Vi har tråååkigt

Usch så trist väder det är idag!

Känner mig oinspirerad och omotiverad.
Baco har i alla fall fått några kilometer i benen idag. Ammade Bernhard och lämnade därefter över ansvaret till maken, medans jag själv fick lite alone time med hunden. Rätt så skönt faktiskt! Han fick på sig selen och så kastade jag mig på cykeln och så for vi ut en sväng i regnet.

Såhär kul har vi i regnet...men allt det blöta behövs och är välkommet.
Bernhard suger på mammas fingrar som smakar nektarin, smaskens!
Å när man sugit klart på mammas fingrar får man klara sig med sina egna.

Jag har insett att jag snabbt blir väldigt rastlös. Det innebär nog att det är bra att jag får vara det en stund. Man behöver ju inte vara igång och ha något för händerna precis hela tiden. 

Till och med bäbisen hanterar tristessen bättre än vad jag gör...haha...

Nu ska jag nog fortsätta svära över den där hopplösa korsordstidningen Hans gav mig. 

Lev å må, i regnet!


Ett dagsverk

Idag känns det som om jag har hunnit att göra massor! Visst är det lustigt, att vissa dagar rullar det på bra, men andra dagar kan det strula från det att man lyfter huvudet från kudden, tills man lägger huvudet på kudden igen?

Kärra sand...

Ifjol vår körde jag hem ett lass sand med "gamla Bettan" (143an). Vi trodde att vi skulle behöva mycket mer än vad vi verkligen behövde. Så det blev ett lass sand liggande på gården.

Tur i oturen att tidigare ägare av detta hus aldrig grävt igen krondiket efter att bredbandet grävdes in. Bara delen där gräsmattan är har varit återställd, men i slänten bakom huset har vi haft ett jädra djupt dike, dit har jag kärrat närmare 30 skottkärror med sand idag!
Nu är diket fyllt, och jag är lur på att köpa lite tryckat virke och bygga en sandlåda till barnen. Den lådan kommer i så fall att placeras strategiskt nära sandhögen, haha!

Mamma har tagit min riktiga snutte och tvättat den...tur att Tigern inte behövde tvättas också.

Efter sanden var skottad, vilket skedde under Bernhards mitt-i-dagen-lur, så ville han äta. Men det tar ju en liten stund att vakna till, så medans Bernhard låg kvar och myste i vagnen drog jag ut snabeldraken på en ragg.

Tvätten har blivit lite roligare sedan alla småkläder kom in i huset. Jag skulle Aldrig önska bort den extra tvätten som blir, utan jag känner en så oändlig tacksamhet! Tack tack tack! Tack för detta underbara barn 💗

Och så har Bernhard hjälpt mig att vattna i trädgården och häcken jag anlade slutet på förra veckan. Det har blåst ordentligt även idag, så lille B fick ha mössan på!

Vi har ju hunnit massor idag!

Just nu är jag sådär härligt mör i kroppen igen! Kände mig utvilad i morse när jag vaknade, men inför imorgon hoppas jag på bästa sortens värk - Träningsvärk! Att kärra sand är ganska tungt.

Nu har lille B somnat, och jag tänker även sluta mina blå för idag.

Lev å må!


Baby-/mammayoga

När jag blev medveten om min graviditet så laddade jag ner två appar på telefonen, 1177s gravid-app och PregLife.


Nu vill jag gärna berätta om PregLife-appen, för jag tycker den är himla bra på många vis. 
Däremot vill jag påpeka att fakta tycker Jag att man ska hämta hos 1177, för säkerhets skull.
Men som sagt, PregLife har poddar, informationsfilmer, grafer över din vikt som gravid och när barnet är fött kan man fylla i längd, vikt och utförda vaccinationer.
Poddar och filmer visar allt möjligt om t.ex. barnets utveckling, yoga osv. Jättebra tycker jag! Man kan lägga upp en bild på barnet och appen talar om precis hur gammal din lilla palt är, månader och dagar.

Nu har Bernhard och jag testat yogapass nummer Ett. Det slutade med en tokskrattande bäbis som drog mamma i håret, och en mamma som skrattar åt sin heltossiga bäbis! Vi hade kul!

Jag ska verkligen testa på resten av passen, för pass ett fokuserade på bäckenbottenövningar,  samt ryggövningar! Så himla bra!

