Flashback till tiden med valp

Det var en gång i tiden, för sisådär sju år sedan, och jag hade relativt nyss hämtat hem Jaana (min hund). Jag saknade några prylar och hade åkt till Lycksele för att inhandla det som behövdes, ett litet halsband bland annat. 

På vägen hem svängde jag in på en mindre väg och stannade en bit in, för att släppa lös valpen så hon skulle få kissa och eventuellt bajsa, och jag gör inte skrället?
Jo, klättrar över plogvallen och springer på skaren (som bar valpen men inte matte), in under en gran för att leka "fånga kotten". Jag lockade och kallade och studsade runt där ute på vägen för att göra mig intressant, vilket jag absolut INTE var. Besegrad av en grankotte i intressetävlingen, var det bara att plumsa sig ut i ne'slagan (snö som inte bär tyngden) och bära tillbaka valpen.

Idag hände det igen, men denna gång var rymlingen ingen hälleforsvalp, utan ingen mindre än...
Bernhard....

Suck...
Men denna gång var det åtminstone hundar som var intressantare än mig. Känns lite bättre än en grankotte i alla fall.

Lev å må!


Ännu en dag ute i solen

Det är verkligen fantastiskt väder här nu. Idag har Bernhard och jag tillbringat en hel massa timmar utomhus igen. Vi har promenerat efter älven, och Jaana fick springa lös, vilket hon såklart tyckte var super!

En glad kille på boben. Han älskar att bli dragen runt på denna farkost.

Även den riktiga skotern är intressant! Att åka skoter är betydligt mer populärt än att åka bil, för det är verkligen inte Bernhards grej.
Vågar vi hoppas på att även morgondagen ska bli såhär fin? Jag njuter för fullt så länge det varar!

Lev å må!


Fredagsmys

Jag har precis kommit in från en sparktur i gott sällskap av sömnig son och glad hund. Det blev en runda runt halva Söråsele.

Det var lite snålblåst även idag. Det har varit det i några dagar och därför har tilltänkta sparkturer blivit inställda. Jag har ju ingen ruta på holken, så om det blåser för mycket vill jag inte ta den.
Blåsten var i alla fall betydlig mildare idag och inte lika kylig som vad den varit tidigare, så idag blev det äntligen en tur. Även Baco var helnöjd med det fredagsnöjet. 

När man kommer hem är det skönt att rulla sig i snön några varv, svalka sig lite.

Idag har jag även gått igenom mina behörigheter och kort inför återkomsten på jobbet till sommaren. Det är ju en hel massa saker att hålla reda på så att det är uppdaterat och fortfarande giltigt. 
Körkortet förnyade jag ju efter att vi gifte oss, så det håller i 4 år till. (Vart 5e år ska det bytas ut när man är yrkesförare).
Nu är det dags för ett nytt färdskrivarkort (kortet där tider, raster och hastighet registreras).
Mitt YrkesKompetensBevis (YKB) börjar också vara dags att förnya. Lär väl bli här under hösten skulle jag tro. Har meddelat arbetsgivaren att det börjar vara dags.
Jag skulle även ha behövt uppdatera min behörighet på Farligt gods, vilket jag måste ha kvar om Hans vill skicka mig på tippen med spilloljor osv från skogen. Det får man inte frakta hur som helst! Men det får i så fall vårt eget företag bekosta.
Jag får köra en massa farliga saker, t.o.m. sprängämnen! Visste ni det?

Nu ska jag och min hemska kalufs dricka upp kaffet. Åh vad jag längtar tills den röda färgen har vuxit ur, då ska mitt hår få vara naturligt sedan. Lite slingor på sin höjd. Just nu är det åtminstone ingen mening att göra något åt det. Mamman får lyxa till det med tillsnoffsning när pojken blir lite större. Mitt hår står inte högst på prioriteringslistan så att säga. Eller så åker det av när jag börjat jobba och tröttnar på att ha hydraulolja och grus i det, går snabbare att tvätta ur olja ur kort hår, haha...

Lev å må!


Måndag

Jag var nästan klar med inlägget, så stängdes appen ner och såklart sparades inte innehållet. Jag blir så trött....

Börja om från början....börja om på nytt...
Bernhard luskade ut hur man tänder och släcker pappas sänglampa imorse. Denna fantastiska upptäckt var tvungen att göras 1000 gånger till efter det, med samma nöjda min som på bilden. Älskade trollunge!

