2 dagar - Farmor är här ♡

Blivande farmor är hos oss, behöver jag ens nämna att känslan av trygghet ökade i kvadrat samtidigt som hon klev innanför dörren igår eftermiddag!? 

Jag sov gott,  förutom att jag var så himla hungrig att jag kl 03.00 var tvungen att gå upp för att skala en morot och en banan och stoppa i nyllet.
Bäbben myser kvar i magen, har roat sig med benpress på mammas revben medan hon tittat på Gold Rush med pappa. Inte alls skönt!
Nu är jag så himla trött, efter en helt fantastisk dag, med både skratt och ett par tårar. 
Tänk, vad jag är lyckligt lottad, som får ha så fina människor omkring mig! Människor med så goda hjärtan, fulla av kärlek! Jag är så oerhört tacksam och glad. Jag är alldeles varm i hjärtat av lycka. 
Avslutar dagen med glädje ända in i hjärteroten.


3 dagar - strosar med Jaana i solskenet

Som vanligt inför och på veckodag så sov jag jättedåligt inatt. Är så orolig att försova mig så Lilleman ska komma för sent till skolan.

Så, i vanlig ordning var det kojen som gällde efter att Lilleman lämnats av i rätt tid.

Vid lunchtid kändes jag mera redo att möta dagen. Hittade lite potatisbullar i frysen som jag stekte på, och till det fick det bli den smarriga salladen som vart över efter gårdagens middag.
Precis när jag ätit klart så ringde kära mormor, och vips hade en timme susat förbi!

Solsken, ljuvliga, underbart härliga solsken! -0,5 grader, perfekt!
Ut, sopa av den lilla snö som föll inatt, från bron. Skotta lite. Fluffig och lätt pudersnö.

Denna friska och härliga norrländska inlandsluft! Jag kan inte bli annat än saligt lycklig en sådan dag!

Hade jag kunnat skullr jag gå en sväng runt "byn", men det får lov att vänta ännu några veckor.

Jaana ställer alltid upp på en långsam stros. Hon tassar på så sakta och snällt vid min sida. Luktar på isknölar och ser lite filosofisk ut innan hon slutligen hukar sig och märker ut sitt domän.


En riktigt härlig dag!
Jag njuter till fullo!


Kittlande hicka!

När Pyret har hicka så tycker jag att det kittlas. Dedär söta små ryckningarna inuti magen får mig att fnissa. Det är så mysigt, även om det samtidigt kittlas.

Tänk att någon man aldrig träffat kan ge så mycket glädje?

Även pappan brukar fnissa gott när han ligger med en hand på min mage. Små fötter som plirar på under den väl uttöjda magen, trampar och sparkar inifrån. 

Så många tankar, känslor och glädjeämnen i väntan på ett nytt litet liv...


4 dagar - "boa"

Samlingsordet för dagens aktiviteter i samband med att vara höggravid kallas i litteraturen att "boa".

Vi har tvättat och städat. Hans har slängt ut mattorna, dammsugit och skurat medans jag har städat toaletten och tvättat.
Därefter tog han med mig ut på en mysig lunk runt närmaste kvarteret, i friska luften och solskenet, oslagbart härligt! Det är ingen fart i promenaderna, men bara att få vistas ute och lufsa i 15-20 minuter är SÅ härligt, hand i hand med mannen som jag älskar så obeskrivligt mycket.

Imorgon kommer en mycket efterlängtad farmor hit och ska bo här fram tills Pyret kommit, och vi är hemma från BB. Det känns otroligt tryggt och skönt! Jag ser fram emot sällskapet, även om Jag själv inte är så rolig att umgås med just nu. Det blir en hel del vila varje dag, jag orkar helt enkelt inte hela dagen annars.

Just nu pratar vi en del om tankar och känslor inför förlossningen. Hans är otroligt omtänksam och mån om att jag känner mig lugn och trygg inför det som komma skall. Checkar av att jag är ok med överenskommelsen jag/vi gjorde runt sättandet av nålen, om jag har några andra tankar/önskemål som han i så fall ska framföra osv. Det är lättare att känna trygghet och förtroende på sin egen förmåga med en sådan trygg och stöttande make vid sin sida. Tänker att jag är lyckligt lottad! Det är nog ingen självklarhet för alla födande kvinnor, att ha den tryggheten i en partner.

Visst kan jag bli lite nervös ibland, men jag känner mig mest taggad. Go with the flow och var i Nuet, tänker jag mig kan vara en bra inställning. Vi tar det som det kommer, helt enkelt. ..


5 dagar - störtlopp i solskenet

Vilka härliga dagar det har varit, både igår och idag. 

Solen har trängt undan mörkret tidigt på morgnarna,  och det känns som själen sakta vaknar till liv efter ytterligare en vinterdvala. Jag måste ändå berömma mig själv, för jag tycker att jag blir allt bättre på att genomlida vinterns kompakta mörker utan att dippa i humöret. För några år sedan blev jag nedstämd varje höst, och det släppte banne mig aldrig föränn april-maj, typ.

Men solen alltså, den lyfter hela mig. Jag blir så himla glad och ännu mera harmonisk när den tittar fram. Jag mår så oförskämt gott alltså! Lagomt kallt är det dessutom. Helt perfekt! Tänk om man hade fått sitta och pimpla på en fjällsjö en sådan dag, då vore ju livet absolut maxat!

Vi har tittat på störtlopp idag. Dessförinnan var jag upp på PMU-loppisen utan att finna det jag sökte. Spanade efter ett par rostfria skålar till hundarna, att ha ute i hundstugan. De har varsinn vattenskål, men jag ville ha även för maten när Hans mor ska ta hand om dem under tiden vi ligger inne på BB. Får väl helt enkelt ta skålarna de har inne.

Jaana har Äntligen gått ur höglöpen, så inatt fick de sova inne hos oss igen. Båda hundarna har myst som om det inte fanns en morgondag! Och så även vi, för det har varit så tomt utan hundarna inne, som vi är vana. Normalt kommer de ju in på kvällen, sover med oss och äter med oss innan de går ut i hundgården under dagen. Älskade djur! 

Så, ja, vi mår gott. 
Inga tecken på bebis ännu...

Vad gör ni i finvädret då?


6 dagar - vi går in i vecka 40 med sol i sinne

Fredag!

Veckans klart bästa dag!

Fredag innebär allt som oftast en samlad familj, stundande helg, med mysiga morgnar där man får ligga och kramas en stund med sin älskade innan uppstigning. Man får äta frukost tillsammans och bara vara i Nuet, utan stress och planer.

Gårdagens slaskväder gick snabbt att tränga bort när solen bjöd på ljusning redan 07.30! Ett mystiskt orange ljus spred sig i trädtopparna och skimmrade mot björkarnas vita stammar.

Tänk, för 20 veckor sedan tänkte jag "Oj, redan halvvägs i graviditeten!".

