Liten och stor

En av de finaste stunder jag vet, är att vakna och borra in näsan i nacken på lille B. Just morgonen är så mysig.

Han är nyvaket varsam med sina små händer och brukar stryka mig på kinderna, och de små händerna är så lena mot huden.

Ögonblicket efter han mött min blick och ler det allra vackraste leende jag vet - hjärtat smälter!

Han fascineras av mina händer, mina fingrars rörelser. 

Tänk att hans hand varit så himla liten! Så mycket mindre än vad den är nu, och ändå är han bara fyra månader!

Kärleken till mitt barn, den är så stark.  
Den kärleken går inte att jämföra med något annat jag känt tidigare.

Känner du dig redo att möta dagen? brukar jag varsamt fråga. Och precis som han förstod min fråga tittar han mot mörkläggningsgardinen och då hissar jag försiktigt upp den, så hans små ögon ska hinna anpassa sig.

God morgon min skatt!
 Idag är det en ny dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0