Små handlingar av kärlek...

Hans och jag kan verkligen konsten att bråka, när vi väl gör det. Det sker tack och lov väldigt sällan, för bråk och gräl är något jag avskyr!
 
Nu har det varit en period av lite väl mycket strul och motgångar, och det kan, förståeligt nog, påverka humöret i negativ riktning. Sedan att jag går omkring och har ont hela tiden, gör ju inte saken bättre.
 
Men så tänkte jag, att jag vill styra om mina tankar. För hur det än må vara just nu, så älskar ju Hans och jag varandra, massor. Så jag började zooma in på små saker vi gör för varandra, för att glädja och underlätta partnerns vardag. 
 
Jag tycker att Hans, med allt mitt stånkande och stönande och klagande och gnällande, trots allt har en ängels tålamod. Och en sak ska ni veta, att tålamod är något han defenitivt INTE besitter annars. Det är ingen utmärkande egenskap så att säga...
 
Hans är otroligt uppmärksam och tänker verkligen på Mig i Alla vardagssituationer. När vi handlat bär han alltid kassarna, och skulle det ändå råka bli så att jag måste bära kassar, så har han med yttersta noggrannhet lastat dem med jämnvikt. Det gör han inte bara för att jag är gravid, utan så har han alltid gjort. 
 
Om Hans är sugen på något och åker till affären, så frågar han Alltid om det är något jag behöver eller vill ha.
 
Nu under graviditeten, med tanke på de komplikationer foglossningarna ställer till med, så ber han mig att vänta med vissa sysslor. Som i veckan t.ex. så har jag viljat lägga trasmattorna i en kasse och lyfta upp dem på garderoben. Hans vet att det lika gärna kan sluta med att jag ramlar innan jag ens kommit upp på stolen (har ingen balans och styrsel i bäckenet). Så då fixar han det. Jag behöver inte ens be om hjälp, utan nämner jag något jag skulle ha gjort, och han bedömer att jag inte bör göra det nu, så gör han det bara.
 
Blommor, sådana kan det dyka upp ur en kasse när man minst anar det. "Bara för att" liksom...
Just blommor, helt spontant, det är himla fint. Allra helst om de är från mataffären, för då ser jag det som att tanken var spontan, oplanerad. Ungefär som "tänkte på dig just där, just då".
 
 
 
Jag är inte närmelsevis lika duktig som Hans på Little acts of love...jag är nog ganska sugig på det faktiskt. Men några goda sidor har jag väl ändå?
 
När Hans jobbar eftermiddagsskift/natt, så brukar jag, för det mesta, se till att det står en mattallrik i micron, laddad, bara att värma och äta, när han kommer hem. 
Och med klar att äta så menar jag t.ex. att potatisen är skalad, fisken är benad osv.
Och nu får ni hojjta bäst ni vill i era röda små stugor, men jobbar man natt så är man fanimej hungrig och måste få äta när man kommer hem, även om klockan passerat 18. Annars kan man inte sova. Punkt slut!
 
Tvätten, där är jag ett kontroll-freak vad gäller vikningen. Ingen rör tvätten! Det är Mitt territorium.
Men även om det är en fix ide' hos mig, så är det med kärlek jag gör det. Tvätten ska vikas fint och placeras snyggt och prydligt i garderoben. Min egen är inte så viktig, men Lillemans och Hans garderober är viktiga.
Sängkläderna SKA strykas.
 
Nu när jag går hemma så lagar jag av förklarliga skäl, det mesta av maten. Tidigare lagade vi 50/50 av måltiderna.
Jag är hopplöst kass på köttfärssås, så det får Hans göra (så det blir ätligt), men annars tycker jag numera om att laga mat. Det har inte alltid varit så, men får jag laga mat till familjen, eller bjuda någon vän, då gör jag maten med kärlek. Jag smakar och smaskar tills jag är nöjd, kan klura länge på en meny.
Jag älskar att få bjuda Hans på en fin köttbit, stekt med perfektion, serverad med ett gott glas vin, eller en god öl, där smakerna gifter sig med varandra och middagen blir en sorts älskog i smaker. Att se hur han njuter av varje tugga, Då myser jag.
 
Ja, jag är sämre än Hans på mycket. Och nu när jag påminner mig om allt det fantastiska han gör, alla hans små handlingar av kärlek, så inser jag hur lyckligt lottad jag är.
Jag har det för himla bra!
Jag måste bli bättre på att påminna mig själv om hur bra Vi är tillsammans, när det jävlas som mest, för vi är bra, och vi är starka tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0