Hej vecka 36!

Det är den 30 december 2016. Såhär dagen före nyårsafton har jag varit hos barnmorskan på kontroll och sammanfattning av graviditeten.
Jag kan knappt förstå att vi redan är där!?

Såhär ser det ut utanför vårt köksfönster idag. Hade jag fått välja hade det hellre fått yra snö, än vara regnstänk på fönsterrutorna och skridskobana på gårdplanen!

Termometern ger heller ingen tröst.
Dessutom har vinden tilltagit rejält under förmiddagen. Så nu blåser det rätt ordentligt.

Bilen är åter igen på verkstaden. Hoppas att det var rätt glödstift denna gång, så vi får problemet ur världen.
Broddarna hade jag såklart lämnat i bilen. Så den lilla promenaden till och från barnmorskan kändes lite läskig. Har ju däremot väldigt låg promenadfart, så det som kanske skulle ta max 5 minuter, tog 20 minuter pga bäckensmärtor.
Det fina med att plåga sig ut på promenad är den fantastiska känslan av frisk och fräsch luft i lungorna! Älskat det!

Nu må jag dock vila en stund. Pyret har levt rövare i magen sedan 03.30 imorse. Snacka om sprattelkuse!

Lev å må!


Trevligt besök av mycket älskade vänner!

Emma är förmodligen min första riktiga vän. En vän från urminnes tider, som jag vuxit upp med, fått äran att behålla och fortfarande ha som vän!
Hon, denna otroligt vackra och kloka kvinna, kom på besök idag. Hennes fantastiskt trevliga sambo var med, men även hennes vackra och ambitiösa syster!
Behöver jag nämna att min lycka var total! Jag hade vetat i ett par dagar att de skulle titta förbi, och var så förväntansfull! Ändå är det bara sex månader sedan jag träffade Emma, normalt kan det passera sex ÅR mellan gångerna vi ses. Det är lika fantastiskt varje gång, och det skänker mig sådan lycka!

Har ni sett så fin present vi fick!?
Helt perfekt med blandade storlekar på bodys! Då har Pyret att växa i också!
Och snuttefilten! Verkligen toppen!

Pyret tackade med att bjuda på lite sprattel så vännerna fick känna.

En Gigantisk chokladask fick vi också! Ögonen på Hans tindrade som stjärnor när han kom hem och fick syn på godsakerna, haha.

Jag har haft en helt underbar dag, och är så otroligt tacksam över att ha så många fina vänner i mitt liv! Jag känner mig förmögen!

1000 tack Emma, Stefano och Olivia!
Samt Kallan och Ira för chokladen!

Wow! En sån dag! Underbar!


Braiga tips jag fått efter graviditetsvägen...

När man är gravid kan man få en mängd tips från både kända och okända personer i sin omgivning.

Jag har fått några tips som jag personligen tycker är bra och användbara, förberedande och kloka.

Kulan i vecka 35.

1. Lyssna inte på andras skräckberättelser, för av någon anledning är det dessa man hör mest om.

2. Lyssna inte på andras Dans på rosor-sagor, för dem är också väldigt vanliga.


3. Medverka i MVCs föräldragrupp.

Jag var sjukt skeptisk innan, men det var skönt att komma ut och träffa andra i samma situation. Eftersom jag bor på inlandet så var vi inte bara förstföderskor, utan vi var blandad grupp. Otroligt lärorikt och inspirerande.


4. Gå baklänges uppför trappor vid foglossningar.

Alltså, varför berättade ingen detta för mig tidigare!? Fick tipset för någon vecka sedan, men jag hade ju önskat att det var ett tips jag hade fått av BM/ sjukgymnast/ läkare långt tidigare! Det hade reducerat massor med smärta de gånger jag tvingats gå i trappor!


5. Spendera tid till brösten.

Fick ett tips som jag tycker var bra. Min dröm är ju att få igång amningen och att den ska fungera.
Då var det en klok kvinna i min närhet som sa; Ta lite salva eller babyolja på händerna och gnid försiktigt bröstvårtorna med fingrarna. Dra och vrid lite lätt för att härda bröst och bröstvårtor inför kommande amning.



Trots foglossningar så älskar jag min graviditet. Jag älskar barnet som växer inom mig!
Jag skulle inte byta ut denna erfarenhet mot något annat. Är så otroligt tacksam för denna upplevelse.