Redan då förstod jag att detta inte skulle bli någon dans på rosor. Veckosluten (ons-fre) var brutala, jag hade så ont så jag grät. Grät mest av att jag kände mig klen, och för att jag inte förstod att foglossningar kunde drabba även mig. Jag som alltid bara bitit ihop och gjort det jag ska, hur ont jag än haft. Foglossningarna bjöd på en kraftig molande värk som aldrig gav sig. Alvedon hjälpte absolut Ingenting! Efter vecka 21 fick jag se mig som "besegrad". Sjukskrivning.

Nu sitter jag då här, med min älskade kula. Kulan har ränder, precis som en zebra. Tänker att min mage aldrig kommer bli sig lik, det gör mig lycklig. För mig har alltid den vackraste kvinnokroppen burit på barn. En stolt och omodifierad kropp.
Jag som trodde att det inte var mig förunnat, att få bära dessa kvinnliga spår. Tänk att det blev så ändå!?
Jag vet att jag inte kommer att sakna min "gamla" kropp. Däremot så saknar jag min fysik, mer än någonsin, och det sköna är att det kan jag göra något åt med enkla medel. Ska bli skönt att komma igång igen efter förlossningen och påföljande läkning.

Jag är tacksam och lycklig. Livet är himla fint!


7 dagar - Drömmen om barnet

Jag sover ju, precis som de flesta höggravida, väldigt dåligt om nätterna. Vaknar ofta och går på toaletten. 

När väckarklockan ringer 06.45 är jag som i ett töcken. Bara att kliva upp och se till att lilleman kommer iväg till skolan. När jag lämnat honom så brukar jag gå och lägga mig igen, och allt som oftast somnar jag om.
Igår vaknade jag med andan i halsen, "Jävlar!!! Jag har försovit mig!" (Vilket jag såklart inte hade, men hjärnan ville inte minnas att jag hade varit upp och skjutsat redan).

Nu innan jag vaknade så drömde jag om Pyret. Ett pyr som redan hade kommit till världen!?

Det var det finaste barnet jag sett, och jag kände direkt instinkten att skydda den perfekta skapelsen.
Men, jag var samtidigt besviken, för själva förlossningen hade jag inget minne av? Jungfrufödsel!?
Jag vaknade av att jag i drömmen blev så frustrerad när jag skickade en bild till min älskade Hans med den skumma texten "Han är tydligen här nu" (!?). 
Jag hade missat det som jag ser så fram emot! Förlossningen. 

Så, hur ont det än må göra, så vill jag inte bli snuvad på den! Jag vill vara med och uppleva och känna min kropp! Känna hur den "jobbar".
Tack och lov så var det bara en dröm!  Även om den var läskigt verklig, så till den grad att jag var tvungen att kika ner i spjälsängen när jag väl hade vaknat! Haha.

Jag har aldrig drömt om barnet tidigare. Inte om att vara gravid heller, tror jag? Inte vad jag minns i alla fall.


Annars då?
Hur mår vi och jag med en vecka kvar till den beräknade förlossningen?

Vi mår bra. Pyret i magen verkar må finfint med tanke på alla sportsliga aktiviteter som verkar försiggå där inne i magen. Att magen sitter kvar känns som ett under i sig, att den inte sparkats lös. Tack och lov är Pyret snäll och går sällan på revbenen, ibland kan en fot stryka längs med revbensbågen, men inga sparkar mot dem.

Jag har sedan två veckor tillbaka domningar i händerna. Eller, rättning, jag har domningar och myror i höger hand. I vänster hand har jag värk, värst är det i handleden nedanför tummen. 
Jag känner mig som en överfylld vattenballong, ont både här och där, men det hör ju till.
Har en klok och lite galen kamrat som brukar säga att "Gud prövar bara dem han vet klarar av det!". 

Så det får ju vara hur det vill,  jag tycker ändå att glädjen över att, mot alla odds, lyckats bli gravid, kroppen har inte stött bort graviditeten och barnet verkar må bra. Ja men bring it on kroppen! Gör så ont du vill! Jag är himla glad och lycklig ändå!


Babyskyddet

När vi skulle köpa babyskydd så försökte jag läsa runt lite om fördelar och nackdelar med olika märken.

Slutligen kom jag fram till att Maxi Cosi verkade som att det skulle passa oss.

Just nu står skyddet i bagaget. Då vet vi ju var det är när det väl bär till.


Vi valde även att köpa en bas till som heter Family fix.
Man fäster den helt enkelt i bilens ISOfix-fästen (mellan ryggstödet och sitsen).
Basen vi valde är "idiotsäker", man kan inte göra fel. Den piper tills alla komponenter sitter som de ska!
En annan fördel med basen är att när barnet växt så pass att en större stol måste skaffas, så passar även nästa stol i Family fix basen! Superbra!
En bas till två storlekar på stol, himla smidigt!

Nu återstår ju bara att se vad vi kommer tycka om den när vi väl får börja använda den

Att skaffa babyskydd och/eller bilbarnstol är ju som att gå genom en snårskog av fakta och olika personers tyckande. Jag tror att det alltid är bäst att utgå från sig själv och det man själv har behov av, som man tror passar sin egen familj. 
Däremot kan det ju vara bra att kontrollera så den är godkänd! Speciellt om man beställer från nätet.


8 dagar - städa kylskåpet

Nu har jag äntligen städat i kylskåpet. Har gått och sneglat och klurat på att göra det sedan nyår. (Bättre sent än aldrig)

Till min stora förvåning upptäckte jag att även i kylskåpet har jag blivit vuxen. Tidigare var jag dålig på att hålla koll på datummärkningarna, framförallt på burkar.
Nu var det bara en burk med lite senap och en med några oliver som hade gått ut. Resten var good to go.

Tycker det blir så fräscht och fint när man får bort den förargliga lilla syltfläcken, andra fläckar som blir när man till vardags bara lite snabbt torkar bort det som spills. Dedär fula ränderna som brukar kunna bli kvar.


Jag skulle behöva gå igenom skafferiet också. Vårat är så himla dumt gjort, så där kan det verkligen försvinna saker och det är omöjligt att hålla ordning i det med det dumma hyllsystemet, som dessutom är platsbyggt! Morr!
Tänk den dag vi kan sätta in ett nytt kök, i gammal stil, men med alla moderna finesser! Måste ju bara komma på hur vi vill ha det först, så det inte bara blir ihopslaffsat utan eftertanke. Viktigt att få det rätt från början när det ändå handlar om en hel del pengar.

Nu ska jag skriva handelslista.
Blev lite knasigt i veckan när vi hade mat hemma för första halvan. Annars handlar vi på söndag eller måndag, och så räcker det till fredag då vi handlar för helgen. (Litet kylskåp).

Lev å må!


9 dagar - besök hos barnmorskan

Nio dagar kvar till BF.