En promenad i regnet har vi också hunnit med,  och mamman har gluffsat i sig 1/4 vattenmelon, så gott!
En härlig måndag såhär långt.


Lunch uppe på Offerhällan

En av Åseles Absolut vackraste platser är Offerhällan ute i byn Söråsele! Har man aldrig varit ut dit så kan jag Varmt rekommendera det som utflyktsmål!


Imorse efter frukost packade vi ihop hela familjen och åkte dit ut (typ två mil från tätorten). Hans bar ryggsäcken med lunchen, jag bar Bernhard i Babybjörnen fram på magen, och lilleman tog med sin knallpulverpistol.
Bernhard somnade på vägen upp, endast 900 meter från skogsbilvägen upp till toppen. Hans och jag hade kängor men hade nog klarat oss torrskodda även med en lite grövre lågsko. Det är så kopiöst torrt ute i naturen, så det gäller även att tänka sig noga för innan man tänder en brasa!

Efter några grillade korvar var vi mätta och nöjda. Solen sken och det fläktade precis lagom.

Ja, anledningen till fattigdomen på bilder är ju såklart sviter av mobilens resa i tvättmaskinen. Skärmen tänds och släcks hela tiden när skärmlåset gått in, så jag blir strömlös väldigt snabbt. Ni får hålla tillgodo med endast text ett tag.

En fin dag!
Hoppas verkligen att vår son kommer älska att vistas ute i naturen lika mycket som vi gör.
Jag njuter för fulla muggar av att kroppen samarbetar så fint med mig nu. Känner mig redan mycket starkare i bäckenet och kan nu göra både benböj och utfall OCH ta mig upp igen! Tjohoo! Balansen är också god, och att gå över stubbar och stenar längst en stig är inga bekymmer.

En underbar dag!


Helgen

Jag börjar med att ursäkta bilderna i detta inlägg. De är fotade med mobilen, från bildskärmen på systemkameran. Telefonen har fått ligga orörd inomhus i helgen, och vi har mest varit ute. Enda stunderna vi har spenderat inomhus har varit när Bernhard ska ammas.

Såhär har vi gått omkring i helgen. Första gången som Bernhard har varit riktigt nöjd i Babybjörnen. Han har sovit som en stock!

Ett litet "hus" till soptunnan är påbörjat. Vi vill inte ha tunnan med sopor och bajsblöjor utanför dörren när det blir sommar.

Bernhard ligger på mage och gymnastiserar. Snart har han kommit på hur han ska vända sig, men det krävs att komma på hur man inte ska rulla tillbaka till ursprungsposition när man lättar "stödbenet".

Jag har en inflammation i tumleden som inte vill ge sig. Var upp till arbetsterapeuten idag och fick ett stöd. 

"Vilken himla tur att jag hunnit kratta klart gården!", utbrast jag, när förmaningar om att vila och stillhet i leden är viktigt för läkandet.

Idag är det Snorkallt ute! Fryser som en nakenhund i de kyliga vindarna!

Jag som hade tänkt putsa fönstren...
Jaja, varmare dagar kommer nog. 
Envisa snöhögar ligger kvar på framsidan, dit solen aldrig når. Suck. Sommaren känns ännu avlägsen.

Nu ska vi på promenad.
Lev å må!


En bra dag

Tänk att när det för en gångs skull stämde för oss, näh, då var det inga promenerande mammor igår! 

Det gick bra i alla fall, jag ringde en vän, så vi var ute och promenerade i 1,5 timme! Så himla skönt i det otroligt fina väder som var! 

Vi har börjat så det som ska förgro. Gurkor, tomater, smultron och annat gott. 

Växthuset är förberett för ny jord och gödsel.
Typ hälften av krattningen kvar. Men om SMHI håller vad dem lovat, så kommer dagens, och morgondagens väder se till att den snö och is som är kvar, kommer att tina bort, och då kan resten krattas.

En kaffe på det, ur en fin gammal kopp,  så är livet på topp. 


Hej svejs.


Vår i Åsele

På min promenad idag fick jag syn på videkissar.

Nu går jag kortare promenader för att hinna med lövkrattning medans Bernhard sover.

Runt den gamla brunnen hemma på gården har krokusarna börjat titta fram. En himla fin blomma. Jag drömmer om att anlägga en rabatt med olika lökar som avlöser varandra i vårblomning. Allt från påskliljor till tulpaner och krokusar. 