Mitt tips är:
Skaffa ett fint anteckningsblock och skriv ner sådant som kan vara roligt att minnas.
Jag har skrivit om cravings, fåniga saker som fått mig att börja gråta, typ när Sverige gick till final i fotboll!? Jag har ju aldrig brytt mig om fotboll!
Kroppsliga förändringar, när jag kände första sparken, och ibland bara tankar och känslor.
Jag tänker att det kan vara kul att kunna gå tillbaka. Minnas tydligt istället för "blurrigt".


Ja, det var det.
Några få tips som Jag tycker är bra, och som känns användbara för mig.

Lev å må!


27 december 2016

Inser ni hur få dagar det är kvar på detta år!?
Var tog 2016 vägen?

Imorse var jag in med bilen på verkstaden, bara för att konstatera att det var fel glödstift som hade kommit. Suck.
Så, det var bara att skruva tillbaka, beställa igen, boka ny tid, och åka hem igen. Så himla typiskt! Jag som hoppades på att få den sabla lampan på instrumenteringen släckt! Men men, bara att hoppas att det kommer rätt prylar tills på fredag då.

Nu ska jag vila en stund. Så jag slipper bli så illamående. Har börjat bli det om jag inte äter och vilar regelbundet.
Kroppen är fantastisk på att säga till om vad den behöver och vill ha!

Lev å må!


Juldagen

Jag har nog aldrig haft en så avslappnad och skön juldag, typ någonsin, tror jag.
Hans och jag murmeldjurade hela dagen igår, och avslutade med att gå på bio för att se 101-åringen.
Jag sov en stund innan middagen, löste lite korsord, ja, slappnade bara av helt enkelt.
Det var sannerligen en helt perfekt juldags-dag igår.

Lev å må!


Julafton

Julaftons morgon. Jag vaknade till ett ymnigt snöfall strax efter klockan sju på morgonen.
Hans vaknade vid åtta. Det kändes verkligen som ett helt perfekt sätt att få vakna på, så himla mysigt!

Vi hade därmed tre saker att uträtta:
Mata småfåglarna och ekorrarna.
Skotta snö.
Äta, mysa och njuta.

Jag börjar ju vara gravid som bara den! Med påföljden att jag måste vila en hel del för att orka med en hel dag.
Med bara 40 dagar kvar (på julafton), så känner jag mig just nu väldigt tung och osmidig.
Pyret i magen är väldigt aktivt, och det känns att lungorna och magsäcken får mindre plats. Jag blir andfådd för Ingenting, och just någon mat får heller inte plats.

Nu ska jag njuta av julsagsmorgonen.

Lev å må!


Gårkvällens uppesittande...

Igår kväll var det ju uppesittarkväll med Bingolotto.
Vanligtvis spelar jag inte, men så ibland, typ någon gång vart tredje eller fjärde år kan det vara mysigt, om sällskapet är det rätta.

Fyra lotter hade jag köpt denna gång. Två till mig, och två till Hans.

Första spelet: BINGO! 100 kronor! Tjohoo, då har jag vunnit tillbaka vad jag lagt ut för två av lotterna!

Andra spelet: BINGO! 100 kronor på den andra lotten! Då gick det ju på ett ut denna gången.

Nämner även under spelets gång att "Ge min nummer TIO". Och, min röst måste ju vara slående lik Ingvar Oldsbergs, för Hans kryssar i nummer tio. Så efter spelet tror han att jag vunnit 15 000:- på Välj ditt pris! Jag förklarar att nummer tio aldrig gick, men JoooO dah!
(Hans ringer sin mamma, men även där nekas det till att nummer tio gick).
Hans hade kryssat tio, men missat 27. Det blev ingen vinst ändå.
Resten av kvällen var vi nära...
Men nära skjuter ingen hare, det vet vi ju alla.

God jul på er!


Den manliga logiken når oanade höjder...

Hans, min hjärtevän, kan verkligen få skratten att bubbla fram inom mig.
Vid något tillfälle har han lyckats "somla" (slarva) bort förarbeviset för snöskoter. Eller, han har glömt att förnya det, kanske är mer korrekt benämning.