Jag har varit upp till barnmorskan på sedvanlig kontroll av urin, vikt, blodtryck, lyssnat på Pyrets hjärta och låtit magen bli klämd och känd på.
Allt ser bra ut. Blodtrycket har stigit lite, men tydligen är det vanligt i graviditetens sista del. Det ligger fortfarande inom det normala, så inga "blinkande röda lampor". Kroppen är just nu under stor belastning, och det känns.
För första gången gjorde det ont när hon kände efter barnets huvud också, jag var jätteöm! Också normalt, tydligen.
Så, ingen bäbbä ännu.
Räknar iskallt med att måsta gå över, så jag är lugn.

Snart ska jag gå en liten promenad.
Skulle kännas skönt känner jag.

Lev å må!


Gift "på riktigt"!

Av nyfikenhet gick jag in och kollade i folkbokföringen.

Så, nu är det helt officiellt att vi, Hans och jag, är gifta och att jag tagit hans efternamn,  Selander!
Tjohoo! 

Nu återstår bara att fixa körkortet och alla behörigheter, så det står rätt namn på dem! 

Sedan måste ju alla medlemsskap ändras osv. Men, skönt att jag äntligen kan börja maila och ringa och fixa med allt, nu när det stämmer på myndigheternas myndighet.

Hejhå!


10 dagar och orgelmagi

Idag är det 10 dagar kvar till BF. Jag börjar allt mera ställa mig in på att vi kommer att få vänta lite längre än så. 

Pyret hade en kompensationsdag igår. I förrgår var det ju ovanligt stilla och lugnt i magen, så till den milda grad att jag i halvt panik ringde BB.
Igår var det full fart där inne igen, mest hela dagen. Pyret hade bara kortare vilor, sedan var det som om Vättern-rundan pågick där inne i magen.

Gårdagen avslutade vi så fint med att gå på orgelkonsert i kyrkan. Under mina år i kyrkan så lärde jag känna Mila. 
Mila är en sällsynt begåvad organist. Så ska orgelpiporna blåsas ur ordentligt från damm, då är det Mila som ska spela! Det är helt magiskt vilka toner hon kan frambringa på detta monstruösa instrument, jag blir lika hänförd varje gång!
Kan ju även tillägga att det är nog ingen annan som frivilligt får mig att gå till kyrkan längre, efter allt som skedde där. Men, Milas musik kan jag inte avstå från. Den är magisk!
Igår spelade hon befintliga stycken från olika länder, det är fint, även om jag personligen föredrar hennes improvisationer, gärna i samarbete med sin make. De två kan skapa musikalisk magi! (I mina öron).
Otroligt fina personer! 

Idag blir det en tung dag.
Jag vaknade nämligen 00.40 och har inte lyckats somna om. Så jag har bara sovit i ca två timmar inatt. Det är otroligt mycket och många tankar nu.


Paniken när det inte känns som det brukar

Så fruktansvärt jobbigt det blir när man inser att Pyret rört på sig ovanligt lite, nästan inget alls.

Börjar med att förbanna mig själv för att ha fuskat med dagliga vilan, då jag tydligast brukar känna Pyret.

Börjar frenetiskt peta på magen för att få tillbaka den sedvanliga "kängan" så det känns som magen ska lossna. Inget händer.

Hans petar, försöker lyssna.
Jag petar, buffar, knuffar. Vakna Pyret! 
Känner ett lock i halsen, paniken börjar växa.

Lägger mig i sängen. Stryker över "ryggen" på Pyret. Då brukar han vakna och börja röra sig.
Inget händer!

Ringer BB. Försöker hålla mig så lugn jag kan, förklarar att Pyret är och har varit ovanligt lugn under dagen.
Hans sitter på sängkanten vid min sida.
(Buff)
Pyrer rör sig!

Pratar vidare med barnmorskan på BB, vi är välkomna in.
(Puff, buff)
Pyret rör sig verkligen. 
Jag berättar för barnmorskan att vi avvaktar i femton minuter. Pyret har gett mjuka buffar.
Vi är välkomna in, bara vi ringer först.
Vi kommer överens om att jag hör av mig om rörelserna inte tilltar.

Lägger på, och Pyret börjar röra sig allt mer. Streta och sträcka på sig. Sparkar. Rörelserna känns tryggande och bekanta. Jag blir genast lugn igen.

Men på 15 minuter hann vi till helvetet och tillbaka, kändes det som.


Note to self: Vila, människa VILA!
Så sammandragningarna släpper och Pyret får sträcka på sig då och då!


Efter en natt med ovanligt dålig nattsömn

Det är som varannan natt jag får sova, eller inte sova.

Inatt kunde jag inte somna föränn halv fyra, trots att jag var jättetrött.
Snaaark!

Idag har jag inte lyckats vila heller. Kroppen är otålig men trött. Magen full av träningsvärk.

Det var isracing på en sjö just utanför "byn" idag. Så vi åkte förbi och kollade från bilen. Det ser verkligen sjukt kul ut! Skulle vilja prova det någon gång.

Vi har åkt störtlopp idag också. Det var intressant.

Babyskyddet har vi lyckats montera i bilen. Alla larm är dessutom tysta, vilket innebär att vi lyckats. ISO-fixen har alltså låst som den ska, stödbenet är i rätt position och stolen har låst fast korrekt.
Vi köpte en Maxi Cosi med family fix bas.

Nu ska vi ut och gå en liten promenad. 

Lev å må!


Efter en natt med ovanligt god nattsömn

Efter gårdagens ofrivilliga träningspass så sov jag himla gott inatt. Ja, alltså, för att vara höggravid.

Livmodern har påbörjat sin deff inför förlossningen tror jag minsann!

Jag somnade dessutom med ett leende på läpparna, för min älskade man måste ha pysslat med något särskilt underhållande inatt. Har aldrig hört honom fnittra och prata i sömn förut! 
Så, då blev såklart jag också lite fnittrig. 

Det är livat på alla fronter. För trots sammandragningar så är det full fart på Pyret emellanåt. Och det är kraft i dedär sparkarna vill jag lova! Himmel och pannkaka, ibland tror man att hela magen ska flyga lös! Det ser verkligen helt surrealistiskt ut, när magen antar vissa former! Och HELA magen rör sig! Galet!

Ååh, vad jag längtar efter Pyret nu!


Två veckor som Herr och Fru Selander

Tänk att det redan har passerat två veckor sedan dagen vi sa "Ja" till varandra!?


Jag har ju inte berättat om timmarna före vigseln,  vilka såhär i efterhand upplevs som lite komiska. Just i stunden var det inte alls lika kul!

Det var ju jättekallt på vår vigseldag. Och efter att vi hade hämtat barnvagnen så åkte vi in till stan, ställde oss på en plats med motorvärmare och gick för att ta en fika innan vi skulle återvända till bilen för att byta skor och så.
Det blåste verkligen ISkallt där mellan byggnaderna runt rådhustorget.