Vi har även hallon på vår gård. Idag rensade vi bort alla döda kvistar för att nya ska få spira och gro istället. 


Nu ska jag fortsätta att koncentrera mig på den sov-ammande killen i famnen. Tänk att han blivit 11 veckor,  och kan nu hålla upp huvudet rätt så länge när han ligger på mage! Snackar som tusan gör han också,  men verkar just nu vara i en blyg-period när bara mamma duger. Utvecklingen går i en rasande fart! Snart är han Tre (!) månader, jag som tyckte han nyss blev två!

Jaja...
Lev å må!


Gossen växer

Bernhard växer så det knakar. Idag har vi varit upp på BVC, det var 14 dagar sedan sist.

Längdmässigt har han knappt ökat något, men vikten fortsätter uppåt i en ryslig fart. Längden och huvudomfånget har funnit sin kurva, men vikten verkar inte ha några planer på att plana ut.

En älskad make och ett nyfött super-älskat barn

Idag vägde lillkillen så mycket som 6520 gram! Åtta veckor och två dagar gammal, 6,5 kilo. 

Både lår och armar börjar vara riktigt härligt knubbiga! Precis sådär som det ska vara. 

Igår var vi på föräldraträff.
Så himla mysigt att träffa alla igen! Lite tomt utan alla stora fina magar, men så himla härligt med alla bäbisar! Jag tyckte det var så himla roligt! Tänk att jag var så skeptisk från början!? Va!?? 
Gu' vad jag njuter av mammalivet, det är verkligen helmysigt! 
Visst finns det stunder som är och har varit otroligt jobbiga och upplevts tunga i stunden, men överlag är det fantastiskt! Och nu när vi har hittat någon sorts rutin också, allt blir lite lättare då. Jag är ju som en rutinernas människa, jag fungerar inte utan rutiner, allt blir bara kaos och inget blir gjort om jag inte har rutiner, så hejja oss!

Idag är det halvklart till mulet, +7 grader och lite vind. Perfekt väder på den dagliga promenaden.
Påskriset är fixat och vinterkrukorna tömda och undanstoppade. 
Jisses vad jag längtar till sommaren och alla trädgårdsplaner! Hoppas Bernhard tycker bättre om bärselen då, annars kommer det bli trixigt!

Lev å må!


Åtta veckor

Jag kan knappt fatta att det gått åtta veckor sedan min älskade son kom till världen!

Jag kan heller inte förstå hur otroligt mycket glädje han gett mig på dessa åtta veckor. Han har gett mig en massa huvudbry och jag oroar mig allt för ofta i onödan. 
Jag har fått skratta massor dessa åtta första veckor, och jag har nog baske mig gråtit nästan lika mycket. Den lilla magen med allt det onda har orsakat många oroligheter och tårar. Lilla magen verkar dock bli lite bättre för var dag som går, och Liten har inte ont lika ofta.

Just nu ligger Bernhard och sover, ute i vagnen, det är hela 9 grader varmt, men grått och lite blåsigt. Så vädret är sisådär. April-väder helt enkelt.

Vi har varit på en promenad till sporthallen för att titta på Lilleman som spelar cup idag, och hälsa på pappan som hade det pressat i kiosken.

Just i detta nu sitter en ekorre och smaskar på solrosfrön under torkvindan. Vilket otroligt fint djur!

Ja, livet är fint.
Som alltid finns det massor av saker att vara glad och tacksam för, och idag är jag extra glad för det tandlösa leendet som möter mig varje morgon, och flera gånger dagligen. Leendet är min sons.
Jag älskar det leendet, och den lilla personen! 


Vyssa vagga Vyssa vagga

Om jag fick välja, så skulle jag Lätt sova ute i en barnvagn. Förstår ni så gött? Ligga där nerbäddad å må!


Förstår inte alls vad det är med Bernhard dessa dagar. Igår sov han bara 30 minuter på Hela dagen!!? (Trots ihärdiga försök att få honom att somna)
Så efter en natt med lite sömn, och en dag med trött och knorrig bäbis, så sov jag som en klubbad inatt. Tack och lov gjorde Bernhard det också, det var bara vid 02.30 han vaknade och ville amma.