Mina dagar brukar börja med att jag vaknar av "Mamma!" Och sedan en 11,5 kg tung Bernhard över ansiktet/huvudet. Ljuvligt.
Därefter är det fullt ös fram till lunch-vilan.

Kunde han prata (annat än "Mamma", "Pappa" och "Bah" (hunden Baco), så kan jag lova att han hade sagt, "Titta Mamma! Jag har gjort ett kaos till dig att plocka upp!" (För trehundrasjuttioelfte gången idag)

Lunch
Sovdags

Trött Bernhard. Energisk, pigg och skällig hälleforsare.

Springer så benen knappt hinner med, haha. Hon älskar att vara lös.
Jag älskar att jag kan ha henne lös. 

Himla bra plogvallar nere på Trillen. Det är säkert bra utsikt därifrån.
Vi har mycket rådjur som spankulerar omkring i vårt område. Jag är så glad att hon ändå lyssnar och kommer när jag ropar, (annars hade jag inte haft henne lös såklart!) jakthund som hon ändå är.  
Men visst, ibland får hon något frispel och lyssnar sämre, då åker kopplet på. Jag ska inte behöva tjata på henne, utan hon ska lyssna direkt, annars kopplar jag henne. Men generellt sett går det bra och hon sköter sig.

Igår ville han inte sova efter promenaden. Trött och grinig blev han, föga förvånande. Så igår när min käre make kom hem från jobbet, räckte jag över lillen, klädde på mig, satte selen på jämthunden och tog en sparktur runt Söråsele med honom. Jag kom hem som en nyladdad och glad mamma igen. (Hunden var också nöjd och glad) haha.
Ibland behöver man bara få en liten paus.

Nu ska jag njuta av lugnet.
Så fort Bernhard vaknat så är vi bjudna till underbara fru Persson på Mellis.

Det lugnet blev kortvarigt...typiskt...haha...

Lev å må

Min lilla 7åring

Min lilla gläffs-lisa fyller hela sju år idag! Hipp hipp hurra!
Förutom att matte har uppvaktat henne så har även vårt försäkringsbolag Agria skickat en hälsning och önskat oss en fin dag tillsammans! Wow! Kul!
Vi har firat med en härlig långpromenad där hon har fått gå/springa lös förutom sista biten (när hennes hjärna ballar ur och hon slutar lyssna, haha).
Förutom det så blir det väl en extra godbit till maten, idag vankas en bit pastej som behöver ätas upp innan den blir dålig, så den ska hon få.
Det är med andra ord en ganska vanlig dag. Det som skiljer är väl pastejbiten. Matrester från Bernhard brukar alltid hamna i hundskålarna, vilket uppskattas av de fyrfota kamraterna. Det passar ganska bra eftersom det är väldigt lite salt i hans mat.
Tänk, min trogna kamrat är redan 7 år! Lilla anis bananis. Hoppas hon får vara frisk å kry i bra många år till, för bortsett från det irriterande bjäbbandet hon har för sig, så är hon en alldeles fantastiskt fin tjej som är himla snäll och go. 
Älskade Hälleforsare❤



Så jädra gött!

Jag är precis hemkommen efter en grymt skön och rolig sparktur. Med Bernhard i holken och en ivrig jämte framför, vad kan gå fel? (Förutom att Baco höll på att dra omkull oss efter bara 150 meter så gick allt som en dans).
så snygg, snäll och go hund! Älskade jämte!

Den obligatoriska snörullningen efter motionen, alltid!

Bernhard somnade i holken efter bara någon kilometer.
Rundan jag har kört nu är cirka sex kilometer lång, ganska lämplig.
Ordentligt nerbäddad bland ullfiltar, fleecefiltar och fårskinn. Mysigt!

Lite frost i hår och ögonfransar. Att få vara utomhus varje dag i frisk luft, så lyxigt!

Fick en present från Hälleforshundklubben! Tack! Min nyckelring behövde verkligen bytas ut, så denna kom väl till pass.
Alltså, gårdagen blev verkligen en konstig dag. Ni minns att jag skulle baka saffransbullar, det spårade ju ur totalt!
Bernhard vägrade somna när jag skulle sova ner honom, så degen jäste i en timma istället för 30 minuter! När jag sedan skulle börja baka ut degen så hinner jag bara mjöla bakbordet och så blir allt svart! Strömavbrott!
Så typiskt!
Hann dock bara ringa till maken och beklaga mig så tändes lyset igen. Men, det tråkiga var att Transport (mitt fackförbund) hade en träff på ABF som jag så gärna ville gå till, men pga bull-kaoset så blev middagen sen, Bernhard grinig (stackarn) osv. Ja, ni förstår!

Men, nu ska jag pyssla på lite här hemma medan lille B sover i ute i holken.

Lev å må!

Åsele runt på ett fartvidunder

Ja, sparken känns som ett fartvidunder när det springer en överlycklig jämte framför. Jisses så man flyger fram!

Igår var det 4-5 minusgrader och snöstorm , och idag är det 1,5 plusgrader. Detta innebär att de skottar snö för fullt och har inte hunnit ut att sända ännu, optimalt sparkföre!
(I Åsele sandas det inte för gångtrafikanter, utan för bilisterna. Lite bakvänt, jag vet.) 

Jag var ju förtvivlat ilsken på sparklådan här för någon vecka sedan, den rev hål på åkpåsen! Men, idag behövdes ju ingen åkpåse, så då fungerade lådan bra. Bernhard ligger just nu och sover i den. Mysigt.

Bernhard är en sån kille som måste vänja sig vid en pryl tydligen. Sittdelen i vagnen avskydde han ju som pesten första gångerna också, precis som lådan, den var heller inte så populär de första två/tre gångerna.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe innan jag, lite sent, gör jul även på kontoret.


Lev å må!


Det är kallt idag

Hundarna är inne med lille B och mig idag, för det är kallt.

Som tur är drar det in snö från norr, så sakta med säkert blir minusgraderna allt färre på termometern. I morse var det -22 grader när jag öppnade mina blå, nu är det "bara" -17.

Back tycker att det är mysigt att vara inne. Man kan ju leta små ostbitar som bäbisen slängt på golvet.

Jaana blev sur när hon inte fick lägga sig i soffan. Tur att bäbisen hade slängt ner en stolsdyna på golvet!

Lille B och jag har en plan om att åka till Lycksele idag. I morse kändes det som att det bara var att ställa in, tills jag kikade i väderappen och såg att det skulle bli mildare. Så då satte jag i motorvärmaren ändå...så, vi får väl se. 

Jag kommer ta med Bernhards åkpåse i dun, om-utifall-att.

Det är vår plan för idag.
Lev å må!


10 november

Jag orkar inte skriva något "riktigt" inlägg, ni får några bilder från de senaste dagarna istället.

Bernhard och jag åkte ut och hälsade på pappan i skogen. Med Bernhard i BabyBjörnen blev det en liten promenad för att kika på några fångstgropar.
På promenad med Jaana som sällskap. Hon hittade en tennisboll, och minuterna därefter var det svårt att tro att hon fyller sju i januari.
Bernhard har inventering av skåp och lådor här hemma. Dagarna består nu till stor del av att plocka ihop soppslevar och yllestrumpor som ligger utspridda här hemma.
Håller koll på smurfarna. Mamma har sänkt botten i sängen, och än har jag inte kommit på att jag skulle kunna nå mobilen om jag ställde mig upp...
Idag är det riktigt härligt väder ute! Igår ösregnade det hela dagen, så då blev det inte så långa promenader, men idag har vi gjort en "Åsele runt" med Jaana som sällskap.

Ja, det är som vanligt med andra ord.


Eller, näh, jag är lite förkyld faktiskt, och det vill jag ändå påstå är hyfsat ovanligt. Har haft halsont och torrhosta i ett par-tre dagar, men det börjar redan vara mycket bättre, så...Ja...det räknas knappt.

Lev å må!


Lika som bär

Det är SJUKT jobbigt att promenera med jämten, men även han måste ju få komma ut ibland.

Baco tänker: Fy tusan vad den där gråstenen till matte är tung att dra runt byn!

Matte och jämten är skrämmande lika varandra efter en promenad tillsammans. Eller vad säger ni?


Lev å må!


Dagar

Jag tycker dagarna bara rusar fram. I veckan har jag varit flitig med promenader, allt tack vare fru Persson! Promenaderna blir trevliga sociala stunder och hon lämnar alltid av mig hemma med en enorm feel good känsla i kroppen och knoppen.

Tänk så mysigt att få ligga där, nerbäddad under en filt. Det börjar bli kyligare ute nu, speciellt på förmiddagarna innan solen värmt upp höstluften.
Baco fick hänga med ut idag, överlycklig i band framför fru Persson. Baco är en högst älskvärd hund, men drar så förbaskat!