Vi hade blivit meddelade att mina anhöriga inte kunde komma och närvara på grund av kylan.
Vi hade också blivit meddelade att Hans närmaste satt i kö på E4an pga trafikolycka, så de kanske blev lite sena.

Tillbaka vid bilen byter vi skor, och jag tar dumt nog av mig ullkalsongerna jag hade på över strumpbyxorna. Lite småstressade ilar vi till rådhuset. 
Låst!?
(Satan så kallt det blåser!)

Porttelefon! Ring på!
Inget svar!?
(Vad är detta? Fyyy så Kallt!)

Tillslut tittar en kvinna fram från en källardörr på rådhuset. 
- Vi öppnar inte föränn kl 17.
(???)
-Men, vi ska ju viga oss här, nu, klockan 14!
(!?!?!?!?!)

Vi blir insläppta så vi slipper stå ute i kylan och snålblåsten. Hon är även vänlig att visa oss var cermonirummet ligger.
När vi kommer dit inser vi att ingen är där!
Klockan är nu 13.50 och vi får lite panik, har det blivit något missförstånd? 

Vi ringer ett telefonnummer som står på skylten utanför cermonirummet.
Alla är på semester, telefonisten har ingen aning om bokningar osv.!!?

Jag skyndar mig så snabbt jag kan att öppna upp mailen med tidsförslagen vi fick. Själva bokningen skedde ju muntligt över telefon, och dum som jag var bad jag inte om någon bokningsbekräftelse! (Har vi åkt till Umeå i -34 grader helt i onödan!?)
Vad hette hon som jag bokade hos!!?

Slutligen kommer en kvinna i medelåldern upp för den breda stentrappan. (Kl 13.54)
Är du vår vigselförrättare!?
-Ja!
(Världens längsta utandning!)

Precis när vi kommit in så kommer våra vittnen, och bara någon minut efter det kommer Hans närmaste.
(Pust)

Vi valde den långa versionen.
Det tog bara fem minuter. 
Kvinnan som vigde oss gjorde cermonin väldigt fin, (fast vi tyckte hon kunde varit där åtminstone 15 minuter innan).
Annars var allt väldigt fint!
Jag hade verkligen inte vilja haft det annorlunda. 

Kärleken var i fokus.

Såhär två veckor senare är allt precis som vanligt, förutom att jag numera kallas "frun" oftare än "gumman" av min älskade hälft.
Det är lika kärleksfullt och avslappnat som förut, precis som det ska vara, tycker jag.



Exakt 14 dagar till BF

Nu är det exakt två veckor till BF, och även om jag helt ärligt hoppas att pyret ska anlända lite tidigare, så har jag en känsla av att det kommer dra ut på tiden.

Sömnen fungerar väldigt dåligt just nu, så jag passar på att sova när jag kan. Så mycket som möjligt.

Jag försöker även vara ute en stund varje dag.
Idag gick jag en liten promenad med jämthunden, och rastade Jaana innan hon fick komma in och ha födelsedagsmys med matte. Bjöd henne på en bit tjockpannkaka med leverpastej på, och lite grädde runtom. Det uppskattades.

Vädret har totalt slagit om. Det var någon minusgrad i morse, men mildare grader drog in över dagen, det började blåsa runt middagstid, och under kvällen började det blåsa rejält. +4 grader sa termometern när vi gick och la oss. 

Kroppen samlar mer och mer vätska, känner mig som en gigantisk vattenballong, som i vilken stund som helst kan gå hål på! 

Ont i händerna har jag.
Jag är nu tyngre än jag någonsin varit förr! (Tänk att jag är gravid i 9e månaden nu. Shit vad bra jag gjorde det som gick ner alla de kilona för ca 3 år sedan! Och, anledningen till att jag väger Massor igen förklaras: Bebis i magen + en hel del vätska, helt acceptabelt tycker jag själv).
Det bästa av allt är att jag är så sjukt peppad och taggad på fysisk aktivitet så ni kan inte ana!

Nu måste jag försöka sova. Måste ju upp och göra frukost till lilleman och få iväg honom till skolan.

Lev å må!


Gammhunn

Min vackra och högst älskade lilla gul-sudd fyller 6 år idag!


Jag minns än idag hur saligt lycklig jag var den dagen då jag hämtade henne i slutet på mars 2011. Hon låg så tryggt och snällt i mitt knä och sov. Gjorde inte alls mycket väsen av sig.

En typisk Hälleforshund till utseende.

Det tog inte alls lång tid innan hon utvecklades till gnagare och tuggade på allt från pennor, datakablar, BHar, hörlurar, ja, allt utom skor och koppel, som annars brukar vara vanligt. 
Jag har varit ofantligt arg på henne, många gånger.

Men så har hon vuxit till en klok tjej med väl utvecklat ordförråd. En surrkuse utan dess like. Precis som sin matte.

Och även när saker har varit rätt uppenbara, har hon försökt bortförklara...

Men hur det än har varit, så har hon stått vid min sida. Glad, trygg och energisk.

Hon är en bästa vän, en kär familjemedlem, och en himla fin hund på alla vis.
Måtte hon få vara frisk så hon får vara med flera år framöver! Älskade hund.

Nosen är inte längre sådär unghundssvart, utan börjar anta en mera grå ton.

Lill-tjejen börjar vara gammal.
Men ännu är hon pigg och glad. Frisk och kry. Hon hänger gärna med på bus och är alert. Så ännu är ålderdomen och krämporna en bit bort.

Även om hon såklart gärna tar en power nap mellan upptågen.

Det är viktigt med skönhetssömnen, så man kan visa sina bästa sidor då och då.

Så, hela sex år!

Grattis, vår älskade Jaana!


Höglöp

Vi upptäckte på nyårsdagen att vår lilla gula gumma hade börjat löpa.

För ovanlighetens skull upptäckte vi det ganska tidigt, inser jag nu, 14 dagar senare när hanhunden matvägrar av pilskhet!

Det är en pipande klagosång när vi måste dela på dem under natten. Lill tjejen får sova inne hos oss, för hon blir helt knäpp under löpen och alla hämningar släpper! Hon kan plötsligt få för sig att ta saker från bord och/ eller bänkar. Kissa på mattor, eller ännu värre, i soffan! Hon blir helt knäpp, och speciellt om hon inte får vara nära.

Denna älskade hund sköter sig exemplariskt, men då kan man ju få stå ut med lite pipande från andra sidan sovrumsdörren.  Stackars kille!

Tur att höglöpen varar i max en vecka, sedan brukar hon återgå till att bli sådär avvisande och fräsa ifrån ordentligt när han närmar sig.


Älskade djur.
Inte lätt när man vill, men inte får.


Renbäddat och källarråttor

När vi köpte vårt hus och skulle teckna försäkringen på det så gjordes en besiktning av Anticimex.