Idag tänkte jag;

Jaja, då går vi en lite längre sväng så du somnar djupare då...

Bernhard somnade efter 200 meter, såg ut att må SÅ gott när jag kommer hem och parkerar honom på gården. 
Jag skyndade mig att ta yxan och hacka upp en ränna i isen, så att allt vatten på infarten ska kunna rinna iväg. Hinner jag hacka 2 dm?
Gråt och tandagnissel i vagnen!
Mamman, envis som en åsna, släpper yxan å börjar rulla vagnen, fram och tillbaka. Fram och tillbaka. 
Bernhard somnar.
Mamman hinner hacka ca 1 meter denna gång.
Gråt och tandagnissel!
Rulla på....fram och tillbaka. ..
Bernhard somnar efter 5-10 minuter.
Mamman hackar vidare.
(Vagnen står en bit bort från där jag hackar, för grannen eldar i sin rök, och vinden lägger röken från röken precis där jag behöver få upp isrännan)
Bernhard vaknar igen, men nu har jag hunnit hacka upp så pass att vattnet rinner iväg.
Bara att ge upp,  han vill tydligen inte sova idag heller...suck...
Jag drar upp vagnen på bron och in i huset. Bernhard blundar, sover igen.
Parkerar vagnen mitt på hallgolvet och tänker att 10.30 får duga som lunchtid idag. 

Bernhard sover ännu, så nu tänker Jag vila. (Tjohoo! Händer typ aldrig annars, att jag ger mig själv tid att vila. Det är så lätt att böka med "måsten" istället). Men idag ska jag unna mig.

Lev å må!


-19 kilo

Under graviditeten gick jag upp ca 30 kilo. Jag har inte exakt koll på vad jag vägde när jag blev gravid, utan har gjort en uppskattning.

Dessutom äger jag ingen badrumsvåg, utan tycker att känslan av välmåendets vara eller icke vara säger mer än ett par siffror. Jag har Alltid varit tung, mycket tyngre än andra i min ålder och storlek, därför skiter jag i vågen. För mig är det viktigare att Känna att jag har ork och kondition, styrka att lyfta och dra vad helst jag vill osv. 

Men, såhär i gravidsammanhang så önskar jag att jag hade haft en våg. Därför passar jag alltid på att väga mig när jag kommer hem till mina morföräldrar.
Jag vet ju vad jag vägde som mest, dagar före förlossningen, så jag utgår från den vikten. 

Jag kan sakna magen Massor, men inte all smärta den bidrog till. Men, ut kom världens finaste Bernhard, som jag älskar så obeskrivligt mycket ♡

Så, sedan dess har det försvunnit 19 kilo, 11 kvar alltså. Det är ju fullt möjligt att uppnå innan Bernhard fyller ett år.

De första femton kilona försvann ju direkt, all vätska och så som kroppen la på sig under graviditeten. Så det är ju gött att se att promenaderna har önskad effekt. Snart ska jag börja införa lättare övningar för att stärka upp muskulaturen i bål- och bäckenparierna. 
En halvjobbig graviditet med foglossningar har satt sina spår.

Nä, nu ska lille B och jag sova.
God natt! 
(Vi myser hos Bernhards gammel-mor-föräldrar) ♡


Som jag längtat

Under graviditeten fanns det inget som jag saknade så mycket som att få vistas utomhus, gärna i solsken, men egentligen har vädret ingen större betydelse, bara det inte blåser! Annars älskar jag alla väder, de har liksom sin charm. 

Finns det något ljuvligare än att ta en löprunda i ett ljumt sommarregn? Luften blir så fukig och lätt att andas då.

För en stund sedan tog jag med, min idag, oerhört svårtillfredsställda lilla pojke på en promenad, eller en "smyg" på älvens spegelblanka is. Det var ett spontant infall, för hade jag planerat en promenad på blåis så hade jag dragit på broddarna. Men vet ni va, det var så himla härligt ändå.

Min förhoppning var såklart att lille B skulle somna, för han är Så sjukt trött! Men icke! Vill Inte sova.
Nu har mamman fått i sig lunch, så nu serveras även lillkillen, med förhoppningen att han ska sova mer och gråta mindre. Idag får han bröstmjölk framtaget ur tjockpannkaka med hjortronsylt och en husmans till.


Nyare inlägg
RSS 2.0