Soliga dagar, Bernhard edition

Hej!
Bernhard här.
Har norpat mammas telefon. Tänkte visa lite vad jag gör på dagarna, såhär innan jag ska börja i någon förskola. Jag vet inte vad det är, men det blir säkert kul.

Eftersom maskinerna är så nära hemmaplan nu, så åker vi ofta ut i skogen och hälsar på pappa på dagarna. Jag är djupt fascinerad av traktorerna, även om skördaren ibland kan vara lite läskig.

Och, det som är läskigt är bra att prova. Man kan ju hitta på att tycka om'et. Skördare är kul, i alla fall när man får sitta i pappas trygga knä.

Mamma mår mest gott i solen. Hon har blivit så himla brun de senaste dagarna! 

När jag inte vill sova så tar hon mig med i vagnen och vi går på upptäcksfärd. Titta ett sånt mysigt litet ställe vi hittade på en av våra promenader!

Efter att ha varit i skogen kan jag råka somna i bilen. Det är ju alldeles för spännande att vara i naturen, så vem tusan har ro att sova då!?

När vi kommit hem brukar jag få bada i min fina pool. Jag älskar vatten! Det är ju dessutom himla mysigt att bada ute i friska luften. Man kan passa på att springa runt nakenfis också, fast det får jag göra ensam. Undrar varför? 

Näh, nu ska jag ändra till engelskt tangentbord. Det är så himla kul när mamma upptäcker att jag ändrat inställningarna så att å, ä och ö saknas! Hehe.
Nästa gång tänkte jag prova att ändra språket på telefonen till arabiska, kan bli störtkul att se hur mamma löser det, hehe.

Hare' , nu ska jag leka i min sandhög!








När livet gav citroner valde jag att göra lemonad

Huh? Kanske ni tänker nu?
Ja, det känns som att jag har skiljt mig ifrån någon som jag fortfarande var så himla kär i, nämligen mitt jobb.
Ända sedan jag blev sjukskriven för foglossningar så har jag längtat tillbaka till hytten på lastbilen, vägarna, den mäktiga frihetskänslan. Det är något alldeles speciellt med att dra omkring på 60 ton. Jag har älskat det, utmaningen.
Jag har saknat ljuden, dofterna, cheferna och kollegorna. Att ha ett samband. Vara någon mer än "mamma Marion".

För en vecka sedan kom min make hem från skogen. Den som var tilltänkt som ny chaufför på skotaren hade tackat ja till ett annat jobb. Vi stod utan chaufför på skotaren, och hade nyss fått bekräftat att vi skulle få köra hela sommaren utan stop.
Vi har dessutom haft lite otur med anställda på företaget, och att finna folk har varit svårare än vi någonsin kunnat ana.
Rättelse, att hitta folk är lätt. Att hitta folk som VILL Arbeta, det är däremot svårt.

Det var nära på krigsråd här hemma. Jag hjälpte Hans igång med företaget för att Han skulle ha sysselsättning och få uppfylla sin dröm om att driva eget. Sedan var det upp till honom attatt driva det och ta hand det.
Jag hade mitt på det torra, och var nöjd med det, utan en tanke på att det skulle strula så kopiöst med folket.

Ja, vad gör man, när man investerat sitt sparande i ett företag som kräver två personer för att gå runt? Och, det inte går att finna någon som vill jobba? Ja, det är då man skiljs från det man fortfarande älskar, för att köra den förbaskade traktorn själv!
Fy så jag har gråtit under denna vecka. Jag HATAR när planer inte går i lås!
Där har ni citronerna.

Lemonaden?
Ja, för att försöka vända på det och se det positiva...
Jag får träffa maken mer och oftare, vilket ska bli kul, han är verkligen min bäste vän och jag trivs himla bra med honom.
Det kan bli lättare att få ihop livspusslet, och vi kan anpassa våra tider så att Bernhard får kortare dagar på förskolan.
Jag får lära mig en massa nytt, alltid kul.
Jag slipper halkan på vintervägarna.
Jag får fortfarande vistas mycket ute i naturen och se nya platser, något jag älskar. Hoppas även på att få se massa mer björnar, de är så fina! Kanske hittar jag bär-skattgömmor också?
Även skogen innebär mycket ensamhet, vilket jag älskar. Det är så skönt att slippa "samsas" med andra. Jag blir så himla glad när jag väl träffar på någon annan människa då.

Men, hur positivt jag än försöker se på det så är jag livrädd! Jag ska göra något jag Aldrig gjort förut, och jag är så sjukt glad över att jag åtminstonde kört kran på timmerbilen. Jag måste bara lära känna min nya kran nu.

Håll tummarna för mig, snälla ni.
Lev å må!

På rymmen

Bernhard och mamman har varit på rymmen hemifrån några dagar. Vi smet iväg till gammelmormor och gammelmorfar på lite minisemester innan jag ska återgå till jobbet, och Bernhard ska börja på dagis. Vi har pysslat med lite allt möjligt dessa dagar, och Bernhard har hjälpt till efter bästa förmåga.

