11 månader

Lille lille Bernhard, som inte är så himla liten längre. Han blir 11 månader idag, en månad kvar tills han fyller hela ett år.

Tänk att det snart har gått ett helt år!?
Vid den här tiden för ett år sedan, var det en personlig bedrift att ha "promenerat" 500 meter.
Jag hade ont och började vara less, samtidigt var jag livrädd för att något skulle vara eller gå fel. Jag var oerhört uppmärksam på minsta lilla avvikelse i bebisens rörelser och tider i magen.

Idag har vi promenerat nästan 4 km, det gjorde inte ont, men det var lite kallt om knäna. Ett lite udda ställe att frysa på, men så var det i alla fall. Och Jaana tyckte att det var lite kallt om tassarna till en början. Men gissa hur jäkla skönt det var med en rask promenad!? Jag känner mig som en ny människa.
Min skatt låg nerbäddad i sin åkpåse och sov så gott, iklädd setet som min mamma en gång i tiden stickade till sin son (min bror).

Tänk vad livet förändrats efter Bernhards ankomst.
Han är det största och det bästa som hänt i mitt liv, och jag älskar honom sådär innerligt som jag nu förstår att de flesta mammor älskar sina barn. Så nu förstår jag äntligen vad mammor menat med att den kärlek man känner till sitt barn, går inte att jämföra med någon annan känsla. Och det finns inga ord för att beskriva den kärleken.

Jag är så tacksam för mitt älskade barn. Jag är tacksam för att han får vara frisk och stark. Nyfiken och envis. Sprudlande och kreativ.
Min älskade Bernhard!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback