Invändig massage...

Bebisen i magen har kommit på en ny och spännande aktivitet.
Den tar, vad jag misstänker är en fot, pressar den mot insidan av min mage, just under revbenen (tack-o-lov), drar därefter foten ner mot naveln, och så håller den på, igen, och igen, och igen, TILLS jag stryker den över "ryggen".
Inatt hade jag lite bekymmer, för på den sida jag låg, hamnade bebbens rygg ner mot madrassen (jag kunde inte stryka den då), och vände jag på mig så gjorde det så vansinnigt ont i höften. Haha, vilka världsbekymmer va!?
Bebisen blir allt mera aktiv, under längre stunder och allt oftare. Det är otroligt skönt att slippa oron som uppstår när man inte känner barnet.
Just detta med att känna barnet gör att jag önskar jag kunde vara gravid för alltid! Det är verkligen mystiskt, skumt, mysigt! Däremot skulle jag göra vad som helst för att slippa höft- och bäckensmärtorna.

Jag upptäcker även att jag drar mig undan mer än vanligt. Jag tänker väldigt mycket, känner väldigt mycket, drömmer en del, känner enorm tacksamhet, glädje, kärlek. Ja, en hel massa känslor i ett enda virrvarr.

Jaja, nu ska jag njuta av ensamheten och bara vila, så mitt bäcken förhoppningsvis blir lite snällare.

Lev å må!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0