Mäta/väga

Idag började dagen med frukost, såklart, men därefter tog vi (maken, sonen och jag) en promenad upp till BVC. Jag har nog aldrig varit med om att det är så lugnt på BVC, vi var helt ensamma där. Skönt på ett vis, samtidigt jättetråkigt! Jag brukar ju älska mötet med de andra mammorna och barnen. Ofta träffar jag ju någon ur min egen föräldragrupp.

Nu tycker ni säkert att jag är knäpp, men både jag och maken blev glada och lättade när vi såg att Bernhard "bara" gått upp 540 gram den här månaden och att viktkurva därmed sakta börjar plana ut. Han ligger dock långt över normalkurvan och väger ungefär lika mycket som de barn som är 2 månader äldre.

Imorgon blir han hela fem månader, mitt hjärtegryn ❤

Idag, som många andra dagar och som så ofta förr, sköljer den över mig, tacksamheten!
Jag är så otroligt tacksam för vårt mirakel, att han ens existerar för det första, bara det skulle vara omöjligt på "naturlig väg", dvs utan hormonbehandlingar och mest troligt IVF (enl. kvinnokliniken).
Närmast det är jag så tacksam över att han är frisk och kry, växer och frodas och utvecklas som han ska. 
Jag är evigt tacksam, för ett barn är ingen självklarhet!

Annars idag:

Tjockpannkaka med hjortronsylt till middag.

Städat i köket.

Myst till åskmullret.

Fixat och organiserat lite i kontoret/rummet i källaren/gästrummet. Kalla det vad man vill....

Hämtat ut paket.

En bra dag.
Lev å må!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0