7 dagar - Drömmen om barnet

Jag sover ju, precis som de flesta höggravida, väldigt dåligt om nätterna. Vaknar ofta och går på toaletten. 

När väckarklockan ringer 06.45 är jag som i ett töcken. Bara att kliva upp och se till att lilleman kommer iväg till skolan. När jag lämnat honom så brukar jag gå och lägga mig igen, och allt som oftast somnar jag om.
Igår vaknade jag med andan i halsen, "Jävlar!!! Jag har försovit mig!" (Vilket jag såklart inte hade, men hjärnan ville inte minnas att jag hade varit upp och skjutsat redan).

Nu innan jag vaknade så drömde jag om Pyret. Ett pyr som redan hade kommit till världen!?

Det var det finaste barnet jag sett, och jag kände direkt instinkten att skydda den perfekta skapelsen.
Men, jag var samtidigt besviken, för själva förlossningen hade jag inget minne av? Jungfrufödsel!?
Jag vaknade av att jag i drömmen blev så frustrerad när jag skickade en bild till min älskade Hans med den skumma texten "Han är tydligen här nu" (!?). 
Jag hade missat det som jag ser så fram emot! Förlossningen. 

Så, hur ont det än må göra, så vill jag inte bli snuvad på den! Jag vill vara med och uppleva och känna min kropp! Känna hur den "jobbar".
Tack och lov så var det bara en dröm!  Även om den var läskigt verklig, så till den grad att jag var tvungen att kika ner i spjälsängen när jag väl hade vaknat! Haha.

Jag har aldrig drömt om barnet tidigare. Inte om att vara gravid heller, tror jag? Inte vad jag minns i alla fall.


Annars då?
Hur mår vi och jag med en vecka kvar till den beräknade förlossningen?

Vi mår bra. Pyret i magen verkar må finfint med tanke på alla sportsliga aktiviteter som verkar försiggå där inne i magen. Att magen sitter kvar känns som ett under i sig, att den inte sparkats lös. Tack och lov är Pyret snäll och går sällan på revbenen, ibland kan en fot stryka längs med revbensbågen, men inga sparkar mot dem.

Jag har sedan två veckor tillbaka domningar i händerna. Eller, rättning, jag har domningar och myror i höger hand. I vänster hand har jag värk, värst är det i handleden nedanför tummen. 
Jag känner mig som en överfylld vattenballong, ont både här och där, men det hör ju till.
Har en klok och lite galen kamrat som brukar säga att "Gud prövar bara dem han vet klarar av det!". 

Så det får ju vara hur det vill,  jag tycker ändå att glädjen över att, mot alla odds, lyckats bli gravid, kroppen har inte stött bort graviditeten och barnet verkar må bra. Ja men bring it on kroppen! Gör så ont du vill! Jag är himla glad och lycklig ändå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0