I alla fall...förarbeviset måste han, surt nog, ta om, såklart!
Klagosången har ekat inom detta husets fyra väggar de senaste veckorna. Videomöten över datorn, för att delta på distans.
Jag har på ett så förstående sätt som möjligt (läs: retsamt), försökt få honom att förstå att det är konsekvensen av att inte hänga med i samhällsutvecklingen.
Det är som att mista koncentrationen i ett parti schack - TJOFF så är man ute ur leken! Schackmatt!

Hans börjar klä på sig inför dagens äventyr. Han konstaterar även själv att han klär sig som om det var tio gånger kallare än dagens ynka -3.

"Faan vad täckbyxorna vill hasa ner i år!!?" Konstaterar han.

"Kan det inte bero på att du är sympatigravid då? Att magen är lite större än ifjol..." Undrar jag.

"Näh, byxjäklarna måste ha ändrat form!"

Jaa! För det är fullt logiskt! Täckbyxorna har sytt om sig själva under sommaren!

Sedan kommer nästa logiska uttalande...

"Ja, det är då varmt så inni helvete ute idag, så du behöver inte klä dig om du ska ut!"

Kan ju kanske, bara kanske, bero på understället, täckbyxorna, ullstrumporna, tjocktröjan under täckjackan, viftande piruetter i hallen för att veva på sig ryggsäcken, vinterkängor OCH den nydruckna tekoppen!
Men, bara kanske. ..

Undrar om han tänkte köra till Vilhelmina med ACn på full sprutt? För med alla dessa kläder lär det bli svettigt!

Och så sägs det att fruntimer är svåra att förstå sig på?

Jag älskar den här totalt ologiske mannen! Han får mig att skratta så magen studsar, nästan som pyret höll på att hoppa hopprep där inne.

Ha en bra dag!


Gamla ting som aldrig går ur tiden...

God morgon!
Jag har precis lagt in det nytvättade i byrån. Det är magiskt att veta att dessa plagg gjordes för lite mera än 30 år sedan! Och, att de dessutom får skåda dagens ljus, ännu en gång, och ge glädje.
En liten pyjamas har också överlevt. Däremot fick jag gnugga dragkedjan med ett ljus, så nu löper den hyffsat fint igen.

Nu ska jag plocka ihop lite här hemma och plåga mig med snabeldraken en vända.
Tänk att det är den 22a december idag!?
Två dagar till julafton.
Hjälp, vad tiden rusar iväg.
Snart är det nytt år!

Lev å må!


Natthunger...

Den är tillbaka. Natthungern.
Precis som i början på graviditeten är jag kopiöst hungrig där vid tretiden på natten. Då var det morötter som stod på menyn, nu är det frukt av något slag.

Banan, clementin och vatten blev det inatt.

Idag kände jag behov av att få ta mig utanför hemmets fyra väggar. En tripp hem till mormor och morfar blev det. Och där började mormor krypa runt i skrubbar och plocka fram ett par lådor. Lådor som jag inte har något minne av, men där fanns kläder från det att jag var liten. Sådant som mormor tagit reda på och sparat så det inte skulle försvinna. En hel del hemstickade plagg fanns det, som mamma hade gjort till oss när vi var små.
Just nu befinner de sig i tvättmaskinen på handtvättsprogrammet.
Hade inget minne av dessa småkläder, så det kändes ju som att vinna på triss när mormor överlämnade "fyndet". Wow!
God mat blev jag bjuden på, och en massa kaffe med gott tilltugg. Det är alltid så mysigt att komma hem och bli ompysslad en stund. Där känner jag den villkorslösa kärleken. Jag älskar mina morföräldrar, dem är helt underbara!

Jag har haft en himla bra dag med andra ord! Myyst för fulla muggar.
Pyret var blyg som vanligt och gjorde inte mycket väsen av sig föränn i bilen på vägen hem. Älskade, efterlängtade barn!

Vad har du gjort idag då?

Lev å må.


Sol Verkstad Julgran

 
Vår bil bestämde sig för att tända motorlampan. Hans och jag drog en djup suck och kände att siffrorna på våra konton utvecklade vingar.
Glödstift 4, jahapp...
Vi som är vana att köra Tyskt sedan tidigare tänkte att "Det var det", men till vår stora förvåning så fanns prylarna att få hem på bara någon dag, förhållandevis billigt.
Så nu älskar vi vår lilla skorv till ASX ännu mera!
 