Vi visste redan innan att matkällaren under vårt köksgolv skulle få viss kritik. 
Redan efter husesynen Före köpet så hade vi börjat planera för vad vi ville göra med källaren.
Mycket riktigt, organiskt material på jordgolv var inte helt populärt. Det måste rivas ut. Och nu, även om det dragit ut lite på tiden, kan vi äntligen kryssa i rutan att det är åtgärdat och skicka in "åtgärdsrapporten" till Anticimex. Så skönt!

Vi finner det dock en aning märkligt att ingen husägare före oss kommit på att detta skulle varit gjort!? Träet ville ju bara falla i bitar.

Men, som sagt, nu är spräpet ute ur huset.  Nu kan jag på riktigt börja drömma om marksten och hur jag vill bygga hyllorna där nere. Trälådor för potatis och morötter vill jag också bygga.
Det ska bli ett spännande projekt, vår kära matkällare.
Tänk, när jag kan ha potatis, saft, sylt och en massa smarrigheter där. Även saft-Maja och paltgrytan vill jag ha plats för där. Oooh, så kul!

Idag har vi passat på att bädda rent i sängen också.

Alla sängkläder, och bäddmadrassen, åkte ut på vädring,  så nu doftar det friskt och gott i sovrummet. Jag älskar verkligen känslan av att krypa ner i en renbäddad säng!
Tvättmaskinen har gått idag också. En himla produktiv dag faktiskt,  även fast vi började med en lång och härlig sovmorgon.

Nu, medan jag bäddat sängen och laddat om tvättmaskinen så har maken och lilleman begett sig ut i skidspåret för att inviga sina nya skidor! Hejja dem! Duktiga killar! 
Blir så peppad på att få komma ut jag med! Kan liten bäbis tänkas vilja komma ut snart? Så jag också får ta mig ut och bli svettig i friska luften.

Det har varit en bra dag idag. Som de flesta andra dagar.

Lev å må!


Herr och fru Selander tackar...

Vi har fantastisk familj, och underbara vänner.

Därför vill vi tacka för gratulationer och gåvor som vi fått tillsända oss på olika vis! Trots att vi inget ville ha, annat än sällskapet och deltagande på vår stora dag.

Denna otroligt fina gåva fick vi av våra vittnen! 

Så otroligt vackra champagneglas med gravyr, ett himla fint minne. Tänker genast att jag vill använda dem varje år för att fira vår vigsel!

Är himla glad över alla gåvor, som alla på ett eller annat sätt kommer glädja oss två, och/eller hela vår familj!

Tack så hemskt mycket!


20 dagar

Nedräkningen började vid 100 dagar. 80 dagar har passerat sedan dess. Åter igen ställer jag mig frågan, vars tar tiden vägen?


Jag blev så glad idag när Hans hann hem från arbetet och kunde följa mig till barnmorskan. Jag känner mig alltid lugnare och tryggare när han är vid min sida.
Allt såg bra ut.
Barnmorskan tyckte dock att mitt socker var lite högt, ända tills jag berättade att jag hade ätit lunch för knappt en timme sedan. Då fanns en förklaring och sockret förvandlades från lite högt till normalt.

Vi tittade på nålen som kommer att sättas i min hand vid förlossningen. Som en liten exponeringsövning
Och det var väldigt nyttigt för mig! För hade jag sett hela den där "mojjängen" när jag kommit in på BB hade jag Garanterat drabbats av panik, för den är ju GiGantisk i förhållande till det lilla som faktiskt sitter kvar i handen sedan.
Mycket bra. 
Det var även bra att Hans var med, för han hjälpte mina tankar att bibehållas något rationella. 
Hur rationellt det nu är att jämföra en sjukvårdspryl med en rymdfarkost från Star Wars. Men jaja, det blir nog bra tillslut.

20 dagar kvar. 
Det känns nära, samtidigt som det börjar kännas som om jag bara vill få det gjort. Få tillbaka friheten det innebär med en smärtfri kropp. Och visst, det kommer att ta en stund, men jag är Så sjukt peppad på fysisk aktivitet så det finns inte! 

Jag kan knappt fatta att vårt älskade barn snart är här!
Älskade älskade barn, som jag väntar och längtar efter dig! 


Gårdagens kvällsfika

Något jag är glad och känner tacksamhet över är de fantastiska cravings jag haft under min graviditet.


Som jag har förstått det så blir många sugna på snabbmat, godis, glass och andra onyttigheter. Min kropp har suktat efter frukt, grönsaker, fisk och skaldjur. Jag tror nästan jag ätit mer av frukt och grönt under min graviditet,  än vad jag gjort sammantaget på hela livet.
Fisk och skaldjur är jag tokig i annars också, men nu under graviditeten har det blivit mer rutin i intaget. Minst en gång i veckan har jag ätit fisk.

Igår hade jag gått omkring och längtat efter bär i flera dagar. Men jag ville inte äta dem bara "sådär", så då kom jag på hur lovordad smoothien är. 

Jaa, jag veet att jag är efter!  Och näh, jag har aldrig gjort smoothie (stavning?) förr.
Köpte en yoghurt med milda smaker och en hög bananer, samt en massa frusna bär.
Körde banan och bär i matberedaren, tillsatte därefter lite yoghurt. Milde himmel så gott!
Nu har jag önskat mig en mixer, eller en stavmixer av min man. För jämarns så gott det var!


Fyndat på nedsatta priser!

Igår var jag ju till Lycksele på kontroll. Jag vet inte om jag berättat om det?


I alla fall, i korthet, från början.
Sjukvården ansåg att jag led av fetma när jag blev gravid. Vården utgår ju från denna Otroligt Fantastiska BMI. Jag hävdar att det är humbug! 
Enligt BMI har jag typ alltid lidit av fetma, alltid! Sedan att min kropp av naturen är hyffsat stark och bär en del muskelmassa är ointressant. Att jag i normala fall är ganska aktiv, spelar heller ingen roll. Min vikt i förhållandet till min längd är åt skogen! Jag är alltså felskapt.

Sedan Finns det gånger då jag Har varit fet och otränad, men då har jag gjort något åt det genom kost och motion.

I alla fall, att vara fet och gravid, gör att man hamnar i en riskgrupp. Man löper högre risk att drabbas av t.ex. 
- Graviditetsdiabetes
- Havandeskapsförgiftning
- Att fostret inte växer som det ska
- m.m. m.m.

Pga detta håller mödravården ett extra öga på prover man lämnar, viktökning OCH bäbisens mående i mammans mage. Vilket är jättebra!

Därför fick jag åka till Lycksele för 14 dagar sedan, på ett s.k. tillväxtultraljud. 
Helt enkelt för att se om Pyret får allt han behöver och växer som han ska.
Allt såg bra ut, CTG var normalt och min syresättning var jättebra (vilket jag ser som en bekräftelse på att min andning är effektiv och bra inför förlossningen.
Men, på ultraljudet fann man en avvikelse som man aldrig sett förut. En avvikelse på moderkakan.
Därav gårdagens återbesök.
Avvikelsen var oförändrad, det fanns inget flöde i den, så då är allt lugnt.