Lite lingon har jag hunnit plocka också, i sällskap med älskade "lill-kusin" Marie ❤

Hon är förstås inte så liten längre, med 20 år fyllda, raska steg mot 21. Var tar åren vägen!? 

Bernhard äter blåbär medans mamma rensar lingonen. Fyra kilo blev det inledningsvis, men mer ska det bli!
Klurigt att äta själv. Det mesta hamnar på golvet, men övning ger färdighet.

Vi har det med andra ord himla bra. Hösten brukar annars ge mig ångest, men nu känns det mest bara mysigt.

Dagarna med lille B fyller mig med fascination! Tänk så snabbt han utvecklas. Nu kanar  han baklänges på mage efter golvet tills fötterna stöter mot hinder, då kan han bli arg. Annars tycker jag att han är glad jämt nu för tiden. Alltid möts man av ett glatt leende, och kiknande små skratt! Ljuvligt.

Nu ska jag återvända till min mys-bubbla.

Lev å må!


Underhållande apparat

Bernhard har funnit intresse för en ny apparat.

Nu ska vi ta med den 4-benta gula fröken på en promenad i det vackra och klara höstvädret.


Skitjakt på er alla premiär-älgjägare!


En tisdag med bilder

Idag känns det som om jag har hunnit med massor! Hans och jag handlade innan han åkte iväg för att jobba, Bernhard och jag var upp på BVC för läkarundersökning och vaccination #2, jag tyckte så fruktansvärt synd om mitt älskade lilla hjärta när han fick sprutorna! Huvva!


Lax, potatis, broccoli och så citronsås, alltså....MUMS!

Det blev fisk till middag idag, lax närmare bestämt. Min och Hans lax ugnsstekt jag, men Bernhard lilla bit kokade jag. Han har ju blivit så stor nu så vi introducerar mer och mer mat.

Sist kokade jag potatis, morot och korv som jag mixade ihop. Det har han tyckt varit jättegott!
Idag blev det då lax och potatis med lite broccoli som mixades med lite smör. Och för att han ska få en "mjuk" övergång och det ska kännas lite bekant så brukar jag även tillsätta lite bröstmjölk i hans miniportion. Han Älskade lax-mixen och mumsade ivrigt i sig!

En miniportion till min käre son.

Upplysningsvis så är detta alltså ett kaffefat, och mängden är ca 1 tesked. Det känns i alla fall himla kul att han tycker om det jag tillagat hittills. Det som blir över portionera jag ut i istärningsformar och fryser ner. Sedan lägger jag över träningarna i olika burkar. Då är det smidigt och lätt att ta upp en tärning inför middagen så Bernhard får sitta med och äta.


Tvättat har vi gjort idag också.
Och Jaana fick komma ut och mysa med Bernhard och mig på gräsmattan idag. Så härligt att se Bernhards små händer i hundpälsen, och hur otroligt toleranta hundarna är när han luggas. Det är svårt att förklara för en 5 1/2 månaders bäbis att vara "mjuk och försiktig", men tillslut kommer han nog att förstå.

Bernhard följer nyfiket Baco med blicken...

Efter maten tog vi Baco i koppel och gick på en liten promenad. Oftast är det Jaana som får gå på promenader, för hon drar inte, utan går så fint på sidan om.

Baco svalkar sig i Ångermanälven.

Varmt som det var så gick vi ner till älven så Baco fick svalka av sig. Det var mycket uppskattat, och han var i ovanligt länge! Annars brukar han bara springa ner och lägga sig i vattnet och sedan snabbt upp på land igen, men nu plaskade han runt ett tag. Skönt för honom, älskade hund ❤

Bernhard håller precis på att dra igång Pingu-speldosan.

Vi kom hem igen lagom till kvällsrutinen. Bernhard bestämde sig för att trilskas lite vid tandborstningen, och precis som vid nagelklippningen fungerar det att lägga honom med fötterna mot väggen när det ska trilskas. Då blir det plötsligt himla kul att både borsta tänder och klippa naglar! Lustig liten krumelur vi har 💚


Ptja, så har vår dag sett ut.
Men nu är det sovdags även för mamman.

God natt.


Bryta tristessen

Idag kände jag att humöret höll på att barka iväg. Jag blir verkligen på uselt humör av att bara vara hemma och inomhus, har stort behov av att få vistas utomhus flera timmar dagligen för att må bra.

Så med Bernhard i vagnen och den gula fröken i band tog jag en promenad mellan skurarna.

En liten promenad på 50 minuter kan verkligen rädda en hel dag! Kändes helt fantastiskt efteråt! 

Jag hade ju fått in en så bra rutin med promenader där i vårvintras, men så kom vi lite längre in och närmare sommaren med alla trädgårdsbestyr, och då tappade jag bort promenaderna. Bernhard ändrade ju dessutom sina sovrutiner, så allt blev kaos där ett tag.
Just nu verkar en stabilare period ha infunnit sig igen.

Idag blev det korvstroganoff med potatis till middag. Det är en sån himla bra maträtt, enkel och hur god som helst.
Inga grimaser från Bernhard heller när han fick smaka mosad potatis med sås utspätt med lite bröstmjölk. Han verkar acceptera det mesta än så länge 😊


Vi har tråååkigt

Usch så trist väder det är idag!

Känner mig oinspirerad och omotiverad.
Baco har i alla fall fått några kilometer i benen idag. Ammade Bernhard och lämnade därefter över ansvaret till maken, medans jag själv fick lite alone time med hunden. Rätt så skönt faktiskt! Han fick på sig selen och så kastade jag mig på cykeln och så for vi ut en sväng i regnet.

Såhär kul har vi i regnet...men allt det blöta behövs och är välkommet.
Bernhard suger på mammas fingrar som smakar nektarin, smaskens!
Å när man sugit klart på mammas fingrar får man klara sig med sina egna.

Jag har insett att jag snabbt blir väldigt rastlös. Det innebär nog att det är bra att jag får vara det en stund. Man behöver ju inte vara igång och ha något för händerna precis hela tiden. 

Till och med bäbisen hanterar tristessen bättre än vad jag gör...haha...

Nu ska jag nog fortsätta svära över den där hopplösa korsordstidningen Hans gav mig. 

Lev å må, i regnet!


Minisemester

Igår spenderade jag dagen åt att flänga runt byn och ordna med diverse pyssel inför makens hemkomst.

När han väl kom hem skyndade vi oss att koppla husvagnen, packa i allt som jag införskaffat, samt barnvagnen och hoppla iväg till Vilhelmina och in på besiktningen. När vi väl kommit oss in så tog det tio minuter inkl. ett blöjbyte, så kom vi ut på baksidan  med  blanka papper. 
Hoppla!
Vidare mot fjälls (i regnet)!
Väl framme krokar vi snabbt av vagnen  med pizza på Lodgen i tankarna. Där var det väldigt mörkt och lugnt. Bernhard började bli allt mer trött, Irriterad och less på bilåkande. Fort tillbaka till vagnen och plan B, grilla!
Ganska omgående inser vi att husvagnen numera är för liten. Eller visst skulle det kunna gå, men allt tycks mera omständligt, och framförallt trångt och bökigt.
Efter maten, när Bernhard ammas för natten, somnar jag med, som en stock! Och så gott som jag sovit i natt har jag inte sovit på Läänge!
För att slippa stressa imorgon och flytta runt runt på saker, packar vi ihop och åker hem igen. Husvagnssemester får vänta tills Bernhard blir större och vi inte behöver  ha  med  barnvagnen. Skönt med insikter som man  är överens om. 

Såhär trött blir man av en minisemester. Borta bra, men hemma bäst! (Just nu)

Annars är fjället The place to be på sommaren, i vårt tycke.

Jaja, det var en update om ett lyckat misslyckande eller vad man ska kalla det. 



Fiske på Trillviken

Idag begav sig familjen Selander ner på isen i Trillviken. Lilleman och guben åkte upp på OKQ8 och köpte familjekort för ett år framåt,  och så maggot såklart, sedan åkte de ner och började fiska. 

Bernhard och jag gick en liten promenad med vagnen tills Bernhard somnade, och sov lagom så jag fick blöta kroken och dra upp en massa mörtar och små abborrar. Det är roligt att fiska när det nappar mest hela tiden, sedan att det är rävmat man drar upp var väl en annan sak.

Igår rengjorde jag inne hos hundarna,  tog bort det allra mesta. Att skotta skit är förmodligen den tråkiga biten med hundägandet, men klart värt det för all kärlek och glädje hundarna ger. Bara av att befinna sig i hundgården gör att man blir överöst av kärlek från de 4-benta.