 
Det var även en fin dag för lite sightseeing bort till Storsjön. Det är en himla fin utsikt när man ska tillbaka mot Åsele och kör utför berget. Jag var aldrig in i själva byn, men jag åkte förbi där en sommar för bra många år sedan, och minns att det var himla vackert.
 
 
Vi firade ju lilla julafton i lördags. 
Hans och jag hjälptes med belysningen och glitter, så fick lilleman hänga plastponglerna.
Ponglerna av glas hängde jag själv, de är ju så ömtåliga, men Väldigt fina!
Sist av allt hängde lilleman dit polkagriskäppar, men de syns inte på bild, för de gick åt med ryslig fart. Någon kanske hänger kvar, men känner jag grabbarna i huset rätt så är den snart borta, även den.
 
Vi har i alla fall kommit in i vecka 34, och jag mår förhållandevis bra.
Just nu är jag väldigt trött,  mår lite illa under korta stunder på dagarna, har extremt ont i höfterna. Men, annars är det bra.
 
Lev å må!

ZzzZzzzZzz

Fördelen med att knappt ha sovit på flera nätter, är ju den att tillslut är man helt slut.

Igår var jag så makalöst trött efter middagen. Det kändes som en plåga att hålla sig vaken. Men, Åsele hade ju nattöppet igår, och då skjuts det ju alltid fyrverkerier av en pyrotekniker på Övre torget. Så, in med hundarna i bilen, på med radion och parkera på någon bakgata med sikt upp mot torget.
Ursprungsplanen om att se det uppifrån Åslia var bara att glömma när det var så tät dimma!
Efter fyrverkerierna åkte vi hem, Lilleman dukade upp saffransbullar och julmust på/i sin leksaksservis av plast (Som han noga hade diskat före).

Inatt har jag sovit som en stock. Det tog på att fixa bort tvätten, handla, klä julgran och allt vad vi nu fick gjort igår.
Idag firas lilla julafton i vårt hus, för lilleman är inte hos oss på jul.
Så, idag kommer farmor och hennes älskade karl hit och firar "jul" med oss. Ska bli så himla mysigt!

Näh, nu ska jag äta upp bananen jag har här brevid på nattduksbordet. Hungrig som bara den!

Lev å må!


Hans

Alltså denna underbara man.

Han vaknade av mitt grymtande och snurrande tidigt i ottan, stackarn.
Förklarade lite myndigt att på detta viset gick det ju inte att ha det, jag behöver få sova, redan nu ladda upp med energi inför kommande förlossning!
För att hjälpa mig slappna av pillade han mig i håret (vilket jag älskar och kan somna till när och var som helst), och sedan lite massage i nacken och över skuldrorna, lätta strykningar över magen, noga med att inte vidröra området runt naveln där jag är öm och upplever obehag.
Han gav mig all kärlek jag behövde.

Somnade gjorde jag också, hyffsat snabbt tror jag.
Vaknade av ett hiskeligt hundliv, ute i hundgården!?
Hans hade klivit upp och skjutsat lilleman på skolan.
Så nu ligger jag här och låter den inoljade magen torka inför påklädning. Har duschat och väntar på att första maskinen med tvätt ska bli klar. Ska även tvätta upp de sista småkläderna och filtar m.m.
Har lite sänglinnen att stryka också.

Min älskade räddade min dag!
Tänk, en sådan tur jag har, som har honom! Kärlek!


Frustrerad!

I tre timmar, TRE TIMMAR, har jag legat och försökt somna om! Det är omöjligt!
Jag har bara sovit i 2,5 timma inatt! Jag blir tokig!

Trött som faan är jag!
Hittar ingen bekväm ställning, precis allt är obekvämt, eller så gör det ont. Ont i skinnet på magen, för att det spänner. Ont i bäckenet, ont i höfterna. Snarkande sambo, fisande och vankande hundar.
Det spelar ingen roll hur jag bäddar och bullar upp med täcke och kuddar så trycker det någonstans.

Nästäppan är tillbaka också. Bara i en näsborre åt gången dock, Tack o Lov!

Är det för mycket begärt med åtminstone sex timmars sömn!?
Eller fem i alla fall?
Men mer än 2-3 timmar/ natt iaf! Parveln är ju inte ens här än!

Åååh!
Suck!


50 dagar...

