Han är en fantastisk liten person...

Det är verkligen långt mellan gångerna som det författas någon rad här. Tiden är begränsad nu, och bloggen är ingen prioritet. Livet är väldigt inrutat och de flesta dagarna är varandra lika.
Vi har, precis som de flesta småbarnsfamiljer (antar jag) haft tydliga känningar av VABruari, även om vi, precis som förra året, har haft det tuffare nu i mars månad. 
Bernhard har precis haft sin andra magsjuka inom en månad, och själv dras jag med en envis förkylning som hänger kvar sedan två veckor tillbaka.
Bernhard har druckit blåbärsdryck, den dryck han föredrar när han är krasslig.

Vi har hittat in i den nya vardagen som arbetande föräldrar med lillkillen på förskolan. Det är ganska hektiskt med livet som entrepenör och småbarnsförälder, och vi är sällan sysslolösa. Tyvärr drabbar det väl främst relationer till vänner. När man för en gångs skull kanske har tid, så kommer det oftast bacillusker och hälsar på. Bacilluskerna kommer dock vare sig man har tid eller inte. Så ibland kan jag känna att jag saknar tiden och möjligheterna att besöka någon väninna för att bara surra över en kopp kaffe.

Ja, alltså, sähär är det ibland. Att en databox går sönder är ju kanske inte något konstigt. Men när detjag sker två gånger inom en ganska kort tidsram, då får man börja söka efter orsaken, därav både tippad hytt och sänkt bukplåt. Jag hoppas att den kabel jag fann, som var helt tillplattad, var orsaken till det hela, och att databoxen ska hålla framöver.
Att skruva är inte alls min starka sida, men får jag bara hålla på i lugn och ro, gärna ensam, så går det oftast bättre.
Ibland får Bernhard ledigt från förskolan på fredagar, för att följa med ut i skogen och åka traktor med oss. Han älskar att åka traktor, få sitta i mammas eller pappas knä, trycka på anvisade knappar och se vad som händer. 

Bermhard är nu lite över två år, och otroligt duktig på att prata. Hans språk utvecklas varje dag, och han snappar upp nya ord hela tiden. Precis som tidigare har han gott om energi, och vill ogärna vara stilla. Han vill i allt större utsträckning försöka klä på sig själv, även om han fortfarande vill vara liten och få hjälp ibland. 

Nu sprakar det oroväckande i blöjan. Dags för byte.
Vi får väl se hur lång tid det blir till nästa gång. Ha det gott!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0