Mnja, trevliga dagar trots blåsväder. 

Lev å må.


Del i en gemenskap

Imorse efter avlämnandet av Lilleman, åkte jag till affären och köpte kanelbullar och vaniljdrömmar. Jag har tänkt så länge nu att jag skulle åkt ut på garaget, min arbetsplats, med lite fikabröd till grabbarna, så idag blev det äntligen av!

Fy tusan vad jag saknar min arbetsplats! Känns som jag har varit därifrån i en evighet! Det må låta fånigt,  men hjärtat slår alltid några extra slag när jag hör en Scania V8! Det är en speciell sång ♡

Många gånger har jag känt att arbetet varit lite som en familj. Man gnabbas med "syskonen" (kollegorna) och lyssnar på "föräldrarna" (cheferna). Så även idag, när jag kommer dit med Bernhard och blir mött av glada ansikten. Nu var ju de flesta ute och körde, men några var inne.

Ena chefen sträcker direkt ut armarna för att hälsa på och välkomna lille Bernhard in i gemenskapen. 
Just då känner i alla fall jag sådan oerhörd glädje och tacksamhet, att jag hittade en sådan himla bra arbetsplats till slut! 
Inga sura miner, aldrig några bekymmer! De ställer upp och hjälper till om de kan hjälpa. Så otroligt fina människor!

Efter dagens långpromenad, när Jaana släppts tillbaka i hundgården, så kom de Äntligen på vad kabeltrumman är till för! (Tog ju bara 8 månader!) Och när man kommer på en sådan sak så måste det ju utnyttjas maximalt! Båda ska vara där samtidigt!

Älskade djur!
Jag trodde att de skulle börja förstå grejjen redan när jag ropat upp jämten dit för borstning ett X antal gånger under vintern. Men, bättre sent än aldrig.
Nu ska jag utfodra dedär två sötnötterna ♡

Bernhard sover ute i vagnen, och potatisen till middagens potatismos är skalad och står redo att kokas. Idag ska älsklingen göra sin smarriga ugnsfalukorv! Mums!

Lev å må!


+3 dagar

En grå och trist februaridag. Det har dessutom regnat så smått, mest hela dagen. Bara någon eller ett par minusgrader har uppenbarat sig på termometern,  så vägarna lär ju vara fantastiskt fina att färdas på. Hrrm!

Så, lite glad är jag ändå över att Pyret myser kvar i magen.

Hans och jag har varit och veckohandlat i vanlig ordning. 

Farmor och lilleman lär nog dyka upp när som helst också, så då är familjen samlad igen.

Hans busade till det för hundarna och satte dem i samma hundgård idag. Löpen är över sedan någon vecka eller två (skönt).

Jaana hade tittat på honom som om hon undrat om han var dum i hela huvudet, som inte begrep att han satte henne i fel hundgård!?
Påhittet var populärt i alla fall, för de har busat för fulla muggar! Jaana har varit mest alert, dragit Baco i bakbenen och verkligen levt rövare! Ibland är det svårt att tro att hon faktiskt är 6 år.

Ptja, livet rullar på...

Lev å må!


3 dagar - strosar med Jaana i solskenet

Som vanligt inför och på veckodag så sov jag jättedåligt inatt. Är så orolig att försova mig så Lilleman ska komma för sent till skolan.

Så, i vanlig ordning var det kojen som gällde efter att Lilleman lämnats av i rätt tid.

Vid lunchtid kändes jag mera redo att möta dagen. Hittade lite potatisbullar i frysen som jag stekte på, och till det fick det bli den smarriga salladen som vart över efter gårdagens middag.
Precis när jag ätit klart så ringde kära mormor, och vips hade en timme susat förbi!

Solsken, ljuvliga, underbart härliga solsken! -0,5 grader, perfekt!
Ut, sopa av den lilla snö som föll inatt, från bron. Skotta lite. Fluffig och lätt pudersnö.

Denna friska och härliga norrländska inlandsluft! Jag kan inte bli annat än saligt lycklig en sådan dag!

Hade jag kunnat skullr jag gå en sväng runt "byn", men det får lov att vänta ännu några veckor.

Jaana ställer alltid upp på en långsam stros. Hon tassar på så sakta och snällt vid min sida. Luktar på isknölar och ser lite filosofisk ut innan hon slutligen hukar sig och märker ut sitt domän.


En riktigt härlig dag!
Jag njuter till fullo!