Tanken var att det skulle dyka upp ett nytt inlägg redan igår, men precis när jag ska plocka ut sista plåten med saffransbullar ur ugnen så ringer telefonen.
Sedan blev det som det blev, med disk och matlagning osv.
Åkte dessutom ut på garaget med bullar till grabbarna. De gör det så himla bra på dessa spåriga och hala vägar!

Här var näst sista plåten på gräddning, den sista ska bara penslas och få lite pärlsocker och hackad mandel över sig.

Igår vid uppstigning var det -18 grader ute, och innan läggdags hade det blivit bara -7 grader, så himla behagligt.
Jag tycker det är lite otäckt när det blir ner mot -30 grader, då känns det olustigt. Där runt 10-15 minusgrader är lagom, kallare behöver det icke va!

Dessutom snöade det ju igår! Så ni kan ju förstå julstämningen jag hade här hemma, med doften av hyacinter som bas, och så saffransdoften på det. Ur CD-spelaren strömmade julmusiken. Och, som pricken över i, snön utanför fönstret!

Ja, idag är det ju bara 50 dagar kvar till BF.
Just nu, och ända sedan jag vaknade kl 03.45, har pyret sparkat på inne i magen.
Efter gårdagen så är mitt bäcken helt kaputt, och vid första toabesöket inatt var jag rädd att inte hinna. Det gjorde så vansinnigt ont att kliva ur sängen. Djupandning och fokus!
Tur att pyret är så snäll där inne. Ibland får jag en spark på lungorna, men än så länge har revbenen fått vara ifred.
Jag försöker tänka positivt för att härda ut bäckensmärtorna, jag har en tydlig målbild, och för varje dag som går, är det en dag närmare till vi får träffa vår krabat.
Och, trots att jag har ont, kommer jag nog att sakna de mysiga sparkarna och boxningarna, för det är en magisk upplevelse som frambringar leenden och skratt hos mig varje dag.

Snart är det jul hörrni!
Bara 10 dagar kvar till julafton.

Lev å må.


Hos barnmorskan...

Idag konstaterades det som faktum att det har varit juicen som orsakat sockret i urinproven.
Jag hoppade ju över mitt juiceglas till frukosten imorse, och mycket riktigt, inget socker i urinen.
Blodtrycket låg bra, bebisen ligger med huvudet neråt, men har inte sjunkit ännu, så vi ska hålla lite koll så den inte vänder på sig. Barnets hjärta slog som det ska, och allt verkar vara i ordning.

Även om det känns bra, och jag mår bra, så är det alltid skönt att få medicinska "bevis" på att jag känner rätt.

Nu ska jag surra med guben.

Lev å må.


Kyliga decemberdagar...

God morgon!
Jag har precis hunnit göra upp en värmande eld i kaminen, efter att ha skjutsat upp Lilleman på skolan.

Vi har haft ett par-tre griniga dagar i Åsele. Inatt när jag var upp på toa var det -28 grader, så det kändes gruvsamt att kliva upp imorse.
Men så imorse, då visade termometern "bara" -22,5 grader. Att det är så kallt har inte bekymrat mig förut, ifjol vinter åkte jag ju ut i -35 grader och fullgjorde en arbetsdag, nog för att det var gruvsamt då också, när en luftslang hoppade lös men säkerhetsventilen gjorde det omöjligt för mig ensam att upptäcka det.
Men, det är mycket som oroar och gör att man tänker till en gång extra när man är gravid.

Vi har i alla fall eldat hela helgen, så det känns viktigt att fortsätta, så murstocken bibehåller värmen. Det gör stor skillnad på elförbrukningen bl.a.

Idag ska jag till barnmorskan en sväng, en helt vanlig koll. Skippade juiceglaset till frukosten för att se om det gör skillnad på urinprovet. Har haft socker i urinen de två senaste besöken, efter det första fick jag göra en glukosbelastning som visade att allt var i ordning. Sist så glömde jag bort att inte dricka mitt juiceglas. Men idag kom jag ihåg! Men nu känns det som om att jag glömt äta frukost. Så viktigt känns mitt glas med juice på morgonen. Vilka världsbekymmer va?

Lev å må!


Adventspyssel...

Idag har vi adventspysslat lite här hemma.
Hans och jag limmade ihop pepparkakshuset som sedan dekorerades av far och son.

Därefter tänkte jag göra smällkarameller med sjuåringen. Inbiten pysselnörd, som jag själv alltid varit, så kan jag ha svårt att förstå sådant som trytande pyssel-tålamod. Sjuåringen var less redan när han gjort den första halvklar, så vi hjälptes åt att fylla med karameller och slutföra smällkaramellen som farmor och hennes man ska få.

Själv nördade jag loss och gjorde tre smällisar. En till bonusen, en till min älskade gube och en till mig själv.
Hade lätt kunnat göra fler, men man behöver ju inte göra slut på precis allt silkespapper, kan ju spara till kommande jul.

Hyacinterna blommar för fullt och sprider väldoft i hela huset! Det doftar verkligen jul! Mmmm.

Jag hade tänkt utöka väldoften med en omgång saffransbullebak idag också, men tycker att klockan hann bli för mycket. Så det får lov att bli på tisdag, enda dagen utan planer, förutom att se lucia på kvällen då.

Ja, detta blev vår tredje advent.
Nu ska jag göra min älskade gube sällskap med en frukt. Mums!

Lev å må!


Sömn...

Varför ska det vara så Oerhört svårt att somna om på nätterna när jag varit upp på toaletten!?
Har försökt somna om sedan 03.15, det går inte alls bra.
Bäckensmärtor, en snarkande sambo, fisande hundar, miljoners tankar, bebis som grejjar på i magen, obekväma liggställningar, törstig (fast jag druckit), miljoners och femtiotvå tankar till...

Suck...

Det känns som söndagen kan bli en aningens seg...


Fyra femtedelar...

Så långt, lite drygt, har vi kommit nu.
Hur känns det?
Ja, tungt, jag blir andfådd av ingenting, och sover som en kratta.
Inatt har jag sovit mellan 23.30 och 4.15, men kl 02 var jag upp på toaletten. Kan tillägga att det var jag precis före jag somnade, och direkt när jag vaknade också.
Och foglossningar.
Annars mår jag bra. Och Pyret verkar må bra.
Just idag vet väl rackarn hur den ligger, men det känns lite underligt i bäckenet. En svårbeskrivlig känsla. Typ som en boll i en lite trång skål.

Jag har lite svårt att få grepp om att det faktiskt börjar närma sig nu. Vissa dagar känns det som en lättnad, andra dagar som en sorg. Jag "missade" ju de första tre månaderna.
Samtidigt är jag ju så obotligt nyfiken på Vem som gömmer sig där inne!

Jag längtar tills vi får hämta vagnen! Den som vi beställde för ett bra tag sedan, när jag bara var vätskefylld och svullen. När allt var ganska nytt, men vi hade gått halva tiden.

När vagnen är hämtad drar det ihop sig för att packa BB-väskan, för då är det nära! Och då är allt det viktigaste på plats inför ankomsten. Då får storken komma.

Så himla mycket att längta till nu!


Förlamande trött och frusen...

Idag har inte riktigt varit min dag. Jag vaknade av barnfötter som tassade in på toa, och kände direkt av huvudvärken.
Jag sover så fruktansvärt dåligt nu. Somnar sent, vaknar flera gånger per natt för toabesök, har svårt att somna om. Dessutom verkar gravidnästäppan gjort entré igen, nattetid! Suck!
Tröttheten är lamslående!

Fryser har jag gjort idag också! Det är lika varmt inne som alltid, men jag fryser så vansinnigt! Skulle inte förvåna mig om jag blir sjuk! Har inte varit sjuk på, ja, sist så arbetade jag fortfarande. Det är ett bra tag sedan!

Det är så jag våndas för att kliva upp ! Huuuga. Upp och frysa.
Jaja, jag fick ju en liten promenad idag i alla fall, för jag trodde såklart allt bottnade i brist på utevistelse, så jag var ute i åtminstone en timma idag! Sååå skönt med luft!

Ja men Lev å må hörrni.
Hörs!


En sådan onsdag...

Dagen idag började väl som alla andra dagar ungefär, men avslutades så himla mysigt.
Hans skulle till Lycksele för synundersökning till körkortet, så då passade jag och Lilleman på att knata iväg till ett café, där vi mötte upp en mycket god väninna till mig för en kopp kaffe.
När guben var klar åt vi middag innan vi kryssade oss hem mellan lastbilar som kört fast på halkan. För jisses så slipprigt det var på en sträcka där.

