Blåsväder och testosteron

Himmel och pannkaka vad det blåser idag!
Jag har precis kommit in efter en långpromenad och jag kan lova att det friskar i emellanåt! Var klok och valde bort en fodrad jacka för en tjocktröja i kombination med windstopper. 

Nu, över till något som känns betydligt jobbigare än lite blåsväder.
Sedan Bernhard slutade amma så känner jag hur kroppen börjat producera testosteron igen, ingen angenäm upplevelse kan jag meddela. Och helt plötsligt är alla tidigare "problem" tillbaka med humörsvängningar, lättheten att lägga på sig en hel massa kilon osv.
Den enda skillnaden är att nu vet jag ju att det är PCOSen som gör det, även om vetskapen inte gör det  mera uthärdligt. 
Just i detta avseende så önskar jag faktiskt att jag inte var jag, för det är så fruktansvärt jobbigt både fysiskt men framförallt psykiskt!
Jag vill inte ha mustasch.
Jag vill inte ha lika håriga ben som en man.
Jag vill inte gå upp 10 kg bara av att titta på mat.
Jag vill inte ha explosivt temperament!
Det är pinsamt och jag skäms! Och jag får jobba så inni helvete för att gå ner i vikt och hålla kilona borta!
Jag vill inte ha ännu större chans att få diabetes än vad jag redan har!
Nej, PCOS suger.
Jag försöker tänka positivt, men ibland måste man bara få ur sig skit som byggs upp. 
Det finns ju i alla fall ett riktigt gott skäl till att vara ute och röra på sig, för all fysisk aktivitet stävjar alla symptom, samt minskar risken för diabetes.
Så...det är väl bara att motionera på, i snöstorm som spöregn. 

Lev å må.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback