Medan Bernhard fortfarande sover

God morgon!


Inatt har Bernhard ammat två gånger. Vi börjar alltså ha hittat tillbaka till det normala igen.
Däremot vill han gärna ligga och "tutta" med bröstet efter amningen, något som jag inte alls tycker är så bra när mina bröst inte har återhämtat sig helt ännu. Just nu håller jag på att acklimatisera brösten till att amma utan skydden, nu när såren läkt ut.
Sjukt mycket bröst-prat, men det är en stor del av min vardag just nu.

När de var som sårigast och jäkligast, och Bernhard skrek, så gav jag honom en flaska ersättning i ren desperation. Jag grät hela tiden, livrädd att han aldrig mera skulle ta bröstet.
Men för att försöka få honom mätt och nöjd så såg jag det som enda utvägen. (Amningen är väldigt viktig för mig, och jag har alltid viljat att det ska fungera.)
Tack och lov så åt han, men verkade föga imponerad på innehållet. 
När amningsskydden kom på så föredrog han fortfarande bröstet. Problemet nu är att han vill äta utan skydden, och mina boobs är inte helt redo.

Hur som haver, hos BVC på mäta/väga i tisdags, så hade han bevisligen varit långt ifrån svältdöden, och skrik, gråt och tandlöst gnissel fick en mycket logisk förklaring.
Bernhard hade ökat (på en vecka, endast!) 545 gram i vikt, vuxit 1,9 cm på längden, och ökat 1,2 cm i huvudomfång! 
Sedan han föddes har han gått upp 990 gram, och sedan vi släpptes från BB 1300 gram drygt. Mammas älskade lill-klump! ♡

Nu ska jag lägga mig och bara titta på och njuta av mitt lilla mirakel.


Ha det gott!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0