Väl hemma upptäcker jag ett sms. Ett paket väntade på OKQ8. Full av nyfikenhet tog jag bilen upp på "byn" för att hämta paketet.
Kom hem, öppnade det, och börjar nästan gråta av lycka!
En väninna till min mamma har stickat och virkat de mest fantastiskt fina saker till Pyret, och skickat upp det till mig! Wow!

Det första jag fiskar fram ur paketet är dessa glada grodor! Ett par bedårande tossor och en snutte/gosegroda!
En helt otroligt fin stickad overall med tillhörande vantar som liknar möss, samt en helt magisk filt! Tänk så Pyret kommer att må gott i sin vagn med så fina stickningar!
Alltså, vantarna! Så söta! Wow! Med i paketet fanns även ett par tjockstrumpor, men de verkade inte vilja komma med på någon bild!? Jättefina och superbraiga i alla fall!

Känslan av tacksamhet är så enorm! Att få så otroligt vackra och användbara ting!
Jag känner mig så rik idag, rik på kärlek! Så många fina människor jag har omkring mig!

Tack för all kärlek!


Kärlek till en man..

Jag kom nästan precis ur duschen, den som jag en gång för bara några månader sedan tyckte var helt godkänd i storlek. Nu känns det trångt och litet, när en enkel dusch innebär upptäckter av outforskade kroppspositioner.

Hur som haver, innan jag klev in i den där ångkuvösen låg jag och klurade på livet. Livet, just nu.
Känslor, funderingar och allt som rör sig inuti en gravidhjärna.
Många gånger funderar jag på om Alla gravida upplever samma sak?

Mannen, Hans, han som lyckats med det jag trodde var omöjligt, dvs. han som gjort mig gravid. Visst tyckte jag redan innan att vi hade en speciell relation, en såndär, enkel relation. Dialogen fungerar bara, vi förstår varandra, lyssnar och svarar, bekräftar och uppmuntrar. Behagligt.
Just detta bekymmersfria och okomplicerade gör att jag älskar den mannen.
Så blev vi då gravida. Humöret har tappat fotfästet helt två gånger, jag minns knappt varför, men det är löst sedan länge.
I takt med den växande magen, den obegripligt intensiva kärlek jag känner för barnet jag bär, så växer även känslorna för mannen jag bor och lever med.
När jag tittar på honom så blir jag varm, trygg, lycklig. Det känns rätt bara.
Känner alla gravida såhär inför sitt barns pappa? Eller är det alla hormoner?


Belöning...

En kopp kaffe med rykande färsk saffransbulle, direkt från ugnen!

Bakom det, ett mindre berg med bullar på svalning under duk. Och, bordsdekorationen som jag lite snabbt påtade ihop i lördags. Tycker den blev så fin i all sin enkelhet.

Nu måste jag vila mitt bäcken en stund innan jag tar itu med disken.

Tanken var att baka två satser idag, men precis efter att jag insett att min högst gravida kropp inte skulle uppskatta ett sådant tilltag, upptäckte jag även att jag har för få bullformar! Vad bra! Då blir det bullebak en annan dag ändå...:-)

Lev å må!


Lussebak...

Hej.
Efter att ha varit smått motivationslös på julbak, så har jag nu funnit en portion bakarglädje!

Bakmaskinen gör nytta ännu en gång! Denna fantastiska maskin, det skulle nog Aldrig bli bullar i detta hus om det inte vore för denna skänk från ovan!
Har ju även köttkvarn till den, och den används även den bra nog flitigt.

Jag passar även på att spela det jag klassar som julmusik. Herrarna i huset föredrar svenska tolkningar, medan jag tokmyser till Frank Sinatras och andra gamla godas härliga stämmor!
Nu står degen på jäsning.
Bebisen i magen dansar till julsångerna (skulle man kunna tro).

Sist jag handlade så köpte jag lite pyssel till mina gubar i huset. Hehe...
Lovade dock att hjälpa till med själva "limmandet", annars vet jag hur min tålamodsbefriade älskade karl kommer att låta.
Eller, nu var jag orättvis, för tålamod har han i överflöd med mångt och mycket, men dylikt pyssel skulle nog få ångan att pysa ut ur öronen.

Nu ska jag snart baka degen.
På återseende.

Lev å må.


60 dagar...

