk fungerar inte, fil vet jag sedan innan att det är en dålig idé, det konstaterade jag i våras.
 
 
Igår var det en alldeles underbar dag. Jag tog Jaana i koppel och gick ner på älven, gick först till bron, och sedan ner på ångermanälven via skoterspåret. -9,5 grader, strålande solsken och en lycklig hund. Jaana fick springa lös en hel del, så jag passade på att köra lite inkallning och följsamhet, och hon är så sjukt duktig på det sistnämnda. Inkallningen är lite sisådär, det blir lätt att man får ropa några gånger, men hon sticker inte iväg i alla fall.  Blev nästan mest överraskad över att hon inte stack iväg till personen som satt och pimplade i Trill-viken, utan stannade när jag sa åt henne att stanna, och kom när jag bad henne komma, så hon är ganska duktig i alla fall.
Magnus tog Mira i bältet och åkte skidor med henne över älven och upp över abborrkullen. Så igår kväll var båda hundarna utslagna och trötta, surfes och mådde gott.
 
Sedan så är katten så himla nyfiken på världen utanför våra 4 väggar, så i förrgårkväll när jag gick ut en sväng med Jaana så hade jag letat fram Jaanas gamla halsband som hon hade när hon var valp, och satt det på katten, och så tog jag ett litet koppel och tänkte att han skulle få följa med en sväng. Fast, katter är ju katter, och Pepsi ville inte alls gå dit Jaana och jag ville gå, så han fick åka i min famn istället...fast han tyckte att det var hejsanhoppsan ändå...:) Att släppa honom lös vågar jag inte. Han är innekatt, har ingen päls och säkert inget trafikvett, så det är likabra att han är inne, eller att han får följa med ut under kontrollerade former, men han verkar ganska nöjd med det, eftersom han blir lite smårädd ute också, då är det tryggt att få sitta i tant Marions famn. Flygande småfåglar är väldigt intressant, dem kan man stirra på länge!
 
Näh, nu ska jag transportera mig till skolan, skriva lönespec. så jag får någon lön för det jag vik.:at.
Senare ska jag till Lycksele...känns mödosamt...
Men, senare ikväll tänkte jag åka ut till "Norsken" och gratulera honom på födelsedagen å tigg en kopp kaffe! Så jag har något att se fram mot... 
 
Lev å må!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0