När vi åkte åkte dit på onsdagen var det fortfarande så mycket snö att det inte gick gå ner till sjön. Men efter värme, blåsväder och en del regn, så hade det töat bort tillräckligt tills på fredagen, så då gick vi en promenad dit ner.
Bernhard har som sagt hjälpt till efter bästa förmåga. Här har han letat fram ett verktyg och ska meka i en gammal såmaskin.

Nu ska jag pyssla med trädgården.

Lev å må!

Förskoleplats

I fredags fick vi Äntligen besked om förskoleplats, ett erbjudande på en avdelning som jag hade hoppats på.
Eftersom ingen av oss, varken Hans eller jag, kommer från Åsele så har man ju inte så mycket att gå på. Vi vet ju inte något om vilken personal som jobbar på vilken avdelning, eller hur det fungerar. 
Jag brottas ständigt med separationsångesten som smyger sig på och växer sig starkare för varje vecka som passerar. Hur ska jag kunna lämna bort mitt barn!?
Det längsta jag har varit ifrån Bernhard sedan han föddes, var när min mormor passade honom i en timme för drygt en vecka sedan. Då fanns ingen ångest, för jag visste att han skulle ha det tryggt och bra och bli sedd. Men kommer han att få allt det på förskolan? Kommer han bli sedd?

Bernhard i trädgården

Bernhard undersöker grillen lite närmre. Skrapsåren på nosen har snart läkt, men känner jag min busunge rätt så har han väl snart snavat till sig några nya skråmor. Det är lätt att känna sig otillräcklig med ett sådant energiskt barn, som liksom blåser fram och är Överallt! Det går verkligen i blixtens hastighet, och speciellt nu när han testar och utmanar sin egen förmåga Hela tiden.

Jag bävar smått inför den dag då han själv får upp dörren till hundstugan. Vi kommer att måsta sätta ett lås eller något på dörren så att inte hundarna smiter. Jaana är väl ingen större fara, men Baco brukar inte vara lika villig på att komma när man ropar.

Här sitter han i pallkragen och filosoferar med en regnmätare. Pratar lite för sig själv, på sitt eget vis.

Både Bernhard och jag har sovit pissigt inatt, så jag har huvudvärk idag. Ska ta mig en kopp kaffe nu. 

Lev å må.





Sköna Maj, välkommen!

Just idag är Maj inte speciellt skön, det är grått, kallt och blåser småspik, burr!
Men, jag är så tacksam för den otroligt soliga och fina våren som vi haft, och att all snö försvunnit hyffsat snabbt.
Visst blev det bra utan den fula antennen på taket!? Mer städat. Skönt.

Växthus och pallkragar har töat fram, och nu är det inte långt kvar innan det växer gurkor, tomater och paprikor där ute igen. Så gott det ska bli med hemodlat igen!

Undrar hur syrenhäcken klarat vintern? Den har varit långt under snön. Jag är riktigt spänd på att se om alla skott har överlevt vintern.

Minns ni att vi gjorde en vårrabatt med olika lökar i höstas? 
Det har börjat komma upp saker där nu! Så himla spännande!

En liten goding med skrapsår över hela nosen. Stackars liten! Älskade barn❤

Detta är en årstid då jag ser fram emot sommaren så otroligt mycket! Vintern har sin charm, men nog är det härligt och lättsamt med sommar. Jag hoppas även att denna sommar ska bli varmare än ifjol, för förra sommaren var snudd på bedrövlig vill jag påstå. 
Längtar ni till sommaren?

Lev å må!








Dagar i bild

På besök hos gammelmormor och gammelmorfar. En uppfriskande promenad upp "på backen" efter middagen, men backen är brant så då får man sätta sig på huk och taktikvila. På väg ner vill Bernhard gå fortare är benen förmår att snurra, så då är det bra med en gammelmormor som bromsar upp. Hehe.

Fina dagar utomhus i solen. Bernhard tycker att det är roligt att vara inne i växthuset med hink och spade. 
När det vankas matlagning vill Bernhard ofta vara med. Här väntar lille B och pappan på den perfekta grillglöden.

Bernhard har börjat klättra, på ALLT! Här har han tagit sig upp på vardagsrumsbordet för att undersöka lampan lite närmare.

Lille B har trillat och fallit så mycket utomhus de sista dagarna, så stackarn har fått massor med skrapsår på lille näsan och på ena kinden. Jag har märkt att han har börjat utmana sig själv med att försöka springa, och då faller han pladask, rakt på näsan, varje gång. 
Han har börjat studsa i soffan också, så det är hjärtat i halsgropen på mamman flera gånger dagligen. 
Och vagnen måste vi alltid vika ihop (har jag sagt det tidigare? Känns så...) för på en grisblink har han klättrat upp i den. 
Han klättrar på Allt, kort och gott. 

Bilarna har blivit vårstädade och tvättade, samt fått sommarsulor.

Den fula antennen på vårt hustak är nu ett minne blott. Med stor vånda klättrade jag upp och skruvade ner hemskheten igår.
Så, ni får tänka bort antennen, och fantisera bort det mesta av snön, hehe. 

Ja, näh, nu ska jag pyssla på med lite annat.

Lev å må!