Så, då till detta som gör rubriken relevant.
Fynd!
Att åka till Lycksele innebär på något konstigt sätt att man Måste gå i affärerna. 
Jag har ju lite problem med att gå och så, men bara glädjen över att vistas bland andra människor gör att jag biter ihop och härdar ut.

Vi har ju ingen aning om hur stor Pyret är vid inträdet i världen. Därför har vi skaffat kläder i blandade storlekar. Det har av någon anledning blivit mest av 50-storleken. (Sött så man döör!)
Men, tänk om det är en redig palt som tittar ut? Tillväxtultraljuden har hintat om precis över normalkurvan, så, blir 50-storleken för liten då?
Vi har garderat oss och köpt även i 62!

Åhléns hade 70% när jag var där igår så då passade jag på att fynda.

Varor som egentligen skulle kostat över 700 kronor, gick loss på 200 kronor! Som hittat! 
Allt i lite större storlekar, så pyret har att växa i.

Jag hade egentligen inte tänkt skaffa någon amningskudde. Men en av mina absolut finaste vänninor sa att det var en riktigt bra sak att ha! Så, in på nätet och beställa. Den billigaste jag kunde hitta, men, den är ekologisk, vilket jag tycker är bra. När jag ändå blippade runt på sidan följde det med en mobil till sängen också. 

Så nu är det mest lull-lull när alla "måsten" är avklarade.


Dagens middag blir: Ugnsstekt fjällröding med potatismos och varma grönsaker.
(Vi äter fisk nästan varje torsdag).

Lev och må!


Äntligen kommer det lite snö!

Denna vinter har varit tämligen fattig på snö, vill jag påstå.

Sedan igår har det däremot singlat ner en decimeter ungefär! Underbart!

Tänk om jag hade kunnat köra snöslungan nu! En sådan lycka med den snösprut det hade varit! Jag är verkligen barnsligt förtjust i att köra slungan, men just nu får jag låta bli. Provade lite tidigare i vinter men av det lilla var mina fogar helt kaputt ett bra tag.

Där ute i mörkret, sitter det en grå, lurvig varelse som älskar nysnö! Han sitter gärna ute när det snöar och rullar sig lyriskt i snön när vi går våra minipromenader morgon och kväll.

Jag har i alla fall förberett lite till i eftermiddag när hjärtat kommer hem. Så jag har sopat broarna (huset och hundstugan), samt tagit bort snön närmast så det bara är att dundra in med slungan framför.

Nu lär väl denna "dumhet" straffa sig. Men all fysisk aktivitet jag faktisk kan få, passar jag på att ta, även om jag blir sängliggade på eftermiddagen. Det är ju så himla skönt med friskluft!

Lev å må!


Gammal hederlig husmanskost

Nu har jag förberett lite inför dagens middag, en av mina absoluta favoriter, Raggmunkar med stekt bacon och lingonsylt!

Jag brukar ha i några morötter i smeten också. Det blir saftigare, och kanske lite nyttigare.

Något recept har jag inte, utan det blir på en "höft" allting. Av någon anledning blir det som allra godast så.

Nu tänkte jag dock vila en stund,  innan jag river rotsakerna på rivjärn och blandar till smeten inför stekning, som såklart sker i smör! Inte margarin! 

Så, det är familjen Selanders tisdagsmiddag.

Lev å må!


Efter julen stök...

Usch, som jag har gruvat inför att plocka ner julen. Haha, egentligen började jag gruva mig redan när jag satte fram den.

Det är ju ca 1,5 månad sedan julen togs fram här hos oss. Hans, mitt hjärta, var fantastisk på att hjälpa mig med gardiner och dammsugning och allt. (Amnars hade jag väl aldrig blivit klar känns det som).

I söndags åkte julen ut. Julgranen klippte jag ner och bökade ut, nästan direkt efter nyår. Vi fick tag i en riktig barrare denna jul.


Men ja, nu är gardiner bytta, adventsljuset i alla fönster har åter fått lämna sin plats för vanliga fönster- och bordslampor. Ännu en gång fick jag massor med hjälp av min karl. 
Herregud så skönt det ska bli att få bli självständig igen! Känner mig helt handikappad så fort jag ska göra något själv. Det gör ont och tar massor med tid att böka på själv.

Bröllopsdagens morgon. Jag har precis gjort mig klar och ska bara klä på mig ytterkläderna för att möta den bittra kylan.

Just nu känner jag mig stor, tung, vätskefylld och otymplig. Glädjer mig åt att det inte är så länge kvar.


Men, det är blandade känslor. Det är ju samtidigt så himla mysigt att vakna och känna pyrets rörelser inuti magen.
Samtidigt är jag så sjukt nyfiken på vem det kan vara som växt till sig inom mig!? Ska bli så spännande att få träffa den lilla personen som Hans och jag har skapat!

Nu ska jag ligga och kura en stund. Mysa med pyret i magen.



Lev å må!


Lördag

Nu känns det som att jag sagt att vi är redo inför pyrets ankomst, ja, massor med gånger! 


Det enda som faktiskt saknas nu är att packa ombyte till Hans att ha med till BB, samt att packa upp babyskyddet och basen. Å andra sidan går det bra att plocka med i farten och slänga in i bagaget.

Det som behövs till bebis är packat.
Det jag behöver är packat. 

Idag har Hans och jag gjort ett litet ryck i rummet nere i källaren, så farmor har någonstans att sova och stänga om sig medans vi är på BB. Hon har lovat komma och ta hand om lilleman medans vi är där, vilket känns så himla tryggt och bra för oss.

Utomhus har det äntligen blivit lite mildare igen. Skönt det.

Just nu kan jag inte låta bli att oroas lite när det blir sådär himla kallt, för det känns mera otryggt då, OM man skulle behöva ge sig iväg och OM det skulle bli något med bilen i den kylan. Hemska tanke!

Nu ska jag bara vila resten av kvällen.
Ta en varm dusch och sedan mysa med familjen, kanske med en kopp hett te...

Lev å må!


I huvudet på Fru Selander

Jag vaknade imorse av att Hans kröp intill mig med ordföljden "God morgon, min kära Fru Selander"!


Det var en himla skön känsla som spred sig i kroppen, den där känslan han ger mig av att vara mycket älskad och uppskattad. Jag hoppas verkligen att han känner sig älskad tillbaka.

Vigselbeviset och mina ringar, som just nu, tyvärr, är för små. Fick lov att ta av förlovningsringen för ett par veckor sedan när fingrarna/händerna och övriga kroppen börjat samla på sig en massa vätska. Jag känner mig som en vattenballong, men det är väl normalt när man är höggravid antar jag...