Tiden formligen rusar iväg nu, känns det som. Det är bara 60 dagar kvar till beräknad förlossning, och vi har kommit oss in i 32a graviditetsveckan.
December brukar ju gå i raketfart, och speciellt nu tycker jag. Dagarna är så inrutade med uppstigning och väckning av Lilleman, grötkokning, äta frukost till radiokalendern, duka av, titta på SVTs julkalender, borsta tänderna, skjutsa på skolan. Hem och pyssla på en stund, vila alternativt sova i en timma eller två, pyssla på lite till, hämta Lilleman, laga mat, förbereda inför nästa skoldag, mysa med älsklingen en stund och sedan läggdags.
Veckodagarna går med en ryslig fart!

Det har varit en mysig helg med trevligt besök på lördagen, så vi passade på att bjuda på middag och lite glöggmys.
Middagen bestod av inbakad oxfilé med ugnsstekt potatis och en härlig sallad.
Därefter glögg och pepparkakor med ädelost.
Jag fick hjälp med att färga håret, och oväntade kubik ved staplades in i förrådet under tiden.
Tänk vilka underbart fina människor vi har omkring oss! Kärlek!

Nu är jag trött efter en dag med rafflande skidåkning. Inte för egen del, men på TVn. Hehe. Norrmännen är som vanligt i imponerande form!
Skidskyttet var ju däremot ett skämt, meeen, bara att åka skidor utan att trilla imponerar på mig som avskyr skidåkning! Bara bakhalt och jävligt anser jag.

Lev å må!


Fränaste matgästen vid fågelbordet!

Nu på förmiddagen står Hans och jag och spanar ut på alla små liven vid fågelmatarna vi placerat ut.
Hans visar mig en fågel jag aldrig sett förr, för jag är ju så HIMLA intresserad av fåglar. Hrrm. Men denna gång blev jag nyfiken, för fågeln vi såg sprang Utför trädstammen!
Frenetiskt börjar jag leta efter Lillemans fågelbok, men dessförinnan berättar Hans mamma, över telefon, att det är en Nötväcka.
Mycket riktigt, en Nötväcka. Vad gör den så långt norrut!? Men det är otvivelaktigt den, för det är den enda fågeln som springer utför trädstammar.


Nedersta hyllan...

Jag har blivit Otroligt fumlig, och verkar bli fumligare i takt med att magen växer.
Än vad jag ska göra, hur jag än gör, så verkar ALLT ha en förmåga att antingen ramla ur mina händer, eller inte vilja stå kvar där jag ställt det.
I veckan tappade jag en mjölkförpackning på bonusbarnets frukostmackor med bredbar pastej på, tackar min lyckliga stjärna att jag inte hunnit öppna den!
När jag ska byta toarulle så tappar jag den nya, på golvet.
När jag ska plocka i och ur diskmaskinen så tappar jag saker. Jag tappar vedträn, ja, typ allt som landat i mina händer måste ner på golvet!
Det ligger ju någon sorts ironi i att knappt nå ner till golvet, men ändå ska allt dit Ner, innan det ska hamna på rätt ställe, efter en massa rörelser som känns som cirkuskonster med en badboll på magen.

Lev å må!


Spänner och sträcker...

Bebisen i magen måste vara inne i en enorm tillväxtperiod, för nu gör det kopiöst ont i magen varje kväll. Det spänner och sträcker i övre muskelfästena, och med en livlig krabat som sprattlar hej vilt och sträcker på sig regelbundet, så gör det Ännu ondare!

Vi är i vecka 31, och någonstans hoppas jag att magen ska lugna ner sig i växandet, för nu är den riktigt stor och tung. Jag känner mig enormt otymplig och osmidig. Tur att jag har en fantastiskt fin man i mitt liv som ställer upp i vått och torrt. Full av kärlek och tålamod!

Bäckenet blir, av förklarliga skäl, inte bättre i takt med den växande magen. Min längtan efter långpromenader växer sig starkare för var dag som går. Att vara fri i min kropp, kunna röra mig utan smärta igen. Bara två månader kvar...
Att jag kommer ha ett barn känns fortfarande lite diffust...ungefär som om hjärnan inbillar sig att magen och allt kommer vara kvar, men smärtan borta. Som att det bara är en hel massa kilon och en stor mage som ska tränas bort.
Men det kommer ju vara med en helt ny liten person i vårt liv. Märklig känsla.

Nu måste jag sova, så jag orkar kliva upp och lyssna och se på årets julkalendrar.

Lev å må!


RSS 2.0