PCOS - Polycystiskt Ovarialsyndrom

För att få lite bättre förståelse för vad detta PCOS är för något, surfade jag in på 1177s sida och hittade lite information. 
Kortfattat innebär det följande;
 
1. Man har många äggblåsor, antingen på den ena, eller på båda äggstockarna.
 
2. Om man har PCOS märks detta genom att man sällan eller aldrig har mens (check)
 
Man kan få mycket finnar (ja och nej)
 
Man kan få mycket hår på kroppen, på ställen där hårväxten annars är vanligast på män, t.ex. på hakan och överläppen, under eller runt naveln, på låren, mera utbrett vid pubesområdet (check - och jag Hatar det!)
 
Man har lätt att gå upp i vikt (check)
 
3. Den uteblivna eller sällan förekommande mensen beror på för höga halter av testosteron, vilket gör att äggen inte utvecklas tillräckligt, och därför uteblir även menstruation. Det finns alltså ägg, men de får aldrig chansen att mogna tillräckligt.
 
4. Att gå ner i vikt kan öka chanserna att bli gravid, eftersom då minskar testosteronhalten.
Själv gick jag ju ner 20-25 kg, sedan kanske jag gått upp ca 5-6 kg igen, men har ändå lyckats hålla vikten någorlunda stadig, trots ett enormt hektiskt liv det senaste året.
 
5. Att tillföra hormoner i form av P-piller, Diane (vet jag inte vad det är), eller Spironolakton (vet jag heller inte vad det är), men i alla fall någon form av östrogener, kan hjälpa till att dämpa t.ex. hårväxten.
 
6. Den största negativa effekten av PCOS är att det ökar risken för hjärt - och kärlsjukdomar, samt Diabetes typ 2.
Detta är ju inte till min personliga fördel direkt, eftersom jag har diabetes typ 2 i släkten, det får mig att inse hur Otroligt viktigt det är att jag försöker motionera regelbundet, samt försöka äta nyttigt och regelbundet.
 
7. Den största Positiva effekten av PCOS, är att kvinnor som har det, har lättare att bygga muskelmassa än dem som inte har PCOS. Man får alltså ökad fysisk prestationsförmåga.
En annan sak som kanske även kan ses som positivt eller en fördel, är att kvinnor med PCOS har visat sig vara fruktsamma/ fertila längre. Så även om de har svårt att bli gravida, brukar de ändå få lika många barn. Dvs. klimakteriet inträffar senare.
 
8. Man uppskattar att ca 10-20 % av alla kvinnor har någon grad av PCOS. Många får problem med ofrivillig barnlöshet, men inte alla. Man har i alla fall konstaterat att kvinnor med PCOS oftare behöver hjälp genom IVF, men oftast hjälper det faktiskt med att bara få hormontabletter, t.ex. Pergotime för att kunna få ägglossning.
 
Källa: 1177
 
 
 
Varför skriver jag nu om detta? (Detta är min egen erfarenhet jag baserar följande på...)
 
Jag vill skriva om detta för att jag har skämts.
Varför har just jag förbannats med att vara en "sämre kvinna" som inte kan få barn?
 
Vad är det som är fel på mig? Jag känner till och med i kroppen att allt inte är rätt, jag får PMS, men sedan händer inget mer. För att få hjälp av sjukvården krävs att jag lämnar blodprov, och jag är så dödligt rädd för nålar.
Jag går KBT (kognitiv beteendeterapi) för att kunna ta blodprov, det misslyckas och sjukvården ger upp, man har aldrig träffat på någon med sådan extrem FOBI som jag har. Jag undrar var jag kan vända mig för att få ytterligare hjälp, men det finns ingen mera hjälp att få. Jag är hopplös.
 
 
Haha, ser så otroligt pluffsig ut här, men kan faktiskt förklara det med typ 5 lager av kläder, för fy tusan så kallt det blåste där på toppen av Stekenjokk.
 
För tre år sedan kom insikten.
Jag kommer aldrig att kunna få egna barn.
 
Då ser jag till att skaffa ett jobb som är inom en mansdominerad bransch, det ger bra betalt och är svårt att kombinera med familjeliv och småbarn, men för min del saknar ju det betydelse. Dessutom är män rakare och ärligare än kvinnor på en arbetsplats. Det är sällan viskande och skitsnack, utan raka puckar. Det uppskattar jag.
Jag ska jobba ihop till en bra pension, leva livet gott. Njuta. 
Ja, helt enkelt göra mitt liv så positivt som jag bara kan, utan biologiska barn.
 
 
 
Sedan kommer chocken som kräver tre graviditetstest och faktiskt även det tidiga ultraljudet för att jag ska börja förstå att "Nej, det är inte pga dålig kost och mindre motion som jag ökar i vikt, något...NÅGON växer i mig, i min mage!" Och trots idog hjärntvätt på mig själv, av mig själv, så är lyckan total!
 
 
 
Summa av detta?
"Det är alltid för tidigt att ge upp"
"Under kan ske"
Klyschigt, men sant.
 
Lev och må.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0