Efter vigseln igår fick vi ett gratulationskort av Hans mor och hennes man. I kortet citerade de Richarda Huch.


"Kärleken är det enda som växer när vi slösar med den."

Hans och jag är faktiskt himla bra på just det, att uppmärksamma och berömma, även små vardagliga saker. Vi ser varandra och försöker underlätta i varandras vardag. Vi hyser stor respekt och ömhet mot varandra. Jag hoppas att vi är lika bra på detta om 10, 20, ja, 50 år!

Ja, vi gnabbas och bråkar också, men är bra på att lösa eventuella konflikter. 

Vi är ett bra team tycker jag. Och vi trivs himla bra med varandra.

Det är jag himla glad och tacksam för. 
Sedan kan han dessutom få mig att skratta så tårarna sprutar och magen skumpar! 
Han gör mig lycklig, helt enkelt!


Barnvagnen

Igår när vi ändå var i Umeå, passade vi på att hämta ut barnvagnen som vi beställt.


Vi är nu i vecka 37, och det sägs att pyret kan komma när som helst.

Behöver jag ens nämna det humoristiska i att försöka få in en komplett duo-vagn i en Mitsubishi ASX!?
Chassit och liggdelen fick vi in i bagaget, men sittdelen, åkpåsen och regnskydd skulle samsas i baksätet med en stor påse vinterkläder, finskor, sjuåringens färd-pyssel samt två kavajer.
Som tur är var det ju bara denna gång precis Allt skulle med i bilen samtidigt!

Åkpåsen är av märket Voksi, och ska tydligen vara väldigt bra. Den har en bottendel av ull och säcken är fylld med dun.

Jag reagerade ännu en gång på Babyproffsens proffsighet. Första gången var när vi skulle inhandla vagnen, personalen hade verkligen fingertoppskänsla för när de skulle hjälpa till, och när vi som kunder ville titta runt själva.


Igår blev jag så glad, för det är första gången en butik har upplyst om mina rättigheter som konsument Efter garantitidens slut.
Nu vet jag ju ändå om dessa pga JÖKen (Juridisk ÖversiktsKurs) som jag läste för några år sedan. 
Dvs SPARA alltid kvittot även efter att garantin gått ut, för vissa saker går att reklamera även om garantin löpt ut, men då krävs såklart kvitto!

Valet föll på en Emmaljunga, med chassit Classic Crome, och Edge ligg- och sittdel i färgen Lounge Grey.

Vi kollade mest på två olika, Kronan och Emmaljunga. Efter att ha styrt omkring på dem i butik så föll valet alltså på Emmaljungan.

Jag är himla nöjd med den, det lilla jag haft att göra med den hittils.
Den är lätt att plocka isär och sätta ihop igen. Stadig och lätt att manövrera.

Vi köpte även Emmaljungas egen tillhörande skötväska, i samma färg som vagnen. 

Så, nu är det bara en bebis som fattas i den.

Men som sagt, nu är allt på plats.
Herr och Fru Selander är redo för pyrets nedkomst.


Störst av allt är kärleken!

Vi vaknar upp till vinterns kallaste dag, -34 grader. Burr.

Det är inte utan att det känns gruvsamt att åka till Umeå i denna bistra kyla.
Tur att jag packade ner en massa varma kläder igår, allt är förberett. Karlarna i huset ska bara duscha, och jag ska piffa till håret och sminka mig lite. 
Efter frukost klär vi på oss finkläderna och beger oss mot Umeå.
Vi har längtat efter denna dag sedan Hindersprövningen var klar och Rådhusets cermonirum bokades. 

Vi kom dit, och efter lite om och men kunde vi äntligen hälsa våra vittnen, samt Hans mor och hennes man välkomna.

Tyvärr kunde inte mina närmaste komma pga kylan, vilket vi såklart förstår. Hade det inte varit för att vi skulle viga oss så hade vi nog bara fortsatt att kura under täcket imorse, och skitit i att åka till Umeå.

Så, nu är vi hemma igen. Skönt!

Jag älskar min nyblivne man.
Och jo, nu heter jag inte Marion Nilsson längre.
Jag har valt att ta efternamnet Selander, så, Marion Selander heter jag framöver.

En kärlekens och lyckans dag!


Trettondagsafton

Idag är det en stor dag.

En viktig dag.
En kärlekens dag!

Mer om det lite senare...

Måste verkligen försöka skramla ihop så många minuters sömn som möjligt mellan alla dessa toalettbesök! Men, vi är närmare målet för varje dag som går.


30 dagar

Denna dag ser jag lite som en milstolpe.


Nu, nu är det inte så länge kvar! Mindre än en månad till BF!
Om nu det lilla livet är punktlig, vilket jag har svårt att tro.
Men kan pyret inte passa tiden, så hoppas jag att det är åt rätt håll. Hellre lite för tidig, än för sen! Hehe...

Hur mår vi då? 

Ja, tidigare har nätterna varit ljuvliga. Då har bäcken och höfter vilat och mått ganska bra.
Nu gör det konstant ont, dag som natt, aktiv som stilla. En stark molande värk som inte ger sig.

Annars mår jag som vanligt bra. Blir allt med förväntansfull och laddad inför det som komma skall. 
Samtidigt är det himla mysigt att känna rörelserna i magen, då vill jag inte att det ska ta slut, graviditeten alltså. Men, jag lär väl bli som de allra flesta antar jag, less tillslut, på det tunga och onda.


Jag vet inte vilken vecka jag var i, på vilken bild, förutom de två sista som var i v 35, och nu i v 36.


För mig känns det inte så viktigt heller. Det är bara fascinerande att se att magen har vuxit, och nu växer den snart inget mera. Nu ska den bara sjunka ner lite. 

Det är med stor förväntan vi räknar ner dagarna nu...

Lev å må!


2017

2017 kommer att bli ett omvälvande år tror jag, med många nya tankar och känslor.


Så många tankar redan nu, men ändock halvt diffusa. Frågor utan svar, än så länge.
Bara nu, senaste dagarna har funderingar på Vad och Vem den lilla människan i mig kan vara, blivit allt fler.

Hur ser du ut?
Vems näsa har du fått? 
Vems blåögon? Pappas fina blå? Eller kanske mina bland-blå? Eller en blandning? Eller kanske får du farmors glada och snälla ögon?
Jag klurar inte på detta för att det har någon som helst betydelse. Jag kommer att älska dig oändligt, hur du än ser ut! Det handlar kanske om lite otyglad nyfikenhet och förväntan.

Hur kommer du att låta?
Jag vill så innerligt höra din röst!

Vad har du för temperament? 

Allt är så intressant! Vissa saker märks ju inte på en gång heller, utan växer fram. Så olidligt spännande!


Snygghet i klass med "Stig-Helmer Olsson"!

Idag har jag kämpat med att slänga ut granen ur huset.

Låter ju fånigt, men det var en envisans kamp, för det gjorde så hejdlöst ont i bäckenet så jag var tvungen att sätta mig flera gånger och vila för att inte svimma. Det bara flimmrade framför ögonen när det började krampa i bäckenet, ländryggen och ut mot höfterna!

När smärtan blir sådär skarp så brukar jag bara andas och tänka på målbilden! Snart är vi där!

Så, granen är utslängd - målet för dagen uppfyllt!
(Och tänk så många barr det är på en relativt liten gran! Blir förvånad varje år!)

Lev å må!


Händelserika 2016

2016 bjöd verkligen på en massa händelser,  yrkesmässigt men framför allt privat.


Januari: 
Min andra vinter bakom ratten i timmerbilen.
Året inleddes med ett par svinkalla dagar, och som kallast var det -34 grader vid ett lastningstillfälle. Dårskap egentligen,  men jag ville se om jag var lika hård som jag själv inbillar mig, hehe.

Februari:

Började ju intressant, på jobbet var vi uppefter en hemskt brant väg där dödsångesten kändes total varje gång man skulle frakta sig ner med lasset. Huvva!

Vi köpte Mitsubishin och jobbade en dag extra.  Det var ju skottår!

Mars:

Hans fyller år, och sedan blir det snabbt som ögat Påsk! Tjohoo!  
Påsken firar vi i glada vänners lag uppe i Grundfors hos familjen Fjällström/Fjällstedt.
Jag drar Hans runt halva fjället med summiten.
Vi fiskar och äter klämmackor med varm choklad i snålblåst.

April:
Månaden börjar med att vi i panik får skota ut virke från vintervägarna. Det tar sin tid, men tillslut ligger virket efter bättre vägar och det går att pusta ut!

En släkting avlider, och trots sitt handikapp minns jag honom som en av jordens absolut snällaste människor. Intet ont fanns i den personen. Begravningen hålls vid månadsslutet. 

April är i sin helhet kaotisk och strulig på alla fronter. Hans och jag kämpar på tillsammans och det sammansvetsar oss än mera. Vi är ett starkt team.

Maj:

Inleds med ett möte som blir slutet på april månads kaotiska period.

Jag jobbar massor.

Hemmavid börjar vi pyssla på i trädgården. Jag tror varje ledig stund spenderades utomhus denna månad. Vi fick massor gjort!

Vi klippte ner vildvuxna buskar...
Samlade riset i gigantiska högar som tog en evighet att frakta bort med vår lilla släpvagn...
Köpte ett växthus som växte fram ur mången svordomar...
Planerade för en ny, säkrare, större och bättre hundgård till våra älskade hundar...

Juni:

Vi firar nationaldagen med att dra ner husvagnen från Grundfors till "luspen". 
Jag är trött och längtar mest bara till juli månad och min semester!
Midsommar sov jag nog bort, för den har jag knappt något minne av. Vi var i alla fall bjudna på middag på Saxnäsgården, så åt gjorde vi åtminstone. 

Hundgården ville vi ha klar innan semestern. Så, eftermiddagar och helger tillbringades med att bygga hundarnas nya tillhåll...

Juli:

Tröttheten och törsten än gränslös.
Jag tröttnar på att vara trött och törstig och bokar in mig på en hälsokontroll hos distriktssköterskan. Blodsocker och blodtryck tas - frisk som en nötkärna!
Min bror, distriktssköterskan och Hans tjatar om graviditetstest, så, jag gör ett och får mitt livs chock!

Testet görs på marknadstorsdagen, efter att Lilleman och jag varit på folkrace.

Vi berättar för våra absolut närmaste, men väntar med nyheten för andra. Vi har ju ingen aning om hur långt gångna vi är!

Vi isolerar och bygger klart inuti hundstugan.

Jag tillåts sätta papp och regla, isoleringen får jag absolut INTE röra!
"Blev ju finfint dehär!"

Augusti:

Jag börjar arbeta igen, med en bubblande hemlighet.
Vi ska snart få komma in på Ultraljud för att avgöra hur långt gångna vi är.

Den 9 augusti är det dags. Vi gör ultraljudet som ger en dålig och en världsbäst nyhet!
Den dåliga, jag har PCOS.
Den bästigaste; vi är gravida, I VECKA 15!!!
Vi förlovar oss, inofficiellt.

Dagen därpå fyller jag 29. Jag är alltså 29 år, och äntligen, Äntligen,  är jag gravid! Efter 8 långa år.

Det blir inskrivning hos barnmorskan i Åsele, och vi åker till Umeå och kollar på barnvagnar. Vi plockar ihop och beställer en som känns bra för oss.

September:

Lilleman fyller hela Sju år, så vi ordnar pirat-kalas med skattjakt och hela faderuttan.

Det är skördetider i trädgården.

Jag börjar känna av foglossningar redan i vecka 18, biter ihop till vecka 21 då jag knappt tar mig in och ut ur lastbilen längre.
Blir sjukskriven och bryter ihop lite där i slutet av månaden...

Oktober:

Beställer hem spjälsäng, byrå och lite annat till undret i magen.

Börjar simma och gå på vattengymnastik för att få någon form av fysisk aktivitet.

Försöker påta på med det jag kan och se saker så positivt som möjligt,  men minns att jag var väldigt frustrerad och smått irriterad över smärtan och att inte kunna göra allt jag är van.

November:

Föräldragruppen via MVC drar igång, och trots att jag var väldigt skeptisk till en början, gick jag dit med ett öppet sinne och blev positivt överraskad! 
Ser fram mot resterande träffar och det blir som en il av friskluft, att få komma hemifrån och träffa andra med växande magar!

Att få advents- och julpynta hemma ökar glädjen ännu lite mera. Det må va mörkt ute, men inne är det mys-belyst och härligt.
Hans hjälper mig med pyntandet som jag annars föredrar att sköta själv, men jag har äntligen insett mina begränsningar och blir allt bättre på att be om hjälp. Hejja mig!

December:

En riktig mysmånad! 
Bakning, skriva julkort, få himla fina gåvor, trevliga julhälsningar i alla dess former. Jag har verkligen haft en himla fin december i år!

Månaden har bestått, till största del, av glädje och tacksamhet.

Saffransbak har spridit väldoft i huset...
Familjepyssel har skänkt leenden och skratt...
Vackra gåvor som framkallat glädjetårar av tacksamhet...
Glädjen hos ett barn som får hjälpa till att pynta en gran...
Makalösa hyacinter som doftar så ljuvligt!
Och så, kärleken! Kärlek kärlek kärleK!

2016 gav på både uppförsbackar och utförslöpor.


Men jag tycker att det var ett fantastiskt år, som bjöd frikostigt på alla känslor, men mest glädje och kärlek!

Mitt 2016 var underbart.
Jag hoppas ditt år var det också, annars är 2017 här, med nya chanser, möjligheter och överraskningar! 

Lev å må!


